söndag 22 januari 2012

Kjempefin tur

Efter en minst sagt trevande inledning av skotersäsongen så börjar det äntligen bli mer nöjesbetonade resor. Annars har det mest varit röjning och översyn av diverse skoterleder i närområdet. Enligt uppgift och egna iakttagelser är lederna i Svenstaviksområdet röjda efter Dagmars härjningar, Bodsjöbygdens leder i vår närhet håller bra standard, som vanligt ska tilläggas. Och, som sagt, den lokala klubben har kommit igång med ordinarie sladdningsverksamhet.

Efter diverse husnära aktiviteter och även en oväntad utflykt i bilaffärsärende under lördagen hade vi nöjet att göra de norska skoterdårarna sällskap på en söndagsutflykt.

Vi beslutade återuppta den avbrutna resan från i början av april då säsongen tvärdog.
Okey, det var andra orsaker till att resan avbröts men det tog även slut på föret den helgen.
Efter inledande taktiksnack på Jo-Lars-täckta tog vi oss snabbt till Sandnäs-skogen vidare över mot Stor-Noren och Nordammen.
Grundinställningen när det gäller isarna har varit att vara väldigt skeptisk men ser man ett spår hela vägen över sjön då drar man iväg. Visst är det vatten på isarna med absolut inget som inverkar, så länge man rör sig.
Efter lite trixande med stormfälld skog tog vi oss till Kyrkkilen som är ett fint ställe att stanna och ta en liten bensträckare vid.
Sen var det återigen tveksamheter om vi skulle ge oss ut på sjökörning men så fick det bli eftersom vi hade ett vindskydd som väntade på oss vid Pånnäset. Det blev en strandnära körning dit och just där jag valde att parkera i strandkanten vid vindskyddet var det så lurig is att skotern doppade ena skidan ner under isen.
Då kändes det tryggare att krypa in i kojan på själva vallen, torrt och fint även om möblerna var något låga.


Kaffe och smörgås smakade gott och vi fick fräscha upp kunskaperna om platsens tragiska historia. Betydligt trevligare för Rosapanter som råkade hitta en geocache där i närheten.

Hemresan gick helt odramatisk via Tjutbodarna och Baksjöbodarna. Sista dropparna kaffe sörplade vi i oss vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Frånsett de osäkra isarna (eller rättare, det är vi som är osäkra) är det ett närmast perfekt skoterföre i skog och mark tack vare att snön har sjunkit ihop i ett par omgångar.
Den 67 kilometer långa resan sammanfattades så bra på norsk - en kjempefin tur!

Väl hemkommen kom jag ihåg att kolla snödjupet, det är nu 69/70 centimeter ner till gräset vid observationsplatsen.

2 kommentarer:

  1. Takk for turen, alltid like hyggelig å kjøre sammen med dere. Vi kommer snart tilbake.

    SvaraRadera
  2. Tack själva, nöjet helt på vår sida! Å vi laddar för nästa resa tillsammans!

    Nu har jag lyckats få in en kartbild av rutten, blev faktiskt imponerad av mej själv ;-)

    SvaraRadera

Fars dag

Här kommer årets säkraste förutsägelse: idag fars det inte med snöskoter över Sjöändviken! Vattenskoter funkar däremot alldeles utmärkt liks...