Kallt

Prognosmakarna lyckades gissa rätt när det gällde kylan som skulle inträffa i helgen, här var det runt 30 kalla natten till lördag. Alla tankar på en tripp till Kälabergstornet avskrevs då den rätta hungern inte ville infinna sig men visst var man ut i kylan en sväng. Alltid lika skönt att komma in efter en promenad i strålande vintersol. Och trettio grader är egentligen inget märkvärdigt, däremot kan det kännas bistert när tempen sjunkit ytterligare tio-femton grader, som på den gamla goda tiden.

Det fanns, som sagts, planer på en långtur denna helg men prognoserna var så passa säkra att det aldrig kom längre än till funderingar.

Kommande helg däremot, den är bokad och klar, i alla fall när det gäller målet. Middagsmålet kommer, med intill visshet gränsande sannolikhet, att intagas å Storsjö fiskecamp.

Exakt vilken väg det blir dit är mer osäkert men vi blev ju snuvade på ett besök i rastkojan nära Lill-Lövsjön häromåret så det handlar nog om hämnd för den gången. Tror att det var efter den resan, då vi tvingades vända, som tankarna på nya snöskotrar dök upp på allvar.

Den led vi funderar på går via Börtnan, det i sin tur innebär att man bör åka via Åsarna och där finns en osäkerhetsfaktor som nog bör utredas. Det gäller hur pass uppdaterad den rekommenderade överfarten över Ljungan är, den från Äldbodarna till Rödnäset. Har en känsla av att lokalbefolkningen därborta inte åker så mycket skoter att det är uppkört så här pass tidigt på säsongen.

Uppdatering

Ibland kör det ihop sig så vissa saker blir ställda i kö, noteringar här till exempel.
Förra helgen, som var den sista i januari, förflöt ganska lugnt med mest hushållsnära aktiviteter under lördagen.
Under söndagen blev det äntligen dags för säsongens första tripp till Svenstavik. Ett ärende var att tanka, Xtrimen har begåvats med en ny tankmätare och jag ville kolla hur bra, eller dåligt, den visade.
Sista strecket på den digitala skalan försvann några kilometer från Svensta och tankningen visade att jag hade cirka 6-7 liter kvar i det läget så, peppar peppar ... mätaren kanske är riktig den här gången. BRP har haft problem med mätarna på både Lynx och Ski-Doo men har tagit fram en ny variant till i år.
Annars litar jag mest på förbrukningen enligt färddatorn, nära nog klockren mätning.

Ett annat ärende var att kolla isläget på bl.a StorBacksjön. Och det var gott kan jag meddela. Både där och längs Lillsjön höll vi oss relativt nära den västra stranden och det var i stort sett fritt från vatten på isen.

En av de mer udda fikaplatserna blev det i avsaknad av rätt placerade vindskydd i Svenstaviksområdet, vi hittade en ledig bänk på Galhammarudden. Serveringen hade för övrigt inte öppnat för dagen eller året.

Hemvägen gick via Capri upp mot Skuckuviken och över till Näkten, fortfarande bara enstaka fläckar med vatten men vi höll oss respektfullt nära stranden hela tiden.
Mitt emot Sandnäset, vid Fiskarstugan, frestades vi att prova en stig uppför Näktesberget. Efter ett antal vindfällda träd hamnade vi i en stenig bäck, det blev ett bra prov på skottningsförmågan hos den mörka skotern.

Kommande helg lär det ska bli kallt så en planerad långtur ställs på framtiden, däremot kan det bli en tripp i närheten, Hamburger-tornet har lördagsöppet sen ett par veckor. En tripp mot Bräcke ligger väl nånstans vid horisonten, lite osäkert dock om lederna blivit ruskade över sjöarna. Det var ju bitvis rätt mycket pinnkörning därbortöver.

Ett besöksmål som jag bara hört det viskas om är en vintervariant av fäbod-caféet i närheten av Rogsta, nån kilometer söder om Hackås, det blir intressant att se om det blir nåt nytillskott av möjliga fikaställen.

Kjempefin tur

Efter en minst sagt trevande inledning av skotersäsongen så börjar det äntligen bli mer nöjesbetonade resor. Annars har det mest varit röjning och översyn av diverse skoterleder i närområdet. Enligt uppgift och egna iakttagelser är lederna i Svenstaviksområdet röjda efter Dagmars härjningar, Bodsjöbygdens leder i vår närhet håller bra standard, som vanligt ska tilläggas. Och, som sagt, den lokala klubben har kommit igång med ordinarie sladdningsverksamhet.

Efter diverse husnära aktiviteter och även en oväntad utflykt i bilaffärsärende under lördagen hade vi nöjet att göra de norska skoterdårarna sällskap på en söndagsutflykt.

Vi beslutade återuppta den avbrutna resan från i början av april då säsongen tvärdog.
Okey, det var andra orsaker till att resan avbröts men det tog även slut på föret den helgen.
Efter inledande taktiksnack på Jo-Lars-täckta tog vi oss snabbt till Sandnäs-skogen vidare över mot Stor-Noren och Nordammen.
Grundinställningen när det gäller isarna har varit att vara väldigt skeptisk men ser man ett spår hela vägen över sjön då drar man iväg. Visst är det vatten på isarna med absolut inget som inverkar, så länge man rör sig.
Efter lite trixande med stormfälld skog tog vi oss till Kyrkkilen som är ett fint ställe att stanna och ta en liten bensträckare vid.
Sen var det återigen tveksamheter om vi skulle ge oss ut på sjökörning men så fick det bli eftersom vi hade ett vindskydd som väntade på oss vid Pånnäset. Det blev en strandnära körning dit och just där jag valde att parkera i strandkanten vid vindskyddet var det så lurig is att skotern doppade ena skidan ner under isen.
Då kändes det tryggare att krypa in i kojan på själva vallen, torrt och fint även om möblerna var något låga.


Kaffe och smörgås smakade gott och vi fick fräscha upp kunskaperna om platsens tragiska historia. Betydligt trevligare för Rosapanter som råkade hitta en geocache där i närheten.

Hemresan gick helt odramatisk via Tjutbodarna och Baksjöbodarna. Sista dropparna kaffe sörplade vi i oss vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Frånsett de osäkra isarna (eller rättare, det är vi som är osäkra) är det ett närmast perfekt skoterföre i skog och mark tack vare att snön har sjunkit ihop i ett par omgångar.
Den 67 kilometer långa resan sammanfattades så bra på norsk - en kjempefin tur!

Väl hemkommen kom jag ihåg att kolla snödjupet, det är nu 69/70 centimeter ner till gräset vid observationsplatsen.

Liten solskenstur

Teoretiskt skulle trettonhelgen bli den bästa skoterhelgen på länge. Nu blev det inte riktigt så eftersom en sedan länge planerad resa till kusten skulle verkställas då diverse omständigheter passade så bra denna helg.
Den värsta abstinensen botades i torsdags då det blev en sväng mot Svenstavik. Förra säsongen hade vi bekymmer med snötyngda lövträd över leder o spår, i år är det lämningar efter Dagmar som ligger i vägen. Så klart hamnade jag vid ett stormfällt träd med alldeles för dålig såg så den lilla trippen blev onödigt lång - i tid alltså.

Under tiden jag var i Sundsvall (och bl.a. geocachade!!!) höll ungdomssektionen ställningarna när det gällde skoterdårarna, de besökte visst Örasjön så södra slingan lär vara invigd för trafik.

Lillsjön 8 januari 2012

Sedan besöket i Drakstan var avklarat blev det äntligen dags för en liten sväng. Jag hade egentligen tänkt kolla isläget på Råssjön, det lär vara så osäkert att ingen har provat dra upp leden där, varken mot Finnsved eller Tången.
Man vill ju inte vara svårövertalad så när det blev prat om en nöjestripp bara för att så var man snabb att ställa om. Ungdomarna var med och yttrade sig om tidtabellen, det skulle visst vara nåt bollspel på TV en viss tid.

Nåväl, brodern bestämde väderstreck och det slumpade sig så att vi åkte samma spår som jag gjorde i torsdags.
Soligt och fint var det, och kallt, på myrarna nedanför Östbergsbodarna var det närmare 22 kalla.
Det borde finnas ett vindskydd där i solen vid Lillsjön, det är åtskilliga gånger som fikasuget infunnit sig just där. Det gick visserligen bra att ta en ståfika i solskenet också men, som sagt, en sittplats är aldrig fel.

Nu är även västra slingan uppkörd och invigd, i alla fall till Lillsjön. Vill man åka upp mot Svenstaleden i norra änden av Stor-Backsjön rekommenderas att följa stranden eftersom det även där torde vara osäkert hur isarna frös innan snön kom.

Innan jag drog till kusten kollade jag snödjupet härute och det börjar bli riktigt bra, 58 centimeter hade jag på måttbandet. Nu är det bara att hoppas att sladdningsverksamheten kommer igång så blir det nog ordning på den här skotersäsongen också.

Afton hela dan

Helgen efter Dagmar.
Resan till julfirande i Umeåtrakten blev en halkig historia med blixthalka och allmänt otrevligt väder. På plats i Obbola kunde man konstatera att de hade ett miserabelt skoterföre, endast isiga plogkanter återstod av den snö de haft.
Försökte mej faktiskt på en geocache-utsättning men det gick ont, platsen var upptagen av en mystery. Otur för skattjägarna där att dom inte fick nåt nytt att leta.
Under hemresan mötte vi Dagmar som försökte blåsa oss av vägen, när inte det lyckades provades träd-över-vägen-tricket men vi hade turen att komma någon timme efter att det mesta var bortrensat.

Lördagen, som dessutom dubblerade som nyårsafton, var första dagen man kunde kolla efter eventuella spår efter Dagmar i den egna skogen. Förmiddagen ägnades åt lite nytta med nöje som skogvaktare.
Den sysslan fortsatte vi Skoterdårar med när vi drog mot Sandnässkogen. Summa summarum så hade vi klarat oss riktigt bra med bara ett fåtal kullblåsta träd.
Dags alltså för väsentligheter, skoteråkning. Medhavd fika skulle fikas så det gällde att hitta ett lämpligt ställe för detta. Vid Stor-Åksjön var det i det närmaste knökfullt så det blev bara en inspektion av ett fräckt hembygge innan vi drog vidare mot Stor-Noren och hittade ett älgpass som fick vicka som fikaplats.

Nu kan vi anse att norra slingan är invigd i sin helhet men det behövs ett par omgångar med snö för att det ska bli njutbart.
Och tanken på en slyröjare i fronten på skotern den lever, för attans va sly det växer upp på en sommar.
På tal om snö så höll jag på glömma att redovisa snöläget.
Snön sjönk ihop en aning av varmgraderna och sedan kom det några millimeter nysnö på det så nu sticker det upp ungefär 467 centimeter av mitt femmetersmåttband. Det känns som det är riktigt bra drag i den snö som ligger orörd, i spåren är det lite väl hårt men det ska väl morgondagens snöfall fixa till?


Gott nytt skoterår tillönskas från oss alla till er alla!

Strax jul

Förejulsvintern är nästan som en egen årstid då vissa saker ska uträttas om det ska bli så bra som möjligt. Före jul i år har varit en lång osäker väntan på bra skoterunderlag och när det väl infann sig så var det en massa "måsten" som skulle uträttas och nu står julen för dörren så det är omöjligt att komma ut på en skotertur. Senaste svängen var i lördags då vi drog en tur upp till Finnsved med omnejd och även vägen över Sjöändviken är invigd.
Därmed kan man också förklara samtliga fyra nya broarna för invigda. Däremot upptäcktes ytterligare en bro som tjänat ut och som måste ersättas snarast.
Söndagen blev lite av kojdag då det toksnöade och det fanns inomhussysslor att göra. Sen är ju jobbet ett hinder för alla nöjen så nu är det bara att invänta jultomten och liksom förra julen så blir det en tripp norrut för att tomten inte ska ha så lång framkörning.

Jag känner ett visst ansvar för snödjupsrapporteringen och har därför investerat i ny mätutrustning. Största nyheten är att det finns tumskala på det numera fem meter långa måttbandet. Det finns konstigt nog läsare i amerika och england så jag tycker det är på sin plats med denna nymodighet.
Det kan vara lite vanskligt att hitta en rättvisande plats att mäta snödjupet på eftersom det blåste friskt när det snöade senast men jag har valt den gamla vanliga platsen, rätt eller fel.
Av det fem meter långa måttbandet syntes allt utom de första trettiosju centimetrarna, riktigt bra kan jag tycka. Förhoppningsvis kommer det inte alltför många varmgrader och stökar till det i helgen. Sen kan man hoppas att någon ger sig ut och luftar skotern så att det blir lite grundpreparering utförd men se upp med sjöisarna, kan vara lurt när det kom så mycket snö på relativt tunn is.

Som sagt, nu packar jag ihop här och tar julledigt hos släkt å vänner i Obbola så syns vi här i mellandagarna.


Ha det så bra ni bara kan å skotra lugnt!

Nu lell

Nu börjar det likna nåt. När förra helgens brobygge, vid Brors, var avslutat började det snöa lite försiktigt och det fortsatte med en lite otippad snöskur i onsdags och sen var ju alla prognosmakare överens om att det skulle bli snö kring veckoslutet. Jag hjälpte till så gott jag kunde med positiva tankar och tillsammans lyckades vi fixa nästan tre decimeter snö till idag.

Det blev blårangern som fick äran att inleda säsongen, lättstartad som vanligt och man kände livet återvända i takt med att oljeröken tätnade i garaget. Det är alltså i tvåtaktsröken det sitter det man längtat efter sedan i april. Det är därför som den rökfria e-tecen inte är förstavalet i säsongstarten, man måste byta till rätt smörjning inombords först. Fredagens blötsnö fick alltså inte ligga orörd i många minuter men eftersom iskvaliteten varit osäker var man lite begränsad i rörelseutrymmet, det blev mest att hålla sig mellan sjöarna. Trots det så blev det nära fyra och en halv kilometer i fredags, inkluderat en del grundpreparering med sladden.

Med nytt friskt blod i ådrorna var det helt okey att göra en shoppingtur till staden för lite förlustaffärer under lördagen då det även singlade ner lite mer snö.

Under söndagsförmiddagen var skoterdårarnas förening delvis upptagen med civila sysslor så jag plockade fram den röda Rangern mm grejer som hör skoteråkningen till, för det är ju så att man inte tagit fram prylarna i förväg bara för att snön dröjt en smula. 

Skulle jag tidigt ha antytt att jag var redo till hundra procent med alla grejer i ordning vet jag vem som fått skulden om det inte kommit nån snö ännu på ett tag. Det finns så mycket vidskepligt folk, tro mej.

Det hände en gång för länge sedan att jag tvättade bilen och vattnade pär-lanne samma dag, gissa vem som fick skulden för att det regnade hela den sommaren?

Rö-rangern är lagom att använda om man befarar att det är stenigt och
styggt så jag tog den på en fusk-tur till Sjöändtjärnen, det är ju obligatoriskt att besöka den bland det första på säsongen. Det kändes lite gruvensamt att dra över viken så jag körde stranden runt för att komma till leden på andra sidan. 

Om jag tänkt på det tidigare hade jag kunnat bjuda in till glögg o pepparkaka där vid Sjöändtjärnen men det blev till att åka hem för att äta lunch.

Efter lunch var föreningensstyrelsen fulltalig och vi tänkte oss en sväng ner mot Strulsjön men då upptäckte vi en bro som blivit bortglömd. De fyra broar som renoverats i höst var alla farbara före ombyggnaden men den här var inte det, fyra pinnar över en bäck är ingen bro - i min värld. Skulle väl ha prioriterats högre men det får väl bli nåt provisoriskt så småningom.
Det har hörts rykten om ett nybyggt vindskydd vid Örasjön och det står som bekant i föreningens stadgar att vindskydd ska besökas så självklart skulle ryktets sanningshalt undersökas.
Och visst var det sant, längst nere på Örasjövallen fanns det ett nytt hus i traditionell vindskyddsstil. Även om stilen var traditionell så fanns det en del innovativa lösningar eller vad sägs om fullformats glasdörr med persienner?! Full koll på livet på sjön utan risk att stekas av solen alltså.
Det var väl inte riktigt färdigmöblerat än och vi hade inte packat ner nån färdkost och kunde alltså inte provfika men nybygget har alla förutsättningar att bli ett trevligt och välkommet tillskott till utflyktsmålen i området.
Efter en hemfärd med förhinder noterade jag trettiotvå kilometer på mätaren vid hemkomsten, lägg därtill fyra och en halv från fredagen dvs bortåt fyra mil, får väl anses normalt en premiärhelg. Och om de norska spåmännen inte är alltför yra så kan det komma mer snö mest hela veckan. Nu du lell .......