Skoterns dag

Lördagen började med en liten dos skoteråkning, jag parkerade om skotrarna i samband med en kortare tur till Näkten. Det är sorgligt att det ska vara så bra före på sjön när det är så slut på land. Men så mycket snö som det är under skotern nu har det nog inte varit sedan vi försökte ta oss från Lövdalen till Tossåsen. Det var ju i början av februari då vi tvingades vända vid Lill-Lövsjön.

När skoterdårarnas förening var fulltalig drog vi iväg på skoterdag till Klövsjö, vi fick även sällskap av en skoterlösing från byns affärskvarter. Däremot kunde inte vår meste skoterlösing från bussgatan följa med.

Skoterhandlaren i Klövsjö har lokalerna i en del av byn som man inte besöker så ofta men när det drar ihop sig till Lynx  Road Show 2011 då lär man navigera sig dit.
Mycke´ godis blir det på ett ställe och många drömmar att drömma likaså. Om bara fruns hästar kutar som dom ska så fixar det här sig elegant.


Man hade ställt upp flera intressanta nyheter och en del som var bara lite finputsade. Inom mitt intresseområde var det, förutom Xtrim 600, 49 Ranger som verkade intressant. Lynx har även satsat på maskiner med både lång och bred matta, utan att veta känns det som att det blir för mycket av det goda även om det sägs att Commander-modellen är smidig trots sin 500-matta.
Nåväl, det mesta är ju bara drömmar men det kändes betydligt lättare att drömma i strålande sol än under den vanliga Skoterns dag som infaller i slutet av oktober. Enda fördelen med oktobervarianten torde vara att det då brukar finnas hamburgare. Men en kopp kaffe å kaka snikade vi till oss, i alla fall.


På hemväg besiktade vi skidbackarna som låg och solade sig helt tomma på folk. Sorgligt med så mycket snö och ingen som åker på den. Skotervisningen var alltså i helt fel ände av byn. Tänk att få dra uppför skidbackarna med skoter.
Det blev även utrymme för lite Geocaching, nu växlar skoterdårarna alltmer över till Strulkusen och hans vänner.

Påskföre

Nästa år inträffar långfredagen den 22 april, dvs idag. Naturen lär visst rätta sig efter när påsken infaller så jag kan inte förstå varför man inte, en gång för alla, bestämmer att påsken alltid skall vara i slutet av april. Skoterfolket är ju så klart de första man tänker på men de flesta skulle nog må bra av en lång vinter, särskilt vårvinter. Alla säger ju att det här är bästa årstiden, jamen då är det väl bara att bestämma så då - alltid påskdag den 25 april. För övrigt den senaste dagen den kan infalla, enligt nuvarande ordning ska tilläggas.
På sjöarna är det fortfarande kanonföre, slöseri med dessa goda förutsättningar när det snart inte finns nån snö kvar på väg ner till dessa sjöar. Men nästa år är det ändrat, som sagt.

Faktiskt ett tag sen sist, men nu är det snart dags för nästa skoterträff.
Säga vad man vill om Klövsjö, och det finns det åtskilliga som gör, men nu ska vi inte vara sån utan åka dit och titta på skotrar på lördag - Lynx Road Show 2011. Osäker om det finns kolbulle där men jag lär åka dit för att kolla det.

Gett upp

Dom har det bedrövligt ställt inne i stan. Och det verkar som att dom inte bryr sig heller, tror faktiskt att dom har gett upp. Häromsistens hade jag anledning att besöka staden och det var verkligen bedrövigt vilket dåligt skoterföre det såg ut att vara. Så lite snö har dom nog inte haft sen långt före jul, i fjol.
Hen på lannan, som jämtlänningen säger, kan man se skotrar snedparkerade i var och varannan snödriva men inöver stan syntes inte så mycket som en skymt av ett kapell en gång.
Den där skoterresan in till stan som skoterdårarna ställt in sig på får nog anses inställd.

Det är sällan det händer men på hemväg slank jag in på ett näringsställe och där skymtade ett litet hopp för mänskligheten. Maten serverades på en skoter. Visserligen bara en annons men man får vara glad för det lilla.

Från bordet intill kunde avlyssnas: -" De´ va´ den godaste hambugare jag ätit ....... "
Så pratar okunnigt folk som aldrig besökt Hamburgertornet på Kälaberget. Där är hamburgarna större, billigare och godare.

(kan du inte läsa det finstilta står det att Lynx Road Show 2011 bl.a är i Klövsjö lördag 24 april)

Näkten Tour 2010

Ungefär vart femte år brukar Skoterdårarnas förening göra en promenad längs Näktens stränder. I dag var allt perfekt för en sådan tripp, natten hade varit kall, solen hade fått frispel och isarna var inbjudande släta och fina. Sen spelade det också in att skoterlederna är lite malätna så man kan hamna i konflikt med terrängkörningslagen.
En rundtur på vårt vis innebär att vi sällan är längre från land än hundra meter, vi åker in i alla vikar och rundar holmar på insidan, något man inte gör då man är på långtur från A till B.
Vi tuffade i lagom marchfart mot Sandnäset som låg och solade sig alldeles extra denna förmiddag. Här började vindskyddsparaden (ja det finns ett vindskydd i Sjöändviken också men det passerade inte vi), det är åtskilliga smultronställen vid sjöar och skoterleder som markerats med vindskydd. Under dagens resa kunde vi se vindskydd som var påskpyntade, så det var säkert livat där förra helgen.

I Dödre har man en livs levande ångbåtsbrygga dessutom har man flera bryggor för vanliga båtar.
Det är intressant att se de olika byggstilar som förkommer då det gäller fritidshus, bryggor och båthus, riktigt fantasifulla skapelser ibland.
Mellan Holmsveden och Tunvågen upptäckte vi ett kors några meter in i skogen, vittnande om en tragedi som ska ha inträffat vid ett stormoväder i oktober 1820.

Ovanför Tunvågen börjar skärgården, det är nog här som trehundrafemtio av Näktens 365 holmar finns, riktigt skoj att snurra runt utan att riskera köra på grund som lätt kan ske om man gör samma turne med båt.
Ovanför Älgholmen blev det fikadags och det bestämdes också att resten av "Näs-sjön" fick bli outforskad denna gång, vi började alltså styra hemåt fast på samma kringelkrokiga vis.

Det bar av mot Näckstasidan, runt Finnön, och sedan tillbaka mot Lerön där vi hade ett besök att göra.
Vi skulle titta efter Korvåg-Jonas´ bostad som skulle finnas nånstans där på ön. Efter att ha pratat med en fiskande inföding i närheten hittades platsen. Jag kan inte historien om Korvåg-Jonas i detalj men det måste ha varit en märklig människa som bodde här under ett stenblock med en spis i ena änden av utrymmet och en stenbrits ett par meter i från. Har sett foton där boningen var i bättre skick än nu för nu var det ganska raserat vid spis och ingång, men som sagt, märkligt.
(texten om Korvåg-Jonas lär visst ska handla om hans far som kallades Korvåg-Anders och bodde i denna enkla boning under tiden han byggde ett boningshus på "fastlandet" /redigerat april 2016)

Färden fortsatte tillbaka mot västra stranden förbi Rogsta, Salsån, Monäset och tillbaka upp i Sörvickran.
Det här är platser man åker förbi lite mer frekvent på väg till Storsjön bl.a. så vi hastade snabbt vidare hemåt.

Tillbaka mitt emot Sandnäset passade vi på att kolla på den sten som byborna placerat ut och som dom gissar när den sjunker igenom isen.
Tur att vi hade ett lagom stort friglitblock med oss, och den grå färgen passade perfekt.
Ska bli spännande att se om stenen flyter när isen är borta. Jobbigast var att få med sig originalstenen hem, men väl värt besväret då vi inte har nån sten sen tidigare här i byn.

Årets Näkten Tour avslutades efter 92 kilometer av ren livkvalitet.

Tecken

Jag börjar ana att det är någon som försöker säga något. Det syns små antydningar om att det kommer andra tider.
För någon vecka sedan skulle klockan ställas om och det var väl bra så  man kunde åka skoter en timme längre utan att villa bort sig i mörkräddet.
Sedan så har det börjat det dyka upp vedhögar och dito maskiner, vägverket jämnar till vägkanterna så det blir skotervänligt och det har hörts prat om sommardäck. Och traktorns snökedjor ser aningen malplacerade ut.

Häromdagen försvann skoterledsmarkeringarna över sjöarna i närheten, så nåt mysko är det.
Om jag får gissa, handlar allt detta naturligtvis om folks förmåga att gå händelserna i förväg. Så länge det är minsta lilla skoterföre kvar bör man inte förstöra stämningen med prat om vår och allt vad det nu kan vara för dumheter.

Visst får man ställa skotern lite längre från huset nu men det är inte ett dugg jobbigt att gå den lilla biten, tids nog hinner man gå där med gräsklipparen å då är det minsann jobbigt, med hösnuva, flugor, mygg och solen i ögonen (om det inte spöregnar).

Nej, fram för en permanentning av skoterföret, det går säkert att anlita nån PR-sinnad tjänsteman från Härjedalen för att sälja in den ideen.

Bottenkänning

På annandagens morron var det kommenderat uppställning vid den södra gränsen mot klyktattarland. Styrkan blev fulltalig när Christer anslöt till övriga skoteramatörer, Lennart och Roger. Skoterdårarnas förening var fulltalig, och summa fem maskiner drog iväg till Rätan för att inhandla ett halvt kilo kaffe som fattades hemma hos mej tidigare på morronen.
Knallhårda och inte alltför spåriga leder förde oss snabbt och elegant till macken i Rätan där förråden fylldes, snabbt vidare till Rätansböle där vi drabbades av en svår motgång i samband med fikarasten. Christer hade omsorgsfullt packat in kakor som han tänkt bjuda på till kaffet. Tyvärr hade packningen slitit sig så det blivit en annan modell av kakor än den ursprungliga. Nåväl, det hade kunnat varit värre, och det blev det.


Tidigare under morgonen hade vi knappt sett en skoter men nu började dom komma från alla håll, säkerligen på väg till fiske, fjällen eller bara ut i det vackra vädret.


Efter framkomsten till området runt Timmerkojan blev det rena lekstugan, barnasinnet kommer fram när det ligger en massa branta backar i solskenet och bara väntar på att någon ska köra upp där.


Efter lunch på Vargen blev det mer lekstuga längs Skalsfjället innan vi så smått började styra hemåt.


Mitt andra liv består av Geocaching och vid Oxsjövallen skulle det finnas en gömma, tyvärr hade jag inga ledtrådar men efter kontakt med Internet var det lika bra att ge upp då burken skulle ligga under stenar dvs under snön.


Efter en bitvis något skumpig färd skulle vi passera Ljungan vid Åsarna. Leden går under landsvägsbron (E45) på en bro av is och sten. Såhär års börjar värmen knapra på isen så det kan vara lite lurigt att passera.
Ett ekipage tog sig över men nästa fick ett snedskär med höger skida som dök under isen. Det tog tvärstopp och skotern vreds tvärs över den smala spången så hastigt att föraren drev som en vante ner i vattnet. Sinnesnärvaro och tur gjorde att han höll sig på benen och lyckades snabbt ta sig upp på isen.
Skoterskidan var onaturligt vriden så det såg ut som att färden skulle sluta där mitt i Ljungan. Några bändningar och lyftningar senare så konstaterades att skidan fått ett extra brant brätte, att ett stag var något krokigt och att föraren blivit lite fuktig av vattnet, i övrigt inga skador. 
Tur i oturen å allt de där ..... 
När alla fem hade kört över hade mer av isbron försvunnit så det är nog på slutet med den överfarten, om man säger så.
Mer problem blev det före Säter på väg mot Svenstavik där skogsarbete hade förvandlat leden till rena potatislandet.
Kompensation fick vi när vi kom till Stor-Backsjöleden, alltid lika roligt att dra på efter den fina leden. Å sen susade det på i några minuter så var man hemma på gården, ca 21 mil senare. Men de övriga hade förstås en bit kvar innan de var hemma.


Tack till alla inblandade för en tur med tur, för trots allt, det hade kunnat vara värre det där lilla tillbudet.

Toppen

Det ryktas om att det är tredjedag påsk i morron och att det inte längre är en helgdag. Om de uppgifterna stämmer då har jag inte tid att sitta här och berätta om en riktig toppendag som jag varit med om när Skoterdårarna och Skoteramatörerna hade gemensamt sammanträde nere vid Skalet.
Jag måste helt enkelt gå och lägga mej, men om det passar återkommer jag en annan dag med dramatiska bilder.

Kolbullens dag

För första gången i en, som man hoppas, lång tradition var det stor kolbulle- och våffelfest vid Långtjärna i de djupa skogarna sydväst om Näkten. Det var Karl-Erik som redan för flera veckor sedan pratade om detta och nu när alla väderspåmän hade placerat solen på rätt ställe blev det alldeles perfekt.
Det var folkigt redan när jag anlände och jag tog, vis av erfarenhet, sikte på kolbulleserveringen. Det brukar alltid vara tålamodsprövande att stå i den kön men här blev det nog under en minuts köande. Det var Basse som var bas för kolbulleavdelningen och han körde med en effektiv tvåhandsfattning dvs en panna i var hand och publikfriande kolbullevändningar i luften.
Det var fullt av folk inne i bodegan och värden hade fullt upp med att mata våffeljärnet. Christoffer och Cassandra assisterade med vedhuggning osv.
Själv hittade jag en stol och satte mej ute i solen för att njuta av en god kolbulle med lingonsylt.

Om förslaget passerar alla instanser i FN och EU på ett bra sätt torde kolbullen få påskdagen som sin dag.

Efter allt minglande blev det, någon timme senare, läge att prova en våffla med hjortronsylt och sen var det svårt att avgöra vad som var bäst, men det är klart, jag tillhör kolbullens vänner så måste jag välja så .......

Stort tack till Långtjärnsgänget för en närande och god dag!

Ska försöka få ut fler bilder i albumet Skoterrelaterat senare men just nu måste jag tanka skotern för det lär bli en liten tur neröver Härjedalen i morron.

Söderväggar

Vid en hastig kontroll av vilka aktiviteter som kunde tänkas stå på programmet i dag verkade det mesta tyda på att det skulle förekomma inslag av pimpling. Eftersom jag kände av min pimpelallergi från gårdagen så valde jag en sakta skoterpromenad uppöver Näkten i ensamt majestät.

Det är alltid trevligt att stanna till ute på Monäset och det var rätta tiden för en fikapaus så jag ankrade vid boningshusets södervägg där det var alldeles enormt soligt, lugnt och tyst.
Senast jag var här var i slutet av februari då vi var på väg hem från skoterdag i Näs/Fåker. Då var det djupsnöpulsning som gällde och vi letade enklaste vägen hem.
I dag var det betydligt lättare att ta sig fram både på den släta sjöisen och den relativt fasta snön.
Jag tog en rejäl fikapaus men när solen tog en sväng bakom ett moln passade jag på att smita från husväggen.

Jag valde bort Älgsjön idag eftersom det inte är länge sedan jag åkte den svängen, siktade på Stor-Åksjön via Grisvågen i stället. Nu visade det sig att skogsbilvägen var plogad så det var bara att vända tillbaka till Näkten och styra mot Sandnäset. I buan vet jag att det finns en södervägg med rätta känslan i så det var ett enkelt val att bestämma var påtåren skulle intas.
Blev visst lite pömsig där i solen så jag slumrade till en stund, men här har man nära till skotervägar och det var nog skoterljud som väckte mej. Även nu gick solen i moln några minuter så det var lämpligt att tuffa iväg hemåt.
Senare fick jag höra att den andre ständige ledamoten i Skoterdårarnas förening tillsammans med diverse skoteramatörer åkt delvis samma eller nära mina svängar men vi missade varann med ett antal minuter.

Det kom upp en frågeställning häromsistens; hur många Långtjärnar finns det? I närheten, i länet och landet?
Det måste vara åtskilliga för det verkar ha varit begränsat med fantasi när det gällt att döpa sjöar och tjärnar. Ett tydligt tecken på att fantasin tagit slut har vi här i närheten - Namnlöstjärnen.

Nästa frågeställning är: vid hur många av alla dessa Långtjärnar serveras det kolbulle, våfflor mm under påskdagen? Personligen känner jag bara till en och den finns inom räckhåll så det erbjudandet synar man gärna.
Skulle det vara fler Långtjärnar, eller något annat okänt men inte namnlöst ställe, som har kolbulleservering i helgen kan jag boka in annandagen för ett besök.

Gillhovspimpeln 2010

Mot alla odds blev det en del skoterrelaterat inslag på årets upplaga av Gillhovspimpeln. Förra året var det 10-årsjubileum för Pimpelexpressen och farhågorna var stora att det skulle bli inställt i år. För en dryg månad sedan sålde idrottsföreningen den Ockelbo dubbelbandare som vi brukat ha för att dra den stora skotertaxikälken och ingen visste säkert om det skulle räcka med en mindre skoter, typ bredbandare.
Sen var det inte så kul väder sista dagarna, spöregn i går t.ex, och kälken behöver hårt underlag för att funka bra.
Under natten sjönk tempen så pass att vattnet minskade på isen och det blev riktigt bra före.

Erik erbjöd sin Lynx 59:a som dragare och när det var fordonsbyte så fick det även bli generationsväxling vid styret. Det visade sig att fem-nian klarade uppdraget galant. Jag utgjorde back-up tillsammans med övriga taxiförare för att plocka upp dem som inte rymdes på kälken.
Sedan sadlade Erik och Basse om till korvhandlare, även då med fem-nian som dragare.
Och föret höll hyfsat bra, i alla fall utkörningen, hur det var efter klockan två vet jag inte för då satt jag i invägningen.

Vem som vann? Jaaa, bland de yngre förmågorna var det en kille från Loke, Elis Persson som vann. Han hade en riktig turdag för han vann även dragningen på startkorten - flax kallas det visst.
I stora klassen vann Örjan Esbjörnsson, Höviken.

Komihåg att det var här ni läste det först.

Tomorrow e en ny dag (inte en annan dag för den kommer om några dagar), och då ska det bli finaste dagen har yrkesgissarna spått och då lär man sadla hästarna för en påsktur.