Så har det gått en månad igen, visserligen en kort en men ändå. Årets januari och februari kommer nog att räknas till det bästa som hänt om vi pratar skoteråkning. Okej, det blev lite fel med sjöisarna som fick mer snö än de tålde men på landbacken blev det riktigt bra med ett par rejäla snölager som frös ihop till gagn för den som vill åka lite var som helst.
I stort sett dagliga, kortare och längre,
turer har varvats med stunder framför ledsladden så det har, som sagt, varit en härlig tid. Och faktiskt, fler skoteråkare än de gamla vanliga börjar tina fram.
Som till exempel de gamla jobbarkompisar, från Tandsbyn/Brunflo, som vi hämtade på Älgsjön och körde en guidad tur med i vårt närområde och sedan lämnade tillbaka till Älgsjön.
Eller ett stort gäng bekantas bekanta från Turingen/Handsjön/Rätan.
Eller, för att fortsätta uppräkningen, min ensamtur till Hackås där det sjuder av aktivitet vid vindskydd och med ledfix.
På tal om tina, sista veckan har blivit en pina. Efter att vi knappt haft en plusgrad efter nyår har vi nu fått se snön sjunka ihop till hälften av de sjuttio centimeter som det var när det var som bäst.
Hoppet står nu till de prognoser som säger att det ska bli minusgrader från mitten av kommande vecka och då kanske sjöisarna fryser igenom riktigt så vi får de fina isar som vi så gärna vill ha.
Eller, för att fortsätta uppräkningen, min ensamtur till Hackås där det sjuder av aktivitet vid vindskydd och med ledfix.
