Sportlov

Äntligen slut på sportlovet. Jag minns inte att jag någonsin haft sportlov tidigare så det kändes som en bra ide att testa, cirka 50 år efter skolavslutningen.
Jag hade en rätt lång "att-göra-lista" tex att åka skoter morron, middag och kväll. Och det lyckades ganska bra, det var en dag som det snöade och då blev det ett arbetspass i vedskogen. Annars har det mest varit solen i ögonen hela veckan så det har inte gått att göra nåt vettigt.
Jo, förresten en dag upprättade jag en kontrollstation för att räkna trafiken längs skoterleden över viken. Med min vanliga otur så kom det ingen förrän jag just gått av förmiddagspasset då jag på avstånd anade att ett ekipage passerade, en nolla i protokollet alltså.

Veckan avrundades med en önsketur till Wärdshuset Orren vid foten av Särvfjället. Om jag räknat rätt är det nio år sedan förra besöket, verkligen på tiden att vi kom iväg nu.
Även denna dag blev det solen i ögonen och det var rena folkvandringen längs skoterlederna med skidåkare, skotrar och hundar i en salig blandning. Även ett och annat ungdomsgäng med sportiga maskiner hade vi nöjet att tävlingsköra ifrån, ibland spritter det till i gubbarna.

För att få lite variation i kosten valde vi älgfärsbiffar som är något av deras specialitet, fullt ätbara om ni frågar mej.

Resan dit gick via Åsarna, Skålan, Fotingen och Oxsjön, bitvis ganska bra standard på lederna med några rejäla bottennapp på Hedes eller om det var Hedevikens skoterklubbs område.
Hemvägen justerade vi lite så att vi kom ner på Klövsjön och sedan siktade mot Kvarnsjö, som man körde förr i tiden, enligt brodern. En fantastisk prestation lyckades vi med, att hitta ett ännu skumpigare ledavsnitt. Färden från Bräckvallen ner mot Klövsjön och vidare leden mot Åsarna var ingen nöjesresa.

De leder i närområdet som på morgonen upplevdes ha en och annan ojämnhet var alldeles otroligt släta och fina när vi for hem, utan att någon hade sladdat dem. Så kan det gå om man är ut och ser sig om lite.

Efter 7,5 timmar och 20 mil var vi hemma och nu är det bara att räkna ut när man kan ha sportlov nästa gång.

Fejen

Man springer inte precis benen av sig när det gäller att ha koll på Fejan så vem kunde tro att man skulle bli med i en fejsbokgrupp. Ryktesvägen hörde vi om ett upprop på Facebook om en gemensamhetstur till Tornetpremiären i lördags. Eftersom skoterdårarna alltid är öppna för förslag så var vi naturligtvis på. Genomslaget hos allmänheten sägs vara stort för liknande upprop så visst var det med stora förväntningar man närmade sig samlingsplatsen.
Nu var det väl inte så väldigt många där men man får vara glad för det som är mer än det vanliga. Bland deltagarna kan nämnas vår värmländske gillhovsbo, som normalt bara tuffar mellan pimpelhålen i närområdet, tornetpremiär i dubbel bemärkelse för honom. Strongt gjort att ställa upp.

Eftersom det finns en mängd  varianter för att ta sig till Tornet gällde det att komma på en bra avvägd medelväg mellan korta och långa vägen. Det löste sig som så att det blev leden till Baksjön där vi fortsatte rakt fram längs leden till Stavsjön där vi tog den informella genvägen över till Tjutboda-Kälen-leden.
Man kunde vara orolig för att färden uppför berget skulle bli problem med tanke på hur det såg ut så sent som förra söndagen men det gick väldigt galant med bra drag även i de brantaste backarna.
Strax innan sa någon att trafikljuset visade rött för att parkeringen var full, nu var det inte riktigt sant men visst var det en del skotrar och folk där, även om jag vill påstå att det varit mer vid nåt tillfälle.
Kanske har inte fejsbok-annonseringen sånt genomslag som man kan tro?
Nåväl, det blev standardmenyn blandad med lite kallprat innan vi begav oss hemåt. Nu hade vi tappat en skoter, dom skulle iväg och elda i stugan, så det var 6 skotrar som styrde iväg längs den halvlånga vägen, i detta fall via Tjutbodarna (inte kraftledningen, tyvärr) mot StorÅksjön.
Där var nästan lika folkigt som vid Tornet och mitt i maten så vi surrade lite innan vi, ytterligare decimerade i antal, drog vidare på en guidad tur i Sandnäs- och Tångskogen.
Fem mil senare blev det genomgång och nostalgiprat innan vi skildes åt med en förhoppning om fler sällskapsresor.

Rätt å slätt

Det börjar ordna till sig med snöläget i skog och mark, riktigt efterlängtat är väl dagens understatement.
Under dagens runda längs lederna kunde konstateras att det är ganska bra väglag, med de värsta gropigheterna överspacklade.
Riktigt glad får man dock inte vara eftersom det vattnar upp på sjöarna men med lite tur hinner det frysa ihop innan det blir alltför spårigt, för isiga spår är inte att leka med. Men det ska visst bli en period med kalla nätter och soliga dagar, lagom till min sportlovsvecka.
Redan nu finns det sportlovsfirare ute i spåren, ja då tänker jag på skoterspåren, i dag mötte jag ett gäng skotrar och jag såg även spåren efter gårdagens utflykter, både här och där.

Kommande helg lär det köra ihop sig med aktiviteter, Kälabergstornet öppnar på lördag (11-16), själv drömmer jag om en lite längre tripp nånstans sydvästut, säg Klövsjö-Vemdalen.

Helgen därpå ser inte ut att bli så mycket bättre när det gäller att bestämma resmål, lördag vecka 10 är det alltid fest i Västra Galåbuan men i år frestar även skoterfolket i Näs med en träff samma dag.
Vi lär nog välja de som kan garantera att det finns hamburgare när vi anländer. Jaa, vi är ju förstås sura än över missen förra året i Galåbuan då vi blev utan både burgare och kolbulle. Vi överlevde endast tack var Draupner i Svenstavik.

Smygöppning

Det har blivit en liten tradition att göra en söndagstur för att inta en enkel lunch, gärna med inslag av Bullens pilsnerkorv.
Lite snö i luften har aldrig varit ett hinder så Skoterdårarnas förening samlades till möte, mötesplatsen skulle bli Kälabergstornet. Vi tycke det var dags att syna deras snöbrist.
Det verkade lite väl enkelt att köra rätta vägen till Tornet så vi återupptog en resa som vi påbörjade förra helgen, på hemväg från Pån, längs kraftledningen.
Det gick riktigt bra även om snötillgången var i stort oförändrad vid det avsnitt där vi vände förra helgen, snön var som bortblåst - om man säger så.
Helt utan dramatik kom vi till Busjön där vi följde markeringarna fram till gamla uppfarten och började färden uppför berget. Och visst var det isigt, knöligt och styggt och i det närmaste snöfritt långa sträckor men ändå ganska hyfsat.
Det var ett färskt skoterspår i vår väg och när vi närmade oss toppen luktade det rök så det var nån fler som kommit på samma ide.
Det visade sig vara en sportlovsfirande barnfamilj från Stockholmstrakten som var på utflykt från sitt fritidshus i vår grannkommuns närmaste grannby som heter Baksjöbodarna. Bekantas bekanta kan man väl säga.

Dom hade precis rastat färdigt så vi ärvde deras eld och snart puttrade det från Bullens-burken. Trots att det mesta var fel, korv i stället för hamburgare och söndag i stället för lördag, så smakade det gott när man äntligen kunde äta vid Kälabergstornet.
Även om det var lite i smyg ........

Resan är målet

Tänk att vi lyckades få ännu en dag med sol och pudersnö. Lördagen var inplanerad som en liten avrundning av den inofficiella norgevecka vi haft i byn. Inte ända till Norge men en bit åt det hållet hade vi sagt i förhandsreklamen.
Svenstavik fanns med som ett alternativ men innerst inne visste vi alla att det var buffén hos Skicenter som var målet så varför inte köra direkt till Åsarna?
Inledningsvis blev det traditionell körning längs leder som nog skulle behöva ännu en snöskur eller två och en riktig avhyvling.
Men visst, under rådande förutsättningar får man väl inte döma ledsladdaren för hårt ... kanske.

Vid Backsjö Norra stannade vi för en liten bensträckare innan det bar iväg mot till Hålen. Väl framme vid sjön stannade vi för att klaga på vädret och bråka om vilken sida av sjön vi skulle välja. Efter hårda förhandlingar fortsatte färden längs den västra stranden ner mot Åsarna.

Vi var inte precis först där på matserveringen, gissningsvis var det ganska hög procent sportlovsfirare som var på väg bort eller hem.
Mätta och nöjda tuffade vi söderut mot Rätan för att få till en lagom stor ögla innan vi skulle sluta cirkeln. Nedanför Åsarna finns en stor sandlåda för de lekfulla, och det hade vi några i sällskapet.
Efter några repor i den orörda snön blev det transportsträcka till Nästelkorsningen där det på allvar bär österut igen, om man svänger mot Nästeln alltså.
Cirkeln slöts vid Östbergsbodarna, det firade vi med lite go-fika på en kulle mitt i solen.
Nu gäller det bara att infria löftet om mer snö och sol till nästa besök västerifrån.

Bonus

Efter torsdagens heldag framför sladden blev det lite slappande i det soliga vädret. Hur det nu gick till så var jag plötsligt ute och putsade lite på skoterleden upp mot Råssjön och även på andra sidan, mot Sjöändtjärn. På väg hem från tjärnen mötte jag Bettina som också hade kommit på att det gäller att passa på, man vet aldrig när det bjuds pudersnö och strålande sol nästa gång.
Väl hemkommen så dröjde det inte länge så hade jag ett erbjudande om en sällskapsresa till Turingen!
Sagt och bestämt så var det tre skotrar som snabbt lämnade byn. Vi siktade mot Örasjön för att ta den snabba vägen till målet. På grund av en plogad väg fick ställa om mot Gärdsjön för att där ta skoterleden. Det är inte ofta man ser leden i osladdat skick men idag hände det. Nu var det ingen som blev ledsen för det, puderkörning är alltid kul även om det är längs en skoterled.
Vid Brattkullens vindskydd var det fyra äldre gentlemän som förberedde sin lunch, det skulle nog bli nåt grillat. Eftersom vi inte hade med oss nåt att grilla susade vi vidare tills vi plötsligt hade en rejäl plogkant tvärs över leden.
På andra sidan snövallen stod "ledkungen" Ingvar och pustade ut efter att ha skottat sig igenom den bortre plogkanten. Ola tog hans skovel och vi andra letade fram våra skovlar så hjälptes vi åt att göra ett hål i snövallen.
Sen hjälpes vi åt att vända på sladdekipaget, även en ledkung kan behöva hem för lunchrast.
Det blev riktig långlunch vid Träffpunkt Haverö innan vi så småningom letade oss hemåt.

Den sammanfattande bedömningen av dagen kan bara bli en: helt fantastisk! En riktig bonusdag som Bettina ska ha all heder av att den blev av

Och om inget alldeles oförutsett inträffar så drar vi västerut i morgon.

Äntligen!

Precis när handen, bildligt talat, var på väg mot pausknappen, kom den snö som vi väntat på en hel istid. Veckodosen av skoteråkning har minskat i samma takt som snötäcket och det har blivit många repriser, tror tex att jag varit till Turingen tre gånger såhär långt. Det är ju faktiskt roligare att åka där det finns snö och fina leder än att skumpa på längs isvägar.
Men isvägar har det blivit ändå, vid en söndagsutflykt för nån vecka sedan besökte vi Brynjeholmen, bara för att äta en väl avvägd lunch baserad på Bullens pilsnerkorv.
Passade då på att inviga isen över till Rö´bergs, helt utan dramatik.
Ett par veckor senare, som nog var förra söndagen var vi, i sällskap med Norgeavdelningen av Skoterdårarnas förening, på hal is mellan Pån och Tjutbodarna. Vi skulle gena längs en väg som, visade det sig, var plogad. Visst, det gick som hejsan men lite spännande var det allt, tanken på dubb i mattan dyker upp allt oftare.
I går blev det heldag på sladdragaren, ja vad ska man annars hitta på en ledig dag?
Jag var så inställd på sladdning att jag hade förträngt att det skulle bli blåsigt. Inte helt optimalt att sladda leder när det blåser halv storm men nu blev det så ändå. Visserligen är det lika ogjort på vindutsatta myrar men då finns det ju mer att göra en annan gång.
Lederna mellan Örasjön och StorÅksjön samt Lillsjön till Örnbergssjön har fått en uppdatering, som det heter på nysvenska. Leden mellan StorÅksjön och Noren innehåller en del isiga backar där det knappt gick att ta sig fram (utan sladd) häromsistens så där får det bli friåkning efter bästa förmåga tills någon med bättre resurser tar sig an problemet.
Kommande helg ser vi fram mot rejäla utflykter, nu även med snö!
Tornet har stått på paus hela vintern, hur det blir nu vet jag inte, isen uppför berget lär inte vara borta bara för att det kommit snö(?)
I vår grovplanering ingår annars ett besök västerut, typ Svenstavik-Åsarna men som all planering så kan den förstås gick åt pipan.