Det har varit norsk-weekend i helgen och naturligtvis fanns en liten lätt skotertur på programmet. Strax före avgångstid hördes oroande signaler om att en av maskinerna vägrade lämna depån. Efter en stunds övertalning bestämdes att den fick stå där å sura bäst den ville, genom en liten omdisponering av tillgängliga resurser så kom vi iväg ändå.
I planeringen ingick att det skulle vara lättåkt och Turingen fick gärna finnas med som ett delmål. För oss skoterdårar, som besökte Turingen förra helgen, gällde det att hitta en variant som inte var helt lika som förra resan. Och faktiskt så hittade vi en väg som vi lyckats missa i alla år. Eller rättare, vi har följt den gamla ledsträckningen från Örasjön mot Gärdsjön utan att reflektera över att raka spåret är just - raka spåret. Vägen går, mer eller mindre, parallellt med skoterleden men till slut så går det svänga in på leden mot Turingen.
Tro det eller ej men leden var nysladdad (!) och om möjligt ännu finare än förra helgen. Helt övertygad om att bilvägen till Turingen inte ens var i närheten av ledens standard. Bara att lyfta på hjälmen å gratulera Ledkungen till ett imponerande arbete.
Den som inte åkt lederna runt Turingen, och inte förstår vad jag pratar om, rekommenderas en åktur i området.
I rätt tid för lunch ankrade vi till vid Träffpunkten för att avnjuta en hamburgare med tillbehör, helt enligt standardmenyn.
Lite osökt kom vi att tänka på Hamburgertornet där man låtit meddela att de inte kan öppna med hänvisning till rådande snöbrist.
Efter att ha ätit å surrat lite med en annan matgäst så begav vi oss hemåt i lagom marschfart. Vid en bensträckarpaus kom vi av någon anledning på att det fanns bekantas bekanta i krokarna och då kom förslaget att vi skulle göra ett oväntat besök och då gjorde vi det, men det var ingen hemma eller så var det det dom var.
Vi lämnade turingeleden och skumpade in på nåt som väl får räknas till gärdsgårdsserien bland skoterleder. Lite ovanligt att det är så knöligt, det brukar vara bättre, men dom tror kanske att det är samma förhållanden som i branten upp mot Tornet men här fanns faktiskt snö att fördela ut i de värsta groparna.
Nu ska man väl inte vara för kaxig, det börjar bli ett riktigt bekymmer denna snöbrist. För oss alla.
Nåväl, man ska inte gnälla, vi fick en fin liten tur som för övrigt avrundades vid en välkänd friskvårdsanläggning där stugvärden var på plats och hade fixat varmt och gott tills vi anlände, tack för det!
söndag 29 januari 2017
söndag 22 januari 2017
Inledningsvis
Det nya året har börjat ungefär som det gamla slutade, det vill säga växlingsrikt. Nu har det inte varit nån kris med föret men snö så att det går att sladda och jämna till lederna det är det väldigt knappt med.
Isarnas beskaffenhet var en liten snackis runt årsskiftet så när det var dags att kolla den sjö som vi har mitt i vårt område, Råssjön alltså, då blev det till att göra det på det seriösa viset - att handgå och provborra hela vägen över, både mot Tången och runt "Näset". Efter att besiktningen utfullit till belåtenhet så kom pinnarna på plats. Under tiden jobbade brodern med sladden längs ett knöligt ledavsnitt mot Örnbergssjön. Alla leder i vårt område är sladdade minst en gång men med rådande snöläge är det väldigt svårt att få till det bra.
När det är lite väl skumpigt i skog och mark blir det gärna kortare turer i relativa närområdet, tex mot Kälen och Tornet. Lite bekymrad blir man när man ser att de vanligtvis alerta skoterfolket där borta inte verkar ha kommit ur startblocken ännu, knappt ett skoterspår såg man till. Däremot träffade vi på en fritidshusägare från grannbyn så där blev det diverse surr och även husesyn.
Förra helgen gjorde vi en rundtur förbi Svenstavik och Åsarna och även där fanns det förbättringspotentional om vi pratar skoterleder, vi noterade spåren efter en sladd nära Säter men det var nog en vedhuggarväg(?)
Lite synd, kan man tycka, att man inte passat på att jämna till lite mellan Åsarna och Säter, för snö fanns det hyfsat gott om. Att det sen pågår avverkning på en del håll det kan man knappast lasta skoterklubbarna för. Ett skogsarbete hade jag hört talas om så det undvek vi galant med en alternativ väg, ärligt talat så undvek vi hela skoterleden mellan StorBacksjön och Rörösjön, så den har vi inte en susning om hur den såg ut.
Däremot hamnade vi i ett annat vägproblem redan före Östbergsbodarna där en stor del av myren plogats för att kylan ska komma åt att göra en farbar vinterväg.
De övriga skoterdårarna gjorde en resa till Turingen redan i mellandagarna men den här helgen fick även jag följa med. Det blev den ganska invanda vägen längs kraftledningen med sikte mot Handsjön vidare längs föredömliga leder till anslutningen in mot Turingen. Naturligtvis blev det hamburgare med tillbehör i stugvärmen, smörgåsarna fick ligga till sig i packningen i väntan på sämre tider. Mätta och nöjda susade vi hemåt längs den, som vanligt, superfina leden.
Enligt uppgift var lederna så här släta och fina redan i mellandagarna. Mycket märkligt, hur gör han, Ledkungen?
Isarnas beskaffenhet var en liten snackis runt årsskiftet så när det var dags att kolla den sjö som vi har mitt i vårt område, Råssjön alltså, då blev det till att göra det på det seriösa viset - att handgå och provborra hela vägen över, både mot Tången och runt "Näset". Efter att besiktningen utfullit till belåtenhet så kom pinnarna på plats. Under tiden jobbade brodern med sladden längs ett knöligt ledavsnitt mot Örnbergssjön. Alla leder i vårt område är sladdade minst en gång men med rådande snöläge är det väldigt svårt att få till det bra.
När det är lite väl skumpigt i skog och mark blir det gärna kortare turer i relativa närområdet, tex mot Kälen och Tornet. Lite bekymrad blir man när man ser att de vanligtvis alerta skoterfolket där borta inte verkar ha kommit ur startblocken ännu, knappt ett skoterspår såg man till. Däremot träffade vi på en fritidshusägare från grannbyn så där blev det diverse surr och även husesyn.
Förra helgen gjorde vi en rundtur förbi Svenstavik och Åsarna och även där fanns det förbättringspotentional om vi pratar skoterleder, vi noterade spåren efter en sladd nära Säter men det var nog en vedhuggarväg(?)
Lite synd, kan man tycka, att man inte passat på att jämna till lite mellan Åsarna och Säter, för snö fanns det hyfsat gott om. Att det sen pågår avverkning på en del håll det kan man knappast lasta skoterklubbarna för. Ett skogsarbete hade jag hört talas om så det undvek vi galant med en alternativ väg, ärligt talat så undvek vi hela skoterleden mellan StorBacksjön och Rörösjön, så den har vi inte en susning om hur den såg ut.
Däremot hamnade vi i ett annat vägproblem redan före Östbergsbodarna där en stor del av myren plogats för att kylan ska komma åt att göra en farbar vinterväg.
De övriga skoterdårarna gjorde en resa till Turingen redan i mellandagarna men den här helgen fick även jag följa med. Det blev den ganska invanda vägen längs kraftledningen med sikte mot Handsjön vidare längs föredömliga leder till anslutningen in mot Turingen. Naturligtvis blev det hamburgare med tillbehör i stugvärmen, smörgåsarna fick ligga till sig i packningen i väntan på sämre tider. Mätta och nöjda susade vi hemåt längs den, som vanligt, superfina leden.
Enligt uppgift var lederna så här släta och fina redan i mellandagarna. Mycket märkligt, hur gör han, Ledkungen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Hoppsan!
Så har tideräkningen hoppat till igen, redan slutet av mars och påsken står för dörren. Vissa skulle nog säga att det redan är påsk efterso...
-
Det dök upp en del frågor om vägval för att besöka Kälabergstornet eller "Hamburgertornet". Jag tror att det är fler som funderar ...
-
Det är skoterförarna som kör fast och den förare som nekar till att ha kört fast håller nog fingrarna i kors när det uttalandet görs. Jag t...
-
Sista helgen i oktober är lika med "Skoterns dag" kanske extra festligt i år, det lär vara 40 år sedan skotern fick en egen dag. ...