lördag 27 februari 2016

Seriösa irrfärder

Rubriken syftar på Skoterdårarnas motto, det ska uppfattas som så att vi normalt aldrig buskör när vi irrar omkring i landskapet utan allt sker på fullt allvar och väldigt seriöst. Och att irra omkring är för det mesta meningen, alltid finns det nån ny väg att upptäcka men man måste ju leta för att hitta.


Förra lördagen blev det lite av nypremiär då vi, tillsammans med sonen, var på skoterträff i Fåker/Grönviken. Det är nog minst två år som den träffen/familjedagen blivit inställd på grund av dåliga förhållanden.
Körningen dit varierade, ömsom på land, ömsom på sjön. Hyfsat mycket folk trots de något hårda vindarna. Tempmässigt var det nog nära noll men det kändes som sjutton. Efter att hamburgaren var uppäten drog vi söderut längs Näkten, denna gång mer på västra sidan, vi hade en geocache att hitta på Ytterön.
Vi åkte sedan vidare in i Salsåviken för att fika i lugn å ro där.
Resan avslutades i samma stil som den början, landkörning blandat med sjökörning.

Söndagen ägnades åt lite stigfinneri åt Turingshållet, inte heller denna gång hittade vi den perfekta genvägen men vädret var gnistrande fint efter lördagsnattens snöfall.

Den här lördagen har vi återigen norskt ressällskap och vi hade tänkt oss en delvis sällan åkt rutt längs den gamla leden från StorBacksjö-leden mot Skucku och Näkten.
Ovanligt folkigt i spåren kan man väl säga, summa fyra skidåkare och ett oräkneligt antal barn och vuxna på ett skoterekipage mötte vi innan vi ens hade svängt mot Skucku.
Troligen kom skotern från just Skucku och tur var nog det för minnesbilden var inte alldeles skarp när det gällde vägvalet. Det gick hyggligt bra att ta sig ner till byn även om vi fick köra byvägen där vi inte kunde se nån skyltad led. Tror för övrigt att de organiserade skoteraktiviteterna är ganska slumrande.
Kändes som det inte var första gången man irrat omkring på skuckulägdorna för att leta nerfarten till Näkten. Även här var minnesbilden lite suddig och ingen hjälp fick vi av skytning eller de skidåkare som hasade runt i spåren. Helt osannolikt lyckades vi träffa på fyra personer som inte var bekanta med terrängen i byn.
Nåväl, det ordnade till sig så vi kunde skumpa ner mot Näkten där vi genast styrde mot vindskyddet i Sörvickran, det hade blivit lunchdags. Under tiden som några gjorde upp eld var det andra som ägnade sig åt geocaching. Tänk, överallt dessa burkar.


Efter lunch drog vi över Monäset, även då var minnesbilden dimmig när det gällde att hitta vägen. Men den som söken skolen leta, som dom säger. Väl över på andra sidan Monäset styrde vi mot Dödre och Älgsjön och längs superba leder tog vi oss snabbt, via Tjutbodarna, till Abbornäsets friskvårdsanläggning. Där var redan folkigt, festligt och nästan fullsatt men vi trängde in oss och surrade en stund innan vi avrundade på hemmaplan.

Efter förra lördagen och dagens irrfärder på Näkten kan vi nog säga att det är helt okej att köra, inget vatten på isen och faktiskt inte så mycket drivbildning som befarat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...