Snopet

Vilken monsterlördag det blev den här helgen med världens kanonväder. På papperet såg det ut som en kraftig dubbelbokning men i praktiken var det aldrig nån diskussion, skoterrelaterat går före fiskerelaterat även om det fiskerelaterade i sig är skoterrelaterat, om ni förstår.
Det handlar alltså om skoterträff i Galåbodarna vs pimpeltävling på Stor-Åksjön. När brorsonen väntades hem enbart för skoteråkning blev det, som sagt, inget prat om den saken. Dessutom var det i år första gången på ett par år som vi över huvud taget kunde räkna med att åka på snö till Västra Galåbodarna.
Däremot var det en svår fråga att lösa om vi skulle köra medsols eller motsols. En analys av tidigare turer visade att det kanske var dags för ett medurs varv i år.
Längs knallhårda sladdade leder blandat med sladdade men lite pudrade leder tog vi oss till StorBacksjön, vidare till "Branasjön" som dom visst kallar Hålen för. Vipps så var vi i Åsarna och snabbt vidare mot Skålan. Även där var det nysladdade och påfrusna leder, ett snäpp över normalstandarden i det området, om ni frågar mej alltså.
Inne på Skålandsreviret kom jag tänka på en gång när jag åkte Lynx 535 av 1982 års modell den här sträckan, det var inte heller så roligt.
En liten bensträckare tog vi på Fotingens is innan vi skumpade vidare förbi Börtnan.
Cirka tre timmar och 8,5 mil efter avfärd gled vi in på marknadsområdet för att ställa oss i hamburgerkön. Döm om vår besvikelse då grillen var tom och kall, burgarna var helt enkelt slut. Det visar på vådan av att ta den långa rundan samtidigt som det är tokvackert väder, klart som sjutton att solskensåkarna hann dit före oss - snopet var väl ungefär halva förnamnet.
Nåväl, jag är ju inte främmande för att äta en kolbulle även om ofta är lång kö till det matstället. Letade reda på kön och fick genast onda aningar då fläsket meddelades vara slut och tveksamt hur länge smeten skulle räcka. Med min vanliga otur var det inte svårt att lista ut hur det skulle sluta, och mycket riktigt, personen före mej fick dagens sista kolbulle. Snopet gånger två.
Till en annan gång känns det som att det borde gå att reservera en burgare eller tre för alla som har längre än sju mil, bara som ett förslag alltså.


Så det blev till att leta reda på nödprovianten samtidigt som vi gjorde en beräkning av var närmaste hamburgarförsäljare kunde tänkas finnas. Bland förslagen fanns Stor-Åksjöpimpeln, Tornet och Hackås.
Vi tog sikte på Hackås men insåg när vi tankat i Vigge att det närmade sig middagstid och en riktig middag aväts med fördel på Draupner i Svenstavik. Så varför krångla till det i det här läget.
Jag har påtalat det tidigare och säger det igen, det behövs en skoterled fram till Draupner. Nu var det hyfsat lugnt på vägen så vi smög fram till parkeringen nice and easy.
Mätta och belåtna susade vi upp mot Skuckuviken för att hoppa över till Näkten för även om lederna är fina är det jämnare på sjön.
Efter nära 17 mil och 8 timmar lämnade vi av varandra på respektive gård för lite nattvila innan söndagen tog över med ännu en utflykt.

På turne

Nu har Skoterdårarna varit en bit utanför det vanliga reviret. Med ganska kort framförhållning bokade vi in en resa till Skoterns Mecca dvs Åkersjön. Vi har varit dit en gång tidigare, det var för tre år sedan, och var det alltså dags att upprepa succén.
När fredagen närmade sig såg det väl inte så lovande ut vädermässigt men lite busväder tål vi så det var ingen tvekan.
Förutspått snöfall anlände samtidigt som oss men efter att ha flyttat in i strandpaviljongen drog vi ut på en första runda i  omgivningarna.
Sedan vi kollat menyn på Drivan var det dags för det, mer eller mindre, obligatoriska besöket på Önrun som är deras fjälltopp ca 850 meter hög.
På väg upp skulle så klart snöförhållandena bredvid leden testas. Det resulterade i att jag efter mindre än 1 timme i byn hade lyckats gräva ner skotern så att det tog ytterligare en halv timma att få upp den PÅ snön.
Kort kan man väl säga att snön var ordnad i tre skikt med pudersnö överst och ett hårdare skikt i mitten och i botten lösare snö som en skoter sjunker rakt igenom på nolltid.
Det var nån av oss som saknade sin Summit som numera är back up hemma.
Väl uppe på Önrun gjorde snön och ljuset att det var svårt att se konturer framför sig så vi letade oss ganska snart neråt för att göra en upptäcktsfärd närmare byn.

Lördagen inleddes med sol, senare blev det vad man nog säger växlande molnighet men sammantaget riktigt bra väder. Vi hade valt Jänsmässholmen som dagens mål där det också kunde finnas ett mål mat. Ett problem som vi även har hemma är att man kan riskera att komma för tidigt till maten. Således vidtog en del kringgående manövrar för att undvika detta. Efter ett okänt antal myrar och skogspassager så tuffade vi in på parkeringen vid hotellet i Jänsmässholmen.
Deras gulaschsoppa gjorde ingen besviken, en riktig höjdare faktiskt. Mätta och belåtna drog vi upp till Ansetten för att logga en geocache, jaa vi hittade även en burk längs leden till Ansetten. Leden är för övrigt nyligen flyttad på vissa sträckor till förmån för bättre terrängförhållanden.
Hemvägen till Åkersjön tog vi förbi Bakvattnet där vesseltolkningen började för dem som var till Ansetten för att åka skidor på 1970-talet.

Seriösa irrfärder

Rubriken syftar på Skoterdårarnas motto, det ska uppfattas som så att vi normalt aldrig buskör när vi irrar omkring i landskapet utan allt sker på fullt allvar och väldigt seriöst. Och att irra omkring är för det mesta meningen, alltid finns det nån ny väg att upptäcka men man måste ju leta för att hitta.


Förra lördagen blev det lite av nypremiär då vi, tillsammans med sonen, var på skoterträff i Fåker/Grönviken. Det är nog minst två år som den träffen/familjedagen blivit inställd på grund av dåliga förhållanden.
Körningen dit varierade, ömsom på land, ömsom på sjön. Hyfsat mycket folk trots de något hårda vindarna. Tempmässigt var det nog nära noll men det kändes som sjutton. Efter att hamburgaren var uppäten drog vi söderut längs Näkten, denna gång mer på västra sidan, vi hade en geocache att hitta på Ytterön.
Vi åkte sedan vidare in i Salsåviken för att fika i lugn å ro där.
Resan avslutades i samma stil som den början, landkörning blandat med sjökörning.

Söndagen ägnades åt lite stigfinneri åt Turingshållet, inte heller denna gång hittade vi den perfekta genvägen men vädret var gnistrande fint efter lördagsnattens snöfall.

Den här lördagen har vi återigen norskt ressällskap och vi hade tänkt oss en delvis sällan åkt rutt längs den gamla leden från StorBacksjö-leden mot Skucku och Näkten.
Ovanligt folkigt i spåren kan man väl säga, summa fyra skidåkare och ett oräkneligt antal barn och vuxna på ett skoterekipage mötte vi innan vi ens hade svängt mot Skucku.
Troligen kom skotern från just Skucku och tur var nog det för minnesbilden var inte alldeles skarp när det gällde vägvalet. Det gick hyggligt bra att ta sig ner till byn även om vi fick köra byvägen där vi inte kunde se nån skyltad led. Tror för övrigt att de organiserade skoteraktiviteterna är ganska slumrande.
Kändes som det inte var första gången man irrat omkring på skuckulägdorna för att leta nerfarten till Näkten. Även här var minnesbilden lite suddig och ingen hjälp fick vi av skytning eller de skidåkare som hasade runt i spåren. Helt osannolikt lyckades vi träffa på fyra personer som inte var bekanta med terrängen i byn.
Nåväl, det ordnade till sig så vi kunde skumpa ner mot Näkten där vi genast styrde mot vindskyddet i Sörvickran, det hade blivit lunchdags. Under tiden som några gjorde upp eld var det andra som ägnade sig åt geocaching. Tänk, överallt dessa burkar.


Efter lunch drog vi över Monäset, även då var minnesbilden dimmig när det gällde att hitta vägen. Men den som söken skolen leta, som dom säger. Väl över på andra sidan Monäset styrde vi mot Dödre och Älgsjön och längs superba leder tog vi oss snabbt, via Tjutbodarna, till Abbornäsets friskvårdsanläggning. Där var redan folkigt, festligt och nästan fullsatt men vi trängde in oss och surrade en stund innan vi avrundade på hemmaplan.

Efter förra lördagen och dagens irrfärder på Näkten kan vi nog säga att det är helt okej att köra, inget vatten på isen och faktiskt inte så mycket drivbildning som befarat.

Kommer tillbaka

I början av den gångna veckan kunde man läsa på löpsedlarna att -" Nu kommer snön tillbaka". Vá spännande tänkte jag, undrar hur det går till för den snö vi hade den töade ner och blev till is. Visst, det finns bara en viss mängd vatten på jorden men att vattnet/snön redan på några dagar skulle ha gjort varvet runt ut i havet och sedan upp i atmosfären det verkade otroligt, men det kanske inte var så dom menade - rubriksättarna? Oftast brukar dom tala om att det ska komma nysnö, alldeles som att det också kan komma "gammalsnö"?


Åter till verkligheten. Förra helgen öppnade Hamburgartornet och det lär visst ha varit rusning dit. Skoterdårarna tog det dock lite lugnt på grund av diverse förhinder. Det blev bara en liten sväng med sladden och en del husnära tjänster typ SOT-avdrag. Under söndagen satte det igång att töa nåt så förtvivlat att man trodde den sista skoterturen var åkt. Inte förrän sent på onsdag började plusgraderna ge sig och då försökte jag överblicka skadorna. Efter "det stora snöfallet" i januari var det snudd på 50 centimeter snö vid mätplatsen, före fredagens snöande återstod 14-15 centimeter! Det är så mycket som man kan mäta mellan tummen och pekfingret, skrämmande lite om vi pratar skoterföre.

Ovanligt att se hundspann-spår

Men, prisa gudarna, till idag söndag har vi fått såpass att det känns riktigt bra att vara skoterdåre.
I går blev det (äntligen) en runda förbi Tornet. De norska skoterdårarna var på plats så självklart blev det en träffning på Jo-Lars-täckta, som vanligt kl. 10.
Längs helt ospårade leder tog vi oss snabbt och enkelt upp till Sandnässkogarna, det blev faktiskt en liten kafferast vid Stor-Åksjön. Vi hade ju varit uppe och skottat snö innan avresan så en del behövde en andra frukost.
Vid Tjutbodarna mötte vi Finnsvedavdelningen som blivit något försenade på grund av snöröjningen. Vi mötte ett gäng skotrar före Tornet-uppfarten och likaså vid Tornet var en del folk så man kan gissa att vädret fått liv i skoterfolket.
Ett gäng drog nästan strax vi kom så det var alldeles lagom trängsel runt grillen. Sen när vi var klara kom ett nytt gäng så det var ju väldigt välorganiserat.
Hemvägen blev den sydöstra slingan dvs Kälen, Lillfisktjärn, Kroksjön för att avrundas med ett kaffe-på-maten-stopp vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Sen blev det tack å hej till norgefrämmandet, dom skulle ju åka hem.

Döm om min förvåning när larmet gick på söndagsmorronen. Det hade blivit ändrade planer med anledning av det fina föret, nu även kompletterat med solsken. Ett sånt bonuserbjudande tackar man inte nej till så jag släppte allt för händer och var på plats kl. 10.
Denna gång blev det myrarna sydväst ut, riktning Östbergsbodarna/Losjöbodarna, som fick besök. Riktigt roligt att kryssa runt, inga nerlägg, till det räckte inte snön.
Det är ett område som vi på senare år gärna kommer tillbaka till då och då just för de närmast oändliga myrarna där man nästan kan villa bort sig.
Sydvästra slingan innefattar Losjöbuan och Örasjön med bensträckarstopp på båda platserna.
Så blev det till slut dags att säga "hej då" på riktigt till norge och vi svenska skoterdårar lovade att jobba för att snödjupet åtminstone inte ska minska till nästa gång vi får norgefrämmande.

Södra rundan

Inte heller denna helg blev det nån Tornet-premiär. Den här tiden på året är Kälabergstornet vårt närmaste näringsställe om man vill ut och äta. Det sägs att det är problem med snötillgången där borta och det kan man förstå, det tar dåligt med dom ynkliga små snöskurar som förekommer till och från. I fredags eftermiddag och kväll spöregnade det i flera timmar så tänkte man att det var adjöss med föret men faktiskt så klarade det sig riktigt bra.
Fantasin sätts på prov när inte Tornet är öppet för var ska annars få en hamburgare till lunch en lördag? Tjaa, Turingen finns ju kvar och affären där likaså.
Första kontrollstationen blev vid friskvårdsanläggningen och där ställde fyra maskiner upp till start. Ruttplanerarna sa att vi skulle åka över Kroksjönäset för att där ansluta till leden mot Turingen, och så fick det bli. Trots att det är lite snö så lyckas Led-kungen trolla så att leden håller en väl godkänd standard.
Tala om trollen, bäst som vi tog en bensträckare vid Brattkullens vindskydd så dyker det upp två skotrar från Turingen och det visar sig vara självaste Ledkungen med sällskap. Så då fick vi nöjet att träffa en legend i skoterledssammanhang. Dom var ute i ett tjänsteärende och det var ju vi också så efter lite surr så drog vi åt varsitt håll.
I lagom lunchtid anlände vi till hamburgerbaren och provade oss genom menyn till full belåtenhet. Eftersom det alltid är dumt att ta samma väg hem igen så fortsatte vi på södra slingan, varianten via Handsjön. Riktigt bra väglag fram till Handsjön men stigningen uppför berget på andra sidan sjön var ingen njutning precis. Osäkert om det räcker med bara snö där, kan behövas en schaktmaskin för att rätta till själva terränglådan. Men det kan möjligen vara jag som blivit bortskämd med hur det kan se ut. Lunchen skakades dock effektivt ner, alltid något.
Efter en kort bensträckare vid Mullbergsstugan susade vi vidare till det centralt placerade vindskyddet i Rätan där vi satt och ljög för varann en stund. Senast vi besökte platsen var det rena blankisen uppöver Rätanssjön med nu var det typ bästa föret.
Resterna av stormen Tor försökte blåsa oss tillbaka till Rätan men i stället så blåste vi till Nästelsjön för att sedan på informella vägar ansluta till leden vid Östbergsbodarna. Där såg vi för övrigt skymten av ett annat skotergäng som drog iväg åt ett annat håll.
En del har fobi mot att ha med sig reservprovianten hem, alltså blev det en liten fikapaus vid Sjöändtjärn. Sen var, i princip, hela södra rundan avklarad. Medföljarna från Finnsved hade förstås närmare en mil kvar innan de var hemma.

Skoterkross

Efter att halva föreningsstyrelsen varit inne i depå en vecka för att kurera värsta förkylningen var vi åter fullt manskap.
Enligt uppgifter under fredagskvällen skulle det inte bli någon Tornet-premiär denna helg så vi fick se oss om efter andra alternativ. Det visade sig vara veteranskotercross i Svenstavik under lördagen så det var inte mycket att fundera på.
Efter mycket övertalning lyckades vi få avdelningen i Finnsved med på resan, roligare om man är fler, som bekant.
Näkten frös ganska sent så det hann inte bli den där önskvärt tjocka isen innan snön kom, den är inte att lita på alltså. Det blev till att välja den vanliga leden trots att jag, som åkte delar av den förra söndagen, visste hur knölig den var bitvis.
Med undantag för den otroligt skumpiga delen söder om Lillsjön blev det en hyfsad resa upp till norra delen av Stor-Backsjön och vidare över Backsjömyren som var i det närmaste ospårad.
Södra infarten till Svenstavik är en enda lång byggarbetsplats för elbolaget som drar nya ledningar, inte lätt att få ordning på skoterleden där inte. Men värre skulle det bli.

Tanken var att ta oss till flygfältet och krosstävlingarna via "övre" Lillhallen. Efter lite trickande över en pågående avverkning hamnade vi efter en stund i en annan sorts avverkning. Vilket plockepinn modell king size. Vi gjorde ett ärligt försök att hitta leden eller en omväg men det var bara att vända och ta sjövägen bort till Galhammar. Ett alternativ som fanns med från början men vi visste inte hur det såg ut vid Svenstaån. Nu gick ju det som hejsan så nu vet man.

Är väl bara att föreslå skoterkamraterna i Svensta att avlysa skoterleden mellan Jonssons-lägdan och flygfältskorsningen alternativt skylta en möjlig förbifart. Vi träffade senare några ungdomar som hade samma erfarenhet av vindfällena fast de hade kommit från Lättsjön.

Nåväl, vi fick oss varsin hamburgare och även nån nitlott. Själva tävlingen tog en kortare paus mellan heaten så vi såg inte så mycket av den och eftersom vi började känna oss lite frusna blev det ganska snabb hädanfärd. Mellanlandade hos flickorna på Ok för att komplettera innehållet i bränsletanken och magen innan vi styrde hemåt i ganska god fart.
Leden mellan Vedtorget och Lill-Backsjön har sin tjusning trots att det är tidigt på året och på tok för lite snö. Värre då med delarna med skotercrossbana, men vad göra? Jo man kan förstås gena lite och ta leden bredvid leden. Kanske.

Now we're talking

Bärgare på plats

Förra söndagen började det snöa lite försiktigt, sen rasslade det till så pass att det var riktigt roligt att skotta framför bron på måndagmorron. Sen höll snöandet på till tisdagkväll/natt så nu börjar det lika nåt, i alla fall som en början. Och dom som pratar om att det räcker nu vill jag påminna om att det har gått åt pipsvängen tidigare, lika bra att det får snöa så mycket som det bara kan. Uppåt finns ju som bekant ingen begränsning när det gäller snödjupet.
Synd bara att det ska vara så rackarns kallt.

Hinder och fara kan förekomma

Trots kylan blev det en improviserad runda i omgivningarna efter snöskottningen i tisdags, jag tänkte inte åka så långt hemifrån eftersom jag nog (?) hade lite bensin i tanken. Efter en stund dök brodern upp och då var den tanken som bortblåst så vi drog upp till Sjöändtjärn, och mycket riktigt, några meter ut på isen blev det stopp. Behövde inte titta i tanken för att få bekräftat varför skotern stannade. Däremot tittade jag i bagaget om jag händelsevis hade dunken kvar sen en tidigare utflykt men där var tomt och innehållslöst.

Nåväl, jag satt ju inte i sjön (utan på den), bara att hoppa upp och lifta hemåt.
Sen gjorde jag mej ingen brådska att hämta skotern utan det ordnade jag under lördagen.
Av alla fula fiskar så är nog soppatorsken den värsta.

Vackert vid Stor-Backsjön

Lördagen och även söndagen ägnades åt lite grundpreparering, det behövs att man rör om i kallsnön om det ska bli nåt att åka på, annars är man nere på marken och åker trots att det kommit närmare 50 cm. Örnbergssjön och Stor-Noren är besökta liksom Stor-Backsjön. Alla sjöar har rejält tjocka isar utan uppträngande vatten, däremot fanns det vatten på två små tjärnar, där är det nog vatten som rinner in från näraliggande myrar (?) men vatten som vatten, lika blött är det.
Enligt prognoserna kan vi få nån snöflinga till den kommande veckan även om det nog är för överoptimistiskt att hoppas på en repris av den gångna veckan.