Dags

Efter att vederbörligen ha packat ihop Geocachingen så är det dags för nypremiär för Skoterdårarnas förening. I brist på övriga deltagare så blev det ordinarie föreningsstyrelsen som åkte på nyårsfest för skoterfantaster i Östersund där Skoterns dag firades hos flera skoterhandlare.
Med en skaplig dos fantasi kan man ana att bättre tider är på väg eftersom gräset var rejält vitt av frost och vägen mot Svenstavik blivit halkbekämpad med grus under natten/morronen.
Eftersom Oktan i Torvalla ligger först längs skoterhandlarvägen kändes det naturligt att åka in där först. De flesta skotermodeller har får smärre ansiktslyft men eftersom man inte är i köpläge så kollar man inte så jättenoga. Men vi noterade att det såldes tre dunkar 2T-olja för en tusenlapp, ett pris som får anses relativt hyfsat.
Brodern träffade på en gammal bekant så det blev en pratstund, men sen drog vi till Ski-Doo-handlaren.
Lappmopeden Tundra uppgraderades förra året till Extrem med högkam och e-tecmotor men togs då inte in till Sverige. I brist på andra nyheter får den väl ses som årets grej hos Ski-Doo men så klart har även de filat på övriga grejerna inför 2012. Sen vi konstaterat att Oktan var ensam om sitt extrapris på olja var det dags för tunga avdelningen dvs japanerna. Man borde förresten ordna en tävling som går ut på att gissa japanskoterns vikt.
I annonsbladet som kom igår anges vikten hos samtliga skotermodeller utom för Yamaha´s utbud, däremot berättar jappsen att deras skotrar fått bredare skidor. Undrar om dessa iakttagelser har nåt samband?

Efter en sväng utanför skotervärlden blev det ett återbesök hos Oktan eftersom det är dumt att vänta med oljeinköpen tills det blir dyrare. Visst är e-tecoljan svinigt dyr men den lär knappast bli billigare och är den det nånstans så tillkommer transporten.
Har man tur med vädret så kanske det är dags att köpa mer olja före nyår. Men vid närmare eftertanke är årets jul- å nyårshelg en s.k. arbetsgivarhelg med ett minimum av lediga dagar så det lär inte bli så mycket skoteråkning på den här sidan årsskiftet.

Nu är i alla fall säsongen igång och i väntan på underlag att åka på så blir det väl en eller annan skogspromenad längs diverse skoterleder. Man kan förbereda sig på olika sätt.

Gott slut

 Gott nytt år

I går hängdes skoternycklarna undan. I dag bytte jag bort skoterledskartan i gps-navigatorn så att det går att använda den i bilen för nu är det ett nytt geocachingår som börjat.

Nu växlar jag över mer till http://strulis.blogspot.com/ men kommer att leva i två världar en tid .......

Välkommen att hänga med!

Eländes elände

Egentligen var den gångna helgen inte värd så många ord för eländigare påskhelg har väl knappast skådats. Samtidigt är det väl bara att inse april är slut och det är inte helt onormalt att skoteråkningen tar slut. Men det var just detta att allt hade gaddat ihop sig så att det blev så fel, det har jag svårt att komma över.

 -"Föret räcker till påsk ...." vicket gammalt skitsnack. Bygdens pimpeltävling fick ställas in men det syntes ett antal fiskare i närheten av skoterleden under långfredagen, jaa, det var ju gratis . Solen knaprade på leden så pass att den lossnade och drev i riktning mot tippen sent på annandagen. Annandagen är annars den dag då ledkäpparna plockas in till land. Det jobbet var i år tidigarelagt ett par veckor.
   Det var någon som pratade om att de hört än den ena än den andra fågeln i påsk, kul för dem men inte en enda skoter lyckades jag höra. Däremot en gräsklippare. Det borde vara lagstiftat mot att starta gräsklippare i påskhelgen.

Nu har t.o.m jag, den siste entusiasten, möblerat om bland skotrarna så att de står i sina respektive sommargarage. Och även kört konserveringsfunktionen på e-tec´en. Det är en finess som automatiskt pytsar in extra olja i motorn så att den ska må så gott som möjligt under sommaren. Återstår att komma på nåt  liknande för föraren. Det är bara att hoppas att årstiderna rusar på med samma fart som nu, då dröjer det inte länge förrän det är november och livet återvänder.

Sysslolös x 2

Förra påsken kändes det som en bra ide att permanenta påskhelgen vecka 16, det är ungefär det senaste den kan infalla och då skulle det finnas mesta möjliga skoterföre kvar.
Det finns anledning att börja betvivla de gamla ordspråken, som tex detta med att -"föret räcker till påsk".
Det har gått fjorton dagar nu som man inte haft nåt meningsfullt att göra eftersom skoterföret bara försvunnit mitt framför ögonen. Någon enstaka frostnatt har väckt förhoppningar men den nya istiden har uteblivit. Snödjupet är nu nere i noll centimeter vid observationsplatsen och isläget är obetydligt bättre.
Jag har faktiskt drabbats av dubbel sysslolöshet eftersom pimpeltävlingen här i byn blivit inställd pga det osäkra isläget. Där rök uppdraget som skotertaxichafför på långfredagen.
Nu hör jag att det kommer att finnas hamburgare och fika som vanligt vid bygdegården men det kan aldrig bli samma sak när det inte går att åka skoter i påsk.
Om man börjar summera säsongen ser man att den inställda trippen till Storsjö gjorde att jag inte kom upp till budget när det gäller körda mil, det fattas ca 35 mil upp till trehundra.
Men lägger man dit milen från de andra två skotrarna, som mest jobbat med ledfix, då blir det nog som vanligt dvs drygt trehundra mil även i år. Och i tid handlar det om ca tjugotre veckor.
Ska försöka göra en sammanfattning av säsongen med nya maskinen o.s.v. vid tillfälle.
Annars är det bara att ladda inför sista veckan i november, då ska man vara på banan igen ..... och långfredagen infaller den 6 april nästa gång.
För den som undrar -"hur gick det sen" efter Bräckeresan i januari då brodern tappade packväskan, kan meddelas att det mesta, för att inte säga allt, nu tinat fram och återfunnits. Inklusive en plånbok full med pengar.

Tvärslut

Självklart skulle det bli en tur under söndagen tillsammans med de norska skoterdårarna. Dom hade betat av södra distriktet under några dagar på egen hand, så nu var det norrut som gällde.
Redan under lördagens pimpeltävling kunde man notera att värmen tog hårt på snötäcket. Utanför leden var snön helt plötsligt som skum, ganska bottenlöst. Och sjöarna blev plaskblöta så det blev svallvågor efter skotrarna. Vi hade tänkt oss en runda i stil med den sväng skoterdårarna gjorde för några veckor sedan, alltså mot Kyrkkilen och Pån. Men samtidigt sa vi att föret fick bestämma för det kunde bli svårkört om vi valde nån ospårad väg.
Första delen av resan var samma väg som till gårdagens fiskesjö och när vi stannade där för en bensträckare upptäcktes att det försvann kylarvatten från en av maskinerna. Inget allvarligt men det kändes inte så angeläget att dra iväg längre hemifrån med något som skulle kunna bli ett problem så vi beslutade bryta och vända hemåt.
Det var ingen brådska hem så vi åkte några hundra meter, till rastkojan, för att lätta på lasten av färdkost.
Bäst vi satt där och fikade fick vi besök från Sandnäsbyn, det var visst nåt eftersök efter gårdagens borttappade grejer.
Nyfikade och nöjda drog vi oss hemåt via Buan och lite andra vägar än de vanliga.

Lite snopet kändes det men samtidigt måste man erkänna att det nog är början till slutet med skotersäsongen, det vill säga om det fortsätter att vara såhär varmt.
För en amatörmetorolog som jag är det oroande att det inte syns några riktiga kallnätter i prognoserna. Det känns som en evighet till påsk men det lär ju inte slå fel angående föret även om det känns som det redan tog tvärslut.

Pimpelfiske

Fiske och skoteråkning, det är skilda världar för mej. I annonser har det senaste tiden lockats med nåt som möjligen kunde kallas skoterträff både i Rätan och Kvarnsjö m.fl platser. Med tanke på väglag och annat blev de utflykterna bortgallrade till förmån för en pimpeltävling med skoteranknytning i närheten.
Sandnäsborna bjöd in till tjugonde upplagan av Stor-Åksjöpimpeln som avgörs i de djupa Sandnässkogarna. Jag har misslyckats att ta mej dit under ett par år nu så det var dags för ett återbesök. Finessen med penninglotteri på startkorten gör att man har lika stor chans till vinst som värsta storfiskarna. Annars brukar jag åka dit för att stödköpa en hamburgare och lite lotter för, som sagt, fiske försöker jag undvika. Nu har ju den trevliga lilla tävlingen rejäl skoteranknytning så det funkar bra på så vis, skoter är det optimala verktyget för att transportera sig dit och därifrån. Visst, jag såg en brädhasare där också men det känns som ytterligare en annan värld.
Eftersom jag hade ena sonen hemma på besök så blev vi tre som drog iväg i lagom tid före elva och, som sagt, idag fanns anledning att lösa in sig. Sen blev det ett evighetslångt väntande till korvhandlarna dök upp. När andra frukost var avklarad drog jag på en ensamtur neröver Buan och omgivningarna där, mest för att få lite bättre skoteråkning än vad som var möjligt på tävlingsområdet.

Eftersom det var rekordmånga deltagare var det strategiskt att ta täten i hamburgerkön. Det var en hel del som ställde sig i fiskinvägningskön också. Sen var det lika bra att vänta till dragningen av startkorten, kände att jag hade flyt idag så det var praktiskt taget klart redan på förhand. Och brodern och sonen kunde tryggt åka hem, dom hade ju ändå inte med detta att göra så.....
Tyvärr måste det ha skett nåt misstag, typ fel kort i skjortärmen, för det blev fel förnamn uppropat. Men det får väl has överseende för det var en bra känsla att kunna frakta hem en tusenlapp till sonen, bara att gratulera.



Vi har även pågående norskbesök, vi får väl se om det blir nån säsongsavslutningstur i morron söndag, jag är i alla fall redo för alla förslag.

Bommade Storsjö

Med relativt kort varsel fick vi påbörja en planering att göra en tvådagarsresa till Storsjö kapell. En perfekt anledning att få dra iväg på säsongens sista (?) långtur dök upp då några lapplisor planerat in en träff hos brodern denna helg.
Husrum bokades på Fiskecampen och packade och klara drog vi iväg på utsatt tid dvs klockan nio noll-noll.
Förutom de orosmoln som meteorologerna pratat om så var det något som inte var helt hundra med Summiten, men vi styrde mot Svenstavik för att sedan möjligen välja en genväg från Lillsjön mot Brånan. Man måste tänka sig för i dessa tider eftersom de skogsvägar som plogats tidigare i vinter blivit snöfria grusvägar.

Det var ett perfekt före, körbart överallt, nästan för bra eftersom lederna var rena isgatan och ingen av oss har försett skotrarna med isrivare. Men om man kryssade lite vid sidan om leden så höll sig motortempen någorlunda i schack.

Någon kilometer efter Östbergsbodarna drabbades Summiten av driftstörningar. Den besiktning som var möjlig där ute i fält visade att det möjligen (och förhoppningsvis, med tanke på vilka kostnader det kan handla om) kunde vara ett tändstift som gett upp men stiften sitter inte precis servicevänligt till så det var lika bra att leta fram en lina och ge sig mot närmaste bilväg.
Knappt en och en halv timma senare var maskinerna tillbaka till utgångsläget. Vi hade då att välja mellan att plocka in reserven, dvs min gamla trotjänare blå-rangern, och fortsätta som inget hänt eller att blåsa av resan.
Just då kom en liten snöskur som hjälpe oss ta beslutet att ställa in, sorgligt men så blev det.



Platser som fanns med i grovplaneringen denna gång var: Lill-Lövsjön, Helags och Orren, nu blev det bara att sätta dem på att-göra-listan.

Precis som ett flygplan som måste nödlanda blev vi tvungna att göra en runda för att göra oss av med bränsle. Som så många gånger tidigare valde vi Abborrnäset för att äta upp matsäcken, det är tryggt att ha en plan B som man vet fungerar.
Där var rena fiskafänget med angeldon på isen och taktiksnack (mm) i stugan, alltså i Friskvårdsanläggningen.
Ett par gäddor och åtskilliga kaffeskvättar senare övergav jag sällskapet, dom hade så mycket att dryfta och är dom inte klara så sitter dom nog där än.