Redan?

 Nu när det blivit dags att blicka tillbaka på mars månad blir det med ett konstaterande att det redan är slut på det roliga. Vintern lyckades inte hämta sig från den snyting som kom i form av värme och blåsvind i flera omgångar. Det har varit körbart till nu men visst är det roligare om man slipper blankis, hårda spåriga leder och grusiga skogsvägar så nu blir det inga längre turer utanför närområdet.

Det blev ingen skoterträff i Galåbuan i år så vi fick göra en egen avslutning på vår sportlovsvecka. Det blev en variant på Näkten-runt som innefattade såväl Böle som Tandsbyn. Svartsjöarna fanns inom räckhåll men valdes bort till förmån för centralorten Hackås. Men naturligtvis blev det ett besök utanför vårt gamla jobb innan vi lämnade Tandsbyn.

Riktigt trevligt att styra runt längs Hackåsklubbens fina leder och att stanna för att värma en burk Bullens vid ett nybyggt vindskydd. Nu var ju jag hit ensam för några veckor sedan men alltid trevligt med sällskap, dessutom körde vi motsols denna gång. Sedan vi ätit oss proppmätta susade vi ner mot Storsjön med siktet inställt på Skuckuviken. Ganska fascinerande att det kan finnas så mycket sten på en och samma plats som det gör i Vikbäcken och långt där inne i viken fanns förr ett sågverk. Det måste ha varit trixigt att flotta timret till den sågen. Efter iskörningen till Skuckuviken blev det den vanliga vägen ut på Näkten och Sörvickran-Brynjeholmen-Sandnäset-Sjöändan. En lagom tur på elva komma fem mil.

När sen sportlovet var avklarat gick vi direkt på påsklovet som inleddes med en tur till Fjällorren eller Orren som det hette förr. Förstärkta med en finnsvedbo var vi tre som drog iväg och vi valde den enkla vägen via Åsarna, Skålan och Oxsjön.

Vädret var på vår sida och, faktiskt, lederna var bra där de brukar vara dåliga men de var även dåliga där de brukar vara dåliga. Man får vara glad för det lilla.

Vi kom fram lagom till lunch så det var hyfsat med folk där men de flesta tänkte nog på avståndet så det var bra.

Efter lunchen drog vi upp och kollade utsikten från Orrstädjan och den var ju bra denna soliga men blåsiga dag. Sen fortsatte vi upp mot Kläppen för att sedan vända hemåt i samma spår som vi kom. Tror mätaren stod på tjugotvå mil när vi var hemma. En riktigt bra inledning på påsklovet.

En liten irrfärd till vindkraftparken på Länsterhöjden har det blivit liksom en tur till Kyrkkilen längs det nya skoterspåret från Dödre och Älgsjön.

Det har alltså rullat på som vanligt men som sagt, nu är det snart slut på det roliga, ledkäpparna är inne på land och barmarksfläckarna blir större och större.

Men trots allt, det har varit en bra säsong!