Tur och otur

Oftast när vi pratar skoterturer österut är det Kälabergstornet vi tänker på (det var f.ö. säsongspremiär där idag). Visserligen var vi till Hallberget på Ammerön för nåt år sedan men det är sällan det blir nån längre resa in i Bräcke kommun. På dagens meny hade vi därför lagt in en favorit i repris, en utflykt till Bräcke.
Den norska motsvarigheten till skoterdårarnas förening hade avdelningsträff i byn i veckoslutet och det var bestämt att göra en gemensam resa.
För åtskilliga år sedan var vi ett sällskap som gjorde den här resan men exakt vilka vi var och hur vi åkte det har hamnat långt in på hårddisken.
Hur som helst så styrde vi idag mot Kälen och Hunge längs väl preparerade leder, vidare ner mot Sidsjö längs sjön i Hunge. Vi anade att det fanns en alternativ led mellan byarna och det kunde vi se på hemvägen, så nu har vi provat båda varianterna.
Bräcke skoterklubb har en klubbstuga i södra änden av Bensjön och vi valde att göra en avstickare dit för att få en kopp kaffe.
Sen tuffade vi upp mot centralorten, det var ju det som var dagens mål - att vi skulle få dagens mål där.
Det funkade även att ta den informella vägen in till Jämtkrogen, det kan bli så om man inte hittar rätta infarten.
Efter en god och närande lunch och lite soppa till dragarna så styrde vi hemåt, nu genade vi rakt över sjön. Ska man klaga på nånting så är det avsaknaden av ruskmarkeringar över en del sjöar, det behövs inte vara så tätt bara man får en liten anvisning. Skoterspår försvinner otroligt fort av snö och blåst.

Det blev även möjlighet till en bensträckare vid den gamla sågen i Sidsjö och titta på konstruktionen mm.

Det fanns en chans att besöka Kälabergstornet "bara för att" men samtidigt hade vi en tid att passa så vi skippade Tornet och stack till Abborrnäset för få en kaffe efter maten.
Fint att få gå inomhus när senaste timmens lätta snöande nu ökat rejält.


När vi sedan var nästan hemma hade vi plötsligt blivit bara tre skotrar. Våra norska vänner vinkades av och jag vände för att se vad som hänt brodern. Ganska snart såg jag hans vändspår på Råssjön och jag nådde upp honom och fick höra om den olycka som inträffat. Hans fikaväska hade lossnat från infästningen och matats in i bandtunneln med följd att väskan slitits sönder och innehållet spritts ut i snön, det var delar av innehållet som han var och letade när jag kom ikapp honom. Vi följde spåret tillbaka till Örnbergssjön men det dyrbaraste innehållet hittades inte och det ymniga snöandet gjorde att hoppet snabbt försvann att t.ex. hitta nåt i dagsljus. Möjligen med en metalldetektor, sådana använder ju skattplundrare både här och där.
Det blev ett lite trist slut på en i övrigt trevlig utflykt österut.