Sen sist

Det är en intensiv period nu, mycket som ska hinnas med, tex att skriva nån rad här. Efter att bygdegårdsföreningen i byn drabbats av två inställda långfredags-pimpeltävlingar pekar det mesta på att det i år blir möjligt att nittonårsjubilera.
Tidigare år har det mesta gått på rutin men i år känns det som att det mesta är bortglömt, eller helt enkelt borta. Underdelen till min farkost Pimpelexpressen har fått fötter, stulen helt enkelt, och nu måste man finna en ersättning för det har blivit en tradition med denna annorlunda skotertaxi.
Detta och en massa annat som ska till för få till en pimpeltävling gör att vi lite till mans och kvinns knappt har tid till annat.
Se där vilken ordrik förklaring till min frånvaro i nästan två veckor mitt i värsta skoteråkartiden.
Efter hemkomsten från Galåbuan med flera ställen så åkte stänkskyddet på i ett försök att minska problemen med övertemp i maskineriet. Utflykten jag gjorde dan därpå var dock inte så utslagsgivande att jag vet vilken nytta stänklappen kan tänkas göra.
I princip hela förra veckan släpade sig fram mot veckoslutet då vi skulle ta skotrarna i packningen och dra iväg på en ordentlig tur utanför hemmamarkerna.
Redan på torsdagskvällen var maskinerna på plats på släpet så det var bara att dra iväg vid lunchtid på fredag.

Blåst men lugnt

Det artade sig till en fin dag med knallblå himmel och drygt 20 kallgrader innan solen fått jobba med termometern. Till start kom de vanliga skoterdårarna, hela två stycken, dessutom kom en som anmälde förhinder på grund av kraftig dubbelbokning.
Av enkla och praktiska skäl tog vi den nya-gamla vägvarianten via Sör-vickran över till Skuckuviken och rundsvängen norr om Hoverberget, med bla passage av storsjö-odjursspaningen, för att sen dra upp i Vigge.

Bortom Dalåsen har man alltid kört på isen över Högån men i dag blev det premiärtur för oss över den nya skoterbron. Ja, själva bron är sprillans ny men brofästena har funnits sen nån tidigare bro. Tryggt och säkert kändes det men man missar det strategiskt placerade vindskyddet 100 meter nerströms bron.
Det var nog inte bara bron som var ny där i trakten, även skoterleden hade fått en ny, genare, sträckning.
Premiär blev det också för skoterdårarna att träffa på ordningsmakten ute i skogen. Och trots att man i går kväll var på bygdegårdsföreningens årsmöte med efterföljande tacosafton så sa nykterhetkollen att det var lugnt och även att skotern jag åkte på var min egen.
Jag skulle förstås blivit väldigt förvånad om blåsningen visat nåt annat än noll komma noll eftersom det serverades cola till maten.
Hur som helst, det är bra att polisen gör oss skoteråkare i allmänhet påmind om sin existens.

När vi anlände till festplatsen var det väldans glest med besökare men en burgare och lite mingel senare så rasslade det till på myren och det blev mer normal befolkningstäthet. Och rackarns vilken tur vi alla hade med vädret. Däremot var det kraftigt oflyt med lotterna men det var väl ungefär som vanligt.
När det lyckas så här bra med vädret och man är där man är och man ska dit man ska är rutten självskriven, hemåt via Hundshögen. Efter en sväng till Arådalsparkeringen, mest för att kolla om bekanta var i stugan, susade vi upp till bästa utsikten. Och den var ovanligt milsvid, kändes det som. Och troligen var det ovan nämnda bekanta som anlände och stannade en bit längre ner.
För ett par år sedan valde vi ett skumpigt vägalternativ ner mot Storsjön så efter en kortare rast vid Butösmyra bestämde vi att ta den breda vägen till Myrviken. Det var inte så lustfyllt om man säger så.

Något omskakade var det sedan bra att komma ut på den förhållandevis släta sjön där vi tog sikte mot sydost för att vid Storsjöodjursspaningen ha fullbordat varvet.
Det till synes perfekta föret på sjöarna, med hårdpackad snö, gjorde att Xtrimen drabbades av värmeslag ett antal gånger eftersom snön inte virvlar upp från mattan som den borde. Får nog sätta tillbaka plösen då den lär behövas för att skapa rätta luftströmmen upp mot kylaren.
Stänklappen åker av då den är irriterande i vägen vid backning i djupsnö.
Efter sju timmar och arton mil var det bara att konstatera att vi fått ännu ett trevligt årsmöte vid Galåbuans vindskydd.

Resplaner

Nu laddar man för helgens övningar i hitre Oviksfjällen även kallad Galåbuan. Skoterträffen som Högåns skoterklubb anordnar har blivit en stående punkt på säsongen.
Nu vet man väl inte i detalj hur vädret blir på lördag men så dåligt som den gångna helgen lär det knappast bli, snarare tvärt om vad jag förstår - riktigt hyfsat alltså.
Förra helgen gjorde vi ett uppehåll i våra irrfärder i skoterlandet och vi hade ju tur med vädret om man säger så.
Fast det var nog inte sååå dåligt här nere på låglandet vad jag förstår, själv var jag bortrest för att vara farfar en hel helg och där, i Umeåtrakten, var det värsta snöstormen men man kunde förstås hålla sig inomhus.
Nästa helg var det tänkt att kolla på diverse skoteraktiviteter i Rätan alternativt pimpla på Storåksjön i Sandnässkogen. Hur otroligt det än kan låta så blir det varken eller ....
Under ett antal år har vi drömt om en lite längre tur utanför det vanliga reviret och nu tänker vi slå till med en trivselhelg i Åkersjön.
Ska bli spännande att komma till nya trakter nästa helg men först ska vi försöka hitta på en krånglig väg till Västra Galåbodarna för en traditionell skoterträff. Häng med vet´ja!!

Lätt vilse

Det kändes som lite av helgen efter helgen före eller en mellan-helgerna-helg. Mellan förra helgens supertur och de skoterträffar man har på att-göra-listan. En sån mellandag brukar det finnas utrymme för lite improvisation och jag hade en liten tanke om att göra årets första resa till Svenstavik och landet bortom där, typ Lättsjön och vidare mot Vigge. Vi har tidigare villat bort oss när vi försökte ta oss i motsatt riktning alltså från Vigge.
Under fredagskvällen blev det klart att jag missat en skoterträff, den som Hara Näsbygdens skoterklubb anordnar på Näktens is vid Ica Fåker. Givetvis skulle man dit och så blev det.
Det vanliga problemet, att undvika den närmaste vägen, löste vi på så vis att det också blev en Näkten Tour 2013, dvs en sakta förd längs stränderna in i vikar och sund för att kolla vad som hänt sen sist vad gäller hus, bryggor och andra landmärken som man inte har ett dugg med att göra. Nyfikenhet kallas det.
Fiskarfolket börjar leta sig ut på sjöarna nu, en del åker skoter medan andra får hitta sig ett spår att gå från närmaste bilväg.
När vi anlände till festplatsen var klockan bara en bit över elva, men efter lite struntprat med bekantas bekanta beslutade vi ta en tidig lunch för att ha möjlighet att fika en gång till senare under dagen.
Det som brukar hålla mej borta från kolbullarna, där sådana förekommer, är den långa kö som oftast uppstår. Det kan vara så att kolbullen håller på att bli bortvald av allt fler, av någon anledning var det i alla fall ingen kö hos kolbullestekarna vilket det däremot var hos hamburgerförsäljarna.
Mätta och belåtna (om man bortser från synpunkten att kolbullen skulle legat i pannan nån sekund till) begav vi oss mot Näcksta och Hackås.
Vi hoppade över till Storsjön för nu tänkte vi oss en attack mot Lättsjön från Viggehållet ..... i alla fall.

På Näkten hade vi sett en del vatten på isen och även på Storsjön, mellan Hackås och Matnäset, var det relativt stora områden med vatten.
I Viggeskogarna blev vi ganska snabbt bortkollrade av bland annat en vedhuggares skoterspår och sen tog det en bra stund innan vi var på rätt spår igen. Tanken att köra från andra hållet var nog inte så dum, nästa gång får det bli så.
Nåväl, vi hittade Lättsjön och även ett, av oss, oprovat vindskydd. Dumt att ta med sig maten hem så det blev till att testa inredningen i det trevliga lilla vindskyddet och det provet utföll till belåtenhet på alla vis.

Ännu mättare och nöjdare begav vi oss, eller en del av oss, på geocachejakt vid södra Lättsjön. Sen hade vi ärende till macken i Svenstavik och där pågick stora takbox-racet, man byter väl folk i fjällen på lördagarna.
På StorBacksjön syntes antydan till vatten vid Attlesstugan, sen vet jag inte så noga för vi höll oss i uppkörda  isiga hårda spår. Jaa, jag anar vilka som körde dessa spår förra veckan, då var det nog mer vatten att köra i.
Lillsjön var väldigt torr och fin liksom, i huvudsak, resten av leden hemåt.

Det händer då och då att man ser brädhasare i spåret, i dag såg vi summa tre skidåkare bara sista två milen som förresten blev tretton till antalet.

Ännu en kjempefin tur

Vid Gårdedsbadet

Tänk att vi för flera veckor sedan lyckades kryssa för att det skulle bli en fin skoterdag i dag. Det har varit norsk skotervecka mest hela veckan i byn och efter en arbetsvecka kunde vi från skoterdårarnas lokalavdelning ansluta för en resa i österled.
Bräcke skoterklubbstuga i Bensjö var utsedd till mål så frågan var bara hur den krokigaste vägen dit kunde se ut om man skulle undvika nyligen körda vägar.
Vi tog oss snabbt längs leden till Ocksjön och Lill-Fisktjärn. Från Fisktjärn fick vi superfin pudersnökörning fram till Strångsundet. Efter en odramatisk sjökörning längs Brehungens steniga stränder (alltså, det var inga små stenar utan mer klippblock!) anlände vi till badet i norra delen av sjön för dagens första fikastopp. Som vanligt när vi har norskt sällskap blev man frikostigt bjuden på norska specialiteter, spännande och gott.
Raskt vidare mot Hunge och Sidsjön. Sen var det den vanliga skoterleden mot Bräcke som gällde, en fin resa längs riktigt bra leder. Några minuter över tolv susade vi in till klubbstugan i Bensjö som dagens första gäster. Det fanns hamburgare på menyn och det kändes dumt att överge det konceptet särskilt som jag hade kollat i förväg om det skulle finnas burgare att köpa.
Bäst som vi stod där så rasslade det in fler besökare så det blev riktigt trångt och trevligt vid grillen. Efter kaffe-på-maten så drog vi vidare upp mot centralorten, mest för att undvika att köra i samma spår en stund.

Efter nyår har det varit riktigt bra före på de flesta sjöar men efter veckans snöfall börjar det synas/kännas fläckvis  med vatten på isarna, inte så att det stör men man får vara medveten om det så man inte blir stående på fel ställe.
Tillbaka på sjön Öster-Märlingen passerade vi ett helt gäng skotrar som senare kom ikapp oss, ska väl sägas att vi under hela dagen såg relativt många skotrar och det var verkligen ett bra väder för skoterfolket denna dag.
Visserligen var vi på hemväg men det hindrade inte att vi tog omvägen via Hamburgertornet, bara för att.....

Därifrån bar det av mot Sandnässkogarna och då slumpade det sig som så att vi i Tjutbodarna hamnade mitt i antikrundan.
Uppställda för taktiksnack hur man skulle forcera mördarbacken stod nio skotrar modell Ä.
Det var de lokala veteranskoterentusiasterna som var ute och vädrade sina maskiner.
För sådär 40-45 år sedan var detta det bästa som fanns i maskinväg och backen var densamma, så det hade varit spännande att sett hur man klarat sig uppför om det inte varit sladdat och fint, som nutidens skoteråkare närmast kräver att det ska vara.
Hur som helst, roligt att se gänget som jag annars bara hört talas om.

Träffade även på ett par Lynx-åkare som åkte fyrtaktsdrivet, passade på att få omdömen om ACE-motorn eftersom den då och då behandlas vid fikarasterna på jobbet. Fina maskiner var det i alla fall, både Xtrim´en och 49:an och de tuffar så gott från motorerna, en viss skillnad jämfört mot veteranerna.
Avrundning av ännu en kjempefin dag skedde vid Stor-Åksjön där det serverades en lättare middag.

Vid Stor-Åksjön

Noterade att den 16 mars är det pimpeltävling där vid sjön, dessvärre krockar det med en skoteraktivitet i Rätan. Känns trist att behöva välja men eftersom jag aldrig varit nån fiskare så lär det bli Rätan.

Dags att deklarera

Det var lite halvkyligt när man slog upp sina ljusblå på lördagsmorgonen. Det innebar bara lite extra tid att studera dagstidningen. Att ens tänka tanken -"inställt", det fanns inte och då hade vi inte planerat nån tripp men alltid blir det nånting.

Stor-Backsjön där borta

Och mycket riktigt, med en timme kvar till lunch gick budet om en "kortare tur för att sen hem och äta lunch".
Det var broderns utflugna dotter som fått skoterabstinens där borta i södra mellansverige och trodde att hon skulle kunna åka en kort tur i vårt sällskap. Optimist, säger jag bara.
Efter ett minimum av planering drog vi iväg mot vårt närmsta fjäll, Storkallhögen.
Det var fortfarande lite kyligt så vi tog det lugnt med tanke på den otränade sörlänningen. Det såg stundtals riktigt inbjudande ut med gnistrande pudersnö, lite förrädiskt dock med stenar och stubbar på de mest oväntade ställen.
Storkallhögen är ett gammalt stenbrott eller grusgrop som man väl säger lokalt. Det finns bilväg från Högbodarna/Gillhovsvägen. Men vi åkte skoterleden mot Östbergsbodarna och kom till en plogad väg i vår färdriktning, inte såå kul men vad göra? Sista biten till "toppen" var fint puderföre, bara att njuta.

Skogtrångt

Sedan vi tittat oss nöjda på utsikten skulle vi ta oss hem enligt måttot -"inte samma spår".
På kartan fanns en möjlig väg men efter en stund i björkslyet fick vi ge upp och hitta på ett bättre alternativ.
Det var nån i sällskapet som ville hem så med stränga förmaningar att inte hitta på nåt tok valde vi kraftledningen från Högbodarna. Och det var inget dumt alternativ, lagom lättåkt puderföre och gnistrande sol. Det susade på så bra att rätt som det var så åkte vi på Näktens is och några minuter senare vinkade jag hejdå till dem som bara skulle ut på en kort tur och nu var rejält lunchsugna. Och själva resan var kort men inte tiden den tog.
Redan under lördagskvällen blåste det in ett snöområde och det fanns kvar i stort sett hela söndagen. En perfekt dag att försöka komma ikapp allt föreningsanknutet pappersarbete, det är ju årsmötestider, bevars.
Kom osökt att tänka på att förr passade man på att deklarera en sån här fulvädersdag i februari, särskilt om det var före den femtonde.

Lika osökt kom jag att tänka på pratet om hur lite snö det är i år men är det nån som sett nån mätning? Kunde just tro det, dags att deklarera snödjupet alltså.
Det är faktiskt pinsamt lite snö, knappt en halv meter vid mätplatsen som använts tidigare år.
En fråga man kan ställa är -"vad gör myndigheterna?" Men det är väl som vanligt att man får gilla läget.

Camp Sannsundet

Näsbygden breder ut sig

Det har skett en viss teknikväxling när det gäller navigationsgrejer för snöskoter. Norrlands skoterkarta är nog kung fortfarande men det kommer andra varianter i takt med att, främst, mobiltelefonerna blir smartare.
Jag använder en traditionell bilgps, Garmin Nuvi 500, med ledkarta från kartmannen i Kalix och det funkar bra i de flesta fall. Förutsättningarna är att skoteråkare skickar in spårfiler från "riktiga" skoterleder. Det gör att mer informella leder inte ska finnas med. Lederna är dessutom ruttbara.
Brodern har tagit till sig kartan som finns hos Skoterleder.org. Kartan laddas och körs via en app i smart-mobilen. Killen som ligger bakom kartan och hemsidan kom jag i kontakt med genom geocachingen och vi i skoterdårarna har levererat en del spår till kartan. I kartan kan det förekomma olika sorters leder eftersom man genom att märka dem med olika färg anger om det är en officiell eller informell led. Lederna ritar/laddar man upp själv, alltså ingen mellanhand (om man inte vill ta hjälp förståss).
En fördel med mobilkartan kan vara att själva kartan oftast är färskare än tex Friluftskartan som jag har i min gps.

Inför dagens övning var det bara väderstrecket som var klart, norrut. Sen var vi lite nyfiken på en väldigt inofficiell led, som fanns i mobilkartan, mellan Dödreskogarna och Tandsbyn, eller valda delar av den i alla fall.
Transportsträcka upp till Älgsjön och vidare längs nämnda led, även om vi efter hand valde bort Tandsbyn. I stället sökte vi oss ut mot Näkten och kom så småningom ut i Viken. Sen var det tänkt att vi skulle kolla om en bekant var hemma men det var han inte.

Vy mot Sannsundsbron

Nu var matätningstiden inne, med råge dessutom, så vi kollade vid Rastplats Fåkersjön men där var fullt så vi hastade vidare. Hackås eller Hara? Uppskattningsvis så skulle vi komma ut på Storsjön kvickare om vi valde Hara och när kartan sa att det skulle finnas en genväg via Bulägden så var det klart. Ute på sjön tuffade vi längs stranden mot Sannsundsbron för att hitta en lämplig rastplats.
Vi tittade närmare på en mysko hög med kvistar och det visade sig att det var någon som lagt upp ett vedlager bestående av grova kvistar troligen från en stormfälld tall. Ja resten av tallen fanns där också i form av kubbar att sitta på eller elda.
Vi kunde inte se att det fanns nån väg till detta ställe däremot var det två stenpirar gjorda för en båtplats, dessutom fanns en skylt som sa att vi var vid Camp Sannsundet.
Sedan kubbarna arrangerats till sittplatser och bord så var det gott att få lunchfika i solskenet med utsikt mot Sannsundsbron i söder och Ovikens nya kyrka i väster.

Vid Långholmen. Rök från virkestorkar vid
Rödinssågen till höger.

Efter en rejäl lunch fortsatte färden hemöver. Vi färdades i lagom promenadtakt längs stranden, det var antydan till drivbildning så det var inte njutbart med nån högre fart.
Vi valde bort Hackås som övergångsställe till Näkten och fortsatte mot Skuckuviken. Efter lite strandnära crusing, i bland annat Vikbäcken, blev det en bensträckare vid Långholmens vindskydd.
Vattenavtappningen syns tydligt lite varstans med isblock och stenar som sticker upp. Passagen in mot land i Skuckuviken är alltid som en kombinerad labyrint och berg-å-dalbana.
Uppe på landbacken kunde vi konstatera att skogsbilvägen mot Näkten var "lagom" plogad så man slapp nöta på skidorna så mycket.
En tidvis väldigt fin dag övergick till molnigt och snövarning så resterande delen av resan blev en snabbtransport söderöver och efter cirka elva mil parkerades maskineriet hemma på ranchen.
Lite väl tidigt slut på skoteråkningen för min del så det fick bli en insats med en annan utrustning för en annan förening.