söndag 20 november 2016

Premiär ....igen!

Veckans snöblandade regn blev inte den katastrof många befarade, tvärt om. Den här helgen blev det full omgång, som det brukar heta i sportreferaten, med fina skoterturer i dagarna två.
Ute i terrängen visade det sig att alla mätinstrument glömts hemma så stövelskaften fick vara måttstock och på mina stövlar har det varit motsvarande mer än 2 decimeter, oftast runt 3.
Och det är förvånansvärt bra drag i snön utan att vara tung blötsnö och i stort sett inga genomslag mot stenar och andra tråkiga saker som kan gömma sig under snön. Förra veckan var det lite väl fluffigt för att ge nån bra dämpning.
Under lördagen blev det korta rundan med diverse iskontroller längs rutten. De flesta, för att inte säga alla, vatten på andra sidan Struldalen har godkänd istjocklek men på några ställen valde vi bort passage då det var lite lurigt längs strandkanten där varmare myrvatten smälter isen och även en del mörka fläckar längre ut.
Efter Långvattnet blev det kraftledningen över Knippen och ner i Struldalen och hemåt.

Den riktiga premiären var det för vår interkomutrustning vars fullständiga namn är Scala Rider Packtalk. Fungerade kanonfint från start med kristallklart ljud och hyfsad räckvidd, 150-300 m beroende på terräng. Innan vi var hemma igen hade vi drabbats av lite driftstörningar i kommunikationerna men troligtvis handlade det om bristfällig studie av instruktionsboken.
Funktionerna är röststyrda och den trevliga engelska damen blev nog stundtals lite förvirrad när vi pratade jämtska med henne. Det lär knappast bli fråga om SFI för henne så vi får väl prata mer engelska så hon förstår vad vi menar.

I dag, söndag, hoppade vi på spåret från i går borta vid kraftledningen och premiärkörde mot Svartnäset med tanken att premiärfika vid Abborrnäset.
Tittade förbi hos stugvärden i Finnsved och blev inbjudna på kaffe, något som vi vänligt tackade nej till. Det skulle sett ut det, att börja säsongen med att fika inomhus!!
Efter sedvanlig provborrning susade vi över Mellansjön och ganska snart var vi på friskvårdsanläggningen.
Råssjön är förstås fortsatt öppen så det blir lite samma vägval som på våren då snön tryter längs östra utfarten ur byn dvs från Råssjön mot Stor-Sjöändtjärn och vidare mot Sjöänn.


söndag 13 november 2016

Rekordtidigt?

Det verkar som att vintern går knock nu och slår till med rejäla kallgrader och väl avvägda doser snö. I fredags var det ett alldeles strålande väder som gjorde det omöjligt att avhålla sig från en promenad ner till sjön eller förresten, jag tog skotern. Och borrmaskinen. Och isborren. Och isdubbarna.
Att gå tomhänt till sjön när man ser på långt håll att viken är isbelagd det är bara dumt för man vet ju hur det blir, man går ut på isen för att känna sig för.
Mycket riktigt, det slutade med en fin promenad över till andra sidan efter att istjockleken kollats med jämna mellanrum.
Mätningarna visade att det fattades någon enstaka centimeter till gröna området på borren. Vid holmen var det en snöfläck där isen morrade åt mej när jag borrade i den så det var bara att göra en taktisk reträtt. Det var en förrädisk dubbelis kanske 6 centimeter tjock totalt.
Efter en kringgående manöver kunde jag fortsätta mot andra sidan men ingenstans visade graderingen på grönt och då blev det ingen skotertur.
Under lördagen lyckades jag hålla mej undan så brodern fick sköta skoteråkande och iskoll alldeles ensam. Vad jag förstod så hade det inte hänt så mycket med istjockleken på ett dygn så det blev inga spår över isen den dan heller.
Idag föreslog sonen, som var hem på snabbesök, att vi skulle ta en promenad till sjön och det var ett förslag i min smak. Råkade få med mej borrutrustning så det blev även ett besök UT på sjön. Kunde då notera att isen växt några centimeter sen förra mätningen.
Sedan sonen vinkats av blev det lite utförligare kontroll och den visade att det, i genomsnitt, var gott och väl på grönt eller ca 12 centimeter utom på den gamla snöfläcken som hade ca 7,5 cm, men det fanns bra marginal med tjock is mellan fläcken och holmen. Bara att hämta skotern alltså.
Trots att den här dagen funnits inskriven i almanackan i många år är det första gången jag varit med om att det fars över sjöändviken på rätt dag, på farsdag alltså.
Väl över på andra sidan noterade jag att leden upp mot Sjöändtjärnen var premiärkörd så det struntade jag i och åkte till Råssjön i stället för att kolla isläget där.
Det var snabbt gjort för det fanns i stort sett inget att kolla. Fyra skoterlängder rakt ut från land var det öppet vatten medan det mot norr fanns antydan till isbildning.
Men det är nog ganska normalt, bara premiärturen över Sjöändviken som blev rekordtidig.
Snöläget är lite svårt att mäta på ett rättvist sätt eftersom det ligger en del gräs i botten vid mätplatsen men ca femton centimeter fluffig snö är kanske nära sanningen.




lördag 5 november 2016

Knappt

Det är knappt man tror det, både snö och kallt i början av november. Men visst, det är slut på sommartiden och skoterns dag är avklarad så om det inte vore för den pessimistiska statistiken vore allt frid och fröjd. Vi har haft en riktigt behaglig höst så det känns inte som att den riktiga vintern är här, bara att hoppas att jag har fel och det är fullt skoterföre vecka 47. Det är ungefär helgen runt den 25 november som det ska premiärköras över Sjöändviken. Sen att föret brukar tina bort och inte komma tillbaka förrän till nyåret det är en annan och dystrare femma.

Skoterns dag klarade jag av i ensamt majestät eftersom brodern avstod till förmån för nån smärre åkomma. Med ensam menas som representant från byn, vid besöksmålet var man långt ifrån ensam. Alltså - det var tjuvtjockt hos Oktan förra året och år var det nog dubbelt upp, fattar inte vad alla skulle där å göra. Knappt att man fick syn på nån skoter för allt folk som trängdes både ute och inne. Inomhusdelen har för övrigt blivit dubbelt så stor i och med den utbyggnad som invigdes lagom till Skoterns dag. Utomhus var det tänkt att det skulle hoppas och flygas med skoter men den aktiviteten fick utgå på grund av det blåsiga vädret.
Besökte såklart de andra två skoterhandlarna och hos japanerna var det sorgligt tomt, nästan öde, medan Motorhuset väl hade hyfsat med besökare. Men som jag sagt förut, stora delar av de skoterintresserade förflyttar sig mellan handlarna så alla lär få sin beskärda del av besökare.

När det gäller personlig utrustning har det under sommaren skett lite investeringar. Vi har kraftigt uppgraderat vår komradioutrustning, de gamla grejerna har säkert legat och samlat damm i fem/sex år men nu ska vi in med modern teknik. Det är frågan om samma grejer som motorcykelåkarna använder (Scala rider), ska bli spännande att höra hur det fungerar i skogen.

Måste även nämna om en sommaraktivitet som jag ägnat mej åt. Jag har tuffat på Näkten. Det händer ibland att jag i skotersammanhang säger att -"vi tuffade vidare ....." men nu har det handlat om en båtmotor med det karaktäristiska tuff-ljudet. Bland besöksmålen kan nämnas Sandudden i Sandnäset och Brynjeholmen (som man påstår heter Kallesholmen, dock inte i min värld). Besöksmål som med fördel också kan angöras med snöskoter.

Enda anledningen till att jag nämner båtåkandet är att det ska bli sökbart här på nätet, jag har nämligen försökt hitta nån fler som har en likadan inombordare som jag har, nån man kan prata reservdelar osv med, men det blir bara träffar på amerikanska sidor, vore kul om man kunde få kontakt med nån i Sverige.
Motorn är en Caille Perfection Motor tillverkad i USA för drygt hundra år sedan. Båten den sitter i är inte fullt lika gammal men gott och väl 65+
Framförallt båten har varit ett stillastående renoveringsprojekt under en massa år men i somras bestämde jag att nu fick det vara nog.
Motorn är extremt lättstartad och tuffar lika gott som jag minns så det blev några riktiga nostalgitrippar uppöver sjön under sensommaren då jag hade lite ledighet.

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då ...