lördag 27 februari 2016

Seriösa irrfärder

Rubriken syftar på Skoterdårarnas motto, det ska uppfattas som så att vi normalt aldrig buskör när vi irrar omkring i landskapet utan allt sker på fullt allvar och väldigt seriöst. Och att irra omkring är för det mesta meningen, alltid finns det nån ny väg att upptäcka men man måste ju leta för att hitta.


Förra lördagen blev det lite av nypremiär då vi, tillsammans med sonen, var på skoterträff i Fåker/Grönviken. Det är nog minst två år som den träffen/familjedagen blivit inställd på grund av dåliga förhållanden.
Körningen dit varierade, ömsom på land, ömsom på sjön. Hyfsat mycket folk trots de något hårda vindarna. Tempmässigt var det nog nära noll men det kändes som sjutton. Efter att hamburgaren var uppäten drog vi söderut längs Näkten, denna gång mer på västra sidan, vi hade en geocache att hitta på Ytterön.
Vi åkte sedan vidare in i Salsåviken för att fika i lugn å ro där.
Resan avslutades i samma stil som den början, landkörning blandat med sjökörning.

Söndagen ägnades åt lite stigfinneri åt Turingshållet, inte heller denna gång hittade vi den perfekta genvägen men vädret var gnistrande fint efter lördagsnattens snöfall.

Den här lördagen har vi återigen norskt ressällskap och vi hade tänkt oss en delvis sällan åkt rutt längs den gamla leden från StorBacksjö-leden mot Skucku och Näkten.
Ovanligt folkigt i spåren kan man väl säga, summa fyra skidåkare och ett oräkneligt antal barn och vuxna på ett skoterekipage mötte vi innan vi ens hade svängt mot Skucku.
Troligen kom skotern från just Skucku och tur var nog det för minnesbilden var inte alldeles skarp när det gällde vägvalet. Det gick hyggligt bra att ta sig ner till byn även om vi fick köra byvägen där vi inte kunde se nån skyltad led. Tror för övrigt att de organiserade skoteraktiviteterna är ganska slumrande.
Kändes som det inte var första gången man irrat omkring på skuckulägdorna för att leta nerfarten till Näkten. Även här var minnesbilden lite suddig och ingen hjälp fick vi av skytning eller de skidåkare som hasade runt i spåren. Helt osannolikt lyckades vi träffa på fyra personer som inte var bekanta med terrängen i byn.
Nåväl, det ordnade till sig så vi kunde skumpa ner mot Näkten där vi genast styrde mot vindskyddet i Sörvickran, det hade blivit lunchdags. Under tiden som några gjorde upp eld var det andra som ägnade sig åt geocaching. Tänk, överallt dessa burkar.


Efter lunch drog vi över Monäset, även då var minnesbilden dimmig när det gällde att hitta vägen. Men den som söken skolen leta, som dom säger. Väl över på andra sidan Monäset styrde vi mot Dödre och Älgsjön och längs superba leder tog vi oss snabbt, via Tjutbodarna, till Abbornäsets friskvårdsanläggning. Där var redan folkigt, festligt och nästan fullsatt men vi trängde in oss och surrade en stund innan vi avrundade på hemmaplan.

Efter förra lördagen och dagens irrfärder på Näkten kan vi nog säga att det är helt okej att köra, inget vatten på isen och faktiskt inte så mycket drivbildning som befarat.

söndag 14 februari 2016

Kommer tillbaka

I början av den gångna veckan kunde man läsa på löpsedlarna att -" Nu kommer snön tillbaka". Vá spännande tänkte jag, undrar hur det går till för den snö vi hade den töade ner och blev till is. Visst, det finns bara en viss mängd vatten på jorden men att vattnet/snön redan på några dagar skulle ha gjort varvet runt ut i havet och sedan upp i atmosfären det verkade otroligt, men det kanske inte var så dom menade - rubriksättarna? Oftast brukar dom tala om att det ska komma nysnö, alldeles som att det också kan komma "gammalsnö"?


Åter till verkligheten. Förra helgen öppnade Hamburgartornet och det lär visst ha varit rusning dit. Skoterdårarna tog det dock lite lugnt på grund av diverse förhinder. Det blev bara en liten sväng med sladden och en del husnära tjänster typ SOT-avdrag. Under söndagen satte det igång att töa nåt så förtvivlat att man trodde den sista skoterturen var åkt. Inte förrän sent på onsdag började plusgraderna ge sig och då försökte jag överblicka skadorna. Efter "det stora snöfallet" i januari var det snudd på 50 centimeter snö vid mätplatsen, före fredagens snöande återstod 14-15 centimeter! Det är så mycket som man kan mäta mellan tummen och pekfingret, skrämmande lite om vi pratar skoterföre.
Ovanligt att se hundspann-spår
Men, prisa gudarna, till idag söndag har vi fått såpass att det känns riktigt bra att vara skoterdåre.
I går blev det (äntligen) en runda förbi Tornet. De norska skoterdårarna var på plats så självklart blev det en träffning på Jo-Lars-täckta, som vanligt kl. 10.
Längs helt ospårade leder tog vi oss snabbt och enkelt upp till Sandnässkogarna, det blev faktiskt en liten kafferast vid Stor-Åksjön. Vi hade ju varit uppe och skottat snö innan avresan så en del behövde en andra frukost.
Vid Tjutbodarna mötte vi Finnsvedavdelningen som blivit något försenade på grund av snöröjningen. Vi mötte ett gäng skotrar före Tornet-uppfarten och likaså vid Tornet var en del folk så man kan gissa att vädret fått liv i skoterfolket.
Ett gäng drog nästan strax vi kom så det var alldeles lagom trängsel runt grillen. Sen när vi var klara kom ett nytt gäng så det var ju väldigt välorganiserat.
Hemvägen blev den sydöstra slingan dvs Kälen, Lillfisktjärn, Kroksjön för att avrundas med ett kaffe-på-maten-stopp vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Sen blev det tack å hej till norgefrämmandet, dom skulle ju åka hem.

Döm om min förvåning när larmet gick på söndagsmorronen. Det hade blivit ändrade planer med anledning av det fina föret, nu även kompletterat med solsken. Ett sånt bonuserbjudande tackar man inte nej till så jag släppte allt för händer och var på plats kl. 10.
Denna gång blev det myrarna sydväst ut, riktning Östbergsbodarna/Losjöbodarna, som fick besök. Riktigt roligt att kryssa runt, inga nerlägg, till det räckte inte snön.
Det är ett område som vi på senare år gärna kommer tillbaka till då och då just för de närmast oändliga myrarna där man nästan kan villa bort sig.
Sydvästra slingan innefattar Losjöbuan och Örasjön med bensträckarstopp på båda platserna.
Så blev det till slut dags att säga "hej då" på riktigt till norge och vi svenska skoterdårar lovade att jobba för att snödjupet åtminstone inte ska minska till nästa gång vi får norgefrämmande.


Hoppsan!

 Så har tideräkningen hoppat till igen, redan slutet av mars och påsken står för dörren. Vissa skulle nog säga att det redan är påsk efterso...