Blåst men lugnt

Det artade sig till en fin dag med knallblå himmel och drygt 20 kallgrader innan solen fått jobba med termometern. Till start kom de vanliga skoterdårarna, hela två stycken, dessutom kom en som anmälde förhinder på grund av kraftig dubbelbokning.
Av enkla och praktiska skäl tog vi den nya-gamla vägvarianten via Sör-vickran över till Skuckuviken och rundsvängen norr om Hoverberget, med bla passage av storsjö-odjursspaningen, för att sen dra upp i Vigge.

Bortom Dalåsen har man alltid kört på isen över Högån men i dag blev det premiärtur för oss över den nya skoterbron. Ja, själva bron är sprillans ny men brofästena har funnits sen nån tidigare bro. Tryggt och säkert kändes det men man missar det strategiskt placerade vindskyddet 100 meter nerströms bron.
Det var nog inte bara bron som var ny där i trakten, även skoterleden hade fått en ny, genare, sträckning.
Premiär blev det också för skoterdårarna att träffa på ordningsmakten ute i skogen. Och trots att man i går kväll var på bygdegårdsföreningens årsmöte med efterföljande tacosafton så sa nykterhetkollen att det var lugnt och även att skotern jag åkte på var min egen.
Jag skulle förstås blivit väldigt förvånad om blåsningen visat nåt annat än noll komma noll eftersom det serverades cola till maten.
Hur som helst, det är bra att polisen gör oss skoteråkare i allmänhet påmind om sin existens.

När vi anlände till festplatsen var det väldans glest med besökare men en burgare och lite mingel senare så rasslade det till på myren och det blev mer normal befolkningstäthet. Och rackarns vilken tur vi alla hade med vädret. Däremot var det kraftigt oflyt med lotterna men det var väl ungefär som vanligt.
När det lyckas så här bra med vädret och man är där man är och man ska dit man ska är rutten självskriven, hemåt via Hundshögen. Efter en sväng till Arådalsparkeringen, mest för att kolla om bekanta var i stugan, susade vi upp till bästa utsikten. Och den var ovanligt milsvid, kändes det som. Och troligen var det ovan nämnda bekanta som anlände och stannade en bit längre ner.
För ett par år sedan valde vi ett skumpigt vägalternativ ner mot Storsjön så efter en kortare rast vid Butösmyra bestämde vi att ta den breda vägen till Myrviken. Det var inte så lustfyllt om man säger så.

Något omskakade var det sedan bra att komma ut på den förhållandevis släta sjön där vi tog sikte mot sydost för att vid Storsjöodjursspaningen ha fullbordat varvet.
Det till synes perfekta föret på sjöarna, med hårdpackad snö, gjorde att Xtrimen drabbades av värmeslag ett antal gånger eftersom snön inte virvlar upp från mattan som den borde. Får nog sätta tillbaka plösen då den lär behövas för att skapa rätta luftströmmen upp mot kylaren.
Stänklappen åker av då den är irriterande i vägen vid backning i djupsnö.
Efter sju timmar och arton mil var det bara att konstatera att vi fått ännu ett trevligt årsmöte vid Galåbuans vindskydd.