Så har det susat iväg några veckor igen och mars månads slut kan anas vid horisonten. Nu har solen dessutom börjat tära så hårt på snön att man befarar skoterförets snara hädanfärd. Där är vi inte än, men det gäller att tänka positiva tankar så håller det nog i fyra veckor till och påsken är räddad.
Det har varit snärjigt att få ihop programmet men nu känns det som vi är ikapp med hur det brukar se ut en vanlig skotersäsong, några av resorna har dessutom körts flera gånger med lite olika deltagare och varianter.
Välkommen tillbaka efter två år har vi kunnat säga till våra norska bekanta som vi hade nöjet att följa på en tur som hade Tornet som mål. Eller vänta nu, vilka vi, pga sjukdom ställde Sverige bara upp med en man den dagen. Och det var inte jag som var sjuk.
Ett kort men intensivt sportlov blev det under vecka tio när jag fick förstärkning av Mattis som gärna hängde med på en liten skoterutflykt med farfar mellan skidturerna.
När det gällde den korta lilla långturen som delar av skoterdårarnas förening gjorde till trakterna av Vemdalsskalet lämnade jag w.o. till förmån för en ännu längre resa för att lämna tillbaka barnbarnet till sina föräldrar.
Den lokala skoterklubben har fått ett gäng ledkryss av försäkringsbolaget Svedea och nu är bästa tiden att göra lite byte och komplettering av kryss längs lederna. Ett välkommet tillskott som är en följd av klubbens samarbete med Svedea.
Åter efter pandemin är också Stor-Åksjöpimpeln som lockade rekorddeltagande, nära 260 pers om jag hörde rätt. På tal om rätt så har dom rätt storlek på hamburgarna där, en nog så viktig anledning att åka dit. Fisket däremot finns det andra som sköter bättre.
