torsdag 19 mars 2020

Borgafjäll

Vinterns ojämna snötjocklek har fått skoterdårarna att drömma om massor av snö mellan marken och skotern. Drömmarna har kommit och gått men det har inte blivit nåt beslut. Det har hörts rapporter norrifrån om snödjup på en meter eller mer och nåt sådant är det länge sen man såg häromkring. Plötsligt hände det att funderingarna övergick till verklig planering. Boende och en släpvagn med kåpa var prioriterade saker som måste lösas.
Att det var Borgafjäll vi skulle till det var klart ganska tidigt och efter lite bokningsstrul insåg vi att verktyget heter Facebook. Tjuvlånade ett konto och slängde ut en fråga så var den saken klar.
Släpvagn med kåpa har synts här i närheten men rymmer den våra två skotrar, var frågan. Och med trixande så löste sig det också. Av med skidor och motorkåpor så var maskinerna inom väggarna, om man säger så. Att bli tvungen ta av skidorna var bara en fördel, sen tidigare fanns hjul att ersätta med och då rullade skotrarna enkelt på plats.
Det tidvis slaskiga föret längs E 45 gjorde att vi insåg att valet av kåpvagn var helt rätt. På plats vid boendet var det snabb avlastning som gällde och innan solen försvunnit hade vi hunnit bekanta oss med omgivningarna runt Borgafjäll under en liten sväng på fyra fem mil.
Det man imponerades av direkt var de perfekt anlagda ojämnheterna längs lederna, exakt lika långt mellan guppen och lika djupa. Woooij, woooij, woooij lät det när man guppade framåt i krypfart.
Nästa dag stod det Saxnäs på programmet. Vi hittade en slinga över bland annat Gitsfjället som gjorde att vi kunde välja en annan väg hem. Matställen fanns det minst två men vi nöjde oss med att besöka ett av dem, Marsfjället Mountain Lodge. Stället har inget med Marsliden att göra, vilket undertecknad surrade ihop det med, Marsliden ligger en bra bit norr om Saxnäs.
Hyfsat väder på förmiddagen förbyttes till snöskurar och blåst (= snödrev) under efter eftermiddagen.
Dag tre, som också var lördag, hade vi först siktat mot Ankarede eventuellt Stora Blåsjön men den rutten blev avkortad så vi siktade i första hand på Raukasjö, som ju är ett bekant skoterutflyktsmål. Bara några kilometer från Borgafjäll stannade vi flera gånger för att beundra de oändliga vyerna i det soliga vädret. Vägen vi valde var inte värst trafikerad, såg knappt en skoter på hela förmiddagen. Vi hade en uppgift om att Raukasjö inte var öppet så vi rundade bara gården, vi har i alla fall varit dit.
Körningen fram till Klimpfjäll kändes lite dryg då vädret på fjället bliv lite sämre men vi tuffade på och väl framme gällde det att hitta ett matställe. Gick väl bara sådär, det blev skidbackens värmestuga som krängde halvtaskiga hamburgare för dyra pengar.
För en stund påmindes man om att Kälabergstornet var premiäröppet just denna dag.


Hemvägen var delvis en repris från gårdagen och vädret var också liknande med kallblåst från sidan. Väl åter till basstationen så blev det lite slappande innan det var dags att packa lilla vagnen för tidig hemfärd på söndag.
Hur var besöket? Ja, riktigt bra får man väl ändå säga fast vädret inte var på topp hela tiden. Att det var nära 1,5 meter snö märktes inte så mycket, vi åkte ju bara längst upp på snön. Faktiskt inte en fastkörning på hela tiden och jag vet inte hur man skulle ha gjort för att köra fast, snön var så kompakt. Sen var vi lite osäker på var man får och inte får köra, man lär ha gjort om förbudsområdena men glömt att tala om var de är och var friåkningsområdena möjligen kan finnas.
Vi hittade ett skyltat friåkningsområde men där undanbad man sig busåkning och då missar man väl hela grejen(?)
Väl hemkommen visade sig solen från sin bästa sida så jag, som hade lite kompledigt, lunchade ute den dan och kom att tänka på uttrycket: Borga bra men Tjärna bäst.




tisdag 17 mars 2020

Passa på

RESUMÉ
Så här i efterhand kan man konstatera att tricket med isrivare hade kort hållbarhet. Det man lärt sig är att man ska passa på, efteråt är det försent. För det var ju så att snön och det vackra vädret snabbt återgick till det normala slask och isföret några dagar senare.

Men vi fick en väldigt fin avslutning på sportlovsveckan, den som hade nummer tio.
Den sportiga delen bestod i att jag drog upp ett skidspår både hit å dit. Vad jag förstår så blev det använt också, själv var jag lite dubbelbokad så jag tog en tur med min Expedition Sport tillsammans med en annan skoterdåre, sport som sport.
Fredagens färd gick mot Svenstavik via Rörösjön till OkQ8 för tankning. Efter lite kringelikrokar, bland annat kände vi oss tvungna att runda Svenstavik då den vanliga vägen längs Svenstaån inte såg så säker ut.
Det känns ju onekligen lite väl långt att ta sig upp till flygfältet mm bara för att komma ut på Storsjön men det är väl bara att gilla läget.
Skuckuviken var ovanligt fri från isblock och förkastningssprickor orsakade av sjöns reglering, och det var ju bara bra.
Resan längs Näkten gick utan dramatik, det gäller dock att hålla lite koll på de isformationer som finns lite här och var, sprickor som kan gå tvärs över hela sjön.

Lördagen var inplanerad sen länge och traditionsenligt ställde hela den norska avdelningen av Skoterdårarnas förening upp till start och de lokala förmågorna var hela tre stycken, summa nio maskiner samlades på Jo-Lars-lägda.
Det var lite av "pensionärens hemliga resa" över ruttplaneringen, det blev en mix av nytt och gammalt med chans till lite bus i puder på nån myr och många stopp för att bara surra i det soliga vädret.
Efter att Bingsta passerats landade vi i Sörvickrans fint belägna vindskydd för ett något försenat elva-kaffe. När det var avklarat hoppade vi över Monäset på smalaste stället och begav oss mot Dödre och Älgsjön.
Stigningen längs kraftledningen är ett uppskattat inslag då man gärna minns forna tiders färder uppför denna backe som kunde ta åtskillig tid att genomföra om det var okört, nån sladdning förekom inte över huvud taget - "på den tiden" som det brukar heta.
Vid Stavsjön inträffade lunchen som lagades över öppen eld, förstås. Trevlig plats som dock behöver uppdateras vad gäller sittplatser mm.
Dagen avrundades med ett kort besök på Abborrnäsets friskvårdsanläggning där det redan var en hel drös med folk som satt och solade och ljög ikapp.
Noterade sedan vid hemresan att årets Taska-race blev inställt.
Men annars blev allt som vanligt, ett trevligt sällskap och en sol som var på ett strålande humör. Vilken tur att vi passade på!




torsdag 5 mars 2020

Tricket

Äntligen 2.0
Det finns en del trick som alltid fungerar, i alla fall sommartid, synd bara att det tog så länge att komma på vintervarianten. Jag tänker helt fräckt ta på mej äran för de senaste dagarnas fina snöfall som ökat snödjupet från knappt 20 centimeter till gott o väl 50 centimeter.
Tricket bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet där vidskepliga regndansare har mycket att lära.

De flesta känner väl till hur spiksäkert det är att framkalla regn genom att tvätta bilen. För den som inte har nån bil går det lika bra, eller bättre, att vattna potatislandet, gräsmattan eller vad man nu har till hands.

Det isiga och hårda underlaget, inte minst vid färd längs nån sjö, har gjort att jag lyckats med något som jag inte lyckats med tidigare, skoterns glidskenor har drabbats av partiell härdsmälta. Jag har varit observant på problemet, kört sakta och försökt hitta snö att köra i men ändå fattas det flera millimeter av plastlisterna, de har helt enkelt smält bort.
Förvisso ett känt fenomen som jag lyckats undvika under drygt tusen mil med gamla skotern.
Jag har under många år hört till isrivar-skeptikerna men nu blev jag lite fundersam och slog till på ett par hyfsat billiga, backningsbara, isrivare.
Efter att ha legat till sig ett tag, omonterade, så kom dom på plats och kunde provköras runt månadsskiftet. Resultatet såg riktigt bra ut, det skvätte lite puder in i boggin och nån plastlukt kändes aldrig. Att isrivarna ska vara bra för motorkylningen är inte ett problem hos mej när man har både "bilkylare" och fläkt.

Vad hände sen då, efter provkörningen? Jooo, det var då det började snöa.

Tänk va´ roligt det kan vara att åka runt i landskapet med en sladd efter skotern och en skyffel till hands för att lägga i de värsta groparna och snön bara vräker ner, i flera dagar.

Länge sen sist känns det som.

Borgafjäll

Vinterns ojämna snötjocklek har fått skoterdårarna att drömma om massor av snö mellan marken och skotern. Drömmarna har kommit och gått men ...