onsdag 31 mars 2021

Redan?

 Nu när det blivit dags att blicka tillbaka på mars månad blir det med ett konstaterande att det redan är slut på det roliga. Vintern lyckades inte hämta sig från den snyting som kom i form av värme och blåsvind i flera omgångar. Det har varit körbart till nu men visst är det roligare om man slipper blankis, hårda spåriga leder och grusiga skogsvägar så nu blir det inga längre turer utanför närområdet.

Det blev ingen skoterträff i Galåbuan i år så vi fick göra en egen avslutning på vår sportlovsvecka. Det blev en variant på Näkten-runt som innefattade såväl Böle som Tandsbyn. Svartsjöarna fanns inom räckhåll men valdes bort till förmån för centralorten Hackås. Men naturligtvis blev det ett besök utanför vårt gamla jobb innan vi lämnade Tandsbyn.

Riktigt trevligt att styra runt längs Hackåsklubbens fina leder och att stanna för att värma en burk Bullens vid ett nybyggt vindskydd. Nu var ju jag hit ensam för några veckor sedan men alltid trevligt med sällskap, dessutom körde vi motsols denna gång. Sedan vi ätit oss proppmätta susade vi ner mot Storsjön med siktet inställt på Skuckuviken. Ganska fascinerande att det kan finnas så mycket sten på en och samma plats som det gör i Vikbäcken och långt där inne i viken fanns förr ett sågverk. Det måste ha varit trixigt att flotta timret till den sågen. Efter iskörningen till Skuckuviken blev det den vanliga vägen ut på Näkten och Sörvickran-Brynjeholmen-Sandnäset-Sjöändan. En lagom tur på elva komma fem mil.

När sen sportlovet var avklarat gick vi direkt på påsklovet som inleddes med en tur till Fjällorren eller Orren som det hette förr. Förstärkta med en finnsvedbo var vi tre som drog iväg och vi valde den enkla vägen via Åsarna, Skålan och Oxsjön.

Vädret var på vår sida och, faktiskt, lederna var bra där de brukar vara dåliga men de var även dåliga där de brukar vara dåliga. Man får vara glad för det lilla.

Vi kom fram lagom till lunch så det var hyfsat med folk där men de flesta tänkte nog på avståndet så det var bra.

Efter lunchen drog vi upp och kollade utsikten från Orrstädjan och den var ju bra denna soliga men blåsiga dag. Sen fortsatte vi upp mot Kläppen för att sedan vända hemåt i samma spår som vi kom. Tror mätaren stod på tjugotvå mil när vi var hemma. En riktigt bra inledning på påsklovet.


En liten irrfärd till vindkraftparken på Länsterhöjden har det blivit liksom en tur till Kyrkkilen längs det nya skoterspåret från Dödre och Älgsjön.

Det har alltså rullat på som vanligt men som sagt, nu är det snart slut på det roliga, ledkäpparna är inne på land och barmarksfläckarna blir större och större.

Men trots allt, det har varit en bra säsong!


söndag 7 mars 2021

Komptid

 Genom att ta ut lite komptid blev det möjligt för skoterdårarna att börja sportlovet lite tidigare än andra. Det var fler som hade tid till förfogande så vi blev 6 stycken som drog iväg mot Överturingen. Någon i gruppen hade nämnt Vitvattnet som ett resmål och det var väl ett förslag så bra som något annat. Och vid närmare eftertanke, en resa som vi skoterdårar lyckats undgå att göra. 


Första stopp blev Turingen där några behövde tanka, frågan om vi skulle tanka oss själva också var upp till diskussion men beslutet blev att invänta den riktiga hungern. Alltså fortsatte vi färden mot okänt land som i detta fall innebar att man, strax söder om Turingen, i stället för att svänga höger mot Rätan blinkade vänster mot Horten och Stockholmskojan.

Efter några kilometer längs en inte alltför flitigt använd skoterled kom vi fram till denna Stockholmskoja, som tillhör Haverö skoterklubb. Eftersom det inte fanns några corona-restriktioner förknippade med lokalen blev det lunchrast. Dessutom fanns där en geocache-gömma, för den som pysslar med sådant.

Mätta och belåtna gick färden vidare mot Horten, som är en rätt stor och populär fiskesjö cirka 1 mil söder om Handsjöbyn. Även häråt var skoterleden lite eller inget använd men kryssen fanns där och det gick bra att hitta men det tog tid då det var krokigt, guppigt, spårigt och stenhårt.

På Horten var det mest blankis och personligen tycker jag att det är sämsta föret med ständig risk för att slira och sladda omkull. Men det gick bra och vi tuffade vidare några kilometer och anlände till det utvalda målet. Nu är det inte riktigt sant eftersom vi stannade i korsningen till Rätan och besökte varken sjön eller byn som heter Vitvattnet.

Efter en stunds bensträckare styrde vi längs en mer trafikerad led upp mot Rätansbyn där ytterligare tankning stod på programmet. Finnsvedsavdelningen av Skoterdårarnas förening hade tider att passa så de valde att  dra vidare medan resterande två skoterdårar tog in på värdshuset för att få en bit mat.

Än en gång mätta och belåtna återstod den tråkiga blankis-körningen längs Rätanssjön och sen Nästelsjön plus ytterligare nån sjö sammanfogade med isiga och spåriga skoterleder. Men resan gick bra och 6 timmar och nära 12 mil senare anlände vi till startpunkten.

Afton!

 En sån rivstart det blev på vintern, nästan en hel vinter avklarad på två månader!  Visst har det hänt att vi fått en snöig avslutning på å...