söndag 22 januari 2012

Kjempefin tur

Efter en minst sagt trevande inledning av skotersäsongen så börjar det äntligen bli mer nöjesbetonade resor. Annars har det mest varit röjning och översyn av diverse skoterleder i närområdet. Enligt uppgift och egna iakttagelser är lederna i Svenstaviksområdet röjda efter Dagmars härjningar, Bodsjöbygdens leder i vår närhet håller bra standard, som vanligt ska tilläggas. Och, som sagt, den lokala klubben har kommit igång med ordinarie sladdningsverksamhet.

Efter diverse husnära aktiviteter och även en oväntad utflykt i bilaffärsärende under lördagen hade vi nöjet att göra de norska skoterdårarna sällskap på en söndagsutflykt.

Vi beslutade återuppta den avbrutna resan från i början av april då säsongen tvärdog.
Okey, det var andra orsaker till att resan avbröts men det tog även slut på föret den helgen.
Efter inledande taktiksnack på Jo-Lars-täckta tog vi oss snabbt till Sandnäs-skogen vidare över mot Stor-Noren och Nordammen.
Grundinställningen när det gäller isarna har varit att vara väldigt skeptisk men ser man ett spår hela vägen över sjön då drar man iväg. Visst är det vatten på isarna med absolut inget som inverkar, så länge man rör sig.
Efter lite trixande med stormfälld skog tog vi oss till Kyrkkilen som är ett fint ställe att stanna och ta en liten bensträckare vid.
Sen var det återigen tveksamheter om vi skulle ge oss ut på sjökörning men så fick det bli eftersom vi hade ett vindskydd som väntade på oss vid Pånnäset. Det blev en strandnära körning dit och just där jag valde att parkera i strandkanten vid vindskyddet var det så lurig is att skotern doppade ena skidan ner under isen.
Då kändes det tryggare att krypa in i kojan på själva vallen, torrt och fint även om möblerna var något låga.


Kaffe och smörgås smakade gott och vi fick fräscha upp kunskaperna om platsens tragiska historia. Betydligt trevligare för Rosapanter som råkade hitta en geocache där i närheten.

Hemresan gick helt odramatisk via Tjutbodarna och Baksjöbodarna. Sista dropparna kaffe sörplade vi i oss vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Frånsett de osäkra isarna (eller rättare, det är vi som är osäkra) är det ett närmast perfekt skoterföre i skog och mark tack vare att snön har sjunkit ihop i ett par omgångar.
Den 67 kilometer långa resan sammanfattades så bra på norsk - en kjempefin tur!

Väl hemkommen kom jag ihåg att kolla snödjupet, det är nu 69/70 centimeter ner till gräset vid observationsplatsen.

söndag 8 januari 2012

Liten solskenstur

Teoretiskt skulle trettonhelgen bli den bästa skoterhelgen på länge. Nu blev det inte riktigt så eftersom en sedan länge planerad resa till kusten skulle verkställas då diverse omständigheter passade så bra denna helg.
Den värsta abstinensen botades i torsdags då det blev en sväng mot Svenstavik. Förra säsongen hade vi bekymmer med snötyngda lövträd över leder o spår, i år är det lämningar efter Dagmar som ligger i vägen. Så klart hamnade jag vid ett stormfällt träd med alldeles för dålig såg så den lilla trippen blev onödigt lång - i tid alltså.

Under tiden jag var i Sundsvall (och bl.a. geocachade!!!) höll ungdomssektionen ställningarna när det gällde skoterdårarna, de besökte visst Örasjön så södra slingan lär vara invigd för trafik.

Lillsjön 8 januari 2012
Sedan besöket i Drakstan var avklarat blev det äntligen dags för en liten sväng. Jag hade egentligen tänkt kolla isläget på Råssjön, det lär vara så osäkert att ingen har provat dra upp leden där, varken mot Finnsved eller Tången.
Man vill ju inte vara svårövertalad så när det blev prat om en nöjestripp bara för att så var man snabb att ställa om. Ungdomarna var med och yttrade sig om tidtabellen, det skulle visst vara nåt bollspel på TV en viss tid.

Nåväl, brodern bestämde väderstreck och det slumpade sig så att vi åkte samma spår som jag gjorde i torsdags.
Soligt och fint var det, och kallt, på myrarna nedanför Östbergsbodarna var det närmare 22 kalla.
Det borde finnas ett vindskydd där i solen vid Lillsjön, det är åtskilliga gånger som fikasuget infunnit sig just där. Det gick visserligen bra att ta en ståfika i solskenet också men, som sagt, en sittplats är aldrig fel.

Nu är även västra slingan uppkörd och invigd, i alla fall till Lillsjön. Vill man åka upp mot Svenstaleden i norra änden av Stor-Backsjön rekommenderas att följa stranden eftersom det även där torde vara osäkert hur isarna frös innan snön kom.

Innan jag drog till kusten kollade jag snödjupet härute och det börjar bli riktigt bra, 58 centimeter hade jag på måttbandet. Nu är det bara att hoppas att sladdningsverksamheten kommer igång så blir det nog ordning på den här skotersäsongen också.

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...