söndag 26 januari 2014

Söderut

Eftersom det blev en del proviant över med anledning av den oväntade hamburgerpremiären igår passade det bra att köra en runda för att göra slut på de gamla mackorna.
Vi hade båda en del värmetekniska problem att åtgärda på hemmaplan så vi beslutade ta den korta turen idag och det blev den södra slingan.

Vid Sjöändtjärn satt två fiskefantaster och ryckte abborre, dom hade visst nåt uppdrag att lösa matfrågan åt katten.
Vi susade vidare neröver och på nåt ställe blev det lite rundningsmanövrar där Ivar lagt träd över leden. Det var faktiskt oväntat lite trädfällningar över leden men när vi anlände till Örasjövallen fick vi se desto mer.
Rackarns hur det såg ut! Kojan som var ny för ett par år sedan hade klarat sig hyfsat och stugvärden hade visst varit och röjt bort det värsta vid huset. Tror också det gamla huset längre upp på vallen klarat sig men vi försökte inte ens att ta oss nära för att kolla.

Vi hade nämligen viktigare saker att klara av och det handlade om de gamla mackorna. Vi bjöd helt fräckt in oss för en fikastund och det var faktiskt skönt att sitta inne för ute blåste det ganska bitande. De åtta-tio graderna kändes som sjutton........
På hemväg mötte vi en jägare som visst fick gå tomhänt från dagens jakt, haren räddade sig över mot Turingen.

Som avslutning hade vi tänkt pudersurfa lite på myrarna i Struldalen men där hade nog den varma myren tinat ner snötäcket så det fanns inte mycket att åka på. Synd, men vad göra?
Inte mycket att göra åt det, bara att åka hem och köra in ved. Och hoppas på att de fåtaliga snöflingorna som singlar i luften utvecklar sig till ett smärre snöoväder.




lördag 25 januari 2014

Lycklig tilldragelse

Det har varit en händelserik vecka som slutade med en lycklig tilldragelse. Alldeles överraskade var det väl inte att nåt var på gång. Jag hade nöjet att vara med när det värkte fram, beslutet alltså, och det blev nog bättre än det var tänkt från början.
För att säga som det är så har brodern slagit till och köpt en sprillans ny skoter, en Ski-Doo Expedition med en 900 ACE-motor.
Trots att säsongen knappt har kommit igång så har folk rensat marknaden på allt var snöskotrar heter så det är bara tur om man hittar nåt att köpa. När det var lite osäkert vad som fanns och inte fanns hos en handlare blev det en chansning som gick hem hos en annan. En aning tur i oturen om man säger, och av flinet att döma blev det helt rätt beslut, bara att gratulera.
Sorgligt nog var det sista maskinen i närområdet annars blir man lite sugen, onekligen.
Om jag fattade rätt så blev det några kilometer redan på fredagskvällen, direkt vid landningen från släpet, men den riktiga provturen skedde idag, lördag.

Vi tänkte oss en liten expedition (ojj så heter ju skotern) mot Kälen för att kolla framkomligheten där bortöver. Fram till Kälasjön syntes bara enstaka lämningar efter Ivar. Vi stannade för en bensträckare vid sjön och såg då att det susade skotrar mot Tornet, vi hade tänkt åka dit för att äta vår medhavda smörgås så vi anade att vi skulle få sällskap där.
Vägen uppför berget var kraftigt omdragen och bitvis ganska dålig, främst på grund av snöbrist, man anade att det varit jobbigt att få till en hyfsad uppfart.
Väl på plats vid Tornet var grillelden igång och ett par lunchgäster på plats. Helt plötsligt fick vi ställa om från macka till burgare och det gick ju det också.
Det brukar oftast höras när Tornet ska öppna men denna gången hade det skett en miss, i alla fall åt vårt håll medan det åt andra håll tydligen gått fram eftersom planen började fyllas av hungriga skoteråkare.
Mätta och belåtna drog vi vidare mot Sandnässkogarna. Efter en liten ensamtur i söndags visste jag att leden från Noren till StorÅksjön var blockerad vid Dödrebodarna så vi kryssade på lite olika vägar för att så småningom hamna på leden närmare Kangstjärnen.
Ute på myrar och sjöar är det hyfsat med snö men knappast nåt utslagsgivande med tanke på utvärdering av nyinvesteringen men vi lär nog bli tvungna att fortsätta provåkningen i morgon, om inte annat så för att vädra bort den där lukten av bränd målarfärg.



onsdag 22 januari 2014

På tur

Det har snöat mest varje dag under en längre tid men resultatet har hittills blivit magert. Inne i skogen är det fläckvis gränsfall att man kommer i konflikt med terrängkörningslagen men så finns det vissa ställen som har riktigt bra snötäcke, ställen där töväder och varma vindar inte kommit åt så mycket.
I helgen hade vi den norska avdelningen av skoterdårarnas förening på besök och då var det lätt att glömma bort eventuella andra göromål (i ock för sig har jag svårt att komma på vad det skulle vara som slår en skotertur över huvud taget).
Startid och plats för mötet blev ganska traditionell, målet mer tveksamt men friskvårdsanläggningen vid Örnbergssjön blev ett delmål. En sväng mot Stavsjön/Tjutbodarna kändes sedan ganska lagom, bland annat för få en uppfattning om hur stormen Ivar strulat till det.
Vi fick ta bort ett litet träd från leden annars var det bra framkomlighet men ledfixarna hade såklart inte hunnit köra denna del av Bodsjöbygdens skoterklubbs ledsystem.
Däremot verkade leden mot Tornet vara sladdad minst en gång (under söndagens ensamutflykt såg jag sladdekipaget köra Ocksjön/Baksjöbodarna t/r).
Vid Stavsjön rättade vi upp ett sne´blåst vindskydd och solade oss i den bleka januarisolen samtidigt som en flock renar samlades inte långt från oss.
Ett av de viktigare syftena med Skoterdårarnas förening är ju som bekant att inta en eller ett par smörgåsar i ett lämpligt vindskydd, just denna dag var det Abborrnäset som låg bäst till tidsmässigt.
Väl där så dök stugvärden upp och då dröjde det inte länge förrän tempen var uppe på alla vis.
Innan vi var riktigt färdigfikade så var det åtta pers i kojan.
Vi hade hört om en myr som borde bjuda på fin pudersjöåkning så vi begav oss dit. Möjligen hade den varma myren alternativt tidigare blidväder minskat på snötäcket så nån riktig djupsnöåkning blev det inte men det var skoj att kunna dra iväg på de öppna vidderna och att kryssa mellan de glesa träden.
Den drygt fem mil långa turen avslutades med sightseeing i närområdet plus lite grovplanering inför nästa föreningssammanträde.
Nu är vi på rull även om del rutiner måste finslipas så att man har all utrustning med sig när det bär iväg.

söndag 12 januari 2014

Premiär ....igen

Så kom till slut, den efterlängtade snön. Visserligen inga mängder men nånstans måste det ju börja. Efter fredagens snöfall var det utlovat ordentliga kallgrader så man började fundera på att -"är det inte det ena så är det andra ....."
Det blev inte sååå väldans kallt, i alla fall inte under lördagen, så det blev en liten runda i omgivningarna.
Närmast byn har berörd markägare rensat förtjänstfullt efter stormen Ivar så det var inga problem att ta sig upp till Råssjön för att kolla isläget.
Det växlingsrika vädret med temperaturer runt noll och nån riktig kallnatt däremellan har haft en gynnsam effekt på sjöarnas isar. Efter några strategiskt utvalda provborrningar  var det bara att dra iväg och runda näset på väg mot Finnsvedskogarna. Även på bortsidan av sjön var det bra rensat längs skoterleden, i alla fall den bit jag åkte och jag hörde av en bekant skoteramatör som jag träffade på att det mesta var helt okej bort till Örnbergsjön.
Efter den utflykten var det dags att bege sig mot Tången och Sandnässkogen. Åt det hållet var det bra mycket sämre ställt med framkomligheten, bara några hundra meter från Råssjön så tog det stopp. Visst hade det gått att krångla sig vidare en bit men det kändes inte så meningsfullt utan det är bara att konstatera att det krävs en arbetsinsats om det ska bli åkbart där.
Sista svängen blev mot Sjöändtjärnen och Svenstavikshållet. Upp till tjärnen var det utan dramatik men i motbacken bortom tjärnen var det ett antal träd över leden som just där går över ett stubbrikt hygge med dåliga alternativa väglösningar, möjligen var träden inte av värsta grova sorten så det kanske är möjligt att ta sig fram med "handkraft".
Ryktet hade berättat att taket på kojan vid Sjöändtjärnen hade dragit vidare och visst var det så. Ganska märkligt hur Ivar lyckats lyfta takplåten över storstenspipan och fraktat iväg, i stort sett, hela taket i ett stycke en bra bit bort från stugan. Huven till rökröret stod rättvänd och riktig intill plåten, precis som det var meningen att det skulle vara uträknat på det viset.
Vid en hastig besiktning kunde jag inte se några skador på själva takplåten det enda som kanske måste bytas var en tunn plåt som hör till rökrörshuven.
Klarade sig förhållandevis ganska bra alltså men det lär inte göra sig alldeles själv att få till taket så det fyller sin funktion igen.
Att dasset hade lagt sig på sidan får betraktas som ett mindre problem.
Dumt att vara pessimist nu när vi äntligen fått lite snö men det känns som att Ivar kommer att göra sig påmind hela denna säsong med flyttade och kanske stängda leder lite varstans.

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...