Såbbut

Vilken kanonstart på helgledigheten! Efter några dagars bortavaro tog jag med barn och barnbarn hem till byn för att idka jullov. Snöfallet mötte vi i Sundsvall och sen dess har det bara vräkt ner så man riskerat att flina skallen av sig.
Och som vanligt säger jag till dem som tycker att det är nog nu: -"Varför då, uppåt finns ingen begränsning"
Jag har fått låna skotern ett par gånger och kollat av hur det ser ut längs skoterlederna bland annat och nu får man ångra att inte käpparna kom upp på Råssjön före jul, det är väldigt svårt att hålla en bra linje i den vattendränkta snön när man inte har några riktmärken.
Nu finns det i alla fall förutsättningar för det ska bli bra leder både här och där och för dem som gillar friåkning i pudersnö finns det i det närmaste obegränsat med lämpliga områden att svänga runt på.
Det är länge sedan man kunde köra fast bara genom att stanna lite olämpligt på en plan lägda, såbbut är den jämtländska benämningen på snöigt eller snöfullt väglag, och såbbut är vad det är - överallt.

Hur mycket är det då? Ja, på den officiella mätplatsen var det idag, när snöandet slutat, 57 cm. Men man behöver bara komma en bit upp på höjderna och myrarna runt byn så är det betydligt mer men det är bara en uppskattning eftersom måttbandet glöms hemma, alltid.

Snart farbar

Råssjön är en central del av skoterlederna här i området och samtidigt den sjö som får bra is ganska sent. Har väl ingen statistik att hänvisa till, det är mer en känsla.
Hur som helst tyckte jag att det var dags för en rejäl koll så under torsdagen handgick jag leden, dels runt Näset till Sandänge, dels mot Tången och provade isen med jämna mellanrum.
Tjockleken var gott och väl godkänd överallt däremot fanns en del områden där vatten trängt upp och låg och lurade under snön.
För att få ner lite kyla är nu leden trampad, det går alltså utmärkt att åka den men den är inte utmärkt, om man säger.
Nåt ska man väl ha att göra i mellandagarna också så pinnplanteringen få anstå tills dess.

Pinna på

Bäst att pinna på med käpparna, man vet aldrig när nöjeskommittén kallar till sammanträde.
En del ledkäppar har varit på plats i flera veckor medan det fortfarande fattas på en del sjööverfarter, Råssjön t.ex. är som vanligt sen när det gäller farbar is.



Och precis som jag anade blev det en premiärtur under lördagen. Finnsvedsavdelningen var med och vi siktade mot Handsjöbyn men ändå inte. Vid Nedre Galvattssjön träffade vi ett gäng vänner å bekanta och sedan vi surrat med dem en stund var det dags att styra mot Träffpunkt Haverö, d.v.s. Turingen.
Dagen till ära bjöds på glögg och pepparkaka som förrätt till hamburgaren.
Gott med varm glögg i det något kyliga vädret.



Bra med snö längs hemvägen men troligen inväntar man lite mer innan finputsningen tar vid. För att vara ledkungens revir så var det ovanligt skumpigt men det är inte läge att klaga så här tidigt på säsongen.
Premiärturen avrundades traditionsenligt vid friskvårdsanläggningen på Abborrnäset. Då var i alla fall jag en aning frusen, temperaturen pendlade mellan 13 och 17 kalla grader längs leden.



Under söndagen blev det en liten tvåmans fikatur till Attles stuga vid Stor-Backsjön. Att åka till Lillsjön i adventstid är en liten tradition och i år förlängdes alltså färden dit där det finns riktiga möbler att sitta på.

Ovanligt mycket folk var det ute på isen kunde vi konstatera när vi fortsatte strandpromenaden längs östra sidan sjön på väg hemåt.



 Om det är någon som jagar tjäder kan vi, naturligtvis mot en icke obetydlig ersättning, tipsa om ett bra ställe, vi räknade till mellan 15 och 20 ståtliga tuppar som satt och solade sig i trädtopparna. Mäktigt.

Växlande

En vecka senare och en erfarenhet rikare var det så dags att premiärköra södra rundan, mest för att torka bort allt onyttigt vatten ur motorernas inre.

Inte så speciellt mycket snö i närområdet men fläckvis var det riktigt skapligt på myrar och tjärnar på väg mot Örasjön. Vi mötte även en riktigt vass skur av underkylt regn, nästan hopplöst att se nåt då rutor och visir isade igen på nolltid.
Efter ett kort besök vid Örasjövallen åkte vi tillbaka en bit för att ta kraftledningen över till Struldalen.

Strulsjön passerades utan dramatik och en stund senare åkte vi för att få skotrarna laddade, tyvärr var vi lite tidigt ute för laddstationen var inte inkopplad ännu, men det är på gång.

Inga kommentarer