Södra rundan

Inte heller denna helg blev det nån Tornet-premiär. Den här tiden på året är Kälabergstornet vårt närmaste näringsställe om man vill ut och äta. Det sägs att det är problem med snötillgången där borta och det kan man förstå, det tar dåligt med dom ynkliga små snöskurar som förekommer till och från. I fredags eftermiddag och kväll spöregnade det i flera timmar så tänkte man att det var adjöss med föret men faktiskt så klarade det sig riktigt bra.
Fantasin sätts på prov när inte Tornet är öppet för var ska annars få en hamburgare till lunch en lördag? Tjaa, Turingen finns ju kvar och affären där likaså.
Första kontrollstationen blev vid friskvårdsanläggningen och där ställde fyra maskiner upp till start. Ruttplanerarna sa att vi skulle åka över Kroksjönäset för att där ansluta till leden mot Turingen, och så fick det bli. Trots att det är lite snö så lyckas Led-kungen trolla så att leden håller en väl godkänd standard.
Tala om trollen, bäst som vi tog en bensträckare vid Brattkullens vindskydd så dyker det upp två skotrar från Turingen och det visar sig vara självaste Ledkungen med sällskap. Så då fick vi nöjet att träffa en legend i skoterledssammanhang. Dom var ute i ett tjänsteärende och det var ju vi också så efter lite surr så drog vi åt varsitt håll.
I lagom lunchtid anlände vi till hamburgerbaren och provade oss genom menyn till full belåtenhet. Eftersom det alltid är dumt att ta samma väg hem igen så fortsatte vi på södra slingan, varianten via Handsjön. Riktigt bra väglag fram till Handsjön men stigningen uppför berget på andra sidan sjön var ingen njutning precis. Osäkert om det räcker med bara snö där, kan behövas en schaktmaskin för att rätta till själva terränglådan. Men det kan möjligen vara jag som blivit bortskämd med hur det kan se ut. Lunchen skakades dock effektivt ner, alltid något.
Efter en kort bensträckare vid Mullbergsstugan susade vi vidare till det centralt placerade vindskyddet i Rätan där vi satt och ljög för varann en stund. Senast vi besökte platsen var det rena blankisen uppöver Rätanssjön med nu var det typ bästa föret.
Resterna av stormen Tor försökte blåsa oss tillbaka till Rätan men i stället så blåste vi till Nästelsjön för att sedan på informella vägar ansluta till leden vid Östbergsbodarna. Där såg vi för övrigt skymten av ett annat skotergäng som drog iväg åt ett annat håll.
En del har fobi mot att ha med sig reservprovianten hem, alltså blev det en liten fikapaus vid Sjöändtjärn. Sen var, i princip, hela södra rundan avklarad. Medföljarna från Finnsved hade förstås närmare en mil kvar innan de var hemma.

Skoterkross

Efter att halva föreningsstyrelsen varit inne i depå en vecka för att kurera värsta förkylningen var vi åter fullt manskap.
Enligt uppgifter under fredagskvällen skulle det inte bli någon Tornet-premiär denna helg så vi fick se oss om efter andra alternativ. Det visade sig vara veteranskotercross i Svenstavik under lördagen så det var inte mycket att fundera på.
Efter mycket övertalning lyckades vi få avdelningen i Finnsved med på resan, roligare om man är fler, som bekant.
Näkten frös ganska sent så det hann inte bli den där önskvärt tjocka isen innan snön kom, den är inte att lita på alltså. Det blev till att välja den vanliga leden trots att jag, som åkte delar av den förra söndagen, visste hur knölig den var bitvis.
Med undantag för den otroligt skumpiga delen söder om Lillsjön blev det en hyfsad resa upp till norra delen av Stor-Backsjön och vidare över Backsjömyren som var i det närmaste ospårad.
Södra infarten till Svenstavik är en enda lång byggarbetsplats för elbolaget som drar nya ledningar, inte lätt att få ordning på skoterleden där inte. Men värre skulle det bli.

Tanken var att ta oss till flygfältet och krosstävlingarna via "övre" Lillhallen. Efter lite trickande över en pågående avverkning hamnade vi efter en stund i en annan sorts avverkning. Vilket plockepinn modell king size. Vi gjorde ett ärligt försök att hitta leden eller en omväg men det var bara att vända och ta sjövägen bort till Galhammar. Ett alternativ som fanns med från början men vi visste inte hur det såg ut vid Svenstaån. Nu gick ju det som hejsan så nu vet man.

Är väl bara att föreslå skoterkamraterna i Svensta att avlysa skoterleden mellan Jonssons-lägdan och flygfältskorsningen alternativt skylta en möjlig förbifart. Vi träffade senare några ungdomar som hade samma erfarenhet av vindfällena fast de hade kommit från Lättsjön.

Nåväl, vi fick oss varsin hamburgare och även nån nitlott. Själva tävlingen tog en kortare paus mellan heaten så vi såg inte så mycket av den och eftersom vi började känna oss lite frusna blev det ganska snabb hädanfärd. Mellanlandade hos flickorna på Ok för att komplettera innehållet i bränsletanken och magen innan vi styrde hemåt i ganska god fart.
Leden mellan Vedtorget och Lill-Backsjön har sin tjusning trots att det är tidigt på året och på tok för lite snö. Värre då med delarna med skotercrossbana, men vad göra? Jo man kan förstås gena lite och ta leden bredvid leden. Kanske.

Now we're talking

Bärgare på plats

Förra söndagen började det snöa lite försiktigt, sen rasslade det till så pass att det var riktigt roligt att skotta framför bron på måndagmorron. Sen höll snöandet på till tisdagkväll/natt så nu börjar det lika nåt, i alla fall som en början. Och dom som pratar om att det räcker nu vill jag påminna om att det har gått åt pipsvängen tidigare, lika bra att det får snöa så mycket som det bara kan. Uppåt finns ju som bekant ingen begränsning när det gäller snödjupet.
Synd bara att det ska vara så rackarns kallt.

Hinder och fara kan förekomma

Trots kylan blev det en improviserad runda i omgivningarna efter snöskottningen i tisdags, jag tänkte inte åka så långt hemifrån eftersom jag nog (?) hade lite bensin i tanken. Efter en stund dök brodern upp och då var den tanken som bortblåst så vi drog upp till Sjöändtjärn, och mycket riktigt, några meter ut på isen blev det stopp. Behövde inte titta i tanken för att få bekräftat varför skotern stannade. Däremot tittade jag i bagaget om jag händelsevis hade dunken kvar sen en tidigare utflykt men där var tomt och innehållslöst.

Nåväl, jag satt ju inte i sjön (utan på den), bara att hoppa upp och lifta hemåt.
Sen gjorde jag mej ingen brådska att hämta skotern utan det ordnade jag under lördagen.
Av alla fula fiskar så är nog soppatorsken den värsta.

Vackert vid Stor-Backsjön

Lördagen och även söndagen ägnades åt lite grundpreparering, det behövs att man rör om i kallsnön om det ska bli nåt att åka på, annars är man nere på marken och åker trots att det kommit närmare 50 cm. Örnbergssjön och Stor-Noren är besökta liksom Stor-Backsjön. Alla sjöar har rejält tjocka isar utan uppträngande vatten, däremot fanns det vatten på två små tjärnar, där är det nog vatten som rinner in från näraliggande myrar (?) men vatten som vatten, lika blött är det.
Enligt prognoserna kan vi få nån snöflinga till den kommande veckan även om det nog är för överoptimistiskt att hoppas på en repris av den gångna veckan.