lördag 23 februari 2013

Lätt vilse

Det kändes som lite av helgen efter helgen före eller en mellan-helgerna-helg. Mellan förra helgens supertur och de skoterträffar man har på att-göra-listan. En sån mellandag brukar det finnas utrymme för lite improvisation och jag hade en liten tanke om att göra årets första resa till Svenstavik och landet bortom där, typ Lättsjön och vidare mot Vigge. Vi har tidigare villat bort oss när vi försökte ta oss i motsatt riktning alltså från Vigge.
Under fredagskvällen blev det klart att jag missat en skoterträff, den som Hara Näsbygdens skoterklubb anordnar på Näktens is vid Ica Fåker. Givetvis skulle man dit och så blev det.
Det vanliga problemet, att undvika den närmaste vägen, löste vi på så vis att det också blev en Näkten Tour 2013, dvs en sakta förd längs stränderna in i vikar och sund för att kolla vad som hänt sen sist vad gäller hus, bryggor och andra landmärken som man inte har ett dugg med att göra. Nyfikenhet kallas det.
Fiskarfolket börjar leta sig ut på sjöarna nu, en del åker skoter medan andra får hitta sig ett spår att gå från närmaste bilväg.
När vi anlände till festplatsen var klockan bara en bit över elva, men efter lite struntprat med bekantas bekanta beslutade vi ta en tidig lunch för att ha möjlighet att fika en gång till senare under dagen.
Det som brukar hålla mej borta från kolbullarna, där sådana förekommer, är den långa kö som oftast uppstår. Det kan vara så att kolbullen håller på att bli bortvald av allt fler, av någon anledning var det i alla fall ingen kö hos kolbullestekarna vilket det däremot var hos hamburgerförsäljarna.
Mätta och belåtna (om man bortser från synpunkten att kolbullen skulle legat i pannan nån sekund till) begav vi oss mot Näcksta och Hackås.
Vi hoppade över till Storsjön för nu tänkte vi oss en attack mot Lättsjön från Viggehållet ..... i alla fall.

På Näkten hade vi sett en del vatten på isen och även på Storsjön, mellan Hackås och Matnäset, var det relativt stora områden med vatten.
I Viggeskogarna blev vi ganska snabbt bortkollrade av bland annat en vedhuggares skoterspår och sen tog det en bra stund innan vi var på rätt spår igen. Tanken att köra från andra hållet var nog inte så dum, nästa gång får det bli så.
Nåväl, vi hittade Lättsjön och även ett, av oss, oprovat vindskydd. Dumt att ta med sig maten hem så det blev till att testa inredningen i det trevliga lilla vindskyddet och det provet utföll till belåtenhet på alla vis.

Ännu mättare och nöjdare begav vi oss, eller en del av oss, på geocachejakt vid södra Lättsjön. Sen hade vi ärende till macken i Svenstavik och där pågick stora takbox-racet, man byter väl folk i fjällen på lördagarna.
På StorBacksjön syntes antydan till vatten vid Attlesstugan, sen vet jag inte så noga för vi höll oss i uppkörda  isiga hårda spår. Jaa, jag anar vilka som körde dessa spår förra veckan, då var det nog mer vatten att köra i.
Lillsjön var väldigt torr och fin liksom, i huvudsak, resten av leden hemåt.

Det händer då och då att man ser brädhasare i spåret, i dag såg vi summa tre skidåkare bara sista två milen som förresten blev tretton till antalet.

lördag 16 februari 2013

Ännu en kjempefin tur

Vid Gårdedsbadet
Tänk att vi för flera veckor sedan lyckades kryssa för att det skulle bli en fin skoterdag i dag. Det har varit norsk skotervecka mest hela veckan i byn och efter en arbetsvecka kunde vi från skoterdårarnas lokalavdelning ansluta för en resa i österled.
Bräcke skoterklubbstuga i Bensjö var utsedd till mål så frågan var bara hur den krokigaste vägen dit kunde se ut om man skulle undvika nyligen körda vägar.
Vi tog oss snabbt längs leden till Ocksjön och Lill-Fisktjärn. Från Fisktjärn fick vi superfin pudersnökörning fram till Strångsundet. Efter en odramatisk sjökörning längs Brehungens steniga stränder (alltså, det var inga små stenar utan mer klippblock!) anlände vi till badet i norra delen av sjön för dagens första fikastopp. Som vanligt när vi har norskt sällskap blev man frikostigt bjuden på norska specialiteter, spännande och gott.
Raskt vidare mot Hunge och Sidsjön. Sen var det den vanliga skoterleden mot Bräcke som gällde, en fin resa längs riktigt bra leder. Några minuter över tolv susade vi in till klubbstugan i Bensjö som dagens första gäster. Det fanns hamburgare på menyn och det kändes dumt att överge det konceptet särskilt som jag hade kollat i förväg om det skulle finnas burgare att köpa.
Bäst som vi stod där så rasslade det in fler besökare så det blev riktigt trångt och trevligt vid grillen. Efter kaffe-på-maten så drog vi vidare upp mot centralorten, mest för att undvika att köra i samma spår en stund.

Efter nyår har det varit riktigt bra före på de flesta sjöar men efter veckans snöfall börjar det synas/kännas fläckvis  med vatten på isarna, inte så att det stör men man får vara medveten om det så man inte blir stående på fel ställe.
Tillbaka på sjön Öster-Märlingen passerade vi ett helt gäng skotrar som senare kom ikapp oss, ska väl sägas att vi under hela dagen såg relativt många skotrar och det var verkligen ett bra väder för skoterfolket denna dag.
Visserligen var vi på hemväg men det hindrade inte att vi tog omvägen via Hamburgertornet, bara för att.....
Därifrån bar det av mot Sandnässkogarna och då slumpade det sig som så att vi i Tjutbodarna hamnade mitt i antikrundan.
Uppställda för taktiksnack hur man skulle forcera mördarbacken stod nio skotrar modell Ä.
Det var de lokala veteranskoterentusiasterna som var ute och vädrade sina maskiner.
För sådär 40-45 år sedan var detta det bästa som fanns i maskinväg och backen var densamma, så det hade varit spännande att sett hur man klarat sig uppför om det inte varit sladdat och fint, som nutidens skoteråkare närmast kräver att det ska vara.
Hur som helst, roligt att se gänget som jag annars bara hört talas om.


Träffade även på ett par Lynx-åkare som åkte fyrtaktsdrivet, passade på att få omdömen om ACE-motorn eftersom den då och då behandlas vid fikarasterna på jobbet. Fina maskiner var det i alla fall, både Xtrim´en och 49:an och de tuffar så gott från motorerna, en viss skillnad jämfört mot veteranerna.
Avrundning av ännu en kjempefin dag skedde vid Stor-Åksjön där det serverades en lättare middag.

Vid Stor-Åksjön
Noterade att den 16 mars är det pimpeltävling där vid sjön, dessvärre krockar det med en skoteraktivitet i Rätan. Känns trist att behöva välja men eftersom jag aldrig varit nån fiskare så lär det bli Rätan.

söndag 10 februari 2013

Dags att deklarera

Det var lite halvkyligt när man slog upp sina ljusblå på lördagsmorgonen. Det innebar bara lite extra tid att studera dagstidningen. Att ens tänka tanken -"inställt", det fanns inte och då hade vi inte planerat nån tripp men alltid blir det nånting.
Stor-Backsjön där borta
Och mycket riktigt, med en timme kvar till lunch gick budet om en "kortare tur för att sen hem och äta lunch".
Det var broderns utflugna dotter som fått skoterabstinens där borta i södra mellansverige och trodde att hon skulle kunna åka en kort tur i vårt sällskap. Optimist, säger jag bara.
Efter ett minimum av planering drog vi iväg mot vårt närmsta fjäll, Storkallhögen.
Det var fortfarande lite kyligt så vi tog det lugnt med tanke på den otränade sörlänningen. Det såg stundtals riktigt inbjudande ut med gnistrande pudersnö, lite förrädiskt dock med stenar och stubbar på de mest oväntade ställen.
Storkallhögen är ett gammalt stenbrott eller grusgrop som man väl säger lokalt. Det finns bilväg från Högbodarna/Gillhovsvägen. Men vi åkte skoterleden mot Östbergsbodarna och kom till en plogad väg i vår färdriktning, inte såå kul men vad göra? Sista biten till "toppen" var fint puderföre, bara att njuta.
Skogtrångt
Sedan vi tittat oss nöjda på utsikten skulle vi ta oss hem enligt måttot -"inte samma spår".
På kartan fanns en möjlig väg men efter en stund i björkslyet fick vi ge upp och hitta på ett bättre alternativ.
Det var nån i sällskapet som ville hem så med stränga förmaningar att inte hitta på nåt tok valde vi kraftledningen från Högbodarna. Och det var inget dumt alternativ, lagom lättåkt puderföre och gnistrande sol. Det susade på så bra att rätt som det var så åkte vi på Näktens is och några minuter senare vinkade jag hejdå till dem som bara skulle ut på en kort tur och nu var rejält lunchsugna. Och själva resan var kort men inte tiden den tog.
Redan under lördagskvällen blåste det in ett snöområde och det fanns kvar i stort sett hela söndagen. En perfekt dag att försöka komma ikapp allt föreningsanknutet pappersarbete, det är ju årsmötestider, bevars.
Kom osökt att tänka på att förr passade man på att deklarera en sån här fulvädersdag i februari, särskilt om det var före den femtonde.

Lika osökt kom jag att tänka på pratet om hur lite snö det är i år men är det nån som sett nån mätning? Kunde just tro det, dags att deklarera snödjupet alltså.
Det är faktiskt pinsamt lite snö, knappt en halv meter vid mätplatsen som använts tidigare år.
En fråga man kan ställa är -"vad gör myndigheterna?" Men det är väl som vanligt att man får gilla läget.

lördag 2 februari 2013

Camp Sannsundet

Näsbygden breder ut sig
Det har skett en viss teknikväxling när det gäller navigationsgrejer för snöskoter. Norrlands skoterkarta är nog kung fortfarande men det kommer andra varianter i takt med att, främst, mobiltelefonerna blir smartare.
Jag använder en traditionell bilgps, Garmin Nuvi 500, med ledkarta från kartmannen i Kalix och det funkar bra i de flesta fall. Förutsättningarna är att skoteråkare skickar in spårfiler från "riktiga" skoterleder. Det gör att mer informella leder inte ska finnas med. Lederna är dessutom ruttbara.
Brodern har tagit till sig kartan som finns hos Skoterleder.org. Kartan laddas och körs via en app i smart-mobilen. Killen som ligger bakom kartan och hemsidan kom jag i kontakt med genom geocachingen och vi i skoterdårarna har levererat en del spår till kartan. I kartan kan det förekomma olika sorters leder eftersom man genom att märka dem med olika färg anger om det är en officiell eller informell led. Lederna ritar/laddar man upp själv, alltså ingen mellanhand (om man inte vill ta hjälp förståss).
En fördel med mobilkartan kan vara att själva kartan oftast är färskare än tex Friluftskartan som jag har i min gps.

Inför dagens övning var det bara väderstrecket som var klart, norrut. Sen var vi lite nyfiken på en väldigt inofficiell led, som fanns i mobilkartan, mellan Dödreskogarna och Tandsbyn, eller valda delar av den i alla fall.
Transportsträcka upp till Älgsjön och vidare längs nämnda led, även om vi efter hand valde bort Tandsbyn. I stället sökte vi oss ut mot Näkten och kom så småningom ut i Viken. Sen var det tänkt att vi skulle kolla om en bekant var hemma men det var han inte.
Vy mot Sannsundsbron
Nu var matätningstiden inne, med råge dessutom, så vi kollade vid Rastplats Fåkersjön men där var fullt så vi hastade vidare. Hackås eller Hara? Uppskattningsvis så skulle vi komma ut på Storsjön kvickare om vi valde Hara och när kartan sa att det skulle finnas en genväg via Bulägden så var det klart. Ute på sjön tuffade vi längs stranden mot Sannsundsbron för att hitta en lämplig rastplats.
Vi tittade närmare på en mysko hög med kvistar och det visade sig att det var någon som lagt upp ett vedlager bestående av grova kvistar troligen från en stormfälld tall. Ja resten av tallen fanns där också i form av kubbar att sitta på eller elda.
Vi kunde inte se att det fanns nån väg till detta ställe däremot var det två stenpirar gjorda för en båtplats, dessutom fanns en skylt som sa att vi var vid Camp Sannsundet.
Sedan kubbarna arrangerats till sittplatser och bord så var det gott att få lunchfika i solskenet med utsikt mot Sannsundsbron i söder och Ovikens nya kyrka i väster.
Vid Långholmen. Rök från virkestorkar vid
Rödinssågen till höger.
Efter en rejäl lunch fortsatte färden hemöver. Vi färdades i lagom promenadtakt längs stranden, det var antydan till drivbildning så det var inte njutbart med nån högre fart.
Vi valde bort Hackås som övergångsställe till Näkten och fortsatte mot Skuckuviken. Efter lite strandnära crusing, i bland annat Vikbäcken, blev det en bensträckare vid Långholmens vindskydd.
Vattenavtappningen syns tydligt lite varstans med isblock och stenar som sticker upp. Passagen in mot land i Skuckuviken är alltid som en kombinerad labyrint och berg-å-dalbana.
Uppe på landbacken kunde vi konstatera att skogsbilvägen mot Näkten var "lagom" plogad så man slapp nöta på skidorna så mycket.
En tidvis väldigt fin dag övergick till molnigt och snövarning så resterande delen av resan blev en snabbtransport söderöver och efter cirka elva mil parkerades maskineriet hemma på ranchen.
Lite väl tidigt slut på skoteråkningen för min del så det fick bli en insats med en annan utrustning för en annan förening.

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då ...