Jo, förresten en dag upprättade jag en kontrollstation för att räkna trafiken längs skoterleden över viken. Med min vanliga otur så kom det ingen förrän jag just gått av förmiddagspasset då jag på avstånd anade att ett ekipage passerade, en nolla i protokollet alltså.
Även denna dag blev det solen i ögonen och det var rena folkvandringen längs skoterlederna med skidåkare, skotrar och hundar i en salig blandning. Även ett och annat ungdomsgäng med sportiga maskiner hade vi nöjet att tävlingsköra ifrån, ibland spritter det till i gubbarna.
Resan dit gick via Åsarna, Skålan, Fotingen och Oxsjön, bitvis ganska bra standard på lederna med några rejäla bottennapp på Hedes eller om det var Hedevikens skoterklubbs område.
Hemvägen justerade vi lite så att vi kom ner på Klövsjön och sedan siktade mot Kvarnsjö, som man körde förr i tiden, enligt brodern. En fantastisk prestation lyckades vi med, att hitta ett ännu skumpigare ledavsnitt. Färden från Bräckvallen ner mot Klövsjön och vidare leden mot Åsarna var ingen nöjesresa.
De leder i närområdet som på morgonen upplevdes ha en och annan ojämnhet var alldeles otroligt släta och fina när vi for hem, utan att någon hade sladdat dem. Så kan det gå om man är ut och ser sig om lite.
Efter 7,5 timmar och 20 mil var vi hemma och nu är det bara att räkna ut när man kan ha sportlov nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar