Rekordtidigt?

Det verkar som att vintern går knock nu och slår till med rejäla kallgrader och väl avvägda doser snö. I fredags var det ett alldeles strålande väder som gjorde det omöjligt att avhålla sig från en promenad ner till sjön eller förresten, jag tog skotern. Och borrmaskinen. Och isborren. Och isdubbarna.
Att gå tomhänt till sjön när man ser på långt håll att viken är isbelagd det är bara dumt för man vet ju hur det blir, man går ut på isen för att känna sig för.
Mycket riktigt, det slutade med en fin promenad över till andra sidan efter att istjockleken kollats med jämna mellanrum.
Mätningarna visade att det fattades någon enstaka centimeter till gröna området på borren. Vid holmen var det en snöfläck där isen morrade åt mej när jag borrade i den så det var bara att göra en taktisk reträtt. Det var en förrädisk dubbelis kanske 6 centimeter tjock totalt.
Efter en kringgående manöver kunde jag fortsätta mot andra sidan men ingenstans visade graderingen på grönt och då blev det ingen skotertur.
Under lördagen lyckades jag hålla mej undan så brodern fick sköta skoteråkande och iskoll alldeles ensam. Vad jag förstod så hade det inte hänt så mycket med istjockleken på ett dygn så det blev inga spår över isen den dan heller.
Idag föreslog sonen, som var hem på snabbesök, att vi skulle ta en promenad till sjön och det var ett förslag i min smak. Råkade få med mej borrutrustning så det blev även ett besök UT på sjön. Kunde då notera att isen växt några centimeter sen förra mätningen.
Sedan sonen vinkats av blev det lite utförligare kontroll och den visade att det, i genomsnitt, var gott och väl på grönt eller ca 12 centimeter utom på den gamla snöfläcken som hade ca 7,5 cm, men det fanns bra marginal med tjock is mellan fläcken och holmen. Bara att hämta skotern alltså.
Trots att den här dagen funnits inskriven i almanackan i många år är det första gången jag varit med om att det fars över sjöändviken på rätt dag, på farsdag alltså.
Väl över på andra sidan noterade jag att leden upp mot Sjöändtjärnen var premiärkörd så det struntade jag i och åkte till Råssjön i stället för att kolla isläget där.
Det var snabbt gjort för det fanns i stort sett inget att kolla. Fyra skoterlängder rakt ut från land var det öppet vatten medan det mot norr fanns antydan till isbildning.
Men det är nog ganska normalt, bara premiärturen över Sjöändviken som blev rekordtidig.
Snöläget är lite svårt att mäta på ett rättvist sätt eftersom det ligger en del gräs i botten vid mätplatsen men ca femton centimeter fluffig snö är kanske nära sanningen.

Knappt

Det är knappt man tror det, både snö och kallt i början av november. Men visst, det är slut på sommartiden och skoterns dag är avklarad så om det inte vore för den pessimistiska statistiken vore allt frid och fröjd. Vi har haft en riktigt behaglig höst så det känns inte som att den riktiga vintern är här, bara att hoppas att jag har fel och det är fullt skoterföre vecka 47. Det är ungefär helgen runt den 25 november som det ska premiärköras över Sjöändviken. Sen att föret brukar tina bort och inte komma tillbaka förrän till nyåret det är en annan och dystrare femma.

Skoterns dag klarade jag av i ensamt majestät eftersom brodern avstod till förmån för nån smärre åkomma. Med ensam menas som representant från byn, vid besöksmålet var man långt ifrån ensam. Alltså - det var tjuvtjockt hos Oktan förra året och år var det nog dubbelt upp, fattar inte vad alla skulle där å göra. Knappt att man fick syn på nån skoter för allt folk som trängdes både ute och inne. Inomhusdelen har för övrigt blivit dubbelt så stor i och med den utbyggnad som invigdes lagom till Skoterns dag. Utomhus var det tänkt att det skulle hoppas och flygas med skoter men den aktiviteten fick utgå på grund av det blåsiga vädret.
Besökte såklart de andra två skoterhandlarna och hos japanerna var det sorgligt tomt, nästan öde, medan Motorhuset väl hade hyfsat med besökare. Men som jag sagt förut, stora delar av de skoterintresserade förflyttar sig mellan handlarna så alla lär få sin beskärda del av besökare.

När det gäller personlig utrustning har det under sommaren skett lite investeringar. Vi har kraftigt uppgraderat vår komradioutrustning, de gamla grejerna har säkert legat och samlat damm i fem/sex år men nu ska vi in med modern teknik. Det är frågan om samma grejer som motorcykelåkarna använder (Scala rider), ska bli spännande att höra hur det fungerar i skogen.

Måste även nämna om en sommaraktivitet som jag ägnat mej åt. Jag har tuffat på Näkten. Det händer ibland att jag i skotersammanhang säger att -"vi tuffade vidare ....." men nu har det handlat om en båtmotor med det karaktäristiska tuff-ljudet. Bland besöksmålen kan nämnas Sandudden i Sandnäset och Brynjeholmen (som man påstår heter Kallesholmen, dock inte i min värld). Besöksmål som med fördel också kan angöras med snöskoter.

Enda anledningen till att jag nämner båtåkandet är att det ska bli sökbart här på nätet, jag har nämligen försökt hitta nån fler som har en likadan inombordare som jag har, nån man kan prata reservdelar osv med, men det blir bara träffar på amerikanska sidor, vore kul om man kunde få kontakt med nån i Sverige.
Motorn är en Caille Perfection Motor tillverkad i USA för drygt hundra år sedan. Båten den sitter i är inte fullt lika gammal men gott och väl 65+
Framförallt båten har varit ett stillastående renoveringsprojekt under en massa år men i somras bestämde jag att nu fick det vara nog.
Motorn är extremt lättstartad och tuffar lika gott som jag minns så det blev några riktiga nostalgitrippar uppöver sjön under sensommaren då jag hade lite ledighet.

April, april

Aprilvädret har verkligen levt upp till sitt rykte i år, snö å tö om vart annat. Det är bara några dagar sedan plogbilen var ute i tjänsteärende och kalla nätter håller värsta snösmältningen på sparlåga.
Sista skoterturen företogs i veckan, det blev inte så långt eftersom det bara var in i sommargaraget färden gick.
Men allvarligt talat så har det varit en riktigt bra säsong, det kanske kändes lite trögt i starten då det dröjde till mitten av januari innan det fanns nåt att köra på.
Isen på Näkten hade lite dåligt rykte inledningsvis då det hann komma snö innan den frusit till ordentligt.
Men innan snön kom fanns det ställen med fin skridskois, vad  nu den upplysningen har här att göra.
Påsken var tidig med långfredagspimpel den 25 mars och då fanns det dom som gav upp skoteråkningen, helt i onödan kan jag säga, det var riktigt njutningsbart minst tre veckor till även om vi skoterdårar avrundade säsongen den 9 april dagen då allting stämde, dumt att tänja ut säsongen och tro att det kan bli ännu bättre nästa dag. Risken är stor att man blir besviken.
Sen handlar det om inställning, själv ställde jag in ungefär en skoter i veckan, den sista kom, som sagt, under tak den gångna veckan.
Den andra skoterdåren har en annan inställning till detta med att förlänga säsongen så där vet man aldrig när den börjar eller slutar, skoteråkarsäsongen alltså.

Det har inte blivit mer än en långtur denna vinter, då tänker jag på besöket i värsta Galåbuan, turen till Åkersjön var ju med biltransport. När man håller sig i närområdet blir det inte så många mil men på hela säsongen har det i alla fall blivit närmare 240 mil men då är det fördelat på hushållets fyra skotrar. För nöjesmaskinens del blev det 145 mil, skandalartat lite, för ett antal år sedan åkte man nästan det dubbla bara med en skoter.
Men jag klagar inte, batterierna är fulladdade och vi slutade när det var som bäst i mitten av april. Och i slutet av november är det dags igen ........

Fläckvis

Solen bjöd på ännu en riktig propagandaföreställning den här helgen. Redan förra helgen började det bli problem att ta sig den vanliga vägen upp till Råssjön så om man hade tänkt sig åt det hållet blir det till att hitta alternativa vägar med mer snö. I och för sig inga problem bara lite annelåns som jämten säger.
Via Strulsjön och Turbovägen, vidare längs kraftledningen förbi Svarthålet susade vi in i Finnsved där vi kunde konstatera att husbonn var utflugen. Han återfanns hos ett gäng ungdomar som idkade angelfiske på Örnbergssjön, det var rejält minerat där men några napp kunde inte jag notera under tiden vi var där.
Det bestämdes att vi skulle bli tre som drog på en tur norrut längs sjöar och oplogade skogsvägar (och för all del fläckiga ledningsgator) som snabbt tog oss upp mot kända trakter söder om Tjutbodarna där vi kom in på skoterleden mot Stavsjön. Eftersom klockan var så nära lunchtid och vindskyddet var ännu närmare fanns ingen anledning att inte fika där.
Dagen till ära skulle det bli Bullens till lunch så det var bara att sätta igång med vedsök och snart var maten varm. Vi enades om att bättre än så blir svårt att få till vädermässigt, så om det skulle visa sig att detta var en av säsongens sista skoterutflykter var det en avslutning på topp.
Efter en riktig festmåltid måste vi slita oss från solsteket och dra söderut längs sällan åkta stigar som tog oss ut på Mellansjön (igen) där vi träffade på f.d. skoterdårar som nuförtiden mest pysslar med pimpelfiske från skoterdynan. Osäker om det var matfisk det där som drogs upp, grillen var dock igång så allt var möjligt.
Efter att ha lämnat av ressällskapet där vi hittade honom så hade vi Skoterdårar att ta oss hem på krångligast möjliga vis. Och det lyckades, efter omständigheterna, riktigt bra. I och för sig gamla bekanta men huvudsaken att där fanns snö och det gjorde det.
Vi styrde mot Kroksjön och svängde av mot Smalvattnet och Stor-Örevattnet, korsade vårt spår från förmiddagen och passerade Svarthålet för att ta oss dalgången mellan Svarthögen och Godändberget ner mot Nygården. Och sen var spåren färdigritade, kanske för säsongen kanske inte.
Under söndagen lyckades jag avhålla mej från skoteråkning nästan hela dagen, det blev en kortare sväng upp mot Sandnäset under eftermiddagen, mest bara för att ......

Halv rundtur

Alla eventuella rykten om skotersäsongens hädanfärd är exakt just det, grundlösa rykten.
Lördagens kryssning i Svartnäsets södra förorter bekräftade detta, riktigt gott om snö om man inte tänkte sig ut på ett hygge i söderläge men där får man ändå inte åka så det gör sig självt.
Från Salomsbodarna sökte vi oss söderut längs ganska nyligen besökta sjöar men med en del nya avstickare. Så småningom blev det dags för lunch och vi visste att det fanns bord reserverat i en koja vid Gärdsjön så vi susade dit, tyvärr var det stängt så vi bestämde att åka till ett åretruntöppet ställe vid Örasjön. Och det gick ju bra ända tills våra planer grusades av en plogad väg. Efter lite trickande fick vi överge även detta säkra ställe. I stället blev det ett inte lika vindskyddat älgtorn vid Rostebusjön som fick bli fikaplatsen för dagen.
Färden avrundades med ett besök på Svarthögen där det byggts en mobilmast. Berget är bland de högre i trakten och var för 30-40 år sedan ett litet mandomsprov att ta sig uppför med skoter.

Söndagen började lite tvekande, ett tag såg det ut som att vi skulle hitta på nåt annat att göra men hur det nu gick till så var vi på väg på en liten önsketur (för min del) längs Näkten. Följeslagare från Finnsved dyk också upp så då var vi plötsligt dubbelt så många.
På grund av omständigheter så blev det en mycket strandnära färd norrut längs en smal snösträng på västra sidan av Näkten. Alla skotrarna behöver nog smörjning av slides men Xtrimen i sällskapet är dessutom noga med kylningen av motorn, fråga en som vet, därav denna strandpromenad.
Brynjeholmen fick naturligtvis besök och där kunde vi notera att det investerats i nya grejer, typ bord och grillplats - stiligt.
Sen vidtog besiktning av bebyggelsen vid Bingsta/Skuckus stränder, en hel del nya byggnader kunde noteras plus att skogen glesnat efter stormavverkningar.
För andra gången denna vinter lunchade vi i Sör-Vickran som är längst in i viken väster om Monäset.
Sen skuttade vi över Monäset och fortsatte upp mot bl.a. Kulan där brodern och jag har en del rötter.
Sen susade det bara till så var vi vid Ytterön där det blev en längre bensträckare.
Den här resan gjorde vi så sent som i februari men då åt andra hållet, på hemfärd från skoterträff i Näs/Fåker. Och för all del även en variant tillsammans med Antes-folket.
Solen jobbade hela tiden med isen så den blev lite mjukare i ytan, det var alltså
ingen dramatik att lämna snösträngen invid land och susa över mot Tunvågssidan. På östra sidan är det lite glesare med sevärdheter så stundtals blev det ganska mycket snabbtransport. I princip blev det inget riktigt stopp förrän vid nya vindskyddet vid rödingsobservatoriet mellan Dödre och Sandnäset där det blev lite solande på bryggan.
Vi saktade in lite i Sandnäset för att surra med några infödingar innan vi susade vidare för att avsluta denna halva Näkten Tour 2016 där den började, vid infarten till bodegan.

Swiiisch

Det är ju så populärt med Swish nu och visst har det svischat till, redan slut på påsken och fortsätter mildvädret så är det snart färdigåkt med skoter på den här sidan om midsommar.
Vi har fått en del snö under ett par veckor, mest har varit blötsnö som gjort mer skada än nytta men på nåt konstigt vis har det samtidigt blivit riktigt njutbart att ge sig ut på en liten skotertur. Under förmiddagarna har det ofta varit kallt och nästan lite puderkänsla i åkningen.

Här i byn har vi som vanligt varit upptagna med Gillhovspimpeln under långfredagen men annars har det varit rätt mycket skoteraktiviteter, inte minst tillsammans med hemmavarande barn och barnbarn.
Har haft nöjet att låna ut fyrtaktaren till lillpojken, den maskinen går ju lugnt och säkert, och själv har jag utgjort ett historiskt inslag i åkturerna på "rö-rangern".

Något tidigare än vanligt slumpade det sig att det blev ärende att ta in en del av skoterlederna till fastlandet så nu är det bara en handfull sjöar kvar att rensa från pinnar. Det syns ju fortfarande var leden varit dessutom är det så pass bra förhållanden att man kör var som helst utan problem. Och alltid på egen risk.

Snopet

Vilken monsterlördag det blev den här helgen med världens kanonväder. På papperet såg det ut som en kraftig dubbelbokning men i praktiken var det aldrig nån diskussion, skoterrelaterat går före fiskerelaterat även om det fiskerelaterade i sig är skoterrelaterat, om ni förstår.
Det handlar alltså om skoterträff i Galåbodarna vs pimpeltävling på Stor-Åksjön. När brorsonen väntades hem enbart för skoteråkning blev det, som sagt, inget prat om den saken. Dessutom var det i år första gången på ett par år som vi över huvud taget kunde räkna med att åka på snö till Västra Galåbodarna.
Däremot var det en svår fråga att lösa om vi skulle köra medsols eller motsols. En analys av tidigare turer visade att det kanske var dags för ett medurs varv i år.
Längs knallhårda sladdade leder blandat med sladdade men lite pudrade leder tog vi oss till StorBacksjön, vidare till "Branasjön" som dom visst kallar Hålen för. Vipps så var vi i Åsarna och snabbt vidare mot Skålan. Även där var det nysladdade och påfrusna leder, ett snäpp över normalstandarden i det området, om ni frågar mej alltså.
Inne på Skålandsreviret kom jag tänka på en gång när jag åkte Lynx 535 av 1982 års modell den här sträckan, det var inte heller så roligt.
En liten bensträckare tog vi på Fotingens is innan vi skumpade vidare förbi Börtnan.
Cirka tre timmar och 8,5 mil efter avfärd gled vi in på marknadsområdet för att ställa oss i hamburgerkön. Döm om vår besvikelse då grillen var tom och kall, burgarna var helt enkelt slut. Det visar på vådan av att ta den långa rundan samtidigt som det är tokvackert väder, klart som sjutton att solskensåkarna hann dit före oss - snopet var väl ungefär halva förnamnet.
Nåväl, jag är ju inte främmande för att äta en kolbulle även om ofta är lång kö till det matstället. Letade reda på kön och fick genast onda aningar då fläsket meddelades vara slut och tveksamt hur länge smeten skulle räcka. Med min vanliga otur var det inte svårt att lista ut hur det skulle sluta, och mycket riktigt, personen före mej fick dagens sista kolbulle. Snopet gånger två.
Till en annan gång känns det som att det borde gå att reservera en burgare eller tre för alla som har längre än sju mil, bara som ett förslag alltså.


Så det blev till att leta reda på nödprovianten samtidigt som vi gjorde en beräkning av var närmaste hamburgarförsäljare kunde tänkas finnas. Bland förslagen fanns Stor-Åksjöpimpeln, Tornet och Hackås.
Vi tog sikte på Hackås men insåg när vi tankat i Vigge att det närmade sig middagstid och en riktig middag aväts med fördel på Draupner i Svenstavik. Så varför krångla till det i det här läget.
Jag har påtalat det tidigare och säger det igen, det behövs en skoterled fram till Draupner. Nu var det hyfsat lugnt på vägen så vi smög fram till parkeringen nice and easy.
Mätta och belåtna susade vi upp mot Skuckuviken för att hoppa över till Näkten för även om lederna är fina är det jämnare på sjön.
Efter nära 17 mil och 8 timmar lämnade vi av varandra på respektive gård för lite nattvila innan söndagen tog över med ännu en utflykt.