onsdag 31 mars 2021

Redan?

 Nu när det blivit dags att blicka tillbaka på mars månad blir det med ett konstaterande att det redan är slut på det roliga. Vintern lyckades inte hämta sig från den snyting som kom i form av värme och blåsvind i flera omgångar. Det har varit körbart till nu men visst är det roligare om man slipper blankis, hårda spåriga leder och grusiga skogsvägar så nu blir det inga längre turer utanför närområdet.

Det blev ingen skoterträff i Galåbuan i år så vi fick göra en egen avslutning på vår sportlovsvecka. Det blev en variant på Näkten-runt som innefattade såväl Böle som Tandsbyn. Svartsjöarna fanns inom räckhåll men valdes bort till förmån för centralorten Hackås. Men naturligtvis blev det ett besök utanför vårt gamla jobb innan vi lämnade Tandsbyn.

Riktigt trevligt att styra runt längs Hackåsklubbens fina leder och att stanna för att värma en burk Bullens vid ett nybyggt vindskydd. Nu var ju jag hit ensam för några veckor sedan men alltid trevligt med sällskap, dessutom körde vi motsols denna gång. Sedan vi ätit oss proppmätta susade vi ner mot Storsjön med siktet inställt på Skuckuviken. Ganska fascinerande att det kan finnas så mycket sten på en och samma plats som det gör i Vikbäcken och långt där inne i viken fanns förr ett sågverk. Det måste ha varit trixigt att flotta timret till den sågen. Efter iskörningen till Skuckuviken blev det den vanliga vägen ut på Näkten och Sörvickran-Brynjeholmen-Sandnäset-Sjöändan. En lagom tur på elva komma fem mil.

När sen sportlovet var avklarat gick vi direkt på påsklovet som inleddes med en tur till Fjällorren eller Orren som det hette förr. Förstärkta med en finnsvedbo var vi tre som drog iväg och vi valde den enkla vägen via Åsarna, Skålan och Oxsjön.

Vädret var på vår sida och, faktiskt, lederna var bra där de brukar vara dåliga men de var även dåliga där de brukar vara dåliga. Man får vara glad för det lilla.

Vi kom fram lagom till lunch så det var hyfsat med folk där men de flesta tänkte nog på avståndet så det var bra.

Efter lunchen drog vi upp och kollade utsikten från Orrstädjan och den var ju bra denna soliga men blåsiga dag. Sen fortsatte vi upp mot Kläppen för att sedan vända hemåt i samma spår som vi kom. Tror mätaren stod på tjugotvå mil när vi var hemma. En riktigt bra inledning på påsklovet.


En liten irrfärd till vindkraftparken på Länsterhöjden har det blivit liksom en tur till Kyrkkilen längs det nya skoterspåret från Dödre och Älgsjön.

Det har alltså rullat på som vanligt men som sagt, nu är det snart slut på det roliga, ledkäpparna är inne på land och barmarksfläckarna blir större och större.

Men trots allt, det har varit en bra säsong!


söndag 7 mars 2021

Komptid

 Genom att ta ut lite komptid blev det möjligt för skoterdårarna att börja sportlovet lite tidigare än andra. Det var fler som hade tid till förfogande så vi blev 6 stycken som drog iväg mot Överturingen. Någon i gruppen hade nämnt Vitvattnet som ett resmål och det var väl ett förslag så bra som något annat. Och vid närmare eftertanke, en resa som vi skoterdårar lyckats undgå att göra. 


Första stopp blev Turingen där några behövde tanka, frågan om vi skulle tanka oss själva också var upp till diskussion men beslutet blev att invänta den riktiga hungern. Alltså fortsatte vi färden mot okänt land som i detta fall innebar att man, strax söder om Turingen, i stället för att svänga höger mot Rätan blinkade vänster mot Horten och Stockholmskojan.

Efter några kilometer längs en inte alltför flitigt använd skoterled kom vi fram till denna Stockholmskoja, som tillhör Haverö skoterklubb. Eftersom det inte fanns några corona-restriktioner förknippade med lokalen blev det lunchrast. Dessutom fanns där en geocache-gömma, för den som pysslar med sådant.

Mätta och belåtna gick färden vidare mot Horten, som är en rätt stor och populär fiskesjö cirka 1 mil söder om Handsjöbyn. Även häråt var skoterleden lite eller inget använd men kryssen fanns där och det gick bra att hitta men det tog tid då det var krokigt, guppigt, spårigt och stenhårt.

På Horten var det mest blankis och personligen tycker jag att det är sämsta föret med ständig risk för att slira och sladda omkull. Men det gick bra och vi tuffade vidare några kilometer och anlände till det utvalda målet. Nu är det inte riktigt sant eftersom vi stannade i korsningen till Rätan och besökte varken sjön eller byn som heter Vitvattnet.

Efter en stunds bensträckare styrde vi längs en mer trafikerad led upp mot Rätansbyn där ytterligare tankning stod på programmet. Finnsvedsavdelningen av Skoterdårarnas förening hade tider att passa så de valde att  dra vidare medan resterande två skoterdårar tog in på värdshuset för att få en bit mat.

Än en gång mätta och belåtna återstod den tråkiga blankis-körningen längs Rätanssjön och sen Nästelsjön plus ytterligare nån sjö sammanfogade med isiga och spåriga skoterleder. Men resan gick bra och 6 timmar och nära 12 mil senare anlände vi till startpunkten.

söndag 28 februari 2021

Riktig vinter

 Så har det gått en månad igen, visserligen en kort en men ändå. Årets januari och februari kommer nog att räknas till det bästa som hänt om vi pratar skoteråkning. Okej, det blev lite fel med sjöisarna som fick mer snö än de tålde men på landbacken blev det riktigt bra med ett par rejäla snölager som frös ihop till gagn för den som vill åka lite var som helst.

I stort sett dagliga, kortare och längre,
turer har varvats med stunder framför ledsladden så det har, som sagt, varit en härlig tid. Och faktiskt, fler skoteråkare än de gamla vanliga börjar tina fram.

Som till exempel de gamla jobbarkompisar, från Tandsbyn/Brunflo, som vi hämtade på Älgsjön och körde en guidad tur med i vårt närområde och sedan lämnade tillbaka till Älgsjön. 

Eller ett stort gäng bekantas bekanta från Turingen/Handsjön/Rätan.

Eller, för att fortsätta uppräkningen, min ensamtur till Hackås där det sjuder av aktivitet vid vindskydd och med ledfix.

På tal om tina, sista veckan har blivit en pina. Efter att vi knappt haft en plusgrad efter nyår har vi nu fått se snön sjunka ihop till hälften av de sjuttio centimeter som det var när det var som bäst.

Hoppet står nu till de prognoser som säger att det ska bli minusgrader från mitten av kommande vecka och då kanske sjöisarna fryser igenom riktigt så vi får de fina isar som vi så gärna vill ha.



söndag 31 januari 2021

Resumé



Med bara några timmar kvar av januari kan det vara läge att runda av med några noteringar. Det finns numera ingen anledning att klaga på snödjupet, det är lite svårt att se på mätstationen men sjuttio-centimetersstrecket har varit översnöat innan snön så sakta börjat frysa ihop och ytan nu ligger en decimeter lägre. Cirka. Det här är ingen exakt vetenskap och det spelar ingen roll när någon kör fast skotern, den sitter fast oavsett.
Senaste snöfallet, runt den 22/23:e, tryckte upp en del vatten på flera, sen tidigare, vattensjuka sjöar. Tursamt nog så har kylan den gångna veckan fixat till både sjöarna och den fluffigaste snön som nu är riktigt körbar eller rättare sagt, det är bättre än man kan tro.
Temperaturer mellan 20 och 25 har dämpat åk-lusten något men samtidigt vill man trampa luften ur snön längs de vanligaste rutterna så några mil har det blivit. Sen frilansar vissa i skidspårsbranschen och även där är det bra om det blir kört så att det går att sladda och dra spår sen.

Idag, söndag, blev områdets sista okörda skoterled trampad. Sträckan mellan Döderbutjärn och Stor-Noren har bedömts vara alltför svårkörd med all snö som hänger i ris och buskar. Tack vare den kompaktare snön och en hemlig taktik var det gjort i en grisblink att köra den sträckan.
Även denna dag blev det rast vila vid Stor-Åksjöns raststuga där det stod Bullens på menyn. 
Några skoterleder är sladdade och ganska bra medan andra bara är trampade och väntar på att bli sladdade och, som sagt, material att jobba med finns det så det kan bli hur bra som helst.
Noterar även att försäkringsbolaget Svedea har skänkt en bunt ledkryss till bygdens skoterklubb. En självklar uppmaning blir därför: försäkra skotern hos Svedea (direktlänk till skoterförsäkringen) och ange medlemskap i Södra Näktens ssk, ni får rabatt och klubben provision. Vinn-vinn-läge.

torsdag 14 januari 2021

Kap

 Under gårdagen blev det en resa till Döderbuan för att ta bort de träd som blåst ner över leden mellan Döderbuan och Döderbutjärn. Det handlade framförallt om den asp som fanns längst upp i "mördarbacken" och effektivt hindrade all trafik. Utrustade med lämpliga verktyg gick det ganska snabbt att ta bort de granar som blev provisoriskt åtgärdade häromsistens och dagens riktiga ärende, aspen.

Det blev även tillfälle att känna på den snö som kommit senaste tiden. I terrängen går det ganska bra att ta sig fram, i alla fall efter leden där det är kört tidigare, däremot har det halvbra läget på sjöarna förbytts i nära heldåligt. Isarna tyngs ner av mängder med snö och då blir det som det blir, massor av vatten på isen. Inte överallt men stora områden var rejält plaskblöta där man undviker att stanna för att titta på utsikten, om man säger så. Jag hade dessutom en kälke på släp och den gick rejält tungt i snösörjan.

Nu är de grövre träden borta, de mindre träden av pilbågsmodell får vi nog dras med ett tag till, det är ganska tidsödande att ta sig fram och röja i dessa tunnlar. 

Skoterleden mellan Döderbutjärn och Stor-Noren är helt okörd och tiden medgav inget försök denna gång dessutom är förhållandena på Noren lika som på övriga sjöar så det kan vara lika bra att inte bege sig dit.

Skogsarbetet avslutades med matrast i StorÅksjöns koja, välkommet vindskydd undan blåst och snö.

söndag 10 januari 2021

Nytt år

 Nytt år och nya möjligheter. Efter ett minst sagt växlingsrikt väder hela hösten och ända fram till mellandagarna har det till slut blivit lite mer normalt. Under en av de första längre turerna hemifrån kunde vi konstatera att det faktiskt blivit riktigt gott om snö i skog och mark, 40 cm eller mer, det trodde man inte när pessimismen var som djupast. Men fenomenet med de djupa, snöfria, myrhålen som var så besvärliga förra säsongen finns kvar nu också så skoterspåren har en tendens att bli onödigt krokiga när man måste väja för dessa varma källor.

Sjöisarna har varit ganska blöta med tveksam iskvalité men senaste kylan har gjort jobbet så det är betydligt bättre nu, torrt och fint på flera småsjöar, till och med Råssjön som kan vara besvärlig har fått ledkäpparna på plats. Något sent men inte rekordsent.

Nästan samtliga skoterleder i området är körda men långt ifrån okej när det gäller att färdas någorlunda bekvämt. I de djupa Sandnässkogarna, närmare bestämt vid Dödrebodarna, är leden just nu blockerad av ett litet träd, den medhavda motorsågen räckte inte igenom så det får bli ett återbesök inom kort. Det går att hitta en alternativ väg förbi men det kan vara lite trixigt.

Skoterdårarnas motto är ju att söka rätt på vindskydd och andra rastplatser, det har redan blivit ett antal. Vi har tex smygöppnat Kälabergstornet med egen meny och ved, vi tjuvlånade bara eldplatsen och sätena, nog så värdefullt. Ett mer otippat fikaställe var Gråbergskojan som nästan bara finns på kartan.



 

onsdag 23 december 2020

Dan före

 I dag har det varit dan före hela dan och inget är sig likt, till och med vädret eller hela årstiden verkar ha drabbats av virus, helt sjukt för att citera ett sjukt uttryck. Det är över en månad sedan jag möblerade om i skotergaraget och gjorde mej beredd för säsongsstart. Väntar fortfarande kan man väl säga, sammanfattningsvis. För tre veckor sedan såg det lovande ut med kyla och snö i rimliga proportioner. Det blev till och med en isbana upplogad samtidigt som skoterledskäpparna kom på 
plats, det bästa i två världar enligt vissa.                                                                                

Men säg den glädje som varar? Det kom en massa plusgrader och spöregn som sölade ner alltihop och inte nog med det, vattenföringen i ån ökade och tärde oroväckande mycket på isen vid skoterleden. För första gången i den moderna skoterledshistorien så har nu skoterleden över sjöändviken stängts av samma månad som den öppnade, detta eftersom isen intill östra stranden fläckvis bara är några millimeter tjock och temperaturen fortsätter att variera mellan hopp och förtvivlan.

Skoterföret i skogen uppges vara rätt hyfsat för årstiden men så klart 

lite begränsande att inte kunna använda sjöisarna.
Alldeles inställt är det inte på utflyktsfronten men det får bli detta substitut som kallas fyrhjuling för att till exempel besöka favoritvindskyddet vid Sjöändtjärnen.

Säkert bara rykten men det sägs att skotersäsongen är framflyttad en månad så sista turen blir strax före mors dag nästa år.






 

Redan?

 Nu när det blivit dags att blicka tillbaka på mars månad blir det med ett konstaterande att det redan är slut på det roliga. Vintern lyckad...