En rundtur på vårt vis innebär att vi sällan är längre från land än hundra meter, vi åker in i alla vikar och rundar holmar på insidan, något man inte gör då man är på långtur från A till B.
Vi tuffade i lagom marchfart mot Sandnäset som låg och solade sig alldeles extra denna förmiddag. Här började vindskyddsparaden (ja det finns ett vindskydd i Sjöändviken också men det passerade inte vi), det är åtskilliga smultronställen vid sjöar och skoterleder som markerats med vindskydd. Under dagens resa kunde vi se vindskydd som var påskpyntade, så det var säkert livat där förra helgen.
I Dödre har man en livs levande ångbåtsbrygga dessutom har man flera bryggor för vanliga båtar.
Det är intressant att se de olika byggstilar som förkommer då det gäller fritidshus, bryggor och båthus, riktigt fantasifulla skapelser ibland.
Mellan Holmsveden och Tunvågen upptäckte vi ett kors några meter in i skogen, vittnande om en tragedi som ska ha inträffat vid ett stormoväder i oktober 1820.
Ovanför Tunvågen börjar skärgården, det är nog här som trehundrafemtio av Näktens 365 holmar finns, riktigt skoj att snurra runt utan att riskera köra på grund som lätt kan ske om man gör samma turne med båt.
Ovanför Älgholmen blev det fikadags och det bestämdes också att resten av "Näs-sjön" fick bli outforskad denna gång, vi började alltså styra hemåt fast på samma kringelkrokiga vis.
Det bar av mot Näckstasidan, runt Finnön, och sedan tillbaka mot Lerön där vi hade ett besök att göra.
Vi skulle titta efter Korvåg-Jonas´ bostad som skulle finnas nånstans där på ön. Efter att ha pratat med en fiskande inföding i närheten hittades platsen. Jag kan inte historien om Korvåg-Jonas i detalj men det måste ha varit en märklig människa som bodde här under ett stenblock med en spis i ena änden av utrymmet och en stenbrits ett par meter i från. Har sett foton där boningen var i bättre skick än nu för nu var det ganska raserat vid spis och ingång, men som sagt, märkligt.
(texten om Korvåg-Jonas lär visst ska handla om hans far som kallades Korvåg-Anders och bodde i denna enkla boning under tiden han byggde ett boningshus på "fastlandet" /redigerat april 2016)
Färden fortsatte tillbaka mot västra stranden förbi Rogsta, Salsån, Monäset och tillbaka upp i Sörvickran.
Det här är platser man åker förbi lite mer frekvent på väg till Storsjön bl.a. så vi hastade snabbt vidare hemåt.
Tillbaka mitt emot Sandnäset passade vi på att kolla på den sten som byborna placerat ut och som dom gissar när den sjunker igenom isen.
Tur att vi hade ett lagom stort friglitblock med oss, och den grå färgen passade perfekt.
Ska bli spännande att se om stenen flyter när isen är borta. Jobbigast var att få med sig originalstenen hem, men väl värt besväret då vi inte har nån sten sen tidigare här i byn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar