söndag 31 januari 2010

Ut i kylan

De´ va´ attans va´ de´ kan va´ kallt. Under lördagen blev det bara en nöjessväng bortöver Lillsjön, på väg mot Svenstavik. Halva styrelsen var förhindrad och själv var jag lite tvekis pga kylan, men en liten sväng .... som sagt.
Råkade hänga på en sladd, så det blev lite nytta också. Bäst jag puttrade bortöver myrarna nära Östbergsbodarna kom några trevliga ynglingar, David och Tommy, som stannade och pratade en stund. Dom skulle möta några kompisar som kom från Svensta och senare såg jag att dom träffat på varann. Rätt bra med nysnö så nu tar det litte när man sladdar och det blir riktigt bra resultat fast jag var hänvisad till en enklare träsladd.
På hemväg gjorde jag en sväng bortöver Långtjärn där jag vände, det kändes lite drygt att köra till Örasjön. Träffade på en fågeljägare bortom Namnlöstjärn (bästa namnet), vi enades om att det var i kallaste laget med -26 grader som jag hade på mätaren.
Även idag, söndag, blev det en liten tur och då var styrelsen fulltalig. Hakade på en sladd även i dag och tänkte oss ner till Strulsjön men redan vid Mygglunda hittade sladden nåt jordfast föremål varefter sladden blev till kaffeved. Resten av trippen blev alltså en ren nöjestur.
Vi tog den väg som vi brukar kalla Raka spåret, då den följer Struldalen och är den enklaste vägen om man snabbt vill ansluta till leden mot Turingen vid Gärdsjön. Tidigare fanns en kryssad led mellan Örasjön och Gärdsjön men den är borttagen som skoterled nu.
Vi valde dock att svänga mot Örasjön och vidare skoterleden hemåt. Idag var det "bara" -22 vid Namnlöstjärn. Stannade till vid Sjöändtjärn och där hade nog ungdomarna från igår suttit och myst  i stugvärmen.

Just nu är planeringen igång för årets första långtur. Om inte kylan sätter stopp blir det en tvådagarstripp upp till Storsjö/Ljungdalen kommande helg. Vägval mm har jag delegerat till övriga styrelsen så det blir en överraskning. Och jag tror att det ryms ett antal skotrar tillsammans med oss så det är bara att hojta efter mer info om det verkar intressant.

söndag 24 januari 2010

En vanlig dag

Nu när det äntligen går åka skoter är det lika bra att ägna även söndagen åt detta. Skoterdårarnas förening samarbetar ibland med den lokala skoterklubben och idag passade vi på att kombinera nytta med nöje, i alla fall var det tänkt så men arbetsinsatsen blev minimal.
Efter att gårdagens incident med gasvajern var fixad drog vi mot Svenstavik och jag hade en fundering om att leden från Östbergsbodarna till Lillsjön behövde premiäråkas men det hade redan någon vänlig själ gjort, möjligen ägarna till de renar som vi stötte på strax före Lillsjön.
Det är inte lätt att få till skoterlederna i skapligt skick med den begränsade snötillgången men trampa en botten behövs i vilket fall, sen får man se vad som går att åstadkomma med en bra sladd.
På tal om sladd så träffade vi på Kurt som var ute i tjänsten för skoterklubben Röj´s räkning, även han kunde intyga att det behövs mer snö för att det ska bli bra. Om jag uppfattat det hela rätt så finns ett enigt beslut på att beställa mer snö, möjligen redan till på onsdag.
Det var nära att vi tagit leden mot Skucku, den såg okörd ut, men sa att vi kan ta den på hemvägen sen vi varit i Svensta och vänt. Nu blev det inte så för vi hamnade i Östberg och därifrån bar det ner mot Storsjön och mot Skanderåsen. Vid det laget var vi rejält fikasugna så det gällde att hitta en fin plats att sitta på.
Solen lyste så fint på en hölada, tvärs över viken, borta i Berg så vi drog dit. Isarna är för övrigt väldigt släta och fina och i det närmaste helt utan vatten.
Höladan, som nog mer används som båthus, visade sig ha en bänk för oss att sitta på. Att vinden kom från fel håll var väl enda felet med det fikastället.
Sen hoppade vi över till Näkten och från Sörvickran och hemöver blev det som oftast en strandnära körning för att se vad som hänt på fritidshusfronten sen sist. Och det hade det, det kommer upp nån ny sportstuga lite nu å då.
Dagens enda vattenkänning fick vi mitt för Sandnäset men det var inga mängder och helt odramatiskt att köra.
När det var dags att klubba av dagens sammanträde kunde det konstateras att mätaren stannade på exakt (?) samma sträcka som i går > 65,6 km.

lördag 23 januari 2010

Tornet-premiär

När alla i Skoterdårarnas förening hade kryat på sig var det självklart att det ska bli ett sammanträde så fort klockan slog lördag. I veckan har komradioapparaterna stått på laddning, GPS´erna finkalibrerats och bensinen fyllts på.
Som brukligt var dagens rutt inte detaljplanerad, det brukar ske mer eller minde slumpmässigt exakt vid avfärd och då med utgångspunkt från åt vilket håll vi åkte förra resan, inte samma väderstreck två ggr på rad.
Sista-minuten-informationen sa att Hamburgertornet hade säsongspremiär i dag så det var ganska klart att det var dit vi skulle. Hade jag vetat det tidigare hade jag inte behövt jäkta med fikafixet men nödproviant kan vara bra att ha ....?
Den här säsongen är inte som andra så naturligtvis skulle det krångla med maskinerna, denna gång inte min. Vid grusgropen före Finnsved gick gasvajern av i den andra skotern. Nödgashandtag fixades och sen bar det av hem för att byta skoter.
Nytt försök och då tittade vi in i Finnsved och där var man passande nog hungrig så vi adjungerade två stycken till styrelsen och drog iväg.

Bodsjöbygdens snöskoterklubb har bra ordning på sina skoterleder så det var sladdat och fint fram till Kälabergstornet. Att det var lite snö på marken sista biten kan inte dom rå för.
Rackarns va´ folk det var där, att premiären var en vecka tidig verkade ingen ha missat, det var en strid ström av besökare hela tiden vi var där. Och i skoterväg var det som vanligt en skön blandning av gamla herkar och potenta ledplöjare (eller japanska snöankare som vissa säger).

För den som inte är bekant med denna företeelse kan jag berätta att på Högsvedberget (nära bosättningen Kälaberget, därav det missvisande namnet Kälabergstornet) finns ett luftbevakningstorn från kriget. I tillhörade stuga har skoterklubben hamburgerförsäljning på lördagarna under säsong. Hamburgarna grillar man själv över öppen eld alldeles intill tornet. Själva tornet är möjligt att gå upp i men personligen blir det nog bara vartannat år man kliver upp dit. Det fanns tidigare en autentisk militärkikare däruppe men den blev stulen, vet inte om man fixat nån ny.
Hemvägen blev via Tjutbodarna och småsjöarna bortöver Sandnäset. Stannade vid Stor-Åksjön och bytte några ord med dem som jobbade med nåt projekt där. Vidare till Lill-Åksjön, där var ett par fiskare att surra med.

Efter lite kringel-krokiga vägar hamnade vi på Tång-Öravattnet och Råssjön och då var dagens utflykt i det närmaste slut. Finnsvedborna åkte hem till sig och vi till oss och sammanträdet förklarades, efter 65 km,  avslutat.

söndag 17 januari 2010

Fick ge sig

Äntligen blev det lite bättre väder, började faktiskt fantisera om att införa en ny variant - teoretisk skoteråkning, helt oberoende av kyla och dåliga isar. Tanken är inte så dum egentligen, att tänka på vilka skoterturer man skulle ha gjort och hur kul det skulle varit att åka både hit och dit och hem igen. För att inte tala om miljöaspekten.
Trots alla positiva sidor som kan finnas med detta tycker jag att man bör tänka på det stackars araberna, och även norrmännen för den delen. Jag vill inte att de ska hamna på ruinens brant bara för att jag inte behöver köpa skoterbränsle.

Både lördag och söndag blev det lite småsvängar i närområdet, fick väl ihop ca sju-åtta mil efter besök både vid friskvårdsanläggningen och Stor-Noren mfl intressanta platser. Det syns att man legat inne och eldat för det var orörd snö både här och där, men även välpreparerat däremellan.
Sjöarna verkar ha frusit upp men visst finns fläckar med vatten på isen än. Nu ser det ut att komma lite mer snö och det är välbehövligt så att det blir nåt att spackla ner i de värsta groparna.

Tyvärr var inte styrelsen fulltalig i helgen men jag hoppas att hosta och heshet hos styrelseledamoten går över så vi kan kalla till styrelsemöte med det snaraste.

lördag 9 januari 2010

Käpprätt


Vicket slöseri med skoteråkningstid, ledig en och en halv vecka och bara en skoterutflykt. Skulle inte förvåna om kylan släpper när det blir jobbarvecka.
I torsdags blev det ändå en liten tur i grannskapet. Tyckte att det var hög tid att markera leden över sjön bl.a.
Ganska lagom jobb när solen lindrade kylan en smula, så jag drog till Sjöändtjärn och markerade leden även där. Sen blev det en tom-tur till Strulsjön så nu är den biten grundpreparerad men det återstår massor av km leder att köra för att få en botten att jobba på.
Och även fler sjöar som skall markeras leder över, men där väntar jag tills jag får sällskap eftersom det kan vara blött och eländigt och inte så kul att fastna i snösörja när det är såhär kallt.

En stor liten nyhet här i kommunen är den skoterledskarta som Bergs skoterallians släppt i ett nytt utförande. Den gamla kartan var ganska hopplös att hantera "i fält" med tanke på storleken, och efter ett antal vikningar var den utsliten i vecken. Den nya är i A4-format som tål väder och vind bättre då den är inplastad. Det är de lokala skoterklubbarna som tillhandahåller kartan, tillsammans med bensinmackar och andra försäljningsställen.

På tal om karta så passade jag på att köldtesta min Garmin Nuvi 500 i torsdags. Jag har varit osäker om den behöver någon form av värmeelement för att fungera så jag gjorde en provisorisk hållare för ett test. Jag har installerat den ruttbara skoterledkartan som "Kartmannen" säljer. Ganska fantastisk grej som funkar precis som i en bilnavigator med svänganvisning och ankomsttid-beräkning mm. Kartan (eller spåren) som ingår bygger på (skoteråkarnas) insända filer som bildar ett nät som just nu består av 65 000 km skoterleder med vindskydd, matsällen, mackar mm inlagda.
Kvaliteten på materialet hänger naturligtvis på vilka filer som folk bidrar med, men tanken är god och det görs ständiga uppdateringar.

Mitt GPS-stöd vid skoteråkning började med monteringen av min handhållna Magellan SporTrak Pro som senare kompletterades med en iPAQ 4150 med Kartex-karta i (handdatorn kräver värme för att fungera under noll, så den sitter i en speciell hembygd hållare).
Det är först på senare år som de vanliga gps-erna har en karta värd namnet men trots Garmins friluftskarta behåller jag nog handdatorn ett tag till, om inte annat så som komplement.
Provet visade att den fungerade bra i 20-25 graders kyla och jag märkte inga tröghetstendenser vid användning av pekskärmen.

söndag 3 januari 2010

Utvärdering

Joomenvisst hade vädret blivit lite mer skotervänligt så en utvärdering av hur skotern kände sig efter det ofrivilliga depåbesöket var ett måste.
Under förberedelserna inför avfärd fick vi oväntat sällskap av det uppväxande släktet, totalt blev vi fem skotrar som drog iväg för att återuppta den tidigare avbrutna resan.
Sjöarna är ordentligt vattensjuka så vi fick göra en kringgående rörelse för att komma till dagens mål - Attles stuga. Sista biten blev en strandnära körning för även Stor-Backsjön var plaskblöt, det verkar som att allt vatten ligger ovanpå isen i år. Och runt bäckar och diken är det fullt med vatten så efter att några skotrar kört ner den minimala isen måste man leta en ny väg väg över.
Fikat var gott, vi satt ute på altanen i det myggfria molnskenet.

Vi bedömde att det skulle bli både svårt och långt att åka till Svenstavik och sedan hitta nån lämplig väg hem utan att behöva ut på de stora sjöarna så, mot principerna, tog vi samma väg hem.
Passade på att göra ett spår till en jobbarkompis koja. När jag kom fram till övriga gänget var det bärgning på gång, en skoter hade plumsat ner fronten lite väl mycket i en bäck. Lyckades få tag i den försvunna skidan och lyfte den till ytan och då var det bara hoppa till lite så var skotern på torra land igen.
Ett dike som normala vintrar bara känns som en nigning i leden var idag som ett svart dyhål. Förhoppningsvis kommer det ner lite kyla i marken nu så man slipper köra i myrvatten hela tiden.
Till och med "vår" sjöändvik har svårt för att sluta vatta upp och frysa som normala år.

Jodå, skotern gick bra så nu kanske problemen är över och man kan börja planera lite längre turer, jag har ju åtskilliga mil att köra in för att få till ett vanligt skoterår.

lördag 2 januari 2010

Luddigt

I dag blev det tid att göra en felsökning i den trilskande skotermotorns inre. Misstankarna riktades mot förgasarna som dissekerades grundligt. Den första verkade helt felfri och blev friskförklarad. Den andra hade svårt att hålla tätt vid blåsning i bränsleinloppet. Plockade isär flottörventilen i beståndsdelar och hittade då en "tuss" av nåt som såg ut som ludd, tyg, papper eller liknande men exakt vad det var måste nog rättsmedicinska experter utreda.

När felet var hittat blev nästa steg att hitta orsaken, måste vara bränslefiltret som sagt upp sig. Det visade sig att det aldrig funnits nåt filter. Efter en snabb koll hos den jouröppna servicebutiken (dvs Skoterdårarnas förenings- och styrelsemedlem) kunde jag montera ett bränslefilter av modernt snitt, dom ska visst vara platta nuförtiden, med en tydlig yta som ska skvallra om när det är dags att byta.

När allt var på plats var gamla Bettan precis lika pigg som vanligt så det blev en snabb tur till sjön. 23 kallgrader är lite väl mycket för en längre utvärdering, speciellt som jag bara hade träskor och tunna kläder på mej, men jag litar på väderfolket att dom fixar bättre väder tills i morron.

Sammanfattningsvis kan väl sägas att ska man få skit i förgasaren så är det bra om det inte händer under de bästa resorna, de som planerats i veckor.

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...