Äntligen!

Precis när handen, bildligt talat, var på väg mot pausknappen, kom den snö som vi väntat på en hel istid. Veckodosen av skoteråkning har minskat i samma takt som snötäcket och det har blivit många repriser, tror tex att jag varit till Turingen tre gånger såhär långt. Det är ju faktiskt roligare att åka där det finns snö och fina leder än att skumpa på längs isvägar.
Men isvägar har det blivit ändå, vid en söndagsutflykt för nån vecka sedan besökte vi Brynjeholmen, bara för att äta en väl avvägd lunch baserad på Bullens pilsnerkorv.
Passade då på att inviga isen över till Rö´bergs, helt utan dramatik.
Ett par veckor senare, som nog var förra söndagen var vi, i sällskap med Norgeavdelningen av Skoterdårarnas förening, på hal is mellan Pån och Tjutbodarna. Vi skulle gena längs en väg som, visade det sig, var plogad. Visst, det gick som hejsan men lite spännande var det allt, tanken på dubb i mattan dyker upp allt oftare.
I går blev det heldag på sladdragaren, ja vad ska man annars hitta på en ledig dag?
Jag var så inställd på sladdning att jag hade förträngt att det skulle bli blåsigt. Inte helt optimalt att sladda leder när det blåser halv storm men nu blev det så ändå. Visserligen är det lika ogjort på vindutsatta myrar men då finns det ju mer att göra en annan gång.
Lederna mellan Örasjön och StorÅksjön samt Lillsjön till Örnbergssjön har fått en uppdatering, som det heter på nysvenska. Leden mellan StorÅksjön och Noren innehåller en del isiga backar där det knappt gick att ta sig fram (utan sladd) häromsistens så där får det bli friåkning efter bästa förmåga tills någon med bättre resurser tar sig an problemet.
Kommande helg ser vi fram mot rejäla utflykter, nu även med snö!
Tornet har stått på paus hela vintern, hur det blir nu vet jag inte, isen uppför berget lär inte vara borta bara för att det kommit snö(?)
I vår grovplanering ingår annars ett besök västerut, typ Svenstavik-Åsarna men som all planering så kan den förstås gick åt pipan.