Rekordtidigt?

Det verkar som att vintern går knock nu och slår till med rejäla kallgrader och väl avvägda doser snö. I fredags var det ett alldeles strålande väder som gjorde det omöjligt att avhålla sig från en promenad ner till sjön eller förresten, jag tog skotern. Och borrmaskinen. Och isborren. Och isdubbarna.
Att gå tomhänt till sjön när man ser på långt håll att viken är isbelagd det är bara dumt för man vet ju hur det blir, man går ut på isen för att känna sig för.
Mycket riktigt, det slutade med en fin promenad över till andra sidan efter att istjockleken kollats med jämna mellanrum.
Mätningarna visade att det fattades någon enstaka centimeter till gröna området på borren. Vid holmen var det en snöfläck där isen morrade åt mej när jag borrade i den så det var bara att göra en taktisk reträtt. Det var en förrädisk dubbelis kanske 6 centimeter tjock totalt.
Efter en kringgående manöver kunde jag fortsätta mot andra sidan men ingenstans visade graderingen på grönt och då blev det ingen skotertur.
Under lördagen lyckades jag hålla mej undan så brodern fick sköta skoteråkande och iskoll alldeles ensam. Vad jag förstod så hade det inte hänt så mycket med istjockleken på ett dygn så det blev inga spår över isen den dan heller.
Idag föreslog sonen, som var hem på snabbesök, att vi skulle ta en promenad till sjön och det var ett förslag i min smak. Råkade få med mej borrutrustning så det blev även ett besök UT på sjön. Kunde då notera att isen växt några centimeter sen förra mätningen.
Sedan sonen vinkats av blev det lite utförligare kontroll och den visade att det, i genomsnitt, var gott och väl på grönt eller ca 12 centimeter utom på den gamla snöfläcken som hade ca 7,5 cm, men det fanns bra marginal med tjock is mellan fläcken och holmen. Bara att hämta skotern alltså.
Trots att den här dagen funnits inskriven i almanackan i många år är det första gången jag varit med om att det fars över sjöändviken på rätt dag, på farsdag alltså.
Väl över på andra sidan noterade jag att leden upp mot Sjöändtjärnen var premiärkörd så det struntade jag i och åkte till Råssjön i stället för att kolla isläget där.
Det var snabbt gjort för det fanns i stort sett inget att kolla. Fyra skoterlängder rakt ut från land var det öppet vatten medan det mot norr fanns antydan till isbildning.
Men det är nog ganska normalt, bara premiärturen över Sjöändviken som blev rekordtidig.
Snöläget är lite svårt att mäta på ett rättvist sätt eftersom det ligger en del gräs i botten vid mätplatsen men ca femton centimeter fluffig snö är kanske nära sanningen.