lördag 28 februari 2015

Natur- och kultur-tur

Att samlas på Jo-Lars-täkta klockan tio på lördag i vecka nio det har blivit en trevlig tradition sen ett antal år tillbaka.
I byn fritidsboende norskar har ferie den veckan och tar då med sig grannar och vänner för att åka skoter ett antal dagar med liten final under lördag.
Denna lördag räknade vi hela nio skotrar och tio personer på startlinjen, fantastiskt roligt.

Skoterdårarnas förening brukar ha nöjet att peka ut färdriktningen, oftast blir det en lagom tur för att fördriva tiden tills serveringen på Kälabergstornet öppnar klockan elva.

När fantasin tryter får man ta till en variant på en tidigare resa, denna gång blev det Näktens västra strand upp mot Bingsta.
I höjd med Sandnäset fick vi en lite ovanlig naturhändelse då, av allt att döma, en järv sprang över isen framför oss från Sandnäset och västerut. När vi stannade till vid Brynjeholmarna så var alla överens om att det verkligen var en järv så då bestämmer vi att det var så.
Vi gled förbi fritidshusområdet vid Bingsta och styrde sedan över till Monäset och prästgraven där. Vi ville visa på vådan av att låta intresset för rödingsfiske gå före kyrkobesökarna som väntade på gudstjänst i Bergs kyrka. Prästen blev helt enkelt stenad till döds och begravd på Monäset för att han försummade sina kyrkliga plikter. Detta ska ha hänt på 1600-talet, nuförtiden har vi en annan arbetstrygghetslagstiftning. (mer om Prästgraven här)


Färden fortsatte runt näset och upp mot Älgsjön där det blev kaffepaus vid Camp Obama.

Liksom vid mitt förra besök vid Tornet var det sparsamt med besökare men å andra sidan rasade det in tio hungriga skoteråkare på en gång när vi kom.
Hemresan inleddes med dagens andra kulturevenemang då vi besökte den gamla bosättningen som heter Kälaberget. Man blir onekligen lite nyfiken på historien om denna plats, där det fanns (sommar)-boende för kanske tjugofem år sedan, men bara hört talas om.

Namnet Kälabergstornet är för övrigt lite missvisande eftersom tornet står på Högsvedberget men har naturligtvis fått namnet efter den närbelägna bosättningen.

Som traditionen bjuder så avrundades dagen med kaffe på maten vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning där vi även träffade andra stamgäster.

Sammanfattningsvis blev det en riktigt trevlig tur, några bekymmer med blankis och varmkörning var det aldrig frågan om, det var helt enkelt ett perfekt före under rådande omständigheter.

Senare på eftermiddagen/kvällen hördes surret av den norska antikrundan som passerade utanför stugknuten, det var, om jag hörde rätt på ljudet, en Ockelbo 300, en Sno-tric och en Aktiv 600.

fredag 27 februari 2015

Inbjudningar

Det drar ihop sig till diverse skoterträffar lite varstans i vårt område. I det allra närmaste närområdet finns Jo-Lars-täkta där vi som vanligt lördagen i uke syv har inbjudits till träff med de norska skoterdårarna. Skulle bli väldigt förvånad om vi inte hamnar på hamburgertornet, möjligen efter en kringgående manöver för att skaka ner frukosten. För en i sällskapet torde det bli sjätte raka besöket vid Kälabergstornet, själv har jag tagit paus ett par gånger så det blir nog bara fjärde eller femte gången.
Det har ju kommit en liten centimeter snö så det borde inte vara några problem att ta en promenad längs Näkten möjligen till Sandnäset eller Dödre. Det är för övrigt en lättåkt slinga om det är lite blandat med skotervana bland deltagarna.

Nästa helg infaller sportlovslördagen och då brukar det krocka rätt rejält med skoterträffar.
Min personliga favorit måste nog bli Galåbuan, och då är det inte minst vägen dit som bidrar till favvopoängen. När jag säger det så drömmer jag mej tillbaka några år, för på senare år har det varit väldigt dåliga snöförhållanden nere på låglandet, förra året blev det ingen resa just av den anledningen.

Rätans skoterklubb hade tidigare en aktivitet vid Kolbulletjärn, även kallad Mullbergstjärn, Jag tyckte att där var nog så trivsamt som de senare årens sammankomsterna i Rätan. Samtidigt får man förstå att arrangörerna vill ha så mycket folk som möjligt, även bilburna.
Också åt det hållet har det varit isiga förhållanden de gånger vi styrt däråt. För övrigt så susade vi förbi Handsjöbyn förra helgen så det är nog tveksamt om det blir ytterligare en sväng åt det hållet.

I norra änden av Näkten, på isen vid Ica Fåker, ordnar Hara/Näsbygdens skoterklubb träff nästa lördag. Det är en flyttad föreställning då det bedömdes vara allt för blött förra helgen.

Om man tittar ytterligare en helg bort i tiden då blir det pimpeltävling i de djupa skogarna i närheten av Sandnäset. Charmen med det fisket är att alla åker skoter dit och därifrån. Jag brukar lösa in mej för att delta i startkortsdragningen, mer fiskeintresserad är jag inte.

Nu är det bara att hoppas att vädret inte ställer till det alltför mycket utan att vi får några fina helger framöver så kan vi råkas när vi träffas.

söndag 15 februari 2015

Vad hände?

Lagom till helgen så svalnade det olidligt varma vädret så pass att det blev under noll. Skoterdårarnas turåkning fortsatte i, bokstavligen, gamla spår, fjärde raka besöket på Tornet exempelvis (för vissa). Vid Tornet var det ovanligt tomt, av oklar anledning, så rackarns roligt är det väl inte att titta på skidåkning eller .....? Konstig prioritering i så fall.

Vad var det som hände med snön då under värmeböljan, kan man undra?
Tjugo centimeter - kort och gott. Från strax under halvmetern till knappt tre decimeter. Så nu är det skarföre över allt. Inget ont med det, förutom att det smattrar och slår om man kör i gamla spår, problemet är väl att snön ska räcka sju-åtta veckor till och fylls det inte på med mer snö då ställs krishanteringen på hårda prov.

söndag 8 februari 2015

Repriser

Återväxten ser ut att vara tryggad när det gäller skoteramatörer med Finnsvedanknytning. I lördags blev vi med på en sällskapsresa till Tornet. Den yngste deltagaren, Konrad 1,5, hade efter en snabblektion det mesta klart hur knappar och reglage fungerar på en skoter så det var bara att dra iväg med ynglingen vid styret.
Det blev alltså en traditionell hamburgar-lunch denna dag, för vissa var det tredje lördagen i rad.
Jag fick anledning att testa Swish-betalning av min hamburgare, och det gick ju alldeles utmärkt.
Om ni vet att ni tänker glömma pengarna hemma kan ni redan nu lägga in Swish-numret: 123 379 90 53, för gissningsvis så glömmer ni inte att ta med den smarta telefonen.

Efter lunchen skildes vi åt och skoterdårarna begav sig ut på en liten tur i omgivningarna, mest för att inte ta kortaste vägen hem.

Strövtågen fortsatte sedan under söndagen då vi friskade upp minnet när det gällde den informella vägen till Hålen/Åsarna. Det blev en mix av "den smala vägen" och "den breda vägen" och fikarasten blev en repris på förra årets upptäcksfärd, solen tittade till och med fram en stund när vi satt där vid badplatsen norr om Östansjö.


fredag 6 februari 2015

Säg den lycka .......

Den gångna veckan har jag haft nöjet att göra lite kvällstjänst längs skoterlederna i omgivningen. Första kvällen kopplade jag sladden som vanligt efter 59:an och drog iväg. Rackarns så mycket snö det hade kommit, insåg jag ganska omedelbart, nästan lite väl jobbigt att ha sladden med. Hur som helst så fick den hänga med till Örnbergssjön. På hemväg blev det en klassisk fastkörning på Markustjärnen som, som vanligt, hade vattnat upp rejält. Bara att överge sladden och köra tomt resten av slingan. Kändes som en bra ide att trampa så mycket som möjligt och låta kylan tränga ner, framför allt på sjöarna som alla har mer eller mindre mängd vatten på isen.
Följande kvällar valde jag Ski-Doon som jobbarkompis och det var rena pudersurfingen längs skoterlederna. Hur roligt får man ha på jobbet?
Tanken var att grundtrampa för att sedan ta nya tag med sladden, nu får man se hur det blir med det för de förutspådda plusgraderna ser ut att bli mer långvariga än det från början var bestämt och planerat. Just nu har vi tre plusgrader ute i förening med ganska mycket vind så man kan befara det värsta när det gäller snötäcket.
Därmed kommer jag osökt in på snödjupet. Under torsdagskvällens mätning noterades strax under halvmetern, det var då fortfarande åtskilliga minusgrader.
Ett dygn senare, med temperaturer runt tre-fyra plusgrader, hade snödjupet minskat cirka sex-sju centimeter.
Det var ju det jag varnade för häromsistens, att inte tro att det räcker nu med snöandet. Visst är det bra om snön sätter sig en aning men det har en väldans förmåga att bli för mycket av det onda. Så säg den lycka som varar beständigt?

söndag 1 februari 2015

Now we are talking

Vilket härligt busväder det blev den här helgen!
Snöandet smygstartade lite försiktigt i fredags för att sen bara bli bättre och bättre. Söndagens utflykt i de djupa skogarna och de breda myrarna bjöd på rejäl drevsnö som letade sig in lite varstans.
Vi hade fem anmälda till dagens uppställning men våra norska skoterdårar behövde ordna en del saker inför hemresan som bara den säkert behövde lite extra tid i rådande busväder.
Hemmavarande skoteramatör ville följa med på en liten tur och så fick det bli.
Blå-Rangern väcktes upp ur dvalan och var genast redo för tjänstgöring, inledningsvis rattad av sonen. Av någon anledning ville han dock ganska snart prova min Ski-Doo.
Sagt och gjort så hade vi bytt skotrar och vipps var man förpassad femton år bakåt i skoterutveckling.
-"Jasså var det såhär det var ...." funderade man där man vickade framåt längs myren med på tok för smala skidor i rådande djupsnö.
En annan egenhet som Rangern har blev också snabbt påmind om - all snö passerar över rutan och mot ansiktet på den sittande föraren.
Till saken hör att det låga styret gör stående körning ganska obekväm. Man skulle väl utrusta denna reservmaskin med bredare skidor men den används så lite att det knappt är nån mening.

Det blev en liten runda ner mot Losjön, som vanligt kan man nästan säga, och efter att ha testat ett nyfunnet vindskydd kollade vi efter en annan väg än den vanliga för att ta oss hemåt. Och det gick ju bra. Under en avstickare ut på Råssjön kunde vi konstatera att det blivit rejäl drivbildning på sjön.
Nu får man bara hoppas att ingen klagar på snöandet, det är ju trots allt det här man lever för.
Jag undrar hur dom som påstår att det räcker nu kan veta det? Snön ska ju räcka en bra bit in i april och mycket kan hända innan dess så jag säger som alltid - låt det snöa!
Och uppåt finns ingen begränsning, som bekant!

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...