Halv rundtur

Alla eventuella rykten om skotersäsongens hädanfärd är exakt just det, grundlösa rykten.
Lördagens kryssning i Svartnäsets södra förorter bekräftade detta, riktigt gott om snö om man inte tänkte sig ut på ett hygge i söderläge men där får man ändå inte åka så det gör sig självt.
Från Salomsbodarna sökte vi oss söderut längs ganska nyligen besökta sjöar men med en del nya avstickare. Så småningom blev det dags för lunch och vi visste att det fanns bord reserverat i en koja vid Gärdsjön så vi susade dit, tyvärr var det stängt så vi bestämde att åka till ett åretruntöppet ställe vid Örasjön. Och det gick ju bra ända tills våra planer grusades av en plogad väg. Efter lite trickande fick vi överge även detta säkra ställe. I stället blev det ett inte lika vindskyddat älgtorn vid Rostebusjön som fick bli fikaplatsen för dagen.
Färden avrundades med ett besök på Svarthögen där det byggts en mobilmast. Berget är bland de högre i trakten och var för 30-40 år sedan ett litet mandomsprov att ta sig uppför med skoter.

Söndagen började lite tvekande, ett tag såg det ut som att vi skulle hitta på nåt annat att göra men hur det nu gick till så var vi på väg på en liten önsketur (för min del) längs Näkten. Följeslagare från Finnsved dyk också upp så då var vi plötsligt dubbelt så många.
På grund av omständigheter så blev det en mycket strandnära färd norrut längs en smal snösträng på västra sidan av Näkten. Alla skotrarna behöver nog smörjning av slides men Xtrimen i sällskapet är dessutom noga med kylningen av motorn, fråga en som vet, därav denna strandpromenad.
Brynjeholmen fick naturligtvis besök och där kunde vi notera att det investerats i nya grejer, typ bord och grillplats - stiligt.
Sen vidtog besiktning av bebyggelsen vid Bingsta/Skuckus stränder, en hel del nya byggnader kunde noteras plus att skogen glesnat efter stormavverkningar.
För andra gången denna vinter lunchade vi i Sör-Vickran som är längst in i viken väster om Monäset.
Sen skuttade vi över Monäset och fortsatte upp mot bl.a. Kulan där brodern och jag har en del rötter.
Sen susade det bara till så var vi vid Ytterön där det blev en längre bensträckare.
Den här resan gjorde vi så sent som i februari men då åt andra hållet, på hemfärd från skoterträff i Näs/Fåker. Och för all del även en variant tillsammans med Antes-folket.
Solen jobbade hela tiden med isen så den blev lite mjukare i ytan, det var alltså
ingen dramatik att lämna snösträngen invid land och susa över mot Tunvågssidan. På östra sidan är det lite glesare med sevärdheter så stundtals blev det ganska mycket snabbtransport. I princip blev det inget riktigt stopp förrän vid nya vindskyddet vid rödingsobservatoriet mellan Dödre och Sandnäset där det blev lite solande på bryggan.
Vi saktade in lite i Sandnäset för att surra med några infödingar innan vi susade vidare för att avsluta denna halva Näkten Tour 2016 där den började, vid infarten till bodegan.