onsdag 28 november 2018

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då att återgå till gamla riktmärket som varit slutet av vecka 47.
Vi fick en rejäl köldknäpp några dagar efter farsdag och då växte isen från noll till hundrafyrtio millimeter på bara några dagar. Den 20:e kollade jag isen och då var det nära "grönt" ca 9 centimeter, ytterligare några dagar senare var den 14 centimeter men på grund av anledning så blev det ingen premiär då.

Ett problem i sammanhanget är ju den svåra snöbristen, det känns lite väl dumt att köra ut skotern bara för att göra den årliga premiärturen så det fick bli en variant.
Två mäniskor, samma tanke: precis när jag var redo med hjulingen kom det en likadan hjuling tuffande längs sjöstranden nerifrån Tippen. Snabbt iväg och på andra sidan viken, längs skoterleden, nådde jag upp brodern.
Så var årets premiärkörning avklarad.

Sen vidtog lite övningar i konsten att halka omkring med en fyrhjuling, kan ju vara bra att kunna om det tänker vara snöfritt i vinter.

Snart infaller årsdagen av det stora plurret, det blir nog knappast aktuellt med en upprepning i år, en del saker lär man sig snabbt.

söndag 11 november 2018

Fars dag

Här kommer årets säkraste förutsägelse: idag fars det inte med snöskoter över Sjöändviken! Vattenskoter funkar däremot alldeles utmärkt liksom att frakta snöskotern med flotte över viken om man nu har en tradition att hålla vid liv. Som att åka över viken med snöskoter på farsdag.
Under skoterns dag för ett par veckor sedan fanns det ett visst hopp om vinterns ankomst, med kalla vindar och snö i luften, men sen har det raskt gått utför med vintern med flera plusgrader, blåst och regn. Men även lugna fina dagar som gjorda för att pyssla med att ta ner "några" träd i min lilla skog. Så av den anledningen sörjer jag inte snöbristen så jättemycket men undanber mej regnet.

Det var väldigt nära att vi svängt söderut för att besöka Åsarna och Klövsjö för att beskåda deras skoterns-dags-firande, men hur det nu blev så hade vi ett övrigt ärende till stan och då blev det som vanligt, i år också.
Och som vanligt var det fullt med folk hos Oktan i Torvalla trots frånvaron av skoterhoppning eller andra uppträdanden, något som jag personligen inte saknade, har man sett en har man sett alla. Efter diverse skoterprat med kläm-å-känn så drog vi vidare mot Motorhuset för att köra samma ritual där. Bäst-i-test blev Motorhusets hamburgare som var billigare, större och godare.
På grund av det "övriga ärendet" så hann vi inte med de japanska skotrarna, där var hamburgergrillen kall och det var stängningsdags.

När detta är sagt är det väl bara att erkänna att jag avfallit från den sanna tron, tron på snöskotern som det enda rätta fortskaffningsmedlet.
Fyrhjulingar har alltid varit totalt ointressanta för mej, till exempel så har de varit portade från dessa sidor. Nu är det ju skillnad på fyrhjulingar och fyrhjulingar och jag har, till o från, drömt om en hjuling med störtbåge.
När det så dök upp en Polaris ACE med rätt registreringsform var det bara att slå till.
Många skogsbilvägar har blivit utforskade i sommar men mest nyttokörning hemma på ranchen, naturligtvis. Helt klart behändigare att frakta verktyg, sågar, bensin mm på hjulingen än att skita ner bilen för dessa sysslor. Därtill så fick jag under sensommaren sällskap i utv-klubben av brodern, så trevligt så.




fredag 20 april 2018

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påskhelgen. Påskhelgen blev ju en riktig propagandaseger för vårvintern när den är som bäst, kalla nätter och strålande sol på dagarna. Trängseln var tidvis stor vid diverse vindskydd då det skulle ätas både lunch och middag ute i solen och på lagom avstånd från en skoter.
Vädret lyckades hålla i sig, i stort sett, hela tiden till bara för nån dag sedan då nattkylan uteblev och med den försvann också skoterföret.
Men det har, som sagt, varit ett fantastiskt väder som gjort för diverse utflykter av varierande längd. Som till exempel en kraftledningstur ner mot Handsjön och Rätan som även innehöll ett besök hos Skicenter i Åsarna. En sväng som vi gjort åtskilliga gånger men kändes väldigt lyckad tack vare den generösa solen.

Ett annat exempel kan nämnas.
Turen förra lördagen till Hamburgertornet i sällskap med en Facebook-grupp. Eftersom Tornet hade stängts för säsongen helgen dessförinnan (jodå, vi var dit då också) så var det lite improviserade rutiner som gällde, vi blev helt enkelt bjudna på burgare med alla tillbehör av utflyktsledaren, tack å bock!
Vid tornetturen kunde man ana vad som var på gång då det tidvis var en balansakt att hålla sig på spåret för att inte fastna i allt det mjuka bredvid.


Och så vidare, och så vidare - många turer blev det denna fantastiska vinter som vi nog alla kommer att minnas länge, möjligen av lite olika anledningar.

I går påbörjade jag hemtagningen av ledmarkeringarna på sjöarna häromkring. Trots den myckna
snön var käpparna oväntat lätta att ta loss. Teoretiskt sett så sitter ju nederänden fast i kärnisen X antal centimeter ner i snöisen.
Beslutade fortsätta pinnplockningen idag och det var nog det bästa beslut jag tagit på länge. Efter lite problem med Rö-Rangern, som inte ville vara med hela dagen, hade jag vid middagstid betat av alla sjöar. På hemväg möttes jag av en rejält blöt regnskur och då kändes det skönt att den delen av skoteråkandet också var avklarat.

På bland annat Kangstjärnen, som ligger mellan Tång-Örevattnet och Lill-Åksjön ungefär, var det massor av vatten på isen, vattnet rann längs skoterleden på väg mot utloppet, gissningsvis är det öppet vatten där ganska snart. Men det spelar ingen roll, jag har ju mitt på det torra.

torsdag 29 mars 2018

Påsklov


Efter ett långt och stärkande sportlov har det så blivit dags att skifta över till påsklov. Sportlovet innehöll faktiskt några dagar med arbete, passade på när vädret blev lite sämre och plusgraderna lite fler. Den här veckan rundade jag av redan i måndags, lagom längd på en arbetsvecka.
Vad hände på sportlovet då?
En hel del ospecade irrfärder naturligtvis men även en del inplanerade utflykter som den till Vargen en finvädersdag för några veckor sedan.
Sen blev man ju återfallsfiskare på StorÅksjöpimpeln också. Lite otippat, minst sagt, jag skulle bara följa med dit som sällskap för att sen dra vidare mot okända mål. Men så råkade jag borra ett hål och fick upp en stackars abborre och då fick man plötsligt för sig att man var storfiskare, bäst att kolla om det fanns fler. Klockan två kunde jag konstatera att det gjorde det inte. Inte för min del alltså, men flera i min närhet fick fisk.
Vädret var bra så egentligen spelade det ingen roll vad man pysslade med och det var länge sen sist.

Just nu pågår sista förberedelserna inför Gillhovspimpeln som återuppstår på långfredag. 2016 var det tävling men förra året var isarna lite osäkra så då blev det inställt, även om det nog skulle gått att köra då. Problemet med sådana tillställningar är att det måste vara lite framförhållning och mycket hinner hända mellan beslut och verkställighet, särskilt om påsken infaller sent.
I år ligger påsken ganska tidigt och isen är riktigt bra även om den innehåller mycket snö. För att pimpelfiskarna ska slippa pulsa i snö har skoteråkarna kört spår till de populäraste pimpelhålen.

I dag är det på sin plats med en varning: det är skärtorsdag så Polarisägarna bör låta skotern stå idag.

"Skoterföret räcker till påsk" heter det, jag skulle bli aningen förvånad om det inte räcker några dagar till också och hur länge ett påsklov räcker det vet man aldrig.

söndag 11 mars 2018

Heldag

Besöket vid skoterträffen i Galåbuan blev en riktig heldag. Med avgångstid något tidigare än vanligt drog vi iväg västerut. Då vi fått förstärkning av en av sönerna på hembesök blev vi tre stycken, övriga intresserade valde att göra nåt annat.
Från Östbergsbodarna tog vi nya favoritgenvägen mot södra delen av StorBacksjön och snabbt var vi i Svenstavikstrakten. Efter att ha hamnat lite vilse efter Vedtorget och kontakt med en livlina blev vi avrådda från att passera Svenste på Östbergssidan då det förekom avverkningar där.
På andra sidan centralorten gick färden vidare mot Lättsjön där det var rena rusningstrafiken med ett tiotal skotrar som lämnades företräde då de kom från höger. Dessutom var det folk som rastade vid vindskyddet.
Efter cirka tvåochenhalv timme trängde vi oss in till vindskyddet där skoterträffen pågick. Det var riktigt bra flyt i hamburgerserveringen så det gick snabbt att stilla hungern och efter en stunds vila var vi redo att dra vidare.
Det vackra vädret, tillsammans med antagandet att vi nog inte kommer till dessa trakter mer denna säsong, gjorde att vi tog rundan mot Arådalen och förbi Hundshögen på hemvägen.
Tyvärr räckte inte det vackra vädret ända upp till den högsta höjden men lite känsla ändå när man står där uppe. För två somrar sedan gick för övrigt andra pojken och jag upp till Hundshögen, dit är det skoterförbud och den var helt inne bland molnen och osynlig från skoterleden.
Nere på Gräftåvallssidan blev det rast/vila vid Butösmyrens vindskydd.
Efter en del kringelikrokande, med inte alltid de bästa vägvalen, besökte vi av säkerhetsskäl macken i Vigge. Blå-Rangern vill ju ha lite mer bränsle än fyrtaktarna.
Från sjösidan gick det snabbt och enkelt att ta sig via Östberg till Skucku och ännu en favoritgenväg, via Bingsta, ner till Näkten.
Sen blev det, som vanligt, en snabb transportsträcka söderut till startpunkten där vi landade cirka åtta och en halv timme och tjugo mil senare.

Väglaget under resan?
Ja, alla varianter. Osladdade informella leder med lite trafik är oftast flera snäpp bättre än nysladdade leder med mycket trafik så är det ju.
En positiv överraskning var leden från Gräftåvallen mot Västertaket/Persåsen. Värsta biten var från kapellet i Arådalen och stigningen upp därifrån, ingen överraskning för där är det alltid så knöligt.

Isläget? Med all denna snö måste det helt enkelt tränga upp vatten, isen kan inte flyta med så tung last. Men sen kan det frysa igenom och bli riktigt bra yta att åka på. I allmänhet är det 25-35 centimeter pudersnö på isen. Om det sedan är tungfört eller inte är den resandes ensak.

Storsjön har vi bara åkt söder om Hoverberg och där var det kanske 30 centimeter snö men inget vatten skymtades.
På Näkten var det snöigt men det syntes också en del vatten i spåret efter framförvarande. Nu börjar det finnas spår att följa men om inte kan det gå rejält tungt om man träffar på vatten.

Avslutningsvis kunde konstateras att snödjupet, vid mätplatsen, inte kom upp till 90-centimeters-strecket vid senaste snöfallet, men det kommer fler chanser.

fredag 9 mars 2018

Snart lördag

I dag snöar det, också. Under ett kortare uppehåll passade jag på att kolla snödjupet och som framgår av bifogad bild närmar det sig 90 centimeter. Eftersom det nu fortsätter att snöa noterade jag även klockslaget i fall att det blir målfoto beträffande när nittiocentimetersstrecket passeras.
I går gjorde jag en sväng med Blå-Rangern och blev då återigen påmind om nackdelen med den lätta snön - det ryker in.

Snart lördag i vecka tio, då är det som bekant samling vid Västra Galåbodarna i Högåns skoterklubbs regi. För ett par år sedan var allt ätbart slut när vi kom fram men nu har dom lovat att det ska finnas hamburgare mm till alla så nu får dom en chans till. Om inget oförutsett inträffar förstås, som att vägvalet blir så svårt att vi stannar hemma.
Blev för övrigt lite orolig när jag inte kunde hitta nån annons om denna anrika skoterträff i Annonsbladet, men det var inte så illa att det var inställt utan annonseringen sker på Internet, typ hemsida och fejan.

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då ...