Smygöppning

Det har blivit en liten tradition att göra en söndagstur för att inta en enkel lunch, gärna med inslag av Bullens pilsnerkorv.
Lite snö i luften har aldrig varit ett hinder så Skoterdårarnas förening samlades till möte, mötesplatsen skulle bli Kälabergstornet. Vi tycke det var dags att syna deras snöbrist.
Det verkade lite väl enkelt att köra rätta vägen till Tornet så vi återupptog en resa som vi påbörjade förra helgen, på hemväg från Pån, längs kraftledningen.
Det gick riktigt bra även om snötillgången var i stort oförändrad vid det avsnitt där vi vände förra helgen, snön var som bortblåst - om man säger så.
Helt utan dramatik kom vi till Busjön där vi följde markeringarna fram till gamla uppfarten och började färden uppför berget. Och visst var det isigt, knöligt och styggt och i det närmaste snöfritt långa sträckor men ändå ganska hyfsat.
Det var ett färskt skoterspår i vår väg och när vi närmade oss toppen luktade det rök så det var nån fler som kommit på samma ide.
Det visade sig vara en sportlovsfirande barnfamilj från Stockholmstrakten som var på utflykt från sitt fritidshus i vår grannkommuns närmaste grannby som heter Baksjöbodarna. Bekantas bekanta kan man väl säga.

Dom hade precis rastat färdigt så vi ärvde deras eld och snart puttrade det från Bullens-burken. Trots att det mesta var fel, korv i stället för hamburgare och söndag i stället för lördag, så smakade det gott när man äntligen kunde äta vid Kälabergstornet.
Även om det var lite i smyg ........

Resan är målet

Tänk att vi lyckades få ännu en dag med sol och pudersnö. Lördagen var inplanerad som en liten avrundning av den inofficiella norgevecka vi haft i byn. Inte ända till Norge men en bit åt det hållet hade vi sagt i förhandsreklamen.
Svenstavik fanns med som ett alternativ men innerst inne visste vi alla att det var buffén hos Skicenter som var målet så varför inte köra direkt till Åsarna?
Inledningsvis blev det traditionell körning längs leder som nog skulle behöva ännu en snöskur eller två och en riktig avhyvling.
Men visst, under rådande förutsättningar får man väl inte döma ledsladdaren för hårt ... kanske.

Vid Backsjö Norra stannade vi för en liten bensträckare innan det bar iväg mot till Hålen. Väl framme vid sjön stannade vi för att klaga på vädret och bråka om vilken sida av sjön vi skulle välja. Efter hårda förhandlingar fortsatte färden längs den västra stranden ner mot Åsarna.

Vi var inte precis först där på matserveringen, gissningsvis var det ganska hög procent sportlovsfirare som var på väg bort eller hem.
Mätta och nöjda tuffade vi söderut mot Rätan för att få till en lagom stor ögla innan vi skulle sluta cirkeln. Nedanför Åsarna finns en stor sandlåda för de lekfulla, och det hade vi några i sällskapet.
Efter några repor i den orörda snön blev det transportsträcka till Nästelkorsningen där det på allvar bär österut igen, om man svänger mot Nästeln alltså.
Cirkeln slöts vid Östbergsbodarna, det firade vi med lite go-fika på en kulle mitt i solen.
Nu gäller det bara att infria löftet om mer snö och sol till nästa besök västerifrån.

Bonus

Efter torsdagens heldag framför sladden blev det lite slappande i det soliga vädret. Hur det nu gick till så var jag plötsligt ute och putsade lite på skoterleden upp mot Råssjön och även på andra sidan, mot Sjöändtjärn. På väg hem från tjärnen mötte jag Bettina som också hade kommit på att det gäller att passa på, man vet aldrig när det bjuds pudersnö och strålande sol nästa gång.
Väl hemkommen så dröjde det inte länge så hade jag ett erbjudande om en sällskapsresa till Turingen!
Sagt och bestämt så var det tre skotrar som snabbt lämnade byn. Vi siktade mot Örasjön för att ta den snabba vägen till målet. På grund av en plogad väg fick ställa om mot Gärdsjön för att där ta skoterleden. Det är inte ofta man ser leden i osladdat skick men idag hände det. Nu var det ingen som blev ledsen för det, puderkörning är alltid kul även om det är längs en skoterled.
Vid Brattkullens vindskydd var det fyra äldre gentlemän som förberedde sin lunch, det skulle nog bli nåt grillat. Eftersom vi inte hade med oss nåt att grilla susade vi vidare tills vi plötsligt hade en rejäl plogkant tvärs över leden.
På andra sidan snövallen stod "ledkungen" Ingvar och pustade ut efter att ha skottat sig igenom den bortre plogkanten. Ola tog hans skovel och vi andra letade fram våra skovlar så hjälptes vi åt att göra ett hål i snövallen.
Sen hjälpes vi åt att vända på sladdekipaget, även en ledkung kan behöva hem för lunchrast.
Det blev riktig långlunch vid Träffpunkt Haverö innan vi så småningom letade oss hemåt.

Den sammanfattande bedömningen av dagen kan bara bli en: helt fantastisk! En riktig bonusdag som Bettina ska ha all heder av att den blev av

Och om inget alldeles oförutsett inträffar så drar vi västerut i morgon.

Äntligen!

Precis när handen, bildligt talat, var på väg mot pausknappen, kom den snö som vi väntat på en hel istid. Veckodosen av skoteråkning har minskat i samma takt som snötäcket och det har blivit många repriser, tror tex att jag varit till Turingen tre gånger såhär långt. Det är ju faktiskt roligare att åka där det finns snö och fina leder än att skumpa på längs isvägar.
Men isvägar har det blivit ändå, vid en söndagsutflykt för nån vecka sedan besökte vi Brynjeholmen, bara för att äta en väl avvägd lunch baserad på Bullens pilsnerkorv.
Passade då på att inviga isen över till Rö´bergs, helt utan dramatik.
Ett par veckor senare, som nog var förra söndagen var vi, i sällskap med Norgeavdelningen av Skoterdårarnas förening, på hal is mellan Pån och Tjutbodarna. Vi skulle gena längs en väg som, visade det sig, var plogad. Visst, det gick som hejsan men lite spännande var det allt, tanken på dubb i mattan dyker upp allt oftare.
I går blev det heldag på sladdragaren, ja vad ska man annars hitta på en ledig dag?
Jag var så inställd på sladdning att jag hade förträngt att det skulle bli blåsigt. Inte helt optimalt att sladda leder när det blåser halv storm men nu blev det så ändå. Visserligen är det lika ogjort på vindutsatta myrar men då finns det ju mer att göra en annan gång.
Lederna mellan Örasjön och StorÅksjön samt Lillsjön till Örnbergssjön har fått en uppdatering, som det heter på nysvenska. Leden mellan StorÅksjön och Noren innehåller en del isiga backar där det knappt gick att ta sig fram (utan sladd) häromsistens så där får det bli friåkning efter bästa förmåga tills någon med bättre resurser tar sig an problemet.
Kommande helg ser vi fram mot rejäla utflykter, nu även med snö!
Tornet har stått på paus hela vintern, hur det blir nu vet jag inte, isen uppför berget lär inte vara borta bara för att det kommit snö(?)
I vår grovplanering ingår annars ett besök västerut, typ Svenstavik-Åsarna men som all planering så kan den förstås gick åt pipan.