lördag 31 december 2011

Afton hela dan

Helgen efter Dagmar.
Resan till julfirande i Umeåtrakten blev en halkig historia med blixthalka och allmänt otrevligt väder. På plats i Obbola kunde man konstatera att de hade ett miserabelt skoterföre, endast isiga plogkanter återstod av den snö de haft.
Försökte mej faktiskt på en geocache-utsättning men det gick ont, platsen var upptagen av en mystery. Otur för skattjägarna där att dom inte fick nåt nytt att leta.
Under hemresan mötte vi Dagmar som försökte blåsa oss av vägen, när inte det lyckades provades träd-över-vägen-tricket men vi hade turen att komma någon timme efter att det mesta var bortrensat.

Lördagen, som dessutom dubblerade som nyårsafton, var första dagen man kunde kolla efter eventuella spår efter Dagmar i den egna skogen. Förmiddagen ägnades åt lite nytta med nöje som skogvaktare.
Den sysslan fortsatte vi Skoterdårar med när vi drog mot Sandnässkogen. Summa summarum så hade vi klarat oss riktigt bra med bara ett fåtal kullblåsta träd.
Dags alltså för väsentligheter, skoteråkning. Medhavd fika skulle fikas så det gällde att hitta ett lämpligt ställe för detta. Vid Stor-Åksjön var det i det närmaste knökfullt så det blev bara en inspektion av ett fräckt hembygge innan vi drog vidare mot Stor-Noren och hittade ett älgpass som fick vicka som fikaplats.

Nu kan vi anse att norra slingan är invigd i sin helhet men det behövs ett par omgångar med snö för att det ska bli njutbart.
Och tanken på en slyröjare i fronten på skotern den lever, för attans va sly det växer upp på en sommar.
På tal om snö så höll jag på glömma att redovisa snöläget.
Snön sjönk ihop en aning av varmgraderna och sedan kom det några millimeter nysnö på det så nu sticker det upp ungefär 467 centimeter av mitt femmetersmåttband. Det känns som det är riktigt bra drag i den snö som ligger orörd, i spåren är det lite väl hårt men det ska väl morgondagens snöfall fixa till?


Gott nytt skoterår tillönskas från oss alla till er alla!

torsdag 22 december 2011

Strax jul

Förejulsvintern är nästan som en egen årstid då vissa saker ska uträttas om det ska bli så bra som möjligt. Före jul i år har varit en lång osäker väntan på bra skoterunderlag och när det väl infann sig så var det en massa "måsten" som skulle uträttas och nu står julen för dörren så det är omöjligt att komma ut på en skotertur. Senaste svängen var i lördags då vi drog en tur upp till Finnsved med omnejd och även vägen över Sjöändviken är invigd.
Därmed kan man också förklara samtliga fyra nya broarna för invigda. Däremot upptäcktes ytterligare en bro som tjänat ut och som måste ersättas snarast.
Söndagen blev lite av kojdag då det toksnöade och det fanns inomhussysslor att göra. Sen är ju jobbet ett hinder för alla nöjen så nu är det bara att invänta jultomten och liksom förra julen så blir det en tripp norrut för att tomten inte ska ha så lång framkörning.

Jag känner ett visst ansvar för snödjupsrapporteringen och har därför investerat i ny mätutrustning. Största nyheten är att det finns tumskala på det numera fem meter långa måttbandet. Det finns konstigt nog läsare i amerika och england så jag tycker det är på sin plats med denna nymodighet.
Det kan vara lite vanskligt att hitta en rättvisande plats att mäta snödjupet på eftersom det blåste friskt när det snöade senast men jag har valt den gamla vanliga platsen, rätt eller fel.
Av det fem meter långa måttbandet syntes allt utom de första trettiosju centimetrarna, riktigt bra kan jag tycka. Förhoppningsvis kommer det inte alltför många varmgrader och stökar till det i helgen. Sen kan man hoppas att någon ger sig ut och luftar skotern så att det blir lite grundpreparering utförd men se upp med sjöisarna, kan vara lurt när det kom så mycket snö på relativt tunn is.

Som sagt, nu packar jag ihop här och tar julledigt hos släkt å vänner i Obbola så syns vi här i mellandagarna.


Ha det så bra ni bara kan å skotra lugnt!

söndag 11 december 2011

Nu lell

Nu börjar det likna nåt. När förra helgens brobygge, vid Brors, var avslutat började det snöa lite försiktigt och det fortsatte med en lite otippad snöskur i onsdags och sen var ju alla prognosmakare överens om att det skulle bli snö kring veckoslutet. Jag hjälpte till så gott jag kunde med positiva tankar och tillsammans lyckades vi fixa nästan tre decimeter snö till idag.
Det blev blårangern som fick äran att inleda säsongen, lättstartad som vanligt och man kände livet återvända i takt med att oljeröken tätnade i garaget. Det är alltså i tvåtaktsröken det sitter det man längtat efter sedan i april. Det är därför som den rökfria e-tecen inte är förstavalet i säsongstarten, man måste byta till rätt smörjning inombords först. Fredagens blötsnö fick alltså inte ligga orörd i många minuter men eftersom iskvaliteten varit osäker var man lite begränsad i rörelseutrymmet, det blev mest att hålla sig mellan sjöarna. Trots det så blev det nära fyra och en halv kilometer i fredags, inkluderat en del grundpreparering med sladden.
Med nytt friskt blod i ådrorna var det helt okey att göra en shoppingtur till staden för lite förlustaffärer under lördagen då det även singlade ner lite mer snö.

Under söndagsförmiddagen var skoterdårarnas förening delvis upptagen med civila sysslor så jag plockade fram den röda Rangern mm grejer som hör skoteråkningen till, för det är ju så att man inte tagit fram prylarna i förväg bara för att snön dröjt en smula. 
Skulle jag tidigt ha antytt att jag var redo till hundra procent med alla grejer i ordning vet jag vem som fått skulden om det inte kommit nån snö ännu på ett tag. Det finns så mycket vidskepligt folk, tro mej.
Det hände en gång för länge sedan att jag tvättade bilen och vattnade pär-lanne samma dag, gissa vem som fick skulden för att det regnade hela den sommaren?
Rö-rangern är lagom att använda om man befarar att det är stenigt och
styggt så jag tog den på en fusk-tur till Sjöändtjärnen, det är ju obligatoriskt att besöka den bland det första på säsongen. Det kändes lite gruvensamt att dra över viken så jag körde stranden runt för att komma till leden på andra sidan. 
Om jag tänkt på det tidigare hade jag kunnat bjuda in till glögg o pepparkaka där vid Sjöändtjärnen men det blev till att åka hem för att äta lunch.
Efter lunch var föreningensstyrelsen fulltalig och vi tänkte oss en sväng ner mot Strulsjön men då upptäckte vi en bro som blivit bortglömd. De fyra broar som renoverats i höst var alla farbara före ombyggnaden men den här var inte det, fyra pinnar över en bäck är ingen bro - i min värld. Skulle väl ha prioriterats högre men det får väl bli nåt provisoriskt så småningom.
Det har hörts rykten om ett nybyggt vindskydd vid Örasjön och det står som bekant i föreningens stadgar att vindskydd ska besökas så självklart skulle ryktets sanningshalt undersökas.
Och visst var det sant, längst nere på Örasjövallen fanns det ett nytt hus i traditionell vindskyddsstil. Även om stilen var traditionell så fanns det en del innovativa lösningar eller vad sägs om fullformats glasdörr med persienner?! Full koll på livet på sjön utan risk att stekas av solen alltså.
Det var väl inte riktigt färdigmöblerat än och vi hade inte packat ner nån färdkost och kunde alltså inte provfika men nybygget har alla förutsättningar att bli ett trevligt och välkommet tillskott till utflyktsmålen i området.
Efter en hemfärd med förhinder noterade jag trettiotvå kilometer på mätaren vid hemkomsten, lägg därtill fyra och en halv från fredagen dvs bortåt fyra mil, får väl anses normalt en premiärhelg. Och om de norska spåmännen inte är alltför yra så kan det komma mer snö mest hela veckan. Nu du lell .......





Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...