lördag 30 april 2022

Vänder snart

Nu har man gått på tomgång i flera veckor, känns det som, i själva verket är det bara två veckor sedan det var påsk. Men nu när alla är ute och sjunger sig hesa över den vinter som rasat ut nånstans är det väl dags att runda av ännu en skotersäsong.

Så här efteråt minns man såklart bara de fina dagarna men nog var det ovanligt många sådana i mars och april? Snötillgången var det sämre med men ändå hyfsat före i skog å mark dit även sjöar räknas. Skoterdårarna gjorden en Näkten-runt-tur första dagarna i april och det var något för sent eftersom isen började bli lurig mellan holmar och stenar så vi skippade en del besök i vikar som normalt brukar ingå i en riktig rundtur. 

Forts

söndag 20 mars 2022

Ikapp?

 Så har det susat iväg några veckor igen och mars månads slut kan anas vid horisonten. Nu har solen dessutom börjat tära så hårt på snön att man befarar skoterförets snara hädanfärd. Där är vi inte än, men det gäller att tänka positiva tankar så håller det nog i fyra veckor till och påsken är räddad.

Det har varit snärjigt att få ihop programmet men nu känns det som vi är ikapp med hur det brukar se ut en vanlig skotersäsong, några av resorna har dessutom körts flera gånger med lite olika deltagare och varianter. 

Välkommen tillbaka efter två år har vi kunnat säga till våra norska bekanta som vi hade nöjet att följa på en tur som hade Tornet som mål. Eller vänta nu, vilka vi, pga sjukdom ställde Sverige bara upp med en man den dagen. Och det var inte jag som var sjuk. 

Ett kort men intensivt sportlov blev det under vecka tio när jag fick förstärkning av Mattis som gärna hängde med på en liten skoterutflykt med farfar mellan skidturerna.

När det gällde den korta lilla långturen som delar av skoterdårarnas förening gjorde till trakterna av Vemdalsskalet lämnade jag w.o. till förmån för en ännu längre resa för att lämna tillbaka barnbarnet till sina föräldrar.

Den lokala skoterklubben har fått ett gäng ledkryss av försäkringsbolaget Svedea och nu är bästa tiden att göra lite byte och komplettering av kryss längs lederna. Ett välkommet tillskott som är en följd av klubbens samarbete med Svedea.

Åter efter pandemin är också Stor-Åksjöpimpeln som lockade rekorddeltagande, nära 260 pers om jag hörde rätt. På tal om rätt så har dom rätt storlek på hamburgarna där, en nog så viktig anledning att åka dit. Fisket däremot finns det andra som sköter bättre.










måndag 28 februari 2022

Februari - det nya mars

Årets februari påminde i mångt å mycket om en vanlig marsmånad. Efter den snöfattiga inledningen av året blev det riktigt bra, sedan det snöat färdigt blev det kalla nätter och soliga dagar, upplagt för utomhusaktiviteter alltså.

En sådan aktivitet var premiären vid Kälabergstornet och där var det fler än vi skoterdårar som längtat och väntat, det var folkigt, festligt och fullt på grillgallret.
Utöver Tornet och Turingen så har Rätan och Åsarna fått besök. Till Åsarna har det blivit två resor, andra gången var det en guidning tillsammans med en nykomling i gänget som ville provköra nyköpta skotern på en lite längre matätningstur.

I samband med besök vid skoterträff i Näs blev det tillfälle att ytterligare bekanta sig med nya skoterlederna norr om Monäset. Huvudanledningen till vägvalet var det skumpiga föret på Näkten, det var skönt att kryssa lite längs nysladdade leder innan man åter var ute på sjön, nu i lite mer uppkörda spår upp mot Näcksta-Fåker. Det blev delvis denna väg hem också men styrde ut i Salsåviken för att, som det kändes, snabbare komma på "rätt" sida av Monäset för att kunna välja Dödre eller Sandnäset. Det blev Sandnäset.

Spontant intryck från nya lederna är att det saknas skyltning vid de vägval som finns, med en tuschpenna och några brädlappar får man enkelt provisoriska handskrivna skyltar som skulle underlätta för vilsna skoterdårar. 
Skyltning är förvisso ett problem lite varstans men kanske extra viktigt i ett nytt område utan riktigt kartstöd. Leden i övrigt är helt okej, just i dessa dagar pågick skogsavverkning och arbete på själva leden som stökar till det. Tror att när detta projekt är färdigt, och anslutande leder (mot tex Skucku) är på plats, kan det bli möjligt att åka skoter från Svenstavik till Fåker utan längre sjökörningar. Ett alternativ vid dåligt väglag på sjön.

Hur var det vid skoterträffen då? Jo tack, det blev kolbulle. När tillfälle ges och kön inte är alltför lång brukar det bli det valet framför hamburgare. Träffade på en bekantas bekant som var ute och luftade nyligen inköpta skotern, Det som imponerade mest var den rejäla förvaringslådan med plats för en liten reservskoter, eller nästan i alla fall.


måndag 14 februari 2022

Trögstartad

Det har varit lite trögt att komma igång med både det och andra. 

Runt jul- och nyårshelgerna såg det ut som det skulle bli ganska bra förutsättningar och många helglediga passade på att åka skoter, visserligen rasslade och small det mot varenda stubbe och sten men man måste passa på när man är ledig. Men säg den lycka som varar? Snön tinade bort, inte bara en gång utan två gånger efter att snödjupet varit upp på 20-25 centimeter båda gångerna.

Men så i slutet av januari började det ordna till sig och på den vägen är det, visst kan skoterlederna behöva mer snö men man får vara glad över det lilla.

Och nu är det bråttom, många okörda resor att ta igen och man vet aldrig när plusgraderna återvänder, peppar peppar.

Tornet har vi hunnit besöka två gånger redan, första gången bara för att och nu senast var vi ett sällskap som tjuvlånade eldplatsen för att laga lite medhavd mat. Nu på lördag öppnar Bodsjöbygdens skoterklubb ordinarie verksamhet efter en evighetslång pandemidvala. Efterlängtat!

I brist på hamburgarställen i närheten blev det en runda neröver Turingen, där man kan köpa burgare alla dagar i veckan. På väg dit kunde noteras att leden inte höll sedvanlig standard, om det beror på personal- eller snöbrist är inte gott att veta. Sen kan det också vara de resande som blivit bortskämda med släta och fina leder. Hemvägen blev via Handsjön och kraftledningsgatan mot Långvattnet och avrundning vid Sjöändtjärn.

Det har talats om nya leder norr om Monäset och vi gjorde en expedition ditåt för att kolla läget men just den biten vi testade var nog under uppbyggnad då det saknades kryss och var ospårat. Till slut hamnade vi i ett skidspår som vi riskerade att köra sönder så vi vände hemåt. Finns säkert anledning att återkomma en annan gång.

Bort mot Svenstavik har vi varit noll gånger eller rättare till Stor-Backsjön har man varit men inte längre, så hur leden in mot Svenste ser ut har man inte en aning om. Men plötsligt händer det att man tar reda på det.








onsdag 31 mars 2021

Redan?

 Nu när det blivit dags att blicka tillbaka på mars månad blir det med ett konstaterande att det redan är slut på det roliga. Vintern lyckades inte hämta sig från den snyting som kom i form av värme och blåsvind i flera omgångar. Det har varit körbart till nu men visst är det roligare om man slipper blankis, hårda spåriga leder och grusiga skogsvägar så nu blir det inga längre turer utanför närområdet.

Det blev ingen skoterträff i Galåbuan i år så vi fick göra en egen avslutning på vår sportlovsvecka. Det blev en variant på Näkten-runt som innefattade såväl Böle som Tandsbyn. Svartsjöarna fanns inom räckhåll men valdes bort till förmån för centralorten Hackås. Men naturligtvis blev det ett besök utanför vårt gamla jobb innan vi lämnade Tandsbyn.

Riktigt trevligt att styra runt längs Hackåsklubbens fina leder och att stanna för att värma en burk Bullens vid ett nybyggt vindskydd. Nu var ju jag hit ensam för några veckor sedan men alltid trevligt med sällskap, dessutom körde vi motsols denna gång. Sedan vi ätit oss proppmätta susade vi ner mot Storsjön med siktet inställt på Skuckuviken. Ganska fascinerande att det kan finnas så mycket sten på en och samma plats som det gör i Vikbäcken och långt där inne i viken fanns förr ett sågverk. Det måste ha varit trixigt att flotta timret till den sågen. Efter iskörningen till Skuckuviken blev det den vanliga vägen ut på Näkten och Sörvickran-Brynjeholmen-Sandnäset-Sjöändan. En lagom tur på elva komma fem mil.

När sen sportlovet var avklarat gick vi direkt på påsklovet som inleddes med en tur till Fjällorren eller Orren som det hette förr. Förstärkta med en finnsvedbo var vi tre som drog iväg och vi valde den enkla vägen via Åsarna, Skålan och Oxsjön.

Vädret var på vår sida och, faktiskt, lederna var bra där de brukar vara dåliga men de var även dåliga där de brukar vara dåliga. Man får vara glad för det lilla.

Vi kom fram lagom till lunch så det var hyfsat med folk där men de flesta tänkte nog på avståndet så det var bra.

Efter lunchen drog vi upp och kollade utsikten från Orrstädjan och den var ju bra denna soliga men blåsiga dag. Sen fortsatte vi upp mot Kläppen för att sedan vända hemåt i samma spår som vi kom. Tror mätaren stod på tjugotvå mil när vi var hemma. En riktigt bra inledning på påsklovet.


En liten irrfärd till vindkraftparken på Länsterhöjden har det blivit liksom en tur till Kyrkkilen längs det nya skoterspåret från Dödre och Älgsjön.

Det har alltså rullat på som vanligt men som sagt, nu är det snart slut på det roliga, ledkäpparna är inne på land och barmarksfläckarna blir större och större.

Men trots allt, det har varit en bra säsong!


söndag 7 mars 2021

Komptid

 Genom att ta ut lite komptid blev det möjligt för skoterdårarna att börja sportlovet lite tidigare än andra. Det var fler som hade tid till förfogande så vi blev 6 stycken som drog iväg mot Överturingen. Någon i gruppen hade nämnt Vitvattnet som ett resmål och det var väl ett förslag så bra som något annat. Och vid närmare eftertanke, en resa som vi skoterdårar lyckats undgå att göra. 


Första stopp blev Turingen där några behövde tanka, frågan om vi skulle tanka oss själva också var upp till diskussion men beslutet blev att invänta den riktiga hungern. Alltså fortsatte vi färden mot okänt land som i detta fall innebar att man, strax söder om Turingen, i stället för att svänga höger mot Rätan blinkade vänster mot Horten och Stockholmskojan.

Efter några kilometer längs en inte alltför flitigt använd skoterled kom vi fram till denna Stockholmskoja, som tillhör Haverö skoterklubb. Eftersom det inte fanns några corona-restriktioner förknippade med lokalen blev det lunchrast. Dessutom fanns där en geocache-gömma, för den som pysslar med sådant.

Mätta och belåtna gick färden vidare mot Horten, som är en rätt stor och populär fiskesjö cirka 1 mil söder om Handsjöbyn. Även häråt var skoterleden lite eller inget använd men kryssen fanns där och det gick bra att hitta men det tog tid då det var krokigt, guppigt, spårigt och stenhårt.

På Horten var det mest blankis och personligen tycker jag att det är sämsta föret med ständig risk för att slira och sladda omkull. Men det gick bra och vi tuffade vidare några kilometer och anlände till det utvalda målet. Nu är det inte riktigt sant eftersom vi stannade i korsningen till Rätan och besökte varken sjön eller byn som heter Vitvattnet.

Efter en stunds bensträckare styrde vi längs en mer trafikerad led upp mot Rätansbyn där ytterligare tankning stod på programmet. Finnsvedsavdelningen av Skoterdårarnas förening hade tider att passa så de valde att  dra vidare medan resterande två skoterdårar tog in på värdshuset för att få en bit mat.

Än en gång mätta och belåtna återstod den tråkiga blankis-körningen längs Rätanssjön och sen Nästelsjön plus ytterligare nån sjö sammanfogade med isiga och spåriga skoterleder. Men resan gick bra och 6 timmar och nära 12 mil senare anlände vi till startpunkten.

söndag 28 februari 2021

Riktig vinter

 Så har det gått en månad igen, visserligen en kort en men ändå. Årets januari och februari kommer nog att räknas till det bästa som hänt om vi pratar skoteråkning. Okej, det blev lite fel med sjöisarna som fick mer snö än de tålde men på landbacken blev det riktigt bra med ett par rejäla snölager som frös ihop till gagn för den som vill åka lite var som helst.

I stort sett dagliga, kortare och längre,
turer har varvats med stunder framför ledsladden så det har, som sagt, varit en härlig tid. Och faktiskt, fler skoteråkare än de gamla vanliga börjar tina fram.

Som till exempel de gamla jobbarkompisar, från Tandsbyn/Brunflo, som vi hämtade på Älgsjön och körde en guidad tur med i vårt närområde och sedan lämnade tillbaka till Älgsjön. 

Eller ett stort gäng bekantas bekanta från Turingen/Handsjön/Rätan.

Eller, för att fortsätta uppräkningen, min ensamtur till Hackås där det sjuder av aktivitet vid vindskydd och med ledfix.

På tal om tina, sista veckan har blivit en pina. Efter att vi knappt haft en plusgrad efter nyår har vi nu fått se snön sjunka ihop till hälften av de sjuttio centimeter som det var när det var som bäst.

Hoppet står nu till de prognoser som säger att det ska bli minusgrader från mitten av kommande vecka och då kanske sjöisarna fryser igenom riktigt så vi får de fina isar som vi så gärna vill ha.



Vänder snart

Nu har man gått på tomgång i flera veckor, känns det som, i själva verket är det bara två veckor sedan det var påsk. Men nu när alla är ute ...