Trots att mer än hälften av skoterleden över Sjöändviken fortfarande finns kvar verkar det som att intresset för skoteråkning är i avtagande. Så det är väl bara inse att det är kört för denna gång och hoppas på en kort sommar och en ny istid så snart som möjligt.Den sista "riktiga" skoterturen det blev den korta sväng vi gjorde på långfredagen tillsammans med norska skoterdårarna upp mot Sandnäset och trakterna däromkring. Vi var helt hänvisade till sjöisen eftersom snön i allt väsentligt försvunnit från land.
Vi mötte en kraftig snöskur så efter ett strandhugg vid en koja styrde vi hemåt. Resten av påskhelgen inspirerade inte till så mycket skoteråkning eftersom det tidvis var rejält blåsigt och kallt.Förra veckoslutet råkade jag ha vägarna förbi stan och där hade skoterhandlarna dukat fram nästa års modeller (Lynx o Ski-Doo Road Show 2013) och naturligtvis är det inspirerande att se att man tror på en vinter även nästa år. Någon nyinvestering blev det inte, dock.
När man tittar på körda skotermil för den gångna säsongen får man svart på vitt vad som fattas kroppen, alldeles för få mil helt enkelt. På nöjesmaskinen har jag endast 125 mil och på de båda andra, som mest användts för nytta med nöje, har tillsammans 78 mil på mätarna. Det är alltså med nöd å näppe jag kommit över 200 mil. Och som sagt, det känns, batterierna är inte riktigt fulladdade.Dessutom står en massa överbliven bensin som jag inte vet vad jag ska göra av. Majbrasa kanske?
Sommaraktiviteten Geocaching gör sig påmind lite då och då, tex i går då det dök upp nya burkar i Skålan, konstigt nog lyckades jag stanna hemma och släppte dem till betydligt nördigare cachare.
Men nu när det är kört med skoteråkningen så lär det snart strula till sig i burklandet.
