söndag 30 januari 2011

Lätt otur

I dag var vi tillbaka i normala rutiner d.v.s vi hade ingen aning om vart vi skulle och hur vi skulle ta oss dit. Hackås tycke vi förstås lät som ett förslag under rubriken kortare tur och vi styrde ut på Näkten. Att hoppa upp på Monäset och köra på landbacken blev lite omväxling till tråkig sjökörning. Där näset är svalast har man möjlighet att välja att fortsätta på Näkten eller köra västerut mot Storsjön. Hade en tanke om att fika på Långholmen så det fick bli Storsjön.
Förra helgen var det brodern som hade otur, i dag var det dags för mej. I samband med ett vägval skred vi sakta framåt, ett par hundradelars ouppmärksamhet så hade skotern fått en smäll över pipen med sprickbildning som följd. Man får väl vara beredd på det värsta för dom här speciella plastbitarna inte kända för att vara billiga. Exakt hur mycket kalaset kostar det får jag väl räkna på till veckan, det är frågan om en ny huv och insugningslåda. Man får väl vara glad att lysena klarade sig, det kunde alltid varit värre.
Vid Långholmsfikat skippade vi Hackås och valde att utforska leden från Vigge till Lättsjön sen ner till Svenstavik.
Leden från Hoverberg till Balviken är ingen njutning men det är närmare än att runda berget. Tuffade förbi macken och vidare upp i skogen och vi hittade t.o.m en skylt som det stod Lättsjön på men sen dröjde det inte länge förrän vi var lost. En mängd skyltar uppmanade oss att inte köra i skidspåret men vi såg inget sådant på den nysladdade leden, möjligen att det var en delad led. Hur som helst så vände sladden mitt i skogen och där stod vi och visste inte var vi missat skoterleden.
Efter sju sorger och åtta bedrövliga försök kom vi så småningom ut på Börtnanvägen och då blev det plötsligt lättare. Men när vi kom till skoterleden hade vi tappat lusten att besöka Lättsjön så vi styrde mot Svenstavik direkt.
Efter att ha studsat ner till Svensta fick man dra på lite extra efter den fina StorBacksjöleden. Bensträckare, i vanlig ordning, vid Attles stuga. Sen började det riktiga strulet. Efter att i god fart ha passerat Lillsjön såg jag att sällskapet var avhängt, tillbaka för att kolla vad som hänt. Hittar honom agerande elteknisk konsult via telefon. Tuffar vidare och spurtar förbi Östbergsbodarna och då är han borta igen! Åker tillbaka, denna gång gäller det en bortglömd ryggsäck .... vid Attles stuga. Bäst att följa med tillbaka om något skulle hända. Snabbt iväg efter ryggan och vända tillbaka. Jag har åkt över Lillsjön fem gånger i dag inom loppet av några minuter, måste vara ett udda rekord?

Den korta turen blev nära elva mil lång, några tusen kronor dyr och inte kom vi dit vi skulle - är man skoterdåre eller .....?

lördag 29 januari 2011

Hamburgartornet

Det gick rykten att någon varit på firmafest under fredagskvällen så jag funderade ut att en tripp till Kälabergstornet kunde vara en lämplig återställare för festprissen. Det skulle visa sig att fler i den närmaste omgivningen hade kommit på samma tanke fast av andra skäl.
Kälabergstornet är vår närmaste uteservering så här års och minst ett besök blir det varje vinter. Minns inte riktigt när Bodsjöbygdens snöskoterklubb började med hamburgar-försäljning vid "Tornet" men nu är det en etablerad och populär plats, med besökare från Tandsbyn och Bräcke mfl mer långväga ställen. Även grupper från Svenstavik har setts åka till Tornet. Härifrån byn är det bara ett par mil så man kan dra dit närhelst man känner för en burgare, om det är lördag alltså.
Vi blev sju åkare fördelade på fem skotrar som drog iväg för att komma fram lagom till lunchtid. Det blev en odramatisk resa med tidvis solsken, att det blåste rätt rejält var inget man tänkte på.
Det är självbetjäning som gäller så man skyndar sig iväg för att lösa ut sin frusna hamburgare för att sedan tränga sig fram till grillelden. För första gången sen starten hade man i år vågat sig på en prishöjning, 60 kr för dricka och 150-grammare med extra allt.
Efter lite kaffe på maten inne i stugvärmen var vi redo för vidarefärden, dvs brodern m fru hade nån hushållsnära tjänst att utföra så de drog hem närmaste vägen, men övriga tog vägen norrut mot Sandnässkogarna.
Det fanns en stående inbjudan att besöka Stor-Åksjöns nyrenoverade vindskydd och nu passade det perfekt att titta in. Alla dem vi träffat vid Tornet satt nu inne i värmen och sölade ner det fina parkettgolvet. Jo, det är sant, golvet är riktig ekparkett!
Även väggar och tak har fått en rejäl ansiktslyftning och elden i den lika nya kaminen fick självdö eftersom sexton pers höll värmen rätt bra ändå.
Väldigt fin rastkoja som säkert går fint att övernatta i om det blir sent och långt hem. Trådlöst Internet fanns det också (fast det är inte lika sant som parketten ....)

Eftersom syrran var där och bjöd på kaffe så blev det en påtår innan vi drog oss hemåt på rätt fina leder.

söndag 23 januari 2011

Turingen

Senaste tiden har det funnits anledning att kontrollera Skoterdårarnas stadgar, det börjar mer och mer stå klart att de norska skoteråkarkamraterna är minst lika mycket skoterdårar som oss, all ledig tid ska offras på skotergudens altare.
Mitt förslag är att föreningen adjungerar (ekstra medlem) dessa skotertokiga norskar att delta vid styrelsens möten så ofta som möjligt. Av stadgarna framgår att vi ska åka till lämpligt vindskydd för att äta en smörgås, senaste tiden har gjorts vissa avsteg från denna regel då vi två dagar i rad suttit i möblerade rum och käkat lagad mat. Nu har vi vinkat av besökarna så vi lär återgå till normala vanor snart nog.

Turingen var inplanerat för ett besök i dag och eftersom ingen var rädd för lite extra nysnö så drog vi iväg. Vi valde den informella vägen längs Struldalen ner mot Gärdsjön där vi hoppade på skoterleden.
Reservplanen var att stanna vid Brattkullens vindskydd om det skulle vara alltför tungfört men leden har bra grundpreparering och det flöt på riktigt bra så vi siktade direkt på Turingen.


Mungiporna pekade neråt ett par sekunder eftersom "STÄNGT"-skylten var framme vid fiket/butiken, det visade sig dock turligt nog vara så att vi anlänt precis vid öppningsdags så det var bara att kliva in och beställa. Det uppstod snart ett gemytligt surr då det visade sig finnas skoterintresserade personer i lokalen.

Men skoterdårar blir man inte av att sitta inne i stugvärmen så det var bara att ge sig ut i den fuktiga nederbörden.
Vi tog oss snabbt tillbaka till Brattkullens grillplats där det vankades kaffe på maten och ytterligare skotersnack, så klart.
De stora utsvävningarna ströks från dagordningen, dvs tanken att följa leden till Ocksjön / Örnbergssjön fick utgå pga tidsbrist.

Sammanfattningsvis måste jag säga att det varit en väldigt trevlig helg med trevligt sällskap och bra skoteråkning i varierande väglag och väder.

Förutsättning

Gårdagens snöfall fortsatte under natten och en stor del av dagen i dag.
Eftersom det var inplanerat en skotertur även i dag var det intressant att se hur mycket det blivit.
En tillfällig observationsplats, lokaliserad till fem-sex meter från ytterdörren, visade ett nysnödjup på ca 30 cm.
Inte illa med tanke på att vi tidigare hade 60 cm.

En av de viktigaste förutsättningarna för bra skoteråkning är att det finns snö. Det hördes ett visst gnäll i november för att det var så trögt med snöandet, nu kan det tyckas att de flesta gnällspikar borde vara nöjda, lite försenat men bättre sent osv .....

Men man kan känna medlidande med alla ideella krafter som nu, återigen, ska fixa till alla dessa underbara skoterleder som vi blivit bortskämda med i både när och fjärran.

Efter dagens utflykt begav jag mej till en av de ordinarie observationsplatserna för att mäta snödjupet. Mätstickan stannade på 82 cm. Då ska sägas att senaste timmarnas nederbörd varit regnblandad och då ökar inte snödjupet så mycket, om man säger så.

lördag 22 januari 2011

Tur och otur

Oftast när vi pratar skoterturer österut är det Kälabergstornet vi tänker på (det var f.ö. säsongspremiär där idag). Visserligen var vi till Hallberget på Ammerön för nåt år sedan men det är sällan det blir nån längre resa in i Bräcke kommun. På dagens meny hade vi därför lagt in en favorit i repris, en utflykt till Bräcke.
Den norska motsvarigheten till skoterdårarnas förening hade avdelningsträff i byn i veckoslutet och det var bestämt att göra en gemensam resa.
För åtskilliga år sedan var vi ett sällskap som gjorde den här resan men exakt vilka vi var och hur vi åkte det har hamnat långt in på hårddisken.
Hur som helst så styrde vi idag mot Kälen och Hunge längs väl preparerade leder, vidare ner mot Sidsjö längs sjön i Hunge. Vi anade att det fanns en alternativ led mellan byarna och det kunde vi se på hemvägen, så nu har vi provat båda varianterna.
Bräcke skoterklubb har en klubbstuga i södra änden av Bensjön och vi valde att göra en avstickare dit för att få en kopp kaffe.
Sen tuffade vi upp mot centralorten, det var ju det som var dagens mål - att vi skulle få dagens mål där.
Det funkade även att ta den informella vägen in till Jämtkrogen, det kan bli så om man inte hittar rätta infarten.
Efter en god och närande lunch och lite soppa till dragarna så styrde vi hemåt, nu genade vi rakt över sjön. Ska man klaga på nånting så är det avsaknaden av ruskmarkeringar över en del sjöar, det behövs inte vara så tätt bara man får en liten anvisning. Skoterspår försvinner otroligt fort av snö och blåst.

Det blev även möjlighet till en bensträckare vid den gamla sågen i Sidsjö och titta på konstruktionen mm.

Det fanns en chans att besöka Kälabergstornet "bara för att" men samtidigt hade vi en tid att passa så vi skippade Tornet och stack till Abborrnäset för få en kaffe efter maten.
Fint att få gå inomhus när senaste timmens lätta snöande nu ökat rejält.


När vi sedan var nästan hemma hade vi plötsligt blivit bara tre skotrar. Våra norska vänner vinkades av och jag vände för att se vad som hänt brodern. Ganska snart såg jag hans vändspår på Råssjön och jag nådde upp honom och fick höra om den olycka som inträffat. Hans fikaväska hade lossnat från infästningen och matats in i bandtunneln med följd att väskan slitits sönder och innehållet spritts ut i snön, det var delar av innehållet som han var och letade när jag kom ikapp honom. Vi följde spåret tillbaka till Örnbergssjön men det dyrbaraste innehållet hittades inte och det ymniga snöandet gjorde att hoppet snabbt försvann att t.ex. hitta nåt i dagsljus. Möjligen med en metalldetektor, sådana använder ju skattplundrare både här och där.
Det blev ett lite trist slut på en i övrigt trevlig utflykt österut.

tisdag 18 januari 2011

Månskenskväll

Det var så vackert månsken nu ikväll att jag bara kände att det skulle nog funka med ett foto av en mätsticka.
Det blev inte tillfälle att uppdatera snödjupsstatistiken i söndags så det blir nu i stället.
Det spöregnade ju ganska rejält under söndageftermiddagen och det kom även några flingor i morse så det kan kanske vara av intresse att se vad som hänt med snödjupet.

Inte ett dugg, skulle jag säga. Snön sjönk ihop lika mycket som det snöade så mätaren stannade på ca 59 cm. I begreppet cirka rymms även möjligheten att det var något mindre än 59 centimeter.
Av regnet har det blivit en tunn skorpa men det är troligen inget som påverkar skoterkörningen, möjligen att "isflaken" kan komma flygande över rutan men det har jag inte kollat. På bilden här tror jag det syns var isskorpan är.

För övrigt är hjärnan sysselsatt med "möjliga skoterturer", vi får oväntat besök och om det lyckas i planeringen så kan det bli en gemensam tripp. Att besöket är oväntat beror bara på struliga mej som nog tagit fel på helg. Ska också bli intressant å se om plusgraderna vi hade igår har påverkat snön.

söndag 16 januari 2011

Ledbruten

I dag hade vi förhoppningen att få sällskap av en skoteramatör ut på en liten nöjestur, tyvärr valde han att stå över till en annan gång.
Vi blev alltså det vanliga föreningsmedlemmarna och då ställde vi om lite i programmet så att det blev mer åt det jobbiga hållet. Jag hängde helt enkelt på en sladd och det fanns även en del handredskap i vårt bagage.
Knappt hunnen utanför tomten så spöregnade det, artade sig inte till nån trevlig tur alltså. Som jag har antytt tidigare så är det ovanligt gott om hängbjörk i år och eftersom det var länge sen det blev kört mot Svenstavik så fick det bli det hållet, det finns en del kända björkslypassager där bortöver.
Vi jobbade på rätt bra men det var ganska igendrivet så tidvis var det svårt att hålla sig på leden men jag tror att den i huvudsak är där den brukar vara.
Hade väl tänkt vända vid Losjövägen men av bara farten så körde vi fram till Lillsjön och det var tur förståss för det hade hamnat flera snöbrutna träd över leden och eftersom vi inte hade nåt bättre för oss så tog vi bort dem.
Väl hemkommen kände jag att jag hade ett tak att skotta så det fick bli en motionsrunda med spaden innan dagen var slut.
Så nu är man så där härligt le´bröten som man kan bli, ska bli skönt att åka på jobbet i morron.

Naturligtvis blev det en sväng även under gårdagen, det blev en superkort resa men ganska trivsam ändå. Vi tog kraftledningen från Struldalen över mot Finnsved. Det är gjort på ett ögonblick att besegra de häftiga backarna, om man åker Summit alltså. Det märks väl att det är en bergsklättrarmaskin, Xtrimen har det inte lika lätt med sin lägre kamhöjd.
Vi tog oss till Abborrnäset för att fika och där var det varmt och behagligt eftersom en skidande fågeljägare från Baksjöbodarna varit där en stund.
Senare dök även skoteramatörerna från Finnsved upp och efter Bullens och pilsner så gjorde vi sällskap på mer kraftledningsåkande.
Eftersom det blåste småspik blev det inte så mycket av att stå och beundra utsikten utan vi letade oss hemöver, ca 3,5 mil kort blev resan.

söndag 9 januari 2011

Svängar

Slut på helger och mellandagar för denna gång, nu är det bara att bita ihop fem dagar innan det blir några nya svängar i omgivningen.
Gårdagens sväng blev ganska traditionell blandning av ledåkning och friåkning för att kolla om saker och ting var sig likt sen sist.
Det myckna snöandet har pressat ner sjöisarna ordentligt nu så områdena med bra före har minskat betydligt, det går tungt helt enkelt.
Vi valde att göra en sväng upp till Älgsjön, där var bygget som pågick förra året klart nu. Lär visst vara en fiskecamp och det syntes väl för älgarna tycks leva i lugn och ro längs vägen där vi körde. Kanske läge att satsa på en älgjakt-camp också.

Sedan letade vi oss ner till Näkten men det kändes lite jobbigt att åka över sjön för att hitta ett vindskydd att äta vårt dagliga bröd i så vi letade reda på ett alldeles perfekt ställe på östra sidan. Så vi slapp komma hem hungriga också denna dag.

I dag firade vi att det äntligen är dags att jobba genom att äta en lättare lunch vid Sjöändtjärnen. Förmiddagen ägnades åt lite husnära snöskottningstjänster men sen tittade solen fram och det artade sig till en fin dag.
Alltså läge för utflykt. Vi hann mest bara få till en grilleld så började det blåsa och solen gick i moln. Blåsten rev ner snö från träden och i stort sett all snö skulle samlas på det dukade lunchbordet.


Så både eld och påtår flyttades inomhus. Varför sitta ute när man kan sitta inne?

Snöläget

Så fort snöandet upphört under förmiddagen tyckte jag att det var dags för årets första uppdatering av snöläget. De tidiga prognoserna idag sa att det kanske inte kommer nån snö förrän i mitten av veckan, men nu verkar det som att spåmännen hittat några flingor som kan singla ner redan i morron. Vi får väl se hur det blir med det, jag har i alla fall bara möjlighet att uppdatera snödjupsläget på helgerna och det kan väl vara en lämplig målsättning.
En annan mälsättning som hänger ihop med den första är att snödjupet skall uppdateras hyfsat frekvent även på väderhemsidan (www.gillhov.se)  Det mest tragiska med den sidan är att den bara fungerar i webbläsaren Internet Explorer.

Som synes så är det nu nära 60 cm snö på mätplatserna och enligt nån statestikgubbe i närheten har det snöat ca 1 meter i vinter. Det innebär att snön börjar bli ganska kompakt, något som alla som gett sig i kast med takskottningsproblematiken lär ha upptäckt.

Men ojj, nu blev det inget skoterprat här men det kan väl sägas att när snön gått ihop så pass mycket då har det också blivit bättre skoterföre, men det trodde jag att ni förstod att jag menade.

onsdag 5 januari 2011

Skoteråkare kör aldrig fast

Det är skoterförarna som kör fast och den förare som nekar till att ha kört fast håller nog fingrarna i kors när det uttalandet görs.
Jag tycker inte det är något att hymla med att man kör fast nån gång ibland men ofta så kommer man in i en tråkig märkesdiskussion om man berättar om en fastkörning. Även de värsta snöfräsarna fastnar någon gång, oavsett märke och modell, vill jag påstå.
Större betydelse för fastkörningsstatistiken har nog föraren men av förklarliga skäl vill inte alla inse och medge detta.
Jag medger gärna att jag kan bli bättre på att läsa landskapet för att undvika fastkörningar men nu är det som det är och då blir det som det blir.

I dag hade jag ärende till de djupa skogarna och körde efter kända vägar dit men på hemväg fick jag för mej att reka var en skoterled, som jag missat tidigare, gick.

Till en början såg jag leden bra men så kom jag ut på ett nyligen avverkat område där det inte fanns några referenser att förhålla sig till. Jag märkte ändå att jag var fel och försökte kompensera för att komma rätt.
Sjukt mycke snö var det men man kunde bitvis ana någon form av linje, typ stig eller hjulspår, i snön.
För sent insåg jag att jag var riktigt fel när jag plumsade ner i ett dike eller liten bäck.

Efter besiktning av platsen var det bara att konstatera att -"här blir jag länge".
Jag brukar hävda att man klarar de flesta fastkörningar med en riktig snöspade men nu insåg jag att det behövdes mer grejer. Efter att ha ringt hem för att berätta att jag blir borta en stund till (!) började jag frilägga skotern för att se hur illa det var.
Framändan stod på land med ena skidan mot en tuva, och den andra ute på bräcklig is, medan hela bakändan låg i diket som var så pass djupt att enda vägen över var att kliva på skotern.

Vid skoterns dag i höstas kände jag att jag måste köpa något för att inte komma tomhänt hem. Det blev en kombispännare och av en lycklig slump hade jag lagt den i bagaget.
Det var inte helt kalhugget, det fanns t.o.m ett perfekt placerat träd intill skotern. Nu gällde det bara komma på hur spännarmackapären fungerade (bruksanvisningen hemma såklart).
Jag kopplade bandet och började vinscha fram skotern sedan jag huggit lite slanor o ris att åka på.
Hej å hå va bra det gick, snart kunde jag starta maskinen och försiktigt köra framåt och efter lite korrigering av kursen var hela skotern på torra land.
Sedan jag plockat ihop prylarna och klätt på mej, letade jag reda på mitt gamla spår, tyckte det var nog med upptäcktsfärder för i dag.

Jag tycker man ska tänka på ett par saker om man kör fast: ta det lugnt, ta av kläder för att slippa bli svettig i onödan, skotta fram skotern och framför allt undvik att lyfta - ont i ryggen får man nog av ändå. 
I de allra flesta fall räcker det att ta bort snön runt och under skotern och sen låta motorn gör jobbet med att röra skotern framåt - bakåt.
Men sen kan man ju råka köra i diket .....

söndag 2 januari 2011

Annandag nyår

Ganska lagom att ha en extra dag att vila efter nyårsfirandet, för den som behöver det. Skoterdårarna använde dagen till att åka och tanka. Det var liksom inget snack, i dag fanns det bara en resa att göra nämligen ditåt där bränslet finns.
Den fjärde advent gjorde vi delar av denna resa (till Lillsjön) men därav syntes knappt ett spår, på myrarna var det även i dag ett lättare snödrev så våra spår kanske är borta snart.
Det är ganska tungfört på Lillsjön/StorBacksjön men det beror mest på den djupa snön, vi såg inte så mycket vatten på isen.
För tidigt att fika vid Attles stuga så vi drog vidare mot Svensta. De gröna plstbanden funkar skapligt men vi tappade bort dem en stund så det blev lite friåkning, alltid retar det någon som tror att det är rätt spår.
Sen tuffade det på rätt bra men även här fanns det hängbjörkar i vägen.
Närmare Rörösjön lyckades vi villa bort oss då skoterspåret blev till ett skidspår. Vid korsningen där det brukar sitta vägvisare såg jag bara skruvhålen efter dessa, kan sådana skyltar verkligen vara stöldbegärliga?
Trodde jag kunde den här rutten men blev osäker då Skoterledskartan sa att vi var fel. Vi provade oss fram lite hit å dit och till slut tordes vi köra i skidspåret och det blev plötsligt helt rätt. Det måste vara en gammal spårfil i Skoterledskartan, ska kollas.
Vid Ok i Svenstavik kom vi i värsta hemvändarruschen. Efter att ha utfodrat maskinerna skulle även vi fylla förråden. Varför krångla till det och leta ett lämpligt vindskydd när det funkar med en släpvagn på en parkering. Jaa, det ska inte bli nån vana men vi var faktiskt ganska sugen vid det här laget.

Sen beslutade vi ta Storsjön förbi Skanderåsen och runt upp mot Skuckuviken och sedan Näkten hem. Tungfört i djupsnö och lite vatten men även fläckar med tunt snötäcke på slät is.
Detta gällde även på Näkten där vi följde västra stranden ner till Brynjeholmen, därifrån sneddade vi över till Sandnässidan.
Solen dalade och det blev snabbt kallare men det var en behaglig tankningsresa som slutade efter ca 7 mil med omväxlande före då man fått se och känna på skoterns förmåga.

Det blev t.o.m. några nerläggningar/boondocking i pudersnön på en gammal lägda ..... tänka sig .... gamla karn ....

lördag 1 januari 2011

Nyårslöftet

Gårdagens utflykt visar på en felfunktion som finns hos flera skotrar, stänklappen lägger sig i vägen då man ska backa. På den andra skotern gick det att vika upp och fästa i dragkroken när man var ute på lössnöåkning, men på den nya är det dels ingen vettig dragkrok, dels är lappen inte utformad för att vika/rulla uppåt.
Jag uttalade en ed som även gick att uppfatta som ett löfte:
 -"stänklappen ska bort i morron dag"
Det löftet var enkelt att hålla, fyra popnitar att borra bort så var det infriat.
Det blev såklart läge att prova förändringen under dagens utflykt som blev en sjörunda. Näkten-Sjöändtjärn-Namnlöstjärn-Långtjärn-Långvattnet-Örasjön-Gärdsjön-Stugusjön-Ocksjön-Örnbergssjön-Råssjön. 11 st sjöar passerades och det kan meddelas att vattenläget på isarna inte är  av värsta sorten, det varierar mellan snötäckt blankis till bara måttligt med vattendränkt snö, i princip alltså, gick säkert hitta riktigt dyngsura ställen också.
Vi passerade även en kraftledningsgata som måste provas, nu var det inte värsta stället men ändå imponerande vad kamhöjd och hästkrafter kan göra för framkomligheten. Summiten drog iväg och var uppe på högsta höjden så snabbt att jag inte hann få igång kameran.
Nu återstår väl bara Knippen från Struldalen av de gamla klassikerna som förr alltid skulle besegras.



Vid friskvårdsanläggningen var det samling runt spisen, verkade vara kolbulle som var Dagens. Skoterdårarna har ju smörgåsar som huvudsaklig föda och det passade bra att äta och surra en stund. Vi hade även fått ett förtroendeuppdrag som vi gärna utförde, vi skulle kolla att en skoteramatör kom fram lyckligt till oss andra. Och visst gjorde han det, han åkte ju Lynx 535, alla Lynxars urmoder.

Nu när stänklappen är borta saknar jag flipp-uppen från Rangern och som började utvecklas på ovan nämda 535. Det behövs ett litet "brätte" för att mattan ska kliva upp på snön på ett optimalt vis.

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...