Tack för den här vintern

I lördags var det våffeldagen. Det firade vi med att åka till Kälabergstornet för att äta en hamburgare.
På startlinjen var det ordinarie lag inklusive tillresta från Norge totalt 6 ekipage.
Färden till Tornet blev en variant på ett välkänt tema, lite av en önskerepris. Med perfekta förhållanden på Näkten var det snabbt gjort att ta sig till Dödre och susa upp mot Älgsjön. Det susade lite väl mycket så det blev en miss vid avtaget och vi hamnade i en återvändsgränd, även om det tog en stund innan vi var mogna för att bita i det sura återvändsäpplet, om man säger.
Det tar emot att köra samma väg tillbaka, som bekant.
En ren fröjd att sen få sträcka ut längs sjöar och leder upp mot Tornet.
Inte jättefolkigt men det noterades fritidsboende från grannbyn "Näset" och efter en stund anslöt det bekantas bekanta från Handsjön.
Efter att den värsta hungern stillats bar det av mot Abborrnäsets friskvårdsanläggning, nu i sällskap med de senast anlända. Vägvalet blev ganska traditionellt, varken långt eller krångligt kan man väl säga om vägen förbi Lill-Fisktjärnen och Ocksjön.

Efter en stunds samkväm i kojan blev det dags att runda av och bege sig hemåt. Vid genomgång efter körning tackade de norska deltagarna för den här vinterns sällskapsresor.  Vid deras nästa besök hit till byn lär det vara slut på skoterföret så vi säger: Tack de´samma.

Hur snabbt kan en vinter ta slut? Ja, på bara några timmar. 24 timmar efter vår drömresa på Näkten var det 1 decimeter vatten på isen och ytterligare några timmar senare blåste det hård kuling och gick vågor i det flera decimeter djupa vattnet.
De senaste dagarna har det lugnat ner sig och de tio varma graderna har förbytts i lika många kallgrader, nattetid. Under torsdagskvällen har det kommit nån centimeter snö så nu lär det vara livsfarligt halt ute på den blanka isen, tänk att det aldrig får vara som det var när det var bra?

Men tack och adjö för den här vintern? Nä, inte riktigt än! Det är ju två veckor till påsk, borde vara lugnt.