Sent på fredagen, efter lokala skotermötesaktiviteter, blev det känt även för mej att det skulle bli skoterträff i andra änden av Näkten.
Innan vi visste att det var skoterträff på g så hade vi pratat om Svartsjöarna, som ligger mer åt stan till, så det blev inte så stor omställning vad gäller vädersträck.
Det går att göra det väldigt lätt för sig och köra Näkten fyra mil norrut men hur spännande är det?
Vi krånglade alltså till det en aning och drog mot Pån och Bölesjön för att så småningom hamna i Tandsbyn.
Säkerligen sista gången brodern kommer förbi jobbet per skoter, till sommaren läggs fabriken ner.
Dags att svänga västerut för att komma till Fåkers största varuhus i två plan. Strax bortom affären, ute på Näktens is, var matförsäljningen i full gång. I år valde jag bort kolbullen med vilje, det är enklare att äta hamburgare när det inte finns några riktiga sittplatser.
Efter att ha surrat med ortsbefolkningen en stund så drog vi norrut, mot Svartsjöarna faktiskt, för att i höjd med Fåkersjön svänga söderut mot Hackåsbygden.
Intet ont anande tuffade vi mot Sanne men framme vid "stora vägen" blev det stopp. En yngling i närheten kunde berätta att leden hade upphört (?) och att vi nog skulle köra på ett annat vis.
Vi lyckades krångla oss tillbaka och faktiskt hitta en led som tog oss ner till Storsjön. Tänk va´ smidigt det skulle vara om överflödiga kryss togs bort och ett par vägvisare sattes upp vid tveksamma vägval.
Hamburgarna vi köpte var i minsta laget så vi blev tvungen att bryta nödprovianten, det skedde vid den välfrekventerade Långholmen.
Sen återstod sjökörningen hem till södra Näkten och det visade sig vid hemkomsten att vi lyckats förlänga 2x4 mil så att det blev nästan tolv.
Om inget oförutsett inträffat borta i Vigge med omnejd torde det var dags för nästa skoterträff om fjorton dagar. Förhoppningsvis kommer det upp aktuell information om det på deras hemsida.
lördag 26 februari 2011
söndag 20 februari 2011
På tur
Det har, som sagt, varit norskhelg här i byn i helgen (och besöket fortsätter) och vi hade ett uppdrag att bli med på en lagom tur med målet att äta på ett lämpligt ställe.
Den mest lagom-turen man kommer att tänka på är Örnbergssjön-Turingen-Rätan-Åsarna-Svenstavik med möjlighet att välja bort Svensta beroende på marchfart och annat.
Och nu har jag redan avslöjat hur det blev, för just så blev det.
Klockan tio var det samling på Jo-Lars-täckta och det var länge sedan det var så folkigt på den lägdan. Om jag räknade rätt blev det åtta skotrar och tio åkare (men där blev jag plötsligt osäker, kanske det var fler?) Man hade behändigt nog tagit med sig fjällräddningen från Tydal, dom brukar göra en spaningsrunda i trakterna varje år.
Vi höll god fart mot Turingen med de traditionella bensträckarstoppen med jämna mellanrum. Det stora stoppet var inplanerat till Mullbergsstugan en mil före Rätan. Där intogs andra frukost, bl.a. serverades varma mackor från fjällräddningens värmeskåp, dvs höger sidokåpa vid skoterns ljuddämpare.
När vi lämnat Rätan bakom oss såg man tydligt att det var ett nytt vägmästardistrikt, tidvis riktigt dålig ledstandard.
Visst, man blir bortskämd då man befinner sig på Ledkungens domäner kring Turingen och även Rätan hade bra väglag denna dag.
Efter en rätt tråkig puckelpist anlände vi lagom hungriga till Åsarna Skicenter. Rackarns gott med mat från dagens buffé.
Efter att skotrarna fått sitt valde vi av tidsskäl bort Svenstavik för att i stället visa vår genväg via Äldbuan.
Den leden är det nog bara skoterdårarna som använder, det brukar alltid vara en del röjning att göra, så även idag. Och inte bara sly utan även grövre grejer hade lagt sig över den okörda leden. Inte bra, kan man väl säga utan att ta i för hårt.
På slingriga skogsbilvägar kom vi så småningom till Östbergsbodarna och de välbekanta lederna som alltså inte hör till de sämre om man får tycka till.
Sjöändtjärn är populärt sista-stopp och så fick det bli även denna afton när klockan slog fyra och trippmätaren visade elva mil och någon kilometer.
Det finns all anledning att tacka alla inblandade för ännu en dag att minnas i sällskap med trevliga norska män och kvinnor.
Och planeringen startar snart för nästa tur.
Den mest lagom-turen man kommer att tänka på är Örnbergssjön-Turingen-Rätan-Åsarna-Svenstavik med möjlighet att välja bort Svensta beroende på marchfart och annat.
Och nu har jag redan avslöjat hur det blev, för just så blev det.
Klockan tio var det samling på Jo-Lars-täckta och det var länge sedan det var så folkigt på den lägdan. Om jag räknade rätt blev det åtta skotrar och tio åkare (men där blev jag plötsligt osäker, kanske det var fler?) Man hade behändigt nog tagit med sig fjällräddningen från Tydal, dom brukar göra en spaningsrunda i trakterna varje år.
Vi höll god fart mot Turingen med de traditionella bensträckarstoppen med jämna mellanrum. Det stora stoppet var inplanerat till Mullbergsstugan en mil före Rätan. Där intogs andra frukost, bl.a. serverades varma mackor från fjällräddningens värmeskåp, dvs höger sidokåpa vid skoterns ljuddämpare.
När vi lämnat Rätan bakom oss såg man tydligt att det var ett nytt vägmästardistrikt, tidvis riktigt dålig ledstandard.
Visst, man blir bortskämd då man befinner sig på Ledkungens domäner kring Turingen och även Rätan hade bra väglag denna dag.
Efter en rätt tråkig puckelpist anlände vi lagom hungriga till Åsarna Skicenter. Rackarns gott med mat från dagens buffé.
Efter att skotrarna fått sitt valde vi av tidsskäl bort Svenstavik för att i stället visa vår genväg via Äldbuan.
Den leden är det nog bara skoterdårarna som använder, det brukar alltid vara en del röjning att göra, så även idag. Och inte bara sly utan även grövre grejer hade lagt sig över den okörda leden. Inte bra, kan man väl säga utan att ta i för hårt.
På slingriga skogsbilvägar kom vi så småningom till Östbergsbodarna och de välbekanta lederna som alltså inte hör till de sämre om man får tycka till.
Sjöändtjärn är populärt sista-stopp och så fick det bli även denna afton när klockan slog fyra och trippmätaren visade elva mil och någon kilometer.
Det finns all anledning att tacka alla inblandade för ännu en dag att minnas i sällskap med trevliga norska män och kvinnor.
Och planeringen startar snart för nästa tur.
Slappardag
Vi har norskbesök i byn den här helgen och vi hade en sällskapsresa inplanerad till söndagen. Eftersom skoterdårarna nyligen varit till Tornet så valde vi att ta det lite lugnt, i alla fall under förmiddagen, det var dessutom rätt kallt så det fick bli lite varmhållningsaktiviteter hemma på ett snörikt tak.
Självklart kunde man inte stå emot den strålande solen så den lilla packningen packades och vi åkte Näkten till Sandnäset, ganska hårda drivor på sjön men med lagom fart så gick det fint. Vi hade inget speciellt mål, mer än att jag behövde ett lunchmål.
När vi omsider hamnade vid Stor-Åksjöns strand var det bästa läget att stilla sin hunger. Där var redan några Sandnäsbor så vi fick oss en liten pratstund innan vi drog vidare.
Vi valde den krokiga vägen hemåt, kraftledningsgatan från Tjutbodarna är ju krokig i alla riktningar, framför allt vertikalt.
Det har inte hänt så mycket med föret sen sist, dvs det går köra i stort överallt å det är ju skoj.
Vi lyckades få den "lilla turen" till att verkligen bli den lilla turen så sen blev det tid till lite "fritt valt arbete"
Då fick jag bud från "Norge" att en av deras maskiner havererat under Tornet-resan så det blev till att ragga tag på en skoteruthyrare lite snabbt för att inte äventyra morrondagens utflykt.
Och det lyckades!
Självklart kunde man inte stå emot den strålande solen så den lilla packningen packades och vi åkte Näkten till Sandnäset, ganska hårda drivor på sjön men med lagom fart så gick det fint. Vi hade inget speciellt mål, mer än att jag behövde ett lunchmål.
När vi omsider hamnade vid Stor-Åksjöns strand var det bästa läget att stilla sin hunger. Där var redan några Sandnäsbor så vi fick oss en liten pratstund innan vi drog vidare.
Vi valde den krokiga vägen hemåt, kraftledningsgatan från Tjutbodarna är ju krokig i alla riktningar, framför allt vertikalt.
Det har inte hänt så mycket med föret sen sist, dvs det går köra i stort överallt å det är ju skoj.
Vi lyckades få den "lilla turen" till att verkligen bli den lilla turen så sen blev det tid till lite "fritt valt arbete"
Då fick jag bud från "Norge" att en av deras maskiner havererat under Tornet-resan så det blev till att ragga tag på en skoteruthyrare lite snabbt för att inte äventyra morrondagens utflykt.
Och det lyckades!
måndag 14 februari 2011
Dag 3 - Hemresa
För andra dagen i rad blev det "kaffe-på-säng", nu med ny personal i roomservice. Tur att det var hemresedag annars riskerade man att bli beroende av denna trevliga sed.
Det är mycket som ska fixas när man ska dra hemåt. Packa så att allt blir med hem igen, diska och städa så man, och framförallt stugvärden, slipper skämmas inför jaktlag och kompisar.
Vi hann även med en titt på den gamla vallen som fanns alldeles intill men med en skogremsa emellan. Sen drog vi.
Morgonens tjugotvågradiga kyla hade förbytts till lite mildare men mer mulet och grått så vi behövde inte stanna så många gånger för att beundra vädret utan vi tuffade på i god fart med bara en ståfika vid Per-Nilskojan. Vi tog "den andra" vägen mot Rätan, dvs över Klaxåsen, och den var nog aningen bättre än den över Nederhögen, om man tänker bort det färska hygget nära Rätan.
Framme vid bilparkeringen blev vi bjudna på fika och det var skönt att få komma in i stugvärmen en stund innan vi i Skoterdårarna susade iväg de sista fyra milen hemåt.
Tre dagars fin samvaro i lagom skotertokiga vänners lag resulterade i 32 nya mil på mätaren och en förhoppning att det snart blir dags för nåt liknande igen.
Det är mycket som ska fixas när man ska dra hemåt. Packa så att allt blir med hem igen, diska och städa så man, och framförallt stugvärden, slipper skämmas inför jaktlag och kompisar.
Vi hann även med en titt på den gamla vallen som fanns alldeles intill men med en skogremsa emellan. Sen drog vi.
Morgonens tjugotvågradiga kyla hade förbytts till lite mildare men mer mulet och grått så vi behövde inte stanna så många gånger för att beundra vädret utan vi tuffade på i god fart med bara en ståfika vid Per-Nilskojan. Vi tog "den andra" vägen mot Rätan, dvs över Klaxåsen, och den var nog aningen bättre än den över Nederhögen, om man tänker bort det färska hygget nära Rätan.
Framme vid bilparkeringen blev vi bjudna på fika och det var skönt att få komma in i stugvärmen en stund innan vi i Skoterdårarna susade iväg de sista fyra milen hemåt.
Tre dagars fin samvaro i lagom skotertokiga vänners lag resulterade i 32 nya mil på mätaren och en förhoppning att det snart blir dags för nåt liknande igen.
Dag 2 - Vemdalen
På lördagsmorgonen väcktes man till liv av roomservice som försynt undrade om man ville ha "kaffe på säng" eftersom jag inte kom på nåt bra argument emot förslaget så fick det bli så.
Efter en riklig hotellfrukost så blev det uppsittning för att ge sig iväg på en utflykt i det enormt vackra vädret. Finplaneringen var inte helt klar men bort mot Vemdalen bar det av sedan drog vi sticka om vilket matställe som skulle besökas. Men efter vägen blev det åtskilliga stopp för soldyrkande och även lite koll av snödjupet i en del branta sluttningar. Tyvärr var snön ihopblåst till hårda drivor med luriga stenar däremellan så det var inte så kul att friåka.
Det blev Tonys i Vemdalen som fick äran att rädda oss från svältdöden och sen bar det av på shoppingrunda på byn.
Återresan planerades så att vi kunde dricka kaffe på maten i en solig sluttning. Styrkta av kaffe bar det av med hög marschfart mot basen.
Så småningom blev det dags för middag, stugvärden försvann ut i köket och återvände med ett stort lass biffar och stekt potatis. Potatisen var fixad tillsammans med specialinkallad expertis.
Rackarns gott även denna dag så mätta och belåtna kunde vi sammanfatta ännu en lyckad dag i skoteråkningens tecken.
Efter en riklig hotellfrukost så blev det uppsittning för att ge sig iväg på en utflykt i det enormt vackra vädret. Finplaneringen var inte helt klar men bort mot Vemdalen bar det av sedan drog vi sticka om vilket matställe som skulle besökas. Men efter vägen blev det åtskilliga stopp för soldyrkande och även lite koll av snödjupet i en del branta sluttningar. Tyvärr var snön ihopblåst till hårda drivor med luriga stenar däremellan så det var inte så kul att friåka.
Det blev Tonys i Vemdalen som fick äran att rädda oss från svältdöden och sen bar det av på shoppingrunda på byn.
Återresan planerades så att vi kunde dricka kaffe på maten i en solig sluttning. Styrkta av kaffe bar det av med hög marschfart mot basen.
Så småningom blev det dags för middag, stugvärden försvann ut i köket och återvände med ett stort lass biffar och stekt potatis. Potatisen var fixad tillsammans med specialinkallad expertis.
Rackarns gott även denna dag så mätta och belåtna kunde vi sammanfatta ännu en lyckad dag i skoteråkningens tecken.
söndag 13 februari 2011
Prästhållan - dag 1
Äntligen blev det en riktig skoterhelg. Skoterdårarnas förening har tillsammans med broderns jobbarkompis och dennes kompis (om ni hängde med) bemannat pastorsexpeditionen norr om Älvros.
Det var tidig uppsittning på fredagsmorronen eftersom vi skulle möta övriga två i Rätan före klockan nio. Det toksnöade under torsdagen så det var verklig spårsnö bortöver skogarna. Trots att vi var tidigt ute var det faktiskt färska skoterspår bortom Nästelsjön och ner mot Rätan.
Vi anlände på utsatt tid till mötesplatsen där en f.d. bybo och Husqvarnaanställd lovat ut bilparkering.
Efter avlastning bar det av mot Sveg via Nederhögen. Bitvis var alla spår som bortblåsta och det blev lite orienteringskurs på nåt ställe men över lag så gick det bra. Även vindskydden är som bortblåsta när man som mest längtar efter en fikarast men även det ordnade sig till slut.
Framme vid målet såg jag direkt att jag passerat stället vid en geocachingtur i september 2009, dagen före älgjakten, då vår stugvärd alltså befann sig i stugan eftersom det är hans jaktlags residens.
Sedan vi lastat in det viktigaste och fixat värmen, dvs tänt upp i spisen, så blev det en rundtur i landskapet. Ganska mycket mer snö än hemma och helt opåverkad av töväder blev det lite surfing i pudret, några mer andra mindre.
Jag passade även på att byta variatorrem i den sjuttongradiga kylan, inte roligt ur någon synpunkt.
Vi hittate en fin skoterstuga ("Tomtarna") med vindskydd mitt ute i ingenstans, undras om det är några besökare under högsäsong? Stugan såg så fräsch och "osliten" ut. Det torde vara lagom utflyktsavstånd från bl.a. Sveg, Älvros och Ytterhogdal.
Efter diverse husållsnära tjänster, som att hämta vatten mm, blev det dags för middag. Dagens rätt var vedspisgräddad pizza, en riktig höjdare som stugvärden ska ha all heder för.
Efter maten tog tröttheten ut sin rätt och det blev tidig avslutning på en trevlig dag.
Och det händer även nu när jag sitter och diktar dessa rader så jag tror jag får återkomma i morron.
Det var tidig uppsittning på fredagsmorronen eftersom vi skulle möta övriga två i Rätan före klockan nio. Det toksnöade under torsdagen så det var verklig spårsnö bortöver skogarna. Trots att vi var tidigt ute var det faktiskt färska skoterspår bortom Nästelsjön och ner mot Rätan.
Vi anlände på utsatt tid till mötesplatsen där en f.d. bybo och Husqvarnaanställd lovat ut bilparkering.
Efter avlastning bar det av mot Sveg via Nederhögen. Bitvis var alla spår som bortblåsta och det blev lite orienteringskurs på nåt ställe men över lag så gick det bra. Även vindskydden är som bortblåsta när man som mest längtar efter en fikarast men även det ordnade sig till slut.
Framme vid målet såg jag direkt att jag passerat stället vid en geocachingtur i september 2009, dagen före älgjakten, då vår stugvärd alltså befann sig i stugan eftersom det är hans jaktlags residens.
Sedan vi lastat in det viktigaste och fixat värmen, dvs tänt upp i spisen, så blev det en rundtur i landskapet. Ganska mycket mer snö än hemma och helt opåverkad av töväder blev det lite surfing i pudret, några mer andra mindre.
Jag passade även på att byta variatorrem i den sjuttongradiga kylan, inte roligt ur någon synpunkt.
Vi hittate en fin skoterstuga ("Tomtarna") med vindskydd mitt ute i ingenstans, undras om det är några besökare under högsäsong? Stugan såg så fräsch och "osliten" ut. Det torde vara lagom utflyktsavstånd från bl.a. Sveg, Älvros och Ytterhogdal.
Efter diverse husållsnära tjänster, som att hämta vatten mm, blev det dags för middag. Dagens rätt var vedspisgräddad pizza, en riktig höjdare som stugvärden ska ha all heder för.
Efter maten tog tröttheten ut sin rätt och det blev tidig avslutning på en trevlig dag.
Och det händer även nu när jag sitter och diktar dessa rader så jag tror jag får återkomma i morron.
söndag 6 februari 2011
Vilodag
Det var inplanerat en skoterfri dag till i dag. Men hur kul kan det vara att sitta och titta på det vackra vädret och veta att det finns kvar soppa sedan gårdagen?
Sedan diverse snöskottningsaktiviteter var avklarade drog vi lott om ett grillställe att besöka, villkoret var att det inte skulle bli en lång tur .... (hört den förut ....?)
Abborrnäset ligger ganska hyfsat till och blev lotterivinnare. Lätt packning var anbefalld dvs en kaffeskvätt och en burk Bullens pilsnerkorv.
Strålande sol, tyst och vindstilla var det vid friskvårdsanläggningen, bara att göra upp eld och luta sig tillbaka mot väggen i väntan på varmkorven.
Vi hade nog precis fikat klart så dök det upp ett par skotrar till, obekant folk för mej men nån av dem hade visst fadersrötter i Finnsved.
Så småningom drog vi vidare för att göra en kringgående manöver för att komma hem. Kraftledningsgator är fina pudersnöanläggningar, roliga att testa skoterns förmåga i de branta backarna. Nu har ju förståss snön gått ihop så att det i princip bär överallt men som sagt, skoj att dra iväg uppför.
Å i dag kunde man önska sig tillbaka till Hundshögen, säkert bra utsikt där i dag, vi såg i alla fall Oviksfjällen från vår utsiktspunkt.
På tal om snön så gjorde jag en mätning idag. På grund av diverse omständigheter måste jag hitta en ny mätplats. Kollade först att det var jämförbara värden och det visade sig vara ca 67 cm på båda ställena så det kvittar väl att jag bytt plats.
67 cm undrar säkert någon, var det inte över 80 förut? Jo, så var det, 82 cm var förra noteringen. Plusgrader och regn har alltså tryckt ur 15 cm luft ur snötäcket. Undra på att det är så perfekt skoterföre överallt.
Sedan diverse snöskottningsaktiviteter var avklarade drog vi lott om ett grillställe att besöka, villkoret var att det inte skulle bli en lång tur .... (hört den förut ....?)
Abborrnäset ligger ganska hyfsat till och blev lotterivinnare. Lätt packning var anbefalld dvs en kaffeskvätt och en burk Bullens pilsnerkorv.
Strålande sol, tyst och vindstilla var det vid friskvårdsanläggningen, bara att göra upp eld och luta sig tillbaka mot väggen i väntan på varmkorven.
Vi hade nog precis fikat klart så dök det upp ett par skotrar till, obekant folk för mej men nån av dem hade visst fadersrötter i Finnsved.
Så småningom drog vi vidare för att göra en kringgående manöver för att komma hem. Kraftledningsgator är fina pudersnöanläggningar, roliga att testa skoterns förmåga i de branta backarna. Nu har ju förståss snön gått ihop så att det i princip bär överallt men som sagt, skoj att dra iväg uppför.
Å i dag kunde man önska sig tillbaka till Hundshögen, säkert bra utsikt där i dag, vi såg i alla fall Oviksfjällen från vår utsiktspunkt.
På tal om snön så gjorde jag en mätning idag. På grund av diverse omständigheter måste jag hitta en ny mätplats. Kollade först att det var jämförbara värden och det visade sig vara ca 67 cm på båda ställena så det kvittar väl att jag bytt plats.
67 cm undrar säkert någon, var det inte över 80 förut? Jo, så var det, 82 cm var förra noteringen. Plusgrader och regn har alltså tryckt ur 15 cm luft ur snötäcket. Undra på att det är så perfekt skoterföre överallt.
lördag 5 februari 2011
Hävvi i Glen
Till dagens uppställning kom det tre ekipage men ett verkade ha mer glid än boggi så det blev till att stanna hemma. Vi som hade både motor och glidboggi tog sikte mot Arådalen/Glen via Svenstavik. En ren transportsträcka som tog knappt en timme, till Svensta alltså. Bara att susa vidare till dagens första bensträckare vid Lättsjöns vindskydd. Kafferasten råkade inträffa vid Fagerholmsmyren, ett vid det här laget välbekant fikaställe.
Ledstandarden varierade ganska mycket men med undantag för några riktiga bottennapp så får man väl säga att det var hyfsat upp mot Galåbodarna. Sen blev det som det omtalade salsgolvet - slätt.
I Arådalen saktade vi in för att kolla på omgivningarna men sen susade vi vidare till dagens mål, det nya näringsstället Hävvi i Glen. När vi stannade där hade jag bra precis 10 mil på mätaren 3,5 timmar efter avresan hemifrån.
Jag har bott granne med hon som, tillsammans med sambon, öppnat ny-gammal servering mellan Arådalen och Glen så det var naturligtvis extra roligt att få hälsa på.
Dagens lunchbuffé bestod av älgrulad med tillbehör, verkligen supergott. Nu vet vi vart vi ska dra med dem som vill ha en liten dagstur eller som mellanlandning vid nån långtur.
Men, jag har sagt det förut, man blir inte skoterdåre av att sitta inne i stugvärmen. När vi skakat liv i skotrarna blev parkeringen full av nya serveringsgäster, roligt att se att kundtillströmningen är god.
Eftersom vädret ändå var var hyfsat blev vägvalet mot Gräftåvallen. Tyvärr var det inte samma väder vid Hundshögen, det passade på att snöa rätt ordentligt så sikten var ganska obefintlig. Men snö var en bristvara där så det är inget att säga om. Rackarns mycke´ kryssande mellan stenrösena blev det.
Har man inget ärende till Gräftåvallen så snuddar man bara och styr mot Myrviken direkt, eller Älven för att vara korrekt.
Det var inte roligt. Leden i rågången alltså. En skitlång raksträcka - på papperet alltså, i verkligheten var den väldigt skrynklig. Men visst, jag förstår att det inte går att fixa salsgolv överallt.
Nånstans mellan Älven och Hallom tappade vi leden men Storsjön hittade vi så vi tog oss dit. En stund senare blev det anledning att välja väg genom Hackås, vi valde via kiosken på Skäret där vi tog en bensträckare mm.
Sen återstod bara den tre mil långa sjökörningen till Näktens sydspets och hemmet.
Mätaren stannade på 19,5 mil dvs det var ca 5 kilometer kortare över Hundshögen! Och klockan var nära 18, en tripp som varat i nio timmar, hoppas var och en inser att vi inte kör som några galningar, inte hela tiden i alla fall.
torsdag 3 februari 2011
Fjälls?
Någon enstaka gång händer det att Skoterdårarnas förening planerar flera dagar i förväg vart nästa resa går.
Jag skulle inte bli förvånad om vi hamnar i Glen eller i alla fall ganska nära. Det har öppnat ett nytt besöksmål som har stått på "att-göra-listan" ett tag. Eftersom vi har en del andra åtaganden framöver så är det lika bra att göra trippen till Oviksfjällen så snart som möjligt.
Däremot skulle jag bli förvånad men glatt överraskad om någon hör av sig och vill följa med - gör det, vet´ja ....
Nån exakt tidsplanering är inte fixad än men kom till Jo-Lars-täckta som vanligt så blir det nog bra.
En trolig färdväg är mot Arådalen via Svenstavik och den berömda Lättsjön, från Arådalen är det sedan bara ett lappkast till Hävvi i Glen.
Vid skapligt väder kan man sedan hoppa över Hundshögen och till Gräftåvallen. Därifrån kan man styra mot Myrviken alternativt ta leden som ansluter till Svenstaviksleden och från den välja Vigge om man inte vill köra samma väg hem. Nu hotas det visserligen med snö under senare delen av lördagen så det kan bli omkastningar i programmet men målsättningen är som sagt - fjälltur till helgen och medåkande välkomnas.
Jag skulle inte bli förvånad om vi hamnar i Glen eller i alla fall ganska nära. Det har öppnat ett nytt besöksmål som har stått på "att-göra-listan" ett tag. Eftersom vi har en del andra åtaganden framöver så är det lika bra att göra trippen till Oviksfjällen så snart som möjligt.
Däremot skulle jag bli förvånad men glatt överraskad om någon hör av sig och vill följa med - gör det, vet´ja ....
Nån exakt tidsplanering är inte fixad än men kom till Jo-Lars-täckta som vanligt så blir det nog bra.
En trolig färdväg är mot Arådalen via Svenstavik och den berömda Lättsjön, från Arådalen är det sedan bara ett lappkast till Hävvi i Glen.
Vid skapligt väder kan man sedan hoppa över Hundshögen och till Gräftåvallen. Därifrån kan man styra mot Myrviken alternativt ta leden som ansluter till Svenstaviksleden och från den välja Vigge om man inte vill köra samma väg hem. Nu hotas det visserligen med snö under senare delen av lördagen så det kan bli omkastningar i programmet men målsättningen är som sagt - fjälltur till helgen och medåkande välkomnas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Hoppsan!
Så har tideräkningen hoppat till igen, redan slutet av mars och påsken står för dörren. Vissa skulle nog säga att det redan är påsk efterso...
-
Det dök upp en del frågor om vägval för att besöka Kälabergstornet eller "Hamburgertornet". Jag tror att det är fler som funderar ...
-
Det är skoterförarna som kör fast och den förare som nekar till att ha kört fast håller nog fingrarna i kors när det uttalandet görs. Jag t...
-
Sista helgen i oktober är lika med "Skoterns dag" kanske extra festligt i år, det lär vara 40 år sedan skotern fick en egen dag. ...