onsdag 28 november 2018

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då att återgå till gamla riktmärket som varit slutet av vecka 47.
Vi fick en rejäl köldknäpp några dagar efter farsdag och då växte isen från noll till hundrafyrtio millimeter på bara några dagar. Den 20:e kollade jag isen och då var det nära "grönt" ca 9 centimeter, ytterligare några dagar senare var den 14 centimeter men på grund av anledning så blev det ingen premiär då.

Ett problem i sammanhanget är ju den svåra snöbristen, det känns lite väl dumt att köra ut skotern bara för att göra den årliga premiärturen så det fick bli en variant.
Två människor, samma tanke: precis när jag var redo med hjulingen kom det en likadan hjuling tuffande längs sjöstranden nerifrån Tippen. Snabbt iväg och på andra sidan viken, längs skoterleden, nådde jag upp brodern.
Så var årets premiärkörning avklarad.

Sen vidtog lite övningar i konsten att halka omkring med en fyrhjuling, kan ju vara bra att kunna om det tänker vara snöfritt i vinter.

Snart infaller årsdagen av det stora plurret, det blir nog knappast aktuellt med en upprepning i år, en del saker lär man sig snabbt.

söndag 11 november 2018

Fars dag

Här kommer årets säkraste förutsägelse: idag fars det inte med snöskoter över Sjöändviken! Vattenskoter funkar däremot alldeles utmärkt liksom att frakta snöskotern med flotte över viken om man nu har en tradition att hålla vid liv. Som att åka över viken med snöskoter på farsdag.
Under skoterns dag för ett par veckor sedan fanns det ett visst hopp om vinterns ankomst, med kalla vindar och snö i luften, men sen har det raskt gått utför med vintern med flera plusgrader, blåst och regn. Men även lugna fina dagar som gjorda för att pyssla med att ta ner "några" träd i min lilla skog. Så av den anledningen sörjer jag inte snöbristen så jättemycket men undanber mej regnet.

Det var väldigt nära att vi svängt söderut för att besöka Åsarna och Klövsjö för att beskåda deras skoterns-dags-firande, men hur det nu blev så hade vi ett övrigt ärende till stan och då blev det som vanligt, i år också.
Och som vanligt var det fullt med folk hos Oktan i Torvalla trots frånvaron av skoterhoppning eller andra uppträdanden, något som jag personligen inte saknade, har man sett en har man sett alla. Efter diverse skoterprat med kläm-å-känn så drog vi vidare mot Motorhuset för att köra samma ritual där. Bäst-i-test blev Motorhusets hamburgare som var billigare, större och godare.
På grund av det "övriga ärendet" så hann vi inte med de japanska skotrarna, där var hamburgergrillen kall och det var stängningsdags.

När detta är sagt är det väl bara att erkänna att jag avfallit från den sanna tron, tron på snöskotern som det enda rätta fortskaffningsmedlet.
Fyrhjulingar har alltid varit totalt ointressanta för mej, till exempel så har de varit portade från dessa sidor. Nu är det ju skillnad på fyrhjulingar och fyrhjulingar och jag har, till o från, drömt om en hjuling med störtbåge.
När det så dök upp en Polaris ACE med rätt registreringsform var det bara att slå till.
Många skogsbilvägar har blivit utforskade i sommar men mest nyttokörning hemma på ranchen, naturligtvis. Helt klart behändigare att frakta verktyg, sågar, bensin mm på hjulingen än att skita ner bilen för dessa sysslor. Därtill så fick jag under sensommaren sällskap i utv-klubben av brodern, så trevligt så.




Afton!

 En sån rivstart det blev på vintern, nästan en hel vinter avklarad på två månader!  Visst har det hänt att vi fått en snöig avslutning på å...