Resumé

Med bara några timmar kvar av januari kan det vara läge att runda av med några noteringar. Det finns numera ingen anledning att klaga på snödjupet, det är lite svårt att se på mätstationen men sjuttio-centimetersstrecket har varit översnöat innan snön så sakta börjat frysa ihop och ytan nu ligger en decimeter lägre. Cirka. Det här är ingen exakt vetenskap och det spelar ingen roll när någon kör fast skotern, den sitter fast oavsett.

Senaste snöfallet, runt den 22/23:e, tryckte upp en del vatten på flera, sen tidigare, vattensjuka sjöar. Tursamt nog så har kylan den gångna veckan fixat till både sjöarna och den fluffigaste snön som nu är riktigt körbar eller rättare sagt, det är bättre än man kan tro.

Temperaturer mellan 20 och 25 har dämpat åk-lusten något men samtidigt vill man trampa luften ur snön längs de vanligaste rutterna så några mil har det blivit. Sen frilansar vissa i skidspårsbranschen och även där är det bra om det blir kört så att det går att sladda och dra spår sen.

Idag, söndag, blev områdets sista okörda skoterled trampad. Sträckan mellan Döderbutjärn och Stor-Noren har bedömts vara alltför svårkörd med all snö som hänger i ris och buskar. Tack vare den kompaktare snön och en hemlig taktik var det gjort i en grisblink att köra den sträckan.

Även denna dag blev det rast vila vid Stor-Åksjöns raststuga där det stod Bullens på menyn. 

Några skoterleder är sladdade och ganska bra medan andra bara är trampade och väntar på att bli sladdade och, som sagt, material att jobba med finns det så det kan bli hur bra som helst.

Noterar även att försäkringsbolaget Svedea har skänkt en bunt ledkryss till bygdens skoterklubb. En självklar uppmaning blir därför: försäkra skotern hos Svedea (direktlänk till skoterförsäkringen) och ange medlemskap i Södra Näktens ssk, ni får rabatt och klubben provision. Vinn-vinn-läge.

Kap

 Under gårdagen blev det en resa till Döderbuan för att ta bort de träd som blåst ner över leden mellan Döderbuan och Döderbutjärn. Det handlade framförallt om den asp som fanns längst upp i "mördarbacken" och effektivt hindrade all trafik. Utrustade med lämpliga verktyg gick det ganska snabbt att ta bort de granar som blev provisoriskt åtgärdade häromsistens och dagens riktiga ärende, aspen.

Det blev även tillfälle att känna på den snö som kommit senaste tiden. I terrängen går det ganska bra att ta sig fram, i alla fall efter leden där det är kört tidigare, däremot har det halvbra läget på sjöarna förbytts i nära heldåligt. Isarna tyngs ner av mängder med snö och då blir det som det blir, massor av vatten på isen. Inte överallt men stora områden var rejält plaskblöta där man undviker att stanna för att titta på utsikten, om man säger så. Jag hade dessutom en kälke på släp och den gick rejält tungt i snösörjan.

Nu är de grövre träden borta, de mindre träden av pilbågsmodell får vi nog dras med ett tag till, det är ganska tidsödande att ta sig fram och röja i dessa tunnlar. 

Skoterleden mellan Döderbutjärn och Stor-Noren är helt okörd och tiden medgav inget försök denna gång dessutom är förhållandena på Noren lika som på övriga sjöar så det kan vara lika bra att inte bege sig dit.

Skogsarbetet avslutades med matrast i StorÅksjöns koja, välkommet vindskydd undan blåst och snö.

Nytt år

 Nytt år och nya möjligheter. Efter ett minst sagt växlingsrikt väder hela hösten och ända fram till mellandagarna har det till slut blivit lite mer normalt. Under en av de första längre turerna hemifrån kunde vi konstatera att det faktiskt blivit riktigt gott om snö i skog och mark, 40 cm eller mer, det trodde man inte när pessimismen var som djupast. Men fenomenet med de djupa, snöfria, myrhålen som var så besvärliga förra säsongen finns kvar nu också så skoterspåren har en tendens att bli onödigt krokiga när man måste väja för dessa varma källor.

Sjöisarna har varit ganska blöta med tveksam iskvalité men senaste kylan har gjort jobbet så det är betydligt bättre nu, torrt och fint på flera småsjöar, till och med Råssjön som kan vara besvärlig har fått ledkäpparna på plats. Något sent men inte rekordsent.

Nästan samtliga skoterleder i området är körda men långt ifrån okej när det gäller att färdas någorlunda bekvämt. I de djupa Sandnässkogarna, närmare bestämt vid Dödrebodarna, är leden just nu blockerad av ett litet träd, den medhavda motorsågen räckte inte igenom så det får bli ett återbesök inom kort. Det går att hitta en alternativ väg förbi men det kan vara lite trixigt.

Skoterdårarnas motto är ju att söka rätt på vindskydd och andra rastplatser, det har redan blivit ett antal. Vi har tex smygöppnat Kälabergstornet med egen meny och ved, vi tjuvlånade bara eldplatsen och sätena, nog så värdefullt. Ett mer otippat fikaställe var Gråbergskojan som nästan bara finns på kartan.