Näkten Tour 2026

Näkten Tour: Från stenad präst till ihjälslagen torpare

Solen fortsätter vara på sitt soligaste humör, så det fanns bara en sak att göra: ut på en skotertur!

Eftersom jag inte bara är skoterdåre utan också pysslar med Geocaching, fanns det en liten baktanke när jag föreslog att "Skoterdårarnas förening" skulle ha möte på Näkten. En av mina gömda caching-burkar har varit försvunnen en tid, och då måste man kolla vad som hänt. I normalfallet innebär det att en ny burk placeras på platsen.

Vid samlingen visade det sig att en av grannarna var sugen på att följa med, och sådana påhitt ska uppmuntras! Vi blev tre stycken som drog iväg. Det började lite planlöst, men utvecklades snart till en guidad tur mellan sjöns sevärdheter.

Legenden vid Monäset

Vår medföljare hade aldrig besökt Prästgraven på Monäset, så det fick bli första delmålet. Enligt legenden ska en präst ha blivit stenad till döds här då han ansågs missköta sin syssla i Bergs kyrka.

Prästen var tydligen mer intresserad av rödingsfiske än av att predika. På sin vandring mellan Revsunds och Bergs kyrkor stannade han helt sonika till vid Monäset för att fiska. Under rödingsleken i oktober kunde man fånga stora mängder fisk i Näkten, och prästen tycks ha menat att predikan kunde vänta någon vecka – men rödingen leker ju bara en gång om året!

Lunch vid Ytterön

Efter vederbörlig fotografering av graven rundade vi näset. Vi tog en titt upp mot bosättningen på östsidan innan vi styrde mot Salsån. Målet för dagens lunch var Ytterön. Där hade snön redan hunnit tina bort runt stugan och eldplatsen, så det var enkelt att dra igång en hamburgergrillning i vårvärmen.

Mätta och belåtna satte vi kurs fyra-fem kilometer norrut för att uträtta mitt ärende. Med hjälp av GPS:en hittade vi rätt bland öarna i den fina skärgården. Efter att ha planterat en ny geocache gjorde vi en liten lov till Blåbärsholmen innan vi vände hemåt längs sjöns östra sida.

Ett tragiskt minnesmärke

Strax söder om Tunvågen stannade vi vid ett minnesmärke över en torpare som omkom i en olycka för drygt tvåhundra år sedan. Ett givet stopp på en guidad tur. På korset kan man fortfarande läsa de ödesdigra orden:

TORPAREN J.J.Ö.S. HAKÅS SOKEN
ÅG WÅLE SOM IJENOM
OLYKSAMT STORMWÄDER BLIVIT
DÖDSLAGEN AF ET TRÄ DEN
5 OPTOBER ÅR 1820

Sådärja, nu har vi klarat av både en stenad präst och en ihjälslagen torpare. Naturligtvis följde vi upp detta med ett passande stopp vid bryggan i Dödre.

Årets "Näkten Tour" blev en aning kortare än tidigare upplagor, men inte sämre på något vis. Cirka fem timmar blev varvtiden för de sju milen denna soliga söndag i början av mars.

Vita vidder

Prästgraven förevigad

Lunchrast vid Ytterön

Vid Blåbärsholmen, Näcksta i bakgrunden

Minnesmärke över död torpare

Ångbåtsbryggan i Dödre

Näkten Tour 2026

---

Galåbuan - en favorit i repris

 Innan tiden springer ifrån oss alldeles är det dags för en sammanfattning av lördagens tur. Det var nog tre år sedan förra besöket vid vindskyddet ute på myren vid Västra Galåbodarna, men vissa traditioner sitter djupt.

Förr var skoterträffar något man prickade av i tur och ordning – Rätan, Fåker och så vidare. Men lördagen i vecka tio har alltid varit vikt för Högåns skoterklubbs träff i Galåbuan. På senare år har besöken blivit lite mer ojämna, men nu var det alltså dags igen.

Initiativet kom i år, liksom förra gången, från "skoterdårarnas lokalavdelning" i Bingsta. Vi fick dessutom sällskap av en skuckubo, och det är alltid trevligt med lite variation i ressällskapet.

Resan inleddes med femton kilometer sjökörning till Bingsta för anslutning och vidare färd västerut. Skoterspåret via Östberg verkar sakna vårdnadshavare för tillfället – där var det minst sagt skumpigt – men så fort vi kommit upp på land i Vigge kunde vi konstatera att leden var överraskande bra. Den fina standarden höll i sig hela vägen.

Minnen vid Dalåskorset Bensträckarpauser med jämna mellanrum hör till, och vid Dalåskorset är stoppet närmast obligatoriskt. Där går tankarna osökt tillbaka till den tiden då Bror A stod där och iakttog trafiken från både Vigge- och Svenstavikshållet. Då stannade man gärna och bytte några ord innan man drog vidare. Om jag minns rätt var han en framstående skoterentusiast i Svenstavikstrakten som med ålderns rätt tyckte att Dalåskorset var ett lagom utflyktsmål.

Hamburgare eller kolbulle? Drygt två timmar efter avresa var vi framme vid målet. För att lindra svälten letade vi rätt på hamburgarkön, men så fort burgaren var uppäten infann sig den klassiska funderingen: Varför valde jag inte kolbulle? Det är ju egentligen godare. Men nu blev det som det vart, och att köpa en kolbulle, också, kändes inte som ett alternativ just då.

Nästa punkt på listan var lotteriet. Det är något visst med lotterna de säljer där uppe; det verkar nästan finnas fler vinster än nitlotter, så jag klagar absolut inte!

Hemfärd i eftermiddagssol Efter lagom mycket mingel blev det samling för hemfärd. Trots dagens trafik var leden fortfarande i förhållandevis bra skick. Med solen i ryggen och lite hemlängtan susade det på ganska bra. Vi unnade oss en kortare paus i Balviken för att återställa näringsbalansen en smula innan vi släppte av ressällskapet närmast i farten.

Efter knappt sju timmar och fjorton och en halv mil gled vi till sist in på garageinfarten. En fin dag, ett trevligt sällskap och kämpefina leder. En toppendag helt enkelt!

Vy från Skucku

Dalåskorset

Lottdragning

Alla mätta = ingen hamburgare-kö

Vy mot Näkten från Bingsta

Mitt eget prisbord

Resvägen

Sammanfattning

Innan tiden springer ifrån alldeles så ska det bli en snabb sammanfattning av februari: Det var kallt! Sådär ja, då var det avklarat.

Då är det bara att köra en bildkavalkad som handlar om tiden som gått, mest februari. Redan dagen efter Turingefärden blev det en ensamtur till det nygamla vindskyddet vid Eisåstjärn. Skidåkning på TV:n avhöll andra från att följa med denna soliga söndag. Bingstaborna har äntligen insett att vindskyddet ska stå i solen och inte i skuggan tvärs över tjärnen.

OS har hållit folk borta från skoteråkning mer än en dag denna februari. Det har blivit nån spontantur i ensamt majestät; en hamburgargrillning vid Brönjeholmen är en alldeles perfekt tripp.

Helgen därpå var det nypremiär på Tornet i sällskap av både lokala förmågor och norska fritidsboende. Lite otur med vädret kan man väl säga – det kom en rejäl snöskur och sen blåste det onödigt kallt uppe vid Hamburger Platz.

Följande fredag hade vi kompledigt barn hemma och med all min reklam för vindskyddet vid Eisåstjärn var det en måste-resa dit. Kanonväder med sol från en klarblå himmel. Perfekt!

Dagen därpå hade vi fått förstärkning från Norge med en sedvanlig runda som så småningom anlände till Tornet, som hade bättre tur med vädret denna dag. Norsk-turnén avrundades vid friskvårdsanläggningen, också det enligt god sed. VM i Taskakörning missade jag tyvärr då jag måste åka tillbaka och leta tappad utrustning.

Några dagar in i mars har vi fått plusgrader och snön sjunker ihop, men ingen panik än. Det är kanske till och med välbehövligt med tanke på vatten på sjöisarna som behöver frysa ihop. Det har även hunnits med en insats för fiskevården då ett gäng entusiaster kört ut grus på Näktens is för att hjälpa rödingen med lekplatser.

I morgon lördag planeras ett återbesök i Galåbuan där det är skoterträff. Det är några år sen sist så det kan bli kul!

---

Bildkavalkad

Kall inledning

 Konstiga vintrar börjar bli en dålig vana.

Knappt nån snö före nyår och allmänt lite trögt att ta sig utanför zon. Visst, en och annan spaningstur har det ändå blivit som till exempel Örasjön i början av januari med kanske en decimeter snö under skotern.

Eller försöket att åka skoterleden mot Stor-Noren, det tog stopp vid några vindfällen i Dödrebodarna.

Sen har det varit en del arbetsträffar vid Nordtjärna för att fixa till vindskydd mm där.

Resterande tid har använts till att köra in ved och klaga på kylan.

Nu är det mitten av februari och äntligen har den där resan till Turingen blivit av. Den påbörjades för två år sedan då vi skulle göra sällskap med bekanta från grannbyn men som slutade i en tidsödande fastkörning på Örnbergssjön. Då ställde vi om till Kälabergstornet i stället.

Men i år blev det alltså av. Senarelagd starttid p.g.a. kylan som envist biter sig fast, vi hade runt 20 kalla vid start, vi drog iväg med förhoppningen att det

skulle bli mildare under dagen. Och det blev det, men inte mycket. Så lite kylslaget var det men desto trevligare att komma in och käka lunch på Träffpunkt Haverö på Turingen.

Så med den lilla långturen får man väl säga att utflyktsdelen av skotersäsongen äntligen är igång på riktigt. 

Skitvinter

 Det sket sig med vintern!

Seg i starten och aldrig nån riktig fart. Så kan man väl sammanfatta vintern 2025, för nu är den slut och då är det bara sista mars. Det värsta av allt är att det är nästan tre veckor till påsk. Tre veckor till annandag påsk närmare bestämt.

Månaden började riktigt lovande med sedvanlig norsk-samling och utflykt, visserligen med väldigt isigt underlag med blankis på sjöarna, men helt okej ändå.

De va de eller ....?

 Februari sjunger på sista versen och här kommer en liten sammanfattning.

I genomsnitt har väl månaden varit ganska bra men en bestående minnesbild torde bli att det var då vintern tog slut. Allt beroende på de många plusgraderna i slutet av månaden. Snödjupet minskade två decimeter på bara några dagar. Just nu har vi ganska kallt så snösmältningen har bromsats in men då är det hårdpackad snö och is i stället. Varför får det inte vara som det var när det var bra?

Ett tråkigt besked nådde oss från Kälabergstornet då Bodsjöbygdens skoterklubb beslutat avsluta tornet-verksamheten efter att markägaren avverkat skogen på stora delar av berget. Man har gjort bedömningen att det blir blåsigt och allmänt otrevligt där uppe när skogen är borta.

Skoterdårarna har naturligtvis besökt berget och just den dagen var det perfekt väder med milsvid utsikt - utan att gå upp i tornet.

Hamburgareförsäljningen har flyttat till Hunge och även det har vi testat. Inte lika pittoreskt som Tornet men det funkar okej att sitta inne i grillkåtan och grilla och sen gå ut i det vackra vädret för att äta. Det var inte jättemycket folk just när vi var där men det kan ändra sig fort. Trevlig skotertur var det dessutom via Kälasjön och Hungsjön. Hemfärd via Vålesberget och Bodsjön-Kyrkkilen-StorÅksjön.

Nu finns det dom som säger att jag är för pessimistisk när det gäller vintern, "föret räcker alltid till påsk" sägs det. Man hoppas de har rätt -
det är sju veckor till påsk.

Idag fick vi, skotern å jag, en oväntad grattishälsning: Grattis på Ski-Doo-årsdagen!

Baksjöbodarna

Vid lägerelden

Upp i det blå

Bivack

Vid Sjöändtjärna 9 februari 2025

Bensträckare vid Mullbergsstugan 11 februari 2025

Grillkåtan i Hunge 15 februari 2025

Nya burkhållaren vid matstopp på Brönjeholmen 28 februari 2025

Hopp o förtvivlan

  Det nya året började ungefär som det gamla slutade det vill säga begränsat med snö men så pass att det gick göra ett par svängar i omgivningarna, typ Baksjöbodarna-Tjutbodarna-Älgsjön-Stor-Åksjön-Sandnäsbodarna å hem igen. En trevlig tur tillsammans med gamla bekanta som tittar till oss ibland. Tanken var att vi skulle luncha vid Älgsjön men alla hade glömt den nödvändiga utrustningen för att fixa en hamburgare. Så det var bara att styra mot Sandnäs-skogarna, för vid Stor-Åksjön vet ju alla att det finns grillgaller. 

Så småningom började det likna riktig vinter med fluffig snö som lockade till lite längre utflykter, till exempel en ensamtur till Sör-vickran och Turingen som fick ett lunchbesök tillsammans med våra norska vänner. 

Tyvärr varade  glädjen inte så länge då det kom flera varmluftsattacker som hotade att göra slut på all snö. Dessutom trycktes det upp mängder med vatten på sjöisarna. När så skoterspåren frös bildades kraftiga isvallar som blev besvärliga att passera och även bearbeta om det var längs skoterlederna. 

Månaden avslutades med minusgrader så än fanns det hopp.