Kommer tillbaka

I början av den gångna veckan kunde man läsa på löpsedlarna att -" Nu kommer snön tillbaka". Vá spännande tänkte jag, undrar hur det går till för den snö vi hade den töade ner och blev till is. Visst, det finns bara en viss mängd vatten på jorden men att vattnet/snön redan på några dagar skulle ha gjort varvet runt ut i havet och sedan upp i atmosfären det verkade otroligt, men det kanske inte var så dom menade - rubriksättarna? Oftast brukar dom tala om att det ska komma nysnö, alldeles som att det också kan komma "gammalsnö"?


Åter till verkligheten. Förra helgen öppnade Hamburgartornet och det lär visst ha varit rusning dit. Skoterdårarna tog det dock lite lugnt på grund av diverse förhinder. Det blev bara en liten sväng med sladden och en del husnära tjänster typ SOT-avdrag. Under söndagen satte det igång att töa nåt så förtvivlat att man trodde den sista skoterturen var åkt. Inte förrän sent på onsdag började plusgraderna ge sig och då försökte jag överblicka skadorna. Efter "det stora snöfallet" i januari var det snudd på 50 centimeter snö vid mätplatsen, före fredagens snöande återstod 14-15 centimeter! Det är så mycket som man kan mäta mellan tummen och pekfingret, skrämmande lite om vi pratar skoterföre.

Ovanligt att se hundspann-spår

Men, prisa gudarna, till idag söndag har vi fått såpass att det känns riktigt bra att vara skoterdåre.
I går blev det (äntligen) en runda förbi Tornet. De norska skoterdårarna var på plats så självklart blev det en träffning på Jo-Lars-täckta, som vanligt kl. 10.
Längs helt ospårade leder tog vi oss snabbt och enkelt upp till Sandnässkogarna, det blev faktiskt en liten kafferast vid Stor-Åksjön. Vi hade ju varit uppe och skottat snö innan avresan så en del behövde en andra frukost.
Vid Tjutbodarna mötte vi Finnsvedavdelningen som blivit något försenade på grund av snöröjningen. Vi mötte ett gäng skotrar före Tornet-uppfarten och likaså vid Tornet var en del folk så man kan gissa att vädret fått liv i skoterfolket.
Ett gäng drog nästan strax vi kom så det var alldeles lagom trängsel runt grillen. Sen när vi var klara kom ett nytt gäng så det var ju väldigt välorganiserat.
Hemvägen blev den sydöstra slingan dvs Kälen, Lillfisktjärn, Kroksjön för att avrundas med ett kaffe-på-maten-stopp vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Sen blev det tack å hej till norgefrämmandet, dom skulle ju åka hem.

Döm om min förvåning när larmet gick på söndagsmorronen. Det hade blivit ändrade planer med anledning av det fina föret, nu även kompletterat med solsken. Ett sånt bonuserbjudande tackar man inte nej till så jag släppte allt för händer och var på plats kl. 10.
Denna gång blev det myrarna sydväst ut, riktning Östbergsbodarna/Losjöbodarna, som fick besök. Riktigt roligt att kryssa runt, inga nerlägg, till det räckte inte snön.
Det är ett område som vi på senare år gärna kommer tillbaka till då och då just för de närmast oändliga myrarna där man nästan kan villa bort sig.
Sydvästra slingan innefattar Losjöbuan och Örasjön med bensträckarstopp på båda platserna.
Så blev det till slut dags att säga "hej då" på riktigt till norge och vi svenska skoterdårar lovade att jobba för att snödjupet åtminstone inte ska minska till nästa gång vi får norgefrämmande.