söndag 30 november 2014

Annersia

Med minsta möjliga marginal blev det möjligt att runda av november med en tur över Sjöändviken under söndagsförmiddagen. Isen var delvis kollad redan under lördagen men det kom annat i vägen så när det var läge att hoppa upp på skotern hade det hunnit bli skymning så jag sparade till idag. Passade även på att göra en mer omfattande undersökning av isläget.
Den grå isen, som legat ett tag, var ca 14-15 centimeter medan den svarta var något tunnare, ca 10-11 centimeter.
Man har uppenbarligen blivit mer försiktig med åren för innerst inne vet man att en decimeter räcker att gå på, ändå känns det lite gruvensamt att gå på is som är sådär genomskinlig.
Höre även att det fanns intressenter för skridskoåkning så jag kollade en bit från skoterleden, riktigt ute på den svarta släta isen, och det det var samma tjocklek överallt.
Alltså begav man sig hem efter första frivilliga skoter, det blev som vanligt Rö-Rangern. Pigg och alert, som vanligt, särskilt sedan den fått lite mer bensin i tanken.
Inga problem att susa över viken och efter en runda söderöver så bar det av mot Sjöändtjärn, ska det premiäråkas så är det väl lika bra att ta hela paketet tänkte jag.
"Bara för att" åkte jag upp till Långtjärnvägen innan det var dags att åka ner tillbaka till tjärnen för att se vem det var som fikade vid kojan.
Det visade sig vara någon helt annan än jag trodde, exakt vem det var vet jag fortfarande inte men en trevlig pratstund, om ditten å datten, det fick jag.
Efter denna nöjestripp blev det lite mer nyttigt skoterrelaterat arbete i omgivningen.
Sen kan man väl uppmana alla att jobba för lite, helst mycket, mer snö på marken (och inte bara i prognoserna).

onsdag 26 november 2014

Jama på

Av förklarliga skäl blev det ingen skotertur över Sjöändviken den gångna helgen. Ingen båttur heller för den delen. Isläget har varit lite varierande, förra kallperioden frös det på ganska bra här vid södra änden av Näkten men det blåste delvis bort nån dag senare.
Det är som bekant i slutet av november som isen ska vara farbar över viken och än finns det chans för nu jama´ne på rätt ordentligt med resultatet världens skridskois på de delar där det var ny is. Och det verkar bli rejält kallt även i natt så vem vet .....?
Nu har man inte bara gått och tittat på isläggningen, det som, om jag kan jämtskan rätt, heter "jama på" dvs just i det ögonblick då vattnet fryser och den första tunna hinnan is bildas.

För några veckor sedan öppnade vi upp den igenblåsta leden vid Dödrebodarna, därför tyckte jag att det var en god ide att ta bort skyltningen om tillfälligt ändrad ledsträckning bortom Döderbutjärn - tänkt och gjort. Tjärnen var för övrigt isbelagd, det är nog lite kallare där, dessutom kommer väl inte vinden åt så bra(?)

Passade även på att ta bort lite sly även om det mesta blev kvar, det är nåt otroligt vad det växer på ett par somrar.

För att lättare hitta skoterledernas början vid sjöstranden har det från Bergs skoterallians rekommenderats att sätta upp s.k. sergeanter vid uppfarterna. Skyltarna är en minivariant av sergeant, samma typ som sitter på lastbilar. I vårt område finns åtskilliga sjööverfarter så det finns att göra även på den fronten. Skyltarna verkar vara rätt effektiva i det skymningsljus som rådde då jag kollade.

måndag 17 november 2014

Antesbacken



Alla som har någorlunda koll på den alpina historien känner självklart till såna platser som Erik-Ers-backen,  Antes-backen och alla backars moder, alltså Skolbacken. Det fanns även andra backar som tex utför Lillberget men där platsade inte en annan på grund av den låga åldern.
Erik-Ersbacken var bland det värsta man kunde ställas inför och om man kände sig riktigt modig, eller åtminstone modigare än nån av de andra, så gick man längst upp dit där det knappt fanns nåt spår.
För egen del var det aldrig frågan om nån annan teknik än störtlopp, det nog ingen annan heller som hört talas om nåt annat så med livet som insats kastade man sig utför monsterbacken.
Eftersom naturen vill ta tillbaka det människan erövrat så blev det med tiden för skogtrångt att åka skidor utför den backen, dessutom började det göras utflykter utanför byn för att åka utför på skidor, i och för sig inget som jag blandade mig i eftersom jag bara var skolad att bara åka rakt fram och utan fler människor i riskområdet.
Drömmen om en skidbacke i byn fanns dock kvar och då blev Antes-backen ett bra alternativ, den riskerade dessutom inte att växa igen så länge som man slog hö där på sommaren.
Det finns väl knappt någon som tycker att backen är för brant men ”lagom” är väl ett passande ord. Lagom för de yngsta alltså.
Så sent som i vintras kunde man se en och annan, både gammal och ung, med diverse tekniker ta sig utför Antesbacken.
Skolbacken var annars den backe man begav sig till på rasten och den lämpade sig bäst för pulkåkning men även störtlopp och backhoppning med skidor förekom. 
Pulkåkning är nog för mycket sagt, mer stjärtlappar var det nog, bland annat fraktades många spillbitar masonit från renoveringen som pågick här hemma.
Nu för tiden är Antesbacken ett populärt ställe att försäsongsträna både med och utan skidor på skotern. När det är så lite snö som det varit senaste tiden får man rigga om maskinen så det passar underlaget. 
Här är en liten filmsnutt från den gångna helgen. Skoterrejs i backen

lördag 1 november 2014

Bara fyra

535:an kom inte till uppställningen
Så var det bara fyra. Av tradition och gammal vana har det under åren blivit att man tittat på Lynx när det handlat om skoterköp. Allting började när jag övertog en bättre begagnad 535 som gjorde tjänst som veddragare  ett antal år. Komforten var väl inte den bästa på den maskinen så några längre nöjesturer blev det aldrig för min del. Jag var väl inte värsta skoterdåren heller på den tiden, det var något som drabbade mej senare. 535:an tar sig sällan ut ur garaget nu för tiden men jag är alldeles övertygad om att bara den får en riktig sup så hostar den igång på första rycket, det gjorde den i alla fall förr.
För att lite bekvämare ta mej till vedskiftet och även åka lite solskensturer så skaffades en Lynx Ranger LTS, Rö-Rangern kallad, troligen i slutet av förra seklet osäkert när.
Det är en slitstark och "lagom" maskin på alla vis som hänger med bra än idag och ingår i arbetslaget när det handlar om ideellt arbete längs områdets skoterleder och dylikt.
Fläktkylningen gör att den passar bättre som sladdragare än de vattenkylda kamraterna.
På väg ut
Rö-Rangern har dock de senaste åren fått avlastning av en Lynx 5900 som jag impulsköpte häromåret. Fem-nian är ett riktigt lok framför sladden och går oftast dit man vill utan skidlyft och andra krumbukter som Rö-Rangern kan få för sig när det tar emot.
Mellan dessa skotrar ska Ranger 494 LCE, även kallad Blå-Rangern, sorteras in, det är i  grunden en ren nöjesmaskin men den har också fått tjänstgöra framför ledsladden under åtskilliga mil. Problemet med den är att den blir varm om det är för lite snö i spåret som det kan vara vid finputsning och breddning av delvis isiga leder.
Med Blå-Rangern inleddes perioden som skoterdåre och den har varit med på åtskilliga turer både långa och korta.
Så slumpade det sig så att Blå-Rangern skulle trappa ner och få en ersättare, valet föll på en Lynx Xtrim med E-tec 600. Den tvåtaktsmotorn var i mångas ögon ett osäkert
kort med rykte att krångla. Jag kan väl säga att för min del har det inte varit några som helst
problem motormässigt mer än den något känsliga kylningen. Isiga snöfria sjöar och skarföre har varit ett återkommande problem.

På väg in
Det har alltså försvunnit en Lynx från gården så nu är det bara fyra sådana kvar och det har kommit en Ski-Doo i stället, något som var otänkbart bara för några år sedan.
Självklart är det det trevliga intryck som broderns skoter gjorde som fått mej på dessa andra tankar.
Vi hör ju båda lite dåligt så det är bra om motorerna är lite tystare ........

Afton!

 En sån rivstart det blev på vintern, nästan en hel vinter avklarad på två månader!  Visst har det hänt att vi fått en snöig avslutning på å...