lördag 28 februari 2015

Natur- och kultur-tur

Att samlas på Jo-Lars-täkta klockan tio på lördag i vecka nio det har blivit en trevlig tradition sen ett antal år tillbaka.
I byn fritidsboende norskar har ferie den veckan och tar då med sig grannar och vänner för att åka skoter ett antal dagar med liten final under lördag.
Denna lördag räknade vi hela nio skotrar och tio personer på startlinjen, fantastiskt roligt.

Skoterdårarnas förening brukar ha nöjet att peka ut färdriktningen, oftast blir det en lagom tur för att fördriva tiden tills serveringen på Kälabergstornet öppnar klockan elva.

När fantasin tryter får man ta till en variant på en tidigare resa, denna gång blev det Näktens västra strand upp mot Bingsta.
I höjd med Sandnäset fick vi en lite ovanlig naturhändelse då, av allt att döma, en järv sprang över isen framför oss från Sandnäset och västerut. När vi stannade till vid Brynjeholmarna så var alla överens om att det verkligen var en järv så då bestämmer vi att det var så.
Vi gled förbi fritidshusområdet vid Bingsta och styrde sedan över till Monäset och prästgraven där. Vi ville visa på vådan av att låta intresset för rödingsfiske gå före kyrkobesökarna som väntade på gudstjänst i Bergs kyrka. Prästen blev helt enkelt stenad till döds och begravd på Monäset för att han försummade sina kyrkliga plikter. Detta ska ha hänt på 1600-talet, nuförtiden har vi en annan arbetstrygghetslagstiftning. (mer om Prästgraven här)


Färden fortsatte runt näset och upp mot Älgsjön där det blev kaffepaus vid Camp Obama.

Liksom vid mitt förra besök vid Tornet var det sparsamt med besökare men å andra sidan rasade det in tio hungriga skoteråkare på en gång när vi kom.
Hemresan inleddes med dagens andra kulturevenemang då vi besökte den gamla bosättningen som heter Kälaberget. Man blir onekligen lite nyfiken på historien om denna plats, där det fanns (sommar)-boende för kanske tjugofem år sedan, men bara hört talas om.

Namnet Kälabergstornet är för övrigt lite missvisande eftersom tornet står på Högsvedberget men har naturligtvis fått namnet efter den närbelägna bosättningen.

Som traditionen bjuder så avrundades dagen med kaffe på maten vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning där vi även träffade andra stamgäster.

Sammanfattningsvis blev det en riktigt trevlig tur, några bekymmer med blankis och varmkörning var det aldrig frågan om, det var helt enkelt ett perfekt före under rådande omständigheter.

Senare på eftermiddagen/kvällen hördes surret av den norska antikrundan som passerade utanför stugknuten, det var, om jag hörde rätt på ljudet, en Ockelbo 300, en Sno-tric och en Aktiv 600.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Långfredag 2019

I mars var det 10 år sedan dessa skriverier började. I ett försök till avvänjning har tanken varit att låta bloggen gå in i ett, ännu mer, d...