Södra rundan

Inte heller denna helg blev det nån Tornet-premiär. Den här tiden på året är Kälabergstornet vårt närmaste näringsställe om man vill ut och äta. Det sägs att det är problem med snötillgången där borta och det kan man förstå, det tar dåligt med dom ynkliga små snöskurar som förekommer till och från. I fredags eftermiddag och kväll spöregnade det i flera timmar så tänkte man att det var adjöss med föret men faktiskt så klarade det sig riktigt bra.
Fantasin sätts på prov när inte Tornet är öppet för var ska annars få en hamburgare till lunch en lördag? Tjaa, Turingen finns ju kvar och affären där likaså.
Första kontrollstationen blev vid friskvårdsanläggningen och där ställde fyra maskiner upp till start. Ruttplanerarna sa att vi skulle åka över Kroksjönäset för att där ansluta till leden mot Turingen, och så fick det bli. Trots att det är lite snö så lyckas Led-kungen trolla så att leden håller en väl godkänd standard.
Tala om trollen, bäst som vi tog en bensträckare vid Brattkullens vindskydd så dyker det upp två skotrar från Turingen och det visar sig vara självaste Ledkungen med sällskap. Så då fick vi nöjet att träffa en legend i skoterledssammanhang. Dom var ute i ett tjänsteärende och det var ju vi också så efter lite surr så drog vi åt varsitt håll.
I lagom lunchtid anlände vi till hamburgerbaren och provade oss genom menyn till full belåtenhet. Eftersom det alltid är dumt att ta samma väg hem igen så fortsatte vi på södra slingan, varianten via Handsjön. Riktigt bra väglag fram till Handsjön men stigningen uppför berget på andra sidan sjön var ingen njutning precis. Osäkert om det räcker med bara snö där, kan behövas en schaktmaskin för att rätta till själva terränglådan. Men det kan möjligen vara jag som blivit bortskämd med hur det kan se ut. Lunchen skakades dock effektivt ner, alltid något.
Efter en kort bensträckare vid Mullbergsstugan susade vi vidare till det centralt placerade vindskyddet i Rätan där vi satt och ljög för varann en stund. Senast vi besökte platsen var det rena blankisen uppöver Rätanssjön med nu var det typ bästa föret.
Resterna av stormen Tor försökte blåsa oss tillbaka till Rätan men i stället så blåste vi till Nästelsjön för att sedan på informella vägar ansluta till leden vid Östbergsbodarna. Där såg vi för övrigt skymten av ett annat skotergäng som drog iväg åt ett annat håll.
En del har fobi mot att ha med sig reservprovianten hem, alltså blev det en liten fikapaus vid Sjöändtjärn. Sen var, i princip, hela södra rundan avklarad. Medföljarna från Finnsved hade förstås närmare en mil kvar innan de var hemma.