söndag 23 februari 2014

Skratta eller gråta?

Man kan knappast klaga på vädret, om man gillar variation alltså. Ena dagen snöar det så man näranog flinar skallen av sig och några dagar senare tinar allt bort igen, det känns onekligen som en prövning för en skoterdåre.
Förra helgen var det familjebetonade aktiviteter i Antesbacken. Anledningen till detta var ett uppdrag att ordna pulkåkning för ett nygift par. Pulkåkningen blandades ut med diverse andra hyss med bland annat lite skoterinslag. Antesbacken upplevde annars sin storhetstid på typ 80-talet när ungarna uppskattade en relativt platt backe. Dagen avslutades med trevligt samkväm på bygdegården, trevligt var det också att det passade på att vräka ner en rejäl snöskur. Men säg den glädje som varar nån stund, på söndagen var det rejält surväder och inte så inbjudande att dra på utflykt.

Till den här helgen var det klackarna i taket hela fredagen så det blev riktig kvalitetsåkning under lördagens utflykt. Det är sällan det snöar så lägligt på fredagen så att den mesta snöröjningen är avklarad till lördagen. Jaa, det förståss, somliga valde att koppla sladden och platta till nerbörden i stället för att skotta bort den, riktigt fint blev det också om jag får säga det.
Det fanns lite olika tankar om vägval men till slut blev det en forskningsresa för att se om det fanns nåt alternativ till den stormstängda vägen via Dödrebodarna i de djupa Sandnässkogarna.
Vid StorÅksjön fick vi bra information av skoteramatörerna från grannbyn. Informationen gick ut på att vägen är fortsatt stängd men att det finns en annan väg mot StorNoren.
Sen hade det skett uppgraderingar i skoterbeståndet så det blev lite mäta och jämföra innan vi drog vidare.
Efter lite irrande kunde vi hitta den nya vägen mot StorNoren och hur det nu gick till så var vi plötsligt på väg till Hamburgerberget.
För att riktigt utnyttja det fina föret kändes det som ett måste att ta den långa svängen hem. Revsundsturen gick bort av tidsskäl så det fick bli den något enklare vägen till Ocksjön via Lill-fisktjärn.
Där kunde vi ana våra egna spår sen för ett år sedan (.....) det var alltså riktigt skoj att få köra en skoterled som var helt oanvänd. Med lite avbrott för kringmanövrar runt liggande träd så flöt det på rätt bra så vi tittade in till sällskapet vi träffade vid Tornet som precis fått upp värmen i friskvårdsanläggningen på Abborrnäset.
Resten av dagen var vikt för lite vedkörning men det kändes så trist att det blev en betydligt roligare tur till Örasjön med en ledsladd efter fem-nian.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

0 till 140

Försöken att göra farsdag till premiärdag för första skoterturen över Sjöändviken får nog läggas på is, i alla fall tillsvidare. Säkrare då ...