måndag 20 april 2015

Standbyläge

När avståndet mellan land och iskanten är mer är en skoterlängd då börjar man fundera på att ställa in skotern för säsongen. Visst, man kan köra på vattnet men, utan att veta, det passar nog inte för gubbtouring som är min bästa gren.
Således är de flesta av hushållets skotrar inne under tak men som vanligt är jag mottaglig för alla förslag angående utflykt, så nycklar och kläder ligger kvar där de legat senaste halvåret.
Det lär finnas ordentligt med snö i norra Jämtland så det är bara att dra iväg, egentligen.

Förra helgen försvann ledkäpparna från sjöarna i östra delen av vårt område, den sydvästra slingan rensades långt före påsk då det mesta tydde på att vintern hade gett upp.

En preliminär summering av skotersäsongen, uttryckt i körda mil, visar att det blev 180 mil fördelat på fyra skotrar. Nöjesmaskinen, alltså Ski-Doon, svarar för drygt 120 av dessa mil. Kan villigt erkänna att den maskinen var det bästa som hänt under de tio år som jag varit aktiv skoterdåre och det bästa av allt, jag slipper åka till Oktan i morgon för att titta på ny skoter att beställa.

Är knappt tvåhundra mil bra eller dåligt? Ja inte är batterierna lika laddade som en normalsäsong för några år sedan men bättre än förra året då Ivar m.fl. saboterade mycket. Om jag struntat i att lämna kroppen till läkarvetenskapens förfogande strax före påsk hade det säkert blivit ytterligare ett antal sköna mil men nu är det liten mening att grina över detta.

Genom en liten felräkning blev det en skvätt bensin över, har man riktigt otur blir det gräsklipparen som får den - kanske lika bra att boka en skoterresa norrut ....?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tre veckor senare

I dag är det tre veckor efter Gillhovspimpeln och eftersom den ägde rum på långfredagen kan man väl säga att det nu är tre veckor efter påsk...