Månskenskväll

Det var så vackert månsken nu ikväll att jag bara kände att det skulle nog funka med ett foto av en mätsticka.
Det blev inte tillfälle att uppdatera snödjupsstatistiken i söndags så det blir nu i stället.
Det spöregnade ju ganska rejält under söndageftermiddagen och det kom även några flingor i morse så det kan kanske vara av intresse att se vad som hänt med snödjupet.

Inte ett dugg, skulle jag säga. Snön sjönk ihop lika mycket som det snöade så mätaren stannade på ca 59 cm. I begreppet cirka rymms även möjligheten att det var något mindre än 59 centimeter.
Av regnet har det blivit en tunn skorpa men det är troligen inget som påverkar skoterkörningen, möjligen att "isflaken" kan komma flygande över rutan men det har jag inte kollat. På bilden här tror jag det syns var isskorpan är.

För övrigt är hjärnan sysselsatt med "möjliga skoterturer", vi får oväntat besök och om det lyckas i planeringen så kan det bli en gemensam tripp. Att besöket är oväntat beror bara på struliga mej som nog tagit fel på helg. Ska också bli intressant å se om plusgraderna vi hade igår har påverkat snön.

Ledbruten

I dag hade vi förhoppningen att få sällskap av en skoteramatör ut på en liten nöjestur, tyvärr valde han att stå över till en annan gång.
Vi blev alltså det vanliga föreningsmedlemmarna och då ställde vi om lite i programmet så att det blev mer åt det jobbiga hållet. Jag hängde helt enkelt på en sladd och det fanns även en del handredskap i vårt bagage.
Knappt hunnen utanför tomten så spöregnade det, artade sig inte till nån trevlig tur alltså. Som jag har antytt tidigare så är det ovanligt gott om hängbjörk i år och eftersom det var länge sen det blev kört mot Svenstavik så fick det bli det hållet, det finns en del kända björkslypassager där bortöver.
Vi jobbade på rätt bra men det var ganska igendrivet så tidvis var det svårt att hålla sig på leden men jag tror att den i huvudsak är där den brukar vara.
Hade väl tänkt vända vid Losjövägen men av bara farten så körde vi fram till Lillsjön och det var tur förståss för det hade hamnat flera snöbrutna träd över leden och eftersom vi inte hade nåt bättre för oss så tog vi bort dem.
Väl hemkommen kände jag att jag hade ett tak att skotta så det fick bli en motionsrunda med spaden innan dagen var slut.
Så nu är man så där härligt le´bröten som man kan bli, ska bli skönt att åka på jobbet i morron.

Naturligtvis blev det en sväng även under gårdagen, det blev en superkort resa men ganska trivsam ändå. Vi tog kraftledningen från Struldalen över mot Finnsved. Det är gjort på ett ögonblick att besegra de häftiga backarna, om man åker Summit alltså. Det märks väl att det är en bergsklättrarmaskin, Xtrimen har det inte lika lätt med sin lägre kamhöjd.
Vi tog oss till Abborrnäset för att fika och där var det varmt och behagligt eftersom en skidande fågeljägare från Baksjöbodarna varit där en stund.
Senare dök även skoteramatörerna från Finnsved upp och efter Bullens och pilsner så gjorde vi sällskap på mer kraftledningsåkande.
Eftersom det blåste småspik blev det inte så mycket av att stå och beundra utsikten utan vi letade oss hemöver, ca 3,5 mil kort blev resan.

Svängar

Slut på helger och mellandagar för denna gång, nu är det bara att bita ihop fem dagar innan det blir några nya svängar i omgivningen.
Gårdagens sväng blev ganska traditionell blandning av ledåkning och friåkning för att kolla om saker och ting var sig likt sen sist.
Det myckna snöandet har pressat ner sjöisarna ordentligt nu så områdena med bra före har minskat betydligt, det går tungt helt enkelt.
Vi valde att göra en sväng upp till Älgsjön, där var bygget som pågick förra året klart nu. Lär visst vara en fiskecamp och det syntes väl för älgarna tycks leva i lugn och ro längs vägen där vi körde. Kanske läge att satsa på en älgjakt-camp också.

Sedan letade vi oss ner till Näkten men det kändes lite jobbigt att åka över sjön för att hitta ett vindskydd att äta vårt dagliga bröd i så vi letade reda på ett alldeles perfekt ställe på östra sidan. Så vi slapp komma hem hungriga också denna dag.

I dag firade vi att det äntligen är dags att jobba genom att äta en lättare lunch vid Sjöändtjärnen. Förmiddagen ägnades åt lite husnära snöskottningstjänster men sen tittade solen fram och det artade sig till en fin dag.
Alltså läge för utflykt. Vi hann mest bara få till en grilleld så började det blåsa och solen gick i moln. Blåsten rev ner snö från träden och i stort sett all snö skulle samlas på det dukade lunchbordet.

Så både eld och påtår flyttades inomhus. Varför sitta ute när man kan sitta inne?

Snöläget

Så fort snöandet upphört under förmiddagen tyckte jag att det var dags för årets första uppdatering av snöläget. De tidiga prognoserna idag sa att det kanske inte kommer nån snö förrän i mitten av veckan, men nu verkar det som att spåmännen hittat några flingor som kan singla ner redan i morron. Vi får väl se hur det blir med det, jag har i alla fall bara möjlighet att uppdatera snödjupsläget på helgerna och det kan väl vara en lämplig målsättning.
En annan mälsättning som hänger ihop med den första är att snödjupet skall uppdateras hyfsat frekvent även på väderhemsidan (www.gillhov.se)  Det mest tragiska med den sidan är att den bara fungerar i webbläsaren Internet Explorer.

Som synes så är det nu nära 60 cm snö på mätplatserna och enligt nån statestikgubbe i närheten har det snöat ca 1 meter i vinter. Det innebär att snön börjar bli ganska kompakt, något som alla som gett sig i kast med takskottningsproblematiken lär ha upptäckt.

Men ojj, nu blev det inget skoterprat här men det kan väl sägas att när snön gått ihop så pass mycket då har det också blivit bättre skoterföre, men det trodde jag att ni förstod att jag menade.

Skoteråkare kör aldrig fast

Det är skoterförarna som kör fast och den förare som nekar till att ha kört fast håller nog fingrarna i kors när det uttalandet görs.
Jag tycker inte det är något att hymla med att man kör fast nån gång ibland men ofta så kommer man in i en tråkig märkesdiskussion om man berättar om en fastkörning. Även de värsta snöfräsarna fastnar någon gång, oavsett märke och modell, vill jag påstå.
Större betydelse för fastkörningsstatistiken har nog föraren men av förklarliga skäl vill inte alla inse och medge detta.
Jag medger gärna att jag kan bli bättre på att läsa landskapet för att undvika fastkörningar men nu är det som det är och då blir det som det blir.

I dag hade jag ärende till de djupa skogarna och körde efter kända vägar dit men på hemväg fick jag för mej att reka var en skoterled, som jag missat tidigare, gick.

Till en början såg jag leden bra men så kom jag ut på ett nyligen avverkat område där det inte fanns några referenser att förhålla sig till. Jag märkte ändå att jag var fel och försökte kompensera för att komma rätt.
Sjukt mycke snö var det men man kunde bitvis ana någon form av linje, typ stig eller hjulspår, i snön.
För sent insåg jag att jag var riktigt fel när jag plumsade ner i ett dike eller liten bäck.

Efter besiktning av platsen var det bara att konstatera att -"här blir jag länge".
Jag brukar hävda att man klarar de flesta fastkörningar med en riktig snöspade men nu insåg jag att det behövdes mer grejer. Efter att ha ringt hem för att berätta att jag blir borta en stund till (!) började jag frilägga skotern för att se hur illa det var.
Framändan stod på land med ena skidan mot en tuva, och den andra ute på bräcklig is, medan hela bakändan låg i diket som var så pass djupt att enda vägen över var att kliva på skotern.

Vid skoterns dag i höstas kände jag att jag måste köpa något för att inte komma tomhänt hem. Det blev en kombispännare och av en lycklig slump hade jag lagt den i bagaget.
Det var inte helt kalhugget, det fanns t.o.m ett perfekt placerat träd intill skotern. Nu gällde det bara komma på hur spännarmackapären fungerade (bruksanvisningen hemma såklart).
Jag kopplade bandet och började vinscha fram skotern sedan jag huggit lite slanor o ris att åka på.
Hej å hå va bra det gick, snart kunde jag starta maskinen och försiktigt köra framåt och efter lite korrigering av kursen var hela skotern på torra land.
Sedan jag plockat ihop prylarna och klätt på mej, letade jag reda på mitt gamla spår, tyckte det var nog med upptäcktsfärder för i dag.

Jag tycker man ska tänka på ett par saker om man kör fast: ta det lugnt, ta av kläder för att slippa bli svettig i onödan, skotta fram skotern och framför allt undvik att lyfta - ont i ryggen får man nog av ändå. 
I de allra flesta fall räcker det att ta bort snön runt och under skotern och sen låta motorn gör jobbet med att röra skotern framåt - bakåt.
Men sen kan man ju råka köra i diket .....

Annandag nyår

Ganska lagom att ha en extra dag att vila efter nyårsfirandet, för den som behöver det. Skoterdårarna använde dagen till att åka och tanka. Det var liksom inget snack, i dag fanns det bara en resa att göra nämligen ditåt där bränslet finns.
Den fjärde advent gjorde vi delar av denna resa (till Lillsjön) men därav syntes knappt ett spår, på myrarna var det även i dag ett lättare snödrev så våra spår kanske är borta snart.
Det är ganska tungfört på Lillsjön/StorBacksjön men det beror mest på den djupa snön, vi såg inte så mycket vatten på isen.
För tidigt att fika vid Attles stuga så vi drog vidare mot Svensta. De gröna plstbanden funkar skapligt men vi tappade bort dem en stund så det blev lite friåkning, alltid retar det någon som tror att det är rätt spår.
Sen tuffade det på rätt bra men även här fanns det hängbjörkar i vägen.
Närmare Rörösjön lyckades vi villa bort oss då skoterspåret blev till ett skidspår. Vid korsningen där det brukar sitta vägvisare såg jag bara skruvhålen efter dessa, kan sådana skyltar verkligen vara stöldbegärliga?
Trodde jag kunde den här rutten men blev osäker då Skoterledskartan sa att vi var fel. Vi provade oss fram lite hit å dit och till slut tordes vi köra i skidspåret och det blev plötsligt helt rätt. Det måste vara en gammal spårfil i Skoterledskartan, ska kollas.
Vid Ok i Svenstavik kom vi i värsta hemvändarruschen. Efter att ha utfodrat maskinerna skulle även vi fylla förråden. Varför krångla till det och leta ett lämpligt vindskydd när det funkar med en släpvagn på en parkering. Jaa, det ska inte bli nån vana men vi var faktiskt ganska sugen vid det här laget.

Sen beslutade vi ta Storsjön förbi Skanderåsen och runt upp mot Skuckuviken och sedan Näkten hem. Tungfört i djupsnö och lite vatten men även fläckar med tunt snötäcke på slät is.
Detta gällde även på Näkten där vi följde västra stranden ner till Brynjeholmen, därifrån sneddade vi över till Sandnässidan.
Solen dalade och det blev snabbt kallare men det var en behaglig tankningsresa som slutade efter ca 7 mil med omväxlande före då man fått se och känna på skoterns förmåga.

Det blev t.o.m. några nerläggningar/boondocking i pudersnön på en gammal lägda ..... tänka sig .... gamla karn ....

Nyårslöftet

Gårdagens utflykt visar på en felfunktion som finns hos flera skotrar, stänklappen lägger sig i vägen då man ska backa. På den andra skotern gick det att vika upp och fästa i dragkroken när man var ute på lössnöåkning, men på den nya är det dels ingen vettig dragkrok, dels är lappen inte utformad för att vika/rulla uppåt.
Jag uttalade en ed som även gick att uppfatta som ett löfte:
 -"stänklappen ska bort i morron dag"
Det löftet var enkelt att hålla, fyra popnitar att borra bort så var det infriat.
Det blev såklart läge att prova förändringen under dagens utflykt som blev en sjörunda. Näkten-Sjöändtjärn-Namnlöstjärn-Långtjärn-Långvattnet-Örasjön-Gärdsjön-Stugusjön-Ocksjön-Örnbergssjön-Råssjön. 11 st sjöar passerades och det kan meddelas att vattenläget på isarna inte är  av värsta sorten, det varierar mellan snötäckt blankis till bara måttligt med vattendränkt snö, i princip alltså, gick säkert hitta riktigt dyngsura ställen också.
Vi passerade även en kraftledningsgata som måste provas, nu var det inte värsta stället men ändå imponerande vad kamhöjd och hästkrafter kan göra för framkomligheten. Summiten drog iväg och var uppe på högsta höjden så snabbt att jag inte hann få igång kameran.
Nu återstår väl bara Knippen från Struldalen av de gamla klassikerna som förr alltid skulle besegras.

Vid friskvårdsanläggningen var det samling runt spisen, verkade vara kolbulle som var Dagens. Skoterdårarna har ju smörgåsar som huvudsaklig föda och det passade bra att äta och surra en stund. Vi hade även fått ett förtroendeuppdrag som vi gärna utförde, vi skulle kolla att en skoteramatör kom fram lyckligt till oss andra. Och visst gjorde han det, han åkte ju Lynx 535, alla Lynxars urmoder.

Nu när stänklappen är borta saknar jag flipp-uppen från Rangern och som började utvecklas på ovan nämda 535. Det behövs ett litet "brätte" för att mattan ska kliva upp på snön på ett optimalt vis.