Förtvivlat

Nu har vi hamnat i samma läge som inför förra påsken. Så här efteråt kan man ha en viss förståelse för att snön kan försvinna i andra halvan av april men jag kan inte hitta nån ursäkt för snön att dra iväg redan i mars. Vintern, som dessutom hade väldigt svårt att komma igång, blev snopet kort med ett fåtal fina helger lämpade för utflykt. Men man får väl vara glad över det lilla - och det är jag.
Inställda pimpeltävlingar har stått som spön i backen senaste tiden och här i byn blir det till att plocka fram "inställt"-skylten igen, tråkigt. Att bara antyda att påsken är tidigare nästa år är väl lite att svära i kyrkan, för det skrockfulle.
För två veckor sedan avgjordes Stor-Åksjöpimpeln och framtiden såg relativt bra ut men många plusgrader tillsammans med kraftig blåsvind det är ingen bra kombination. Det har fått som följd att det bitvis är långt mellan snöfläckarna, i alla fall på öppna ytor.
Vid senaste skoterturen, i går kväll, noterades att skoterlederna håller förhållandevis bra standard men som vanligt är plogade skogsvägar problemet. Chanserna till långväga genomfartstrafik torde vara ganska nära noll hädanefter så ledmarkeringarna (käpparna) över sjöarna i närområdet har plockats in.
Skulle det vara någon som vill köra över en sjö så rekommenderas de vita streck som visar var skoterleden gått. Men nu mer än nånsin körs på egen risk!
Det har inte skett nån slutavläsning av skotrarnas kilometermätare så det är svårt att säga nåt om budgetmålen är uppnådda men det känns som att man skulle behövt några rejäla mil till för att överleva den årstid som somliga kallar sommar.


På tal om budget så bunkrade jag i höstas upp med bensin som nu ser ut att bli över, i alla fall 30-40 liter. Undrar vad jag ska ha den till, gräsklipparen drar så lite, enda trösten är väl att den bara kostade några ören över 14 kronor.

...åå igen ...

Vissa händelser kommer man inte undan, skoterträffen i Galåbuan är en sån. Rätan förra helgen och Galåbodarna denna, det är liksom aldrig nån tvekan. Den här gången var det heller ingen tvekan om vägvalet, vi bokade in en andra frukost vid Lättsjön dvs vi tog vägen via Backsjöarna och Svenstavik.
Den pudersnö som man hoppats skulle kyla skotern den var som bortblåst så längs de isiga och trixiga lederna bortom Svenstavik blev det värmevarning ett par gånger men när landskapet öppnade sig hittades kylande snö på sidan av spåret.
Om man inte vore så tjurig skulle man så klart investera i ett par isrivare men 600-1200 kr känns lite väl dyrt för ett par vajerbitar. Problemet är väl närmast att man aldrig kommer sig för att tillverka dem själv.

En nyhet för dagen var att jag frilansade som geocachingburkutläggare, således blev det en gömma vid Lättsjöns vindskydd och en vid Galåbodarna. Den vid Galåbodarna sattes ut under artistuppträdandet så det blev till att ändra lite i planeringen pga mugglartrycket.

/ Medan jag skrev raderna här så fick jag klagomål från cachegodkännaren att jag nämnde dem som byggt vindskydden (Bergs motorklubb och Högåns ssk), väldigt oskyldig reklam kan jag tycka som tänker på Delsbo city som handlade om Delsbo vapen. Detta som ett riktigt sidspår. /

Det var väldans tomt efter vägen upp till festplatsen, alltid brukar man se nån skoter men inte idag. Saknade den gamle skoterleds-trotjänaren Bror som tidigare år brukat finnas nånstans efter vägen, redo för en pratstund.
Nåväl, väl framkomna kunde vi notera att allt folket redan var framme, möjligen fler än förra året men där kan jag ha fel.
Eftersom kön vid kolbulleförsäljningen alltid är lång fick det även denna gång bli en burgare som hindrade svältdöden att slå till.
Efter diverse surr med bekanta drog vi iväg hemåt via Börtnan. En riktig blöt snöskur drog ner farten en stund men snart var vi nere vid Fotingens strand. Där blev det en rejält strandnära körning eftersom det var öppet vatten alldeles intill leden, dock inga problem om man tog det lugnt.
Eftersom det är dumt att frakta hem de omsorgsfullt iordningställda mackorna stannade vi vid den tjusiga valvbron vid Åsanforsen för att fika.
För att variera hemresan ytterligare så drog vi på en liten upptäcktsfärd längs östra sidan av Hålen (som sjön vid Åsarna heter). Redan förra våren var jag i området för att hitta den genväg som finns mellan Hålen och Stor-Backsjön. Då hittade jag inte rätt hela vägen (från Lillsjön) men kanske det var lättare från andra hållet, tänkte vi. Och det var det, när vi väl hittade uppfarten i norra delen av Hålen. Ganska så snabbt var vi uppe på myrarna mellan Backsjön och Lillsjön och sen var cirkeln sluten i och med att vi kom ut på Lillsjön.
Nu har vi en alternativ väg när det gäller utflykter mot södra distriktet.

Noteringar: Hemifrån till Lättsjön ca 4 mil, till Galåbodarna ca 7,6 mil. Galåbodarna till hemmet via Fotingen/Åsarna/Östansjö/Lillsjön ca 8,3 mil.

Träff igen

Va´då familjedag

Nu är det högsäsong för skoterträffar både här å där. Skoterstugorna har också öppet för att försöka stilla hungern hos det kringströvande skoterfolket. Det fanns en del att välja på denna helg men vi fastnade för en repris, nämligen familjedagen i Rätan. Det enda som påminner om skoterträff numer, sedan man flyttat från Mullbergstjärn, är väl att det är skoterklubben som säljer hamburgarna. Annars är det lite väl mycket marknad över det hela för att passa en skoterdåre.
Det börjar bli så isigt och hårt längs lederna så det gäller att hitta på lite andra vägar. Intressant också att hitta de informella leder som man bara hört talas om, tex mellan Handsjön och Rätan.
Vi hittade påfarten mot Handsjön ganska enkelt vid Busjön före Turingen och det gick bra ända tills vi gjorde ett felval på andra sidan Handsjön. Sen blev det ett visst irrande, om man säger så. Och överallt dit vi skulle var skogsvägarna plogade och isiga så skotrarna började må dåligt p.g.a. värmeproblem.
Nåväl, vi kom fram innan dom stängde och så dags var det heller ingen kö till hamburgarna, inget ont .....
Hemvägen gick över Nästelsjön, som inte var isig, vidare via den "gamla" leden över Vattviksmyren, där var det nästan puderåkning ..... ja, jämförelsevis då.

Nästa lördag är det väl skoterträff Galåbuan som gäller, om inget alldeles oförutsett inträffar.

Hit å dit

När de norska gästerna dragit västerut förra söndagen så återgick livet till det normala för Skoterdårarnas förening dvs skoterkaravanen är bara två skotrar lång.
Det kändes som att vädret ville att vi skulle åka på en tur upp mot stan eller i alla fall Svartsjöarna. Resan gick mot Bölesjön via Pån.
Lite humor blev det när vi på Landsomsjön frågande en inföding om han eller dom, för det var tre stycken i vindskyddet, visste var "leden" fortsatte på andra sidan sjön. Det hade han ingen aaaning om, det visade sig att han inte ens visste vilken sjö han var på! Så det var inte mycket att fråga, å då var han bara ca 2,5 kilometer hemifrån! Nu listade vi ut det ändå och kom ganska snart ut på sydligaste delen av Locknesjön.
Där hittade vi ett trevligt fikaställe som bara väntade på oss. Efter fikat blev det över 1 mil stilla skoterfärd upp mot Musviken i Ångsta. Enligt tillgänglig information skulle det finnas en skoterled därifrån upp mot Svartsjöarna. Visst hittade vi ett spår men knappast en led, inte ett kryss så långt ögat kunde se. I och för sig inget nytt, vi hade färdats längs gamla skoterleder hela förmiddagen och det genomsnittliga antalet kryss/km torde varit 0,25.
När vi hittat upp till stora leden i kraftledningsgatan från Brunflo då tyckte vi det var så sent att vi styrde mot Fåker i stället.

Efter tankning vid Fåkers största varuhus (i två plan) vidtog en skakig upplevelse, fyra mil knagglig sjöis. Inte kul, det bästa man kunde säga om det var att det var lättfört, om det sved i plånboken vid tankningen á 15.03 kr/liter så kändes det bättre när E-tec-en bara drog 1 liter/mil. Och lagom med snöfläckar var det så det blev aldrig problem med kylningen.

Dra på tur

Återigen har vi haft nöjet att umgås med de norska skoterdårarna. Den här lördagen har varit inplanerad sen länge och klockan tio var det uppställning som vanligt. Glädjande nog så anslöt även några närboende skoteramatörer, totalt blev det tio skotrar vid starten.
För att inte komma onödigt tidigt till Tornet, som var dagens mål, drog vi på tur norröver längs Näktens strand. Efter bensträckar- och geocachingpaus vid Sandudden körde vi upp i Dödre för vidare färd mot Älgsjön.
Därifrån var det bara att njuta av exemplariska leder rakt till Kälabergstornet. Visserligen tog vi en omväg via Stavsjön för att få åka lite uppförskörning längs kraftledningen men det susade bara till så var vi framme  -"som jagade av polisen" var det någon som sa.
Det ingick i upplägget att vi inte skulle göra nån längre tur denna gång, det fanns lite att bestyra med hemma i stugan för våra norska vänner. Därför blev det den enkla vägen hem, men självklart var det inte mer bråttom än att vi stannade en stund hos stugvärden vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.

Sammanfattningsvis blev det en bra solskenstur i glada och trevliga vänners lag. Tack för turen och sällskapet!

Storsjö-Ljungdalen

Skoterdårarnas förening har haft ett nära 36 mil långt sammanträde.
Sammanträdet påbörjades i vanlig ordning på Jo-Larstäckta vid halvniotiden på lördagsmorron, ajournerades vid Storsjö fiskecamp under natten och återupptogs strax efter nio på söndagsmorronen.
Här följer några sammanfattande noteringar från protokollet:
Syftet med hela resan var att bevisa att vi kunde ta oss upp till Tossåskorsningen från Börtan via Lill-Lövsjön.
På grund av ospårad djupsnö och trötta skotrar orkade vi inte med det för två år sedan. I år var det nästan för enkelt, inte så mycket snö som då och det var uppkört! Inget som gick att bevisa alltså.
Men vi fick se Lövans hotell eller om det var en rastkoja. Dessutom slumpade det sig att vi kunde få en fikastund tillsammans med kända storfiskare ute på sjöns is. Om det var tur eller skicklighet kan inte en sån amatör som jag avgöra men det lyftes upp ett antal fina fiskar bara under den stunden vi var där.
Rena transportsträckan blev det sedan till Storsjö. Sedan vi checkat in kändes det som att det fanns lite överskottsenergi som måste få utlopp så vi drog till Ljungdalen för att tanka.
Efter middag på Campen blev det lite skotersurr med likasinnade långåkare som åkt söderifrån, typ Lofsdalen, och så småningom siktade mot Ottsjö (med reservation för att jag virrat till det). Roligt med lite erfarenhetsutbyte när chansen ges.
För att undvika åka i våra egna spår så fanns det nästan bara ett rimligt alternativ och det hette Orren, och så fick det bli.
Maffig utsikt uppifrån berget ovanför Orren, men blåsigt så det blev inte så lång stund där.
Efter att ha valt bort Klövsjö hamnade vi i alla fall i gårdagens spår från Fotingen ner mot Åsarna.
Åsarna röstades senare bort till förmån för Svenstavik där vi hittade ett näringsställe som kunde servera en välkomponerad söndagsmiddag.

Lite statistikuppgifter: Från macken i Ljungdalen till ranchen hemma är det 18,5 mil och E-tec´en ville ha 1,1 liter/mil under den resan, under uppresan handlade det om ca 1,2 l/mil. Ganska lättfört och fint med andra ord.

Kälabergstornet

Det dök upp en del frågor om vägval för att besöka Kälabergstornet eller "Hamburgertornet". Jag tror att det är fler som funderar på liknande frågor så jag ägnar (ännu) en liten betraktelse åt detta fenomen.
För det är ju något av ett fenomen detta flygbevakningstorn från andra världskriget som har blivit så omåttligt populärt utflyktsmål för skoterfantaster.
Det är Bodsjöbygdens skoterklubb som fixat till och har hamburgerförsäljning på lördagar under skotersäsongen. Förhållandena är enkla men det ingår liksom i konceptet att man själv ska grilla sin hamburgare över en gemensam öppen eld där det gäller att hålla reda på sin burgare under tiden som man umgås med kända och okända.
Ett besök uppe i tornet hör också till även om en del skräms av skylten "På egen risk".
Nåväl, hur tar man sig till "Tornet" då?
Ja, utgår man från Svenstavikstrakten och man vill slippa fundera på förhållandena på de "stora sjöarna" då ska man naturligtvis åka den ordinarie skoterleden från (tex) OkQ8 och mot Rörösjön via det s.k. vedtorget och vidare mot Backsjöarna. Eftersom leden längs Stor-Backsjön och Lillsjön inte ruskmarkeras är det en bra ide att hålla västra stranden till man träffar på ledmarkeringen "på andra sidan". Sen susar det bara till så har man passerat Östbergsbodarna och några minuter senare Näktens södra ände. Vid Örnbergssjön håller man norrut så är man snart på Bodsjöbygdens fina led som snabbt och enkelt tar den resande till målet.

Vill man absolut inte åka på landbacken och vi fortfarande utgår från Svenstavik då blir det till att, på Storsjöns is, runda Skanderåsen för att ta sig till Skuckuviken. Det är väldigt stenigt där i viken och i takt med vattenavtappningen knäcks isen till isblock och det kan bli trixigt att ta sig fram men tar man det lugnt så är det inga problem. När Skoterdårarnas förening passerade där sista helgen i januari var det i stort sett perfekt men en snöknul kan vara en sten som sticker upp. Passagen över till Näkten följer skogsbilvägen bra länge tills man ser var leden från Skucku svänger (vänster).
Väl ute på Näkten är nog strandkörning som gäller, inte så att man måste in i varje vik, men relativt nära nu när det sägs att isarna är osäkra.
Ett normalår så skulle jag säga att man mitt för Sandnäset styr över sjön, rundar Sandudden och kör upp mot Stor-Noren och därifrån följer leden mot Tornet. Men eftersom jag inte vet isläget ute på sjön så vill jag inte råda någon utan då är det lika bra att fortsätta till Sjöändan.

Det här var ett par exempel på resväg till Tornet, vill man ha fler alternativ eller en annan väg hem så finns det flera möjligheter, det beror bara på hur stor sväng man är beredd att göra.
Har man dessutom Bergs skoterkarta och kanske nåt tips från infödingarna då kan man vara alldeles lugn.
Trevlig resa och smaklig måltid!
PS   Det finns varmkorv, läsk, kaffe, bullar, godis mm att köpa för den som inte vill ha burgare   DS