lördag 26 mars 2011

Bommade Storsjö

Med relativt kort varsel fick vi påbörja en planering att göra en tvådagarsresa till Storsjö kapell. En perfekt anledning att få dra iväg på säsongens sista (?) långtur dök upp då några lapplisor planerat in en träff hos brodern denna helg.
Husrum bokades på Fiskecampen och packade och klara drog vi iväg på utsatt tid dvs klockan nio noll-noll.
Förutom de orosmoln som meteorologerna pratat om så var det något som inte var helt hundra med Summiten, men vi styrde mot Svenstavik för att sedan möjligen välja en genväg från Lillsjön mot Brånan. Man måste tänka sig för i dessa tider eftersom de skogsvägar som plogats tidigare i vinter blivit snöfria grusvägar.

Det var ett perfekt före, körbart överallt, nästan för bra eftersom lederna var rena isgatan och ingen av oss har försett skotrarna med isrivare. Men om man kryssade lite vid sidan om leden så höll sig motortempen någorlunda i schack.

Någon kilometer efter Östbergsbodarna drabbades Summiten av driftstörningar. Den besiktning som var möjlig där ute i fält visade att det möjligen (och förhoppningsvis, med tanke på vilka kostnader det kan handla om) kunde vara ett tändstift som gett upp men stiften sitter inte precis servicevänligt till så det var lika bra att leta fram en lina och ge sig mot närmaste bilväg.
Knappt en och en halv timma senare var maskinerna tillbaka till utgångsläget. Vi hade då att välja mellan att plocka in reserven, dvs min gamla trotjänare blå-rangern, och fortsätta som inget hänt eller att blåsa av resan.
Just då kom en liten snöskur som hjälpe oss ta beslutet att ställa in, sorgligt men så blev det.



Platser som fanns med i grovplaneringen denna gång var: Lill-Lövsjön, Helags och Orren, nu blev det bara att sätta dem på att-göra-listan.

Precis som ett flygplan som måste nödlanda blev vi tvungna att göra en runda för att göra oss av med bränsle. Som så många gånger tidigare valde vi Abborrnäset för att äta upp matsäcken, det är tryggt att ha en plan B som man vet fungerar.
Där var rena fiskafänget med angeldon på isen och taktiksnack (mm) i stugan, alltså i Friskvårdsanläggningen.
Ett par gäddor och åtskilliga kaffeskvättar senare övergav jag sällskapet, dom hade så mycket att dryfta och är dom inte klara så sitter dom nog där än.

söndag 20 mars 2011

Hemmaplan

Det sägs att man turistar för lite på hemmaplan. Så kan det vara men ibland blir det en sväng i närområdet, och man hittar alltid nåt nytt. Brodern har haft en studieledig student hemma och då finns det vissa saker som bara måste göras, tex att besöka hamburgertornet. Som vanligt gäller det att göra en lagom kringgående rörelse för att inte komma fram för tidigt.
Kyrkkilen är en plats mitt ute i ingenstans som vi brukar passera någon gång vart annat år på sin höjd men i lördags blev det ett delmål. Den gamla bosättningen rustas upp och räddas från att förfalla, ska bli intressant att se hur det blir när det är färdigt.
Sedan gick färden över mot Pån och Bodsjön ner mot Våle, en by som man sällan besöker annars eftersom vägen bara snuddar i utkanten på byn.
Vi hittade anslutningen till leden från Bräcke/Hunge och sedan var det raka spåret till Kälabergstornet. Tokmycke´ folk fast vi var något efter den ordinarie lunchtiden.

Efter att ha räddat oss från hungersnöden så drog vi en sväng mot Abborrnäset, Kroksjönäset och Örasjön.
Sen när man var hemma hade vi ritat en nära nio mil stor åtta på kartan.
Dessutom upptäckte jag att kamerainställningen blivit fel så bilderna blev sämre än vanligt   :-(

Under söndagen blev det en ensam solskenstur till Buan, detta paradis på jorden som även det måste besökas några gånger per år särskilt en sån finvädersdag som i dag.

Å nu var kameran riktigt inställd men inte blev bilderna bättre för det, kan det bero på motivet ....?

lördag 12 mars 2011

Galåbuan - favorit i repris

Lördag vecka tio - då är det aldrig frågan om vilket håll spåren skall ritas, då är det skoterträff i Västra Galåbodarna och Skoterdårarnas förening har styrelsemöte där varje år.
För att variera oss en aning så samlades vi alla två hemma hos mej för kalibrering av GPS-manicker och slutlig ruttplanering.
Ruttvalet fick sig enkla lösning när vi valde Vigge som landningsplats efter att ha tagit oss på knagglig is längs Näkten och över Storsjön. Det har bildats hårda snödrivor och snön är liksom sönderfrätt så det är en ganska skakig upplevelse att köra på isen.
Man blev positivt överraskad över hur snabbt och elegant det gick att ta sig upp mot och förbi Kvitsle / Dalåsen, visserligen rundade vi kanske en bondgård  på fel sida, men överlag fin och välskyltad led, något som höll i sig hela vägen till Galåbuan. Tidtabellsenligt anlände vi till vindskyddet vid Högån, det har blivit ordinarie fikastopp numera.
Tror faktiskt det var den gamle ledfixaren och trotjänaren i Bergs motorklubb som vi passerade vid Fagerholmsmyren. Det har hänt förut att vi träffats där i korsningen men i dag hade vi farten uppe så det blev tyvärr ingen pratstund.

Framme vid Galå-vindskyddet var kommersen i full gång, faktiskt så pass att man missade lotteriet pga slutsålt, å jag som känt att det var vinstläge. Men det kommer fler lotter .....
Jag har visst kommit av mej när det gäller kolbullar, tror det har med köandet att göra. Hur som helst så var kön till hamburgarna obefintlig och valet lätt alltså.
Sedan vi ätit och umgåtts en stund uppstod tanken att vi skulle ta vägen hem via Hundshögen, denna soliga dag. Det blev ovanligt tidig avresa eftersom risken fanns att dagen skulle bli lång.

Det var slätt och fint som vanligt upp till Arådalen så det tog inte lång stund. Det syntes några grupper av soldyrkare som grävt en grop åt sig och andra och myste i sluttningen upp mot Hundshögen. I dag var utsikten milsvid, det har varit lite si och så med det vid senaste överfarterna.
Vi valde bort vägen via Älven eftersom den var så skumpig förra gången, alltså blev det ner mot Myrviken. Snacka om ur askan, i elden. Visst, det är inte lätt att rå på de isiga guppen men med riktigt vassa hyvelstål borde det gå att få en liten lindring i skumpandet.

En för mej ny led över Matnäset, vid Sölvbacken, förde oss raskt ut på Hackåssidan, sen var det bara att ta sikte mot uppfarten till kiosken för nu hade det blivit matdags igen.
     Efter en god och närande snabbmat så hade vi det ständiga problemet att ta oss från Skäret ner mot Monäset.
                                                     På nåt konstigt, men tidskrävande, vis lyckades vi irra oss fram till kända trakter och det susade på fint ända längst ner på Monäset. Taktiken var att vi skulle ta kortaste vägen över isen till kända skoterleder vid småsjöarna i Sandnässkogen.
                                                        En helt igenom strålande dag avslutades efter 198 km när klockan slog sju om aftonen.

lördag 5 mars 2011

Mot kusten

Det har blivit omåttligt populärt att åka från kust till fjäll längs S1:an (skoterled 1) som går mellan Sundsvall och Vemdalen. Från vår horisont är det nära att hoppa på den i Överturingen och köra mot Rätan, som tex när vi för några veckor sedan åkte med våra norska skoterdårar.
Däremot har det aldrig blivit av att utforska hur S1:an ser ut åt andra hållet, mot kusten.
Drömscenariot är förstås att åka skoter till Biltema i Birsta men man kan ju dela upp drömmen i etapper. Alltså siktade vi på Ånge den här gången.
I Ånge kommun håller man sig inte med några skoterledkartor så det var lite svårt att planera i förväg. Det man kan läsa sig till på nätet är att man ska ha respekt för passerandet av Ljungan.
Vi siktade på Östavall och tänkte att det löser sig nog på plats.
Leden från Turingen och neröver hade tydliga avtryck av tidigare skotrar, ett hårdfruset spår säkrare än järnväg.
En intressant iakttagelse kunde man göra: Holmsjön verkar vara tömd till sista droppen och isen låg på botten.
Inne i Östavall går skoterleden genom sågområdet och det blev lite irrande innan vi kom igenom byn.
Frågade inne på Ok om det fanns nån led till Alby men råden lät så osäkra, bästa ledkonsulten var nog korvhandlaren som parkerat bredvid macken.
Vi var i akut behov av en fikapaus och det gällde att hitta en vindskyddad plats eftersom det tokblåste rakt från nordpolen.
Efter fikat tog vi kraftledningen mot Alby och vi hittade även en överfart över älven. Irrandet hade tagit tid så nu gällde inte Ånge som mål utan vi var mer eller mindre på hemväg. Inne i Alby hittade vi en mack/minilivs där vi kunde prata vägval med en från Byberget, som i det läget låg åt rätt håll.
Förvånandsvärt bra led tog oss ur byn, bara dåligt skyltad. Precis när vi var som mest besvikna över de frånvarande skyltarna så dök det upp en hel hög med vägvisare och vips så var allt klart, "vi styr mot Bräcke".  Vi hade även kunnat välja Byberget men det fanns en viss osäkerhet om hur pass uppkörd den vägen skulle vara.
Dagens bästa väglag fick vi nu ända upp till Bensjö och skoterstugan som vi besökte för bara några veckor sedan. Trots att vi missbedömt öppettiden fick vi en fika och en pratstund med stugvärd och klubbfolk, alltid lika kul att få prata skoter.
De fina underlaget fortsatte i princip ända hem, de som lyckats tajma in senaste sladdningen precis innan kylan hade såklart de bästa lederna, på slutet var det ganska mycket wooppisar efter drivbildning på sjön bl.a.
Det blev en ganska ordinär tur, exakt 17 mil, och mestadels fin skoteråkning men man ser att det finns fler än skoterfolket här som har att göra för att det ska bli lättnavigerat. Det är tex konstigt att man inte hittar en bättre passage genom Östavall. Och det kanske finns en riktig led till Ånge resp. Alby från Östavall?

tisdag 1 mars 2011

Nästa skoterträff

Joodå, det var helt riktigt gissat, i mitt förra inlägg, att det blir skoterträff i västra Galåbodarna den tolfte mars. Hade förväntat mej en uppdatering av hemsidans uppgifter men Bergs annonsblad hann före med en bekräftelse. Enligt hörsägen finns ett litet retfullt problem med arrangerande Högåns skoterklubbs hemsida men eftersom de har godheten att ha en länk hit så kan väl jag hjälpa till att sprida budskapet.
Det har blivit tradition att planera in ett besök där i vindskyddet ute på myren längst bort i ingenstans, två stenkast från Galåbuan. Hemifrån brukar det vara 16-17 mil tur och retur men då har man ju jobbat lite på att inte köra samma väg dit å hem.
För Skoterdårarnas förening brukar vägvalet handla om Svenstavik, Vigge eller Älven. Nåt år stannade vi till under en tvådagarsresa opp mot Arådalen.
Tror knappast det ligger i nåt scenario att jag tar bilen dit men det funkar det också har jag sett. Sen finns det de som hyr in sig i stugorna som finns i närheten, så det finns alternativ.
Man frestar med försäljning av kolbulle, korv och hamburgare.
Naturligtvis måste man köpa lite lotter och jag tränar just nu på att räkna variatorremmar i en säck. Fast det kan handla om hur många liter dunkarna rymmer också så det är mycket att tänka på om man ska ha en chans i gissningstävlingen de brukar ha.
Sa jag att det börjar klockan 11 och slutar 2 ......?

Sen kan jag väl komma med ett råd: utrusta web-mastern med en kraftig tuschpenna som syns bra på närmaste tapet. Rätt använd är det svårare att missa viktiga saker.

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då ...